Första dagen efter jullov med normal skoldag för Liam, så jag har fått sätta igång att jobba normalt äntligen.

Idag flyttade jag över några dräktiga kvigor från A-huset och ut i gruppen med kor och kalvar. De behöver få röra på sig ordentligt så de är i gott skick till kalvningarna. Och så behöver de få lite svagare foder än vad som bjuds i A-huset så de inte blir för feta.

Istället fick de yngsta 11 kokalvarna springa över gården och in i A-huset. Där ska de få det bästa fodret så att de växer gott fram till 1-års vägningen.

Jag flyttade också över de sista mödrarna till singruppen, så nu blir det några dagars muande igen.

Ungtjuren som jag släppte ut har arbetat med två kvigor redan. De hade jag ju redan seminerat en gång. Nå förhoppningsvis får han inte mycket mer jobb. Jag har ju seminerat alla i gruppen, så jag önskar ju att tjuren ska vara arbetslös, men så smidigt ska vi väl inte tro att det går. 

Det som stör mig nu ännu är att jag har kvar en ung kviga i gruppen som inte ännu är avvand. Hon var född sent på säsongen, 18.7, så hon går ännu med sin mamma. Mamman hann ju inte bli dräktig under säsongen då hon kalvade sent, så henne har jag seminerat nu i december, men kalven går ännu vid sidan. Det är ju risk att kalven snart får sin första brunst och blir betäckt av tjuren. Och det går ju inte, hon är allt för ung. Så nu velar jag här fram och tillbaka, mamman vill jag ju ha med tjuren ifall hon inte blev dräktig via seminering, men kalven får inte bli betäckt. Jag har inga jämnåriga kokalvar att sätta henne med och hon skulle gärna få gå med sin mamma och dia än. Ska jag sätta in dem i box tillsammans? Eller ska jag sätta dem med gruppen dräktiga kor? Men då blir hon ensam kalv med stora elefanter och svagt foder. Eller ska jag helt kallt räkna med att jag har ögonen på dem och får in henne fort som tusan ifall tjuren visar intresse?

Bara dåliga alternativ.

Jag har också planerat att fotografera alla avelstjurar som vi har till salu och visa upp dem vartefter på gårdens instagram och facebooksidor. Jag har försökt ladda upp bilder på hemsidan också, men det är något som krånglar. Det får ju inte vara för enkelt. Men jag kan ju skriva på hemsidan att bilder finns på instagram! Alltid något.

Först ut på instagram var denna Harley son. 

Vid årskiftet så publicerar Faba en ny gårdsrapport. Gårdsrapporten beskriver förra årets resultat jämfört med alla gårdar med samma ras i Finland. Det är alltid intressant att läsa rapporten. Där finns medelkoantal, födda kalvar/ko, medelkalvningsgång, intervall, inkalvningsålder, kalvningsresultat,kalvningshjälp, vägningsresultat och slaktresultat osv. 

Jättenyttigt att jämföra åren och se om det går åt rätt eller fel håll.

En intressant sak är att vi ifjol hade 68,8% semintjursavkommor. Jag trodde själv inte att det var så stor andel, men Faba har ju nog koll på statistiken. Som jämförelse så har simmentalgårdar i hela landet som är med i kontrollen 13,5% seminavkommor.

Ja, vi ligger kanske onödigt högt. Kanske jag kan hålla tillbaka lite med beställningarna av semindoser?

Jag tänkte faktiskt att de 40 doserna jag nu har beställt får räcka både till sommarens och nästa vinters semineringar. Det blir att fylla på kväve en extra gång, men då får det bli så. Jag har ju så intressanta ungtjurar i användning också, de måste ju också få något att göra.

Faktiskt så ändrade jag min betäckningsplanering en aning idag. Jag har två fina unga tjurar som ska gå med varsin grupp av kor, en efter Moonlight och en efter Hiking, men så har jag en yngre som jag har planerat att sätta med kvigorna. Men, vi har över 20 kvigor som ska betäckas i sommar, så det blir lite mycket åt en ung tjur. Visst ska jag seminera en del av dem, men ändå. Dessutom är han heterozygot hornlös och det finns också kvigor som är heterozygot hornlösa, så då finns det ju risk att det kommer några hornade kalvar och det vill vi ju helst undvika.

Men så tänkte jag att Icon, som går med höstgruppen nu, faktsikt också skulle kunna passa åt kvigorna. Han är ju äldre, så han klarar en större grupp och så är han homozygot hornlös. Dock har han lite högt födelseviktindex, men jag tycker att han är byggd på ett bra sätt, så han borde ge lätta kalvningar. Tror jag, hoppas jag.

Hmm, jag tror jag vågar testa.

Ja, jo, jag har skrivit upp alla kor och kvigor som ska semineras och betäckas i sommar och kom fram till att jag har 26st för många! 26! Vad ska jag göra med dem? Nå några äldre kor är väl i tur att mönstras ut, men inte 26.

Så jag måste göra listor och börja bjuda ut kvigor och kor till försäljning. Visst skulle det kännas bra att få dem sålda nu redan, men ett alternativ är ju att försöka sälja dem i höst då de är dräktiga. Vad tror ni om marknaden för dräktiga djur i höst? Vad händer ifall ingen sedan köper mina överlopps 20 dräktiga? Blir det att bygga ut? Nåja, det är ju en neverending story. Isåfall har jag ju 36 extra nästa år.

Nä, vi räknar helt kallt med att de behövs någonstans. Fina är de.

Jaha, nu måste jag ut och mata hästarna. 

Det ska visst bli kallt de närmaste dagarna, säger de. Phy Phan.

Längtar till sommaren.

Ja mitt kära perikoträd fick ingen frukt i år, trots idogt pollinerande av mig.

Tack och lov är jag bättre på seminering är pollinering.

I vinter får mina stackars övervintrande växter inget tilläggsljus pga elpriset. Får se då hur de reagerar på mörkret.

Ja, en rolig grej var att jag hade murgröna i krukor vid dörren och de har stått ute hela hösten och över jul och nyår. Då det har varit minusgrader har de frusit ihop, men direkt piggnat till igen i plusgrader. Nog visste jag ju att de är vintergröna, men inte på våra breddgrader. Igår körde jag in dem i garaget i plusgrader och mörker, får se vad de tycker om det livet.

Oj så fort december försvann! Ja detta år får ju gärna ta slut så fort som möjligt, men det ser nu lika dåligt ut för nästa år. Hur kan det finnas så många idioter som presidenter överallt i världen???? Testosteronstinna, maktgalna, desorienterade lunatics! Peace on earth! *suckar och frustar*

Nåja, inget vi kan göra något åt, så låt oss återgå till eget navelskåderi.

Julen är förbi, ifall ni missat det. Vi har haft kärt besök av min moster från Oregon över julen. Hon for vidare idag, men det har varit jättekul att få ha henne nära oss en liten tid. Tyvärr hade vi ju ordentlig förkylning i tur och ordning alla i familjen, så vi fick ju vara så försiktiga för att inte smitta vidare.

Semineringarna har jag avklarade för denna gång. 15 doser Erebor gick åt. Tanken är att jag skall sätta ut tjuren nästa vecka. Dock gick 514 Izzu om igår, så då blev det att kalla in seminören eftersom egna doser var slut. Izzu har samma pappa som den tilltänkta avelstjuren, så hon måste semineras. Det blev då VB Testo denna gång. Seminören hade bara Testo och Nisse i sin bytta, och då är Testo bättre åt kvigor. Nisse börjar finnas i ganska många stamtavlor här nu också, så jag måste lite tänka på hur mycket han används. Han ger bra moderdjur tycker jag, men lite tyngre födelsevikter. 

På söndag är det 21 dagar sedan 439 Enni blev seminerad. Hon är halvsyster med tjuren på mödernet, så henne ska jag vänta ut innan jag släpper tjuren.

Nåjo, sen är det lugnare på kosidan fram till vårkalvningarna som beräknas börja 11.3

Inga lamningar borde vi ha i vår om inga ungbaggar kom ut i misstag någon dag. Avelsbagge har vi inte haft. Det är ingen lönsamhet i slaktlamm, utan vi har fåren i huvudsak för att sköta naturbetena. Och det är ju ingen vits i att födda upp lamm för att tvingas slakta dem efter 6 månader och få 100€/st. Nä vi har prydnadsfår istället. Sen behöver man ju föryngra flocken ibland, men kanske det går att köpa några tacklamm iså fall. Och så har vi ju nog så mycket av de stora rovdjuren i nejden nu, så det är en konstant oro för angrepp. Nej, att vara fårfarmarmare är inte kul just nu. Vi var ju en grupp fårfarmare i trakten som träffades för rovdjursvaka en kväll tidigare, ja när var det? var det förra hösten månne? Tiden går så fort. Nå, bara någon vecka efter fick gården, där vi vakade, påhälsning av varg.

Sånt här känns nog tungt. Varför ska vi hålla på med djuruppfödning om vargen har lagen på sin sida och vi hamnar i häktet ifall vi skyddar våra djur genom att skjuta varg? Gården i fråga har drabbats flera gånger av angrepp. 

Vi har varit förskonade än, men de kommer allt närmare. Otryggt är vad det är. Ur led är tiden.

Idag är det 3 plusgrader och slaskigt och vått. Oj vad jag älskar den finländska vintern, NOT.

Jag har tvättat en massa kläder som nu borde vikas och stoppas bort. Men i Liams rum borde jag först plocka igenom hans urväxta kläder. Det är väl därför jag sitter här istället   

ja, nytt i år är att vi i simmentalföreningen har gett ut en tidning.

Tanken var att en svenskspråkig version av tidningen skulle finnas att läsa på föreningens hemsida och jag har översatt en del av materialet. Men det har varit väldigt turbulent i styrelsen i höst, många som slutar, så andra viktigare saker har prioriterats istället. Det är ju lite synd, för det borde ju ha publicerats ungefär samtidigt, men inte går det ju alltid som man tänkt. Jag hade också förstått att ordförandens hälsning i början av tidningen skulle tryckas både på finska och svenska, den hade jag översatt, men då tidningen kom så var den nog helfinsk. Synd.

Jag minns inte om jag visat vår kalv Jexa här?

Jexa har en avvikande färg på huvudet. Simmentalare får ju egentligen se ut lite hur som helst i färgteckningen, inte svart men allt från riktigt ljusa till spräckliga och riktigt mörkt bruna, men ansiktet ska helst vara vitt eller högst med bruna glasögon. Men Jexa skär nog ur lite. Men hon är gentestad och hennes pappa är semintjuren VB Spartacus. Så ibland uppstår mutationer. Om jag nu skulle vara noga med rasstandarden så skulle ju Jexa mönstras ut, men se färgen bryr jag mig inte i. Jexa har bra stamtavla och är en riktigt fin och trevlig tjej, så visst får hon vara kvar.

Blir ju intressant då att se om hennes kalvar också blir likadana.

Jaha hörni, tvätten!

Igår hade Faba presentation av tjurarna inför nästa säsong för förhandsbeställning inom december. 

Tjurarna som simmentalföreningen varit med och valt fram är Erebor PP, Caesar PP, Lord Ursus PP och Benedikt Pp.

Jag har nu redan beställt 8 doser Lord Ursus och 6 doser Benedikt. Oj så försiktiga beställningar kanske ni tänker. Men jo, jag har ju också varit ut och shoppat lite annat. Och Erebor använder jag ju nu till höstkalvningarna. Caesar är pappa till Ariane av Katslösa som vi importerade sist och hon har redan två fina döttrar, så mera Caesar behöver jag inte.

Unicorn har jag ju nämt förr. Jag fick de sista 6 doserna av honom från lagret. Och så beslöt jag mig att pröva kanadensiska Sensation, dock bara 5 doser. Jag har börjat bli lite skeptisk till kanadensarna. Jag tycker aveln lite väl mycket fokuserar på färgen där. Jag får så dåligt betalt för färgen.

Kanadensiska tjurar är alltså alltid mörkt bruna. Men sen är de lite mindre i kroppsformatet än vad jag tycker om. Lite korta ben. Köttigheten brukar vara bra, men jag gillar djur med lite, ja hur ska jag förklara, lite mera kropp, eller jag vet inte, högre och längre helt enkelt. Men vi testar lite Sensation så får vi se.

Men sen hittade jag en riktigt trevlig tjur   

Jag är så ivrig! Nu är det  ett sådant där "Honom ska vi ha!!!!" moment.

Han heter Tomar PP och är från Schweitz. Jag beställde 15 doser av honom.

Mycket fina siffror. Och ni som hängt med i stamtavlor, vad skådar mitt norra öga?????

Clonagh Tiger Gallant är morfar!. Tiger Gallant som jag sökt under stock och sten. Som jag beställde på stående fot då jag fick höra att en uppfödare hade köpt embryon med honom som pappa. Tyvärr kom det bara kokalvar därifrån. Men nu, kors i taket, nu har jag honom. Visserligen lite bak i släkten, men jag fick honom. Jag är ju lite envis.

Så nu skuttar jag lite jämfota här. 

Ni som inte håller på med avel så kanske inte riktigt förstår hur ivrig man kan bli av lite tjurdoser. Också min dotter brukar sucka och uttrycka saker som att det ska ju bara bli hamburgare, varför sätter du så mycket tid på semintjurar? Men de är ju inte kött för mig!!!!!! Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för någon som inte förstår. Jag blir så glad av att se ett vackert djur. Och att hela tiden göra framsteg i djurmaterialet. Ta fram djur som är hållbara, föder sina ungar själva, producerar rätt mängd mjölk ur fina juver. Har starka ben och klövar. Har ett lynne som gör djurbondens vardag säker. Ja listan kan göras hur lång som helst. Förbättringar kan alltid göras.

Om ni läser tjurarnas prestationer, så är ju just lynnet något jag inte får fram ur tabellerna. För det är ju väldigt svårt att bedömma på en skala. Tjurar som jag skulle sätta en liten varningsklocka för på lynnet är Champs Bravo, Emil PP och Filius. Lite dåliga tendenser har jag märkt eller hört om där. Det behöver inte alltid slå igenom genom generationer, men ibland så märker man främst att de är lättskrämda. Och ett djur som är rädd är ett farligt djur.

Så om det finns information om lynnet på en semintjur så är det absolut något som jag gärna vill ha reda på. Men som sagt, det är svårt att bedömma på nedärvning och miljö där.

Om jag räknat rätt nu så har jag beställt 40 doser till sommaren. Så nu drar jag streck för i år. Slå mig på fingrarna ifall jag börjar prata något annat. Sen har jag reserverat 3 ungtjurar åt mig själv som får följa upp på betet efter att doserna är slut. Jag kommer sen att försöka få dem sålda på hösten, för det kommer ju alltid nya spännande tjurar. Det kommer väl nog bilder och stamtavlor på dem så småningom.

Min semineringsstrategi i år är att jag ville ha många olika tjurar, eftersom jag nu har många olika släktlinjer på mödernet också i samband med att vi köpte 8 nya kvigor, plus att jag då har 2 importerade kor med helt avvikande släktträd och de i sin tur har fått 2 kokalvar vardera. Så här finns variationer så det räcker minsann. Mycket att hålla reda på för min tankspridda hjärna. Men av någon orsak så sitter stamtavlor rätt bra i minnet. Nu ska jag då pussla ihop rätt moderdjur med rätt tjur, så det kommer att bli några listor. Det finns ett dataprogram att köpa, som testar hur närbesläktade tjurarna är med korna. Men programmet kostar över 50€/år plus 0,30 € /ko och är begränsat till testkörning av 3 tjurar, så det tycker jag är pengar i sjön. Jag får förlita mig på papper och penna. Kan hända att skrivbordet blir lätt kaotiskt. Min delägare av skrivbordet brukar sucka. Han har sån otrolig ordning på sina papper. Jag förstår inte    

Tänkte spela lite kubansk musik där de sjunger på Närpes dialekt. Kvann ta na mera? (var ta mera?) Tyckte det var så passande i sammanhanget.    På tal om det, så har jag faktiskt sett att de har fina simmental i Mexico. Hur får man månne doser från Mexico? Tanken är väckt......

Kära tomten,  

jag har försökt vara snäll i år.

Jag vänder mig nu till dig, eftersom mina tidigare påtryckningar till vår stad inte gett något resultat.

Jag önskar att du ser över trafiksäkerheten vid Västra Närpes skola. 

Eftersom fyra byar numera delar på en skola har det inneburit en massiv trafikökning längs vår lilla byväg. I skolan går nu drygt 100 elever. Till detta ska ytterligare räknas en rätt så stor personalstyrka med lärare, skolgångsbiträden, eftis och morrispersonal, lokalvårdare, vaktmästare och kökspersonal.

Skolans parkering används dessutom som påstigningsplats för elever som ska vidare till andra skolor.

Eleverna i skolan är ofta ute och går längs vår smala byväg. Under gymnastiktimmarna och för olika utflykter. Dessutom promenerar en del elever dagligen till och från skolan.

Tyvärr, så blir de flesta skjutsade med bil till skolan även om de har rätt så kort skolväg. Detta är förstås en direkt följd av den farliga skolvägen. Men det innnebär ju samtidigt en ökad mängd fordon i trafiken. Det kan ju inte vara bra varken för miljön, säkerheten eller plånboken.

Vägen är inte anpassad för att rymma både motorfordon och fotgängare. Om två bilar möts så tvingas fotgängarna hoppa i diket. 

Det faktum att vägen dessutom är krokig och kuperad gör att fordonen inte alltid hinner stanna i tid. Fartbegränsningen är 50km/h, men var och en kan ju tänka sig hur väl det följs. 

Många gånger har det varit nära ögat situationer. Många gånger har jag dragit efter andran, tex då långtradare och bussar kommer dundrande över backen och får möte samtidigt som små barn cyklar eller går längs vägen. Barnen är ju bara 5-6 år då de börjar förskolan och ska ut i trafiken. Måste det till dödsfall innan någon reagerar? Hur mycket är ett barns liv värt?

Det ironiska är ju att de övriga skolorna inom stadens område har en helt annan trafikplanering. T.ex vid Stenbackens skola finns gång och cykelväg, upphöjda övergångar och tydliga skyltar.

Vid Västra Närpes finns en liten varningsskylt. Är det skillnad på värdet av barns liv beroende på var man är bosatt?

Förlåt mitt långa brev tomten, jag är bara så frustrerad. Jag vet inte längre vem jag ska vända mig till, så mitt sista hopp går till dig. 

God Jul tomten!

PS. Jag vet att jag är lite sent ute detta år, men ifall du hinner till nästa jul så går det lika bra. 

Mvh. Orolig Mamma

Tänka sig, idag är det alldeles blankt i kalendern för min del. Känns väldigt skönt. Krister är på kurs idag, men jag får göra precis vad jag vill. Yeiii.

Visst är jag ju på väg ut till djuren, men ännu är det kolsvart ute, så jag drar mig en stund.

Jag tänkte jag skulle ha en liten återblick på sommaren så här sista november.

En sak som jag ju lite nämt är att vår yngsta är lite energisk och impulsiv. Det påverkar vår vardag ganska mycket. 

Vi har fått anpassa oss och vår vardag för att få det att fungera. Det går inte att ha med honom, vid sidan om, och tro att man ska få något gjort. Då händer saker. Ibland går det bättre och ibland sämre. Vi har varit på undersökningar och fått diagnos och blivit erbjudna medicinering, som vi avböjt. Åtminstone tills vidare. Ifall det börjar påverka hans skolgång i framtiden så får vi utvärdera vårt beslut, men han är väldigt duktig på skolämnen. Sen händer det saker också i skolan och han är rätt ofta upp på rektorssamtal, men det är smällar man får ta. Imorgon ska vi på lärandesamtal med klassläraren, specialläraren och skolpsykologen. De har kallat in stora artilleriet, så då får vi se hur de upplever situationen. Det gäller at ha sin egen kompass klar i dylika situationer.

För att få vardagen att fungera, så försöker jag avsluta de förtroendeuppdrag och extra hobbier jag har. Jag har insett att det inte fungerar då jag behöver koncentrerar mig på annat. 

Jag är i tur att avgå från samfälligheten på nästa stämma, så då kliver jag av. Jag har redan suttit där i 12 år säkert, så det passar nog annars bra att sluta också. Det har varit turbulenta år, men nu känns det som om skutan flyter ganska lungt, så det ska nog gå bra.

Jag har redan hoppat av styrelsen för producenternas lokalavdelning, samt slc´s fullmäktige där jag numera bara är suppleant. I mitt ställe har jag fått två nya unga producenter, så det är jag mycket nöjd över. Man ska ge plats åt yngre.

Vallhundsträningen har jag skippat, och det är egentligen min största sorg. Jag älskar att träna hunden. Jag älskar min träningsgrupp och jag saknar det mycket. Men det fungerar inte just nu. Även om det också är viktigt att ge sig själv egentid för att orka i längden, men vi har jobb 7 dagar i veckan och vi måste turas om att sköta barn och sköta gården, då finns inte tiden för mig att sticka iväg och stå och träna hund. Kanske sen, om något år.

Jag funderar på att sälja Ozkan, som just fyllt 2. Jag har inte kunnat träna henne till en fungerande vallhund. Hon är världens mysigaste pusshund, men vi behöver inte en extra pusshund just nu. Kanske jag kan köpa en färdigt skolad hund sen då inte Yezz längre orkar jobba. Ifall det perfekta hemmet för Ozkan dyker upp, så får det bli så.

Det jag inte kunnat avsluta är simmentalföreningen. Vi är 6 i styrelsen och hälften måste sluta pga att de avslutar djuruppfödningen. Så det är inte läge för mig att hoppa av just nu. Vi har på senaste tiden bara haft teamsmöten, så det har fungerat bra rent praktiskt. Sen tar det förstås tid, men är samtidigt mycket intressant. Det har ju gett mig så mycket mervärde i form av nordiska kontakter med likasinnade både inom föreningen och genom NAV. Så det håller jag kvar, åtminstone tills vidare.

Hur funkar det då? Jo, Liam måste hela tiden hållas sysselsatt. Han är väldigt kreativ, han älskar att pyssla. Men han förstår inte att saker kan vara farliga. Hittar han en yxa så fäller han  ett träd. Energi finns. 

Då jag hade med honom då jag körde in balar åt fåren senast, så hittade han ett träd.

Tack och lov att det inte var högre. Men visst hade det kunnat sluta illa ifall han trillat ner här också. 

Det funkar liksom inte att säga att gör inte så där. Får han idé så testar han det. Vill han ha en kaka som jag gömt i översta skåpet så hämtar han det. På ett sätt eller ett annat. Han har egenskaper som säkert kommer att vara bra att ha då han blir vuxen, men som är rätt så farliga då han inte inser konsekvenserna av sitt handlande.

För det mesta så fungerar vardagen bäst då någon alltid har tid att ägna sig helt åt honom, hålla honom sysselsatt. Att ha honom sittande vid dator har visat sig vara en dålig idé. Visst, man kan göra annat under tiden, men det bygger upp så mycket negativ energi, så då blir han högljudd och ohanterbar. Så datorerna är numera borta. Det funkar bra, bara han inte ser dem så har han inte beroendet heller. På kontorsdatorn har jag satt in ett lösenord, så hit kommer han inte in även om den står framme.

Störigast blir han då det kommer nytt folk in. Alltså är det bara vi två så är han världens bästa kille. Kommer någon annan in, och dessutom vill prata med mig så blir det oroligt, mycket skrikande och bråkande. Värst är det då någon utomstående kommer hit. Då blir det show. Och jag kan ju inte stoppa ner honom i en låda.

Så det blir ju automatiskt att man undviker att umgås med andra. För man vet ju att det bara leder till konflikter.

Men han är intelligent och händig. Det gäller bara att vara noga med rutiner, försöka hålla sig positiv och uppmuntrande, så kommer nog det här att bli bra också, någon gång. 

Det jag upplever som lite stressande är det faktum att då han blir myndig, så är vi inte längre några ungdomar precis. Jag hoppas att vi orkar. Förstås finns det bättre och sämre dagar också för oss.

Nu är vi vid första klass, det återstår många år med "den blomstertid nu kommer". 

Jaja, skulle jag visa många bilder idag, sa jag? Det blev ett litet sidospår. Men det behövdes sägas, så ni vet lite varför jag försvinner från den yttre världen. Många andra upplever liknande situationer, vi är ju inte ensamma. 

Och det finns ju så många värre diagnoser man kunde ha drabbats av, så vi klagar inte, men vi anpassar oss.

Vi vet inte hur detta utvecklas de närmaste åren, men vi tar en dag i taget. Livet är värdefullt!

Kram.

aha, så var vi igång med höstsemineringarna. Först ut var Fifi av Åbuen, en av de vi importerade för tre år sedan. Hon har hittills fått två kokalvar. Den första efter Imperator hade en korrigerad 200 dagars vikt på 438kg! Medelvikten på kvigor förra året i hela landet var 299kg. Hennes andra kalv var efter Moonlight. Den fick en korrigerad vikt på 396kg. Inte så illa pinkat av en ung ko. Men det betyder ju att hon mjölkar bra. Och det har istället lett till att hon i sommar varit lite åt magrare hållet och tyvärr inte blivit dräktig. Det tog också länge innan jag överhuvudtaget såg någon brunst på henne, men hon fick sommarens sista semindos. Men det ville sig alltså inte och därför har hon nu flyttat till höstgruppen. Nu är årets kalv avvand och Fifi ser ut att vara i gott skick nu.

Hon är nog förlåten. Bara hon tar sig nu så.   

Idag hade jag två att seminera. 475 efter Hector, som fått sin första kalv i höst. Både Hirscht och Orvar på mödernet.

Och så en kviga efter Unne, morfar Spartacus. 

Hittills har semineringarna lyckats bra tycker jag. Tydliga brunster och relativt lätta att seminera. 

Dock fick jag slänga ut Istanbull i gruppen med dräktiga kvigor för att jag behövde hans box för semineringarna. Och vad tror ni han gör samma dag han kommer ut? Jo han betäcker sin halvsyster! Men vad f-n!

507an är en riktigt fin Chicagodotter. Homozygot hornlös, välbyggd, riktigt trevligt lynne. Jag hade henne i gruppen av kvigor som skulle semineras i våras, men jag såg aldrig någon brunst på henne så hon blev aldrig seminerad utan fick gå ut med tjur i två månader istället. Där såg jag henne bli betäckt. Efter det har jag heller inte noterat några brunsttendenser, och tjock och fin har hon blivit i vinter. Men se Instanbull visste nog bättre.

Jag anmälde henne till slakt innan jag hann ångra mig och nu har jag dessutom sålt en del av  köttet på direktförsäljning, så nu finns det ingen återvändo. Det grämer mig, hon är fin och trevlig. Men kalvar måste vi nog få.

Men jag har en hel drös med fina kvigor, så nog kommer vi över detta också.

Frassin har haft en lite sämre dag idag. Hmmmm, jag borde inte vänta för länge. Ni förstår jag är ju dessutom dumma mamma som avlivar finaste Frassin. Men det börjar nog se lite mörkt ut. Tyckte ett tag att han blev lite piggare,men han tål nog inga stora bakslag. 

Jaha, dags att försöka få ungen i säng. Själv har jag varit hutlöst morgonpigg på sistone. Ålderdom?

Vi hörs en annan dag! Tjingeling!

Delar en fantastisk monolog. Lyssna på den!

Jaha, nu är julruljansen igång. Adventsöndag betyder lutfisk, vitsås och morotslåda i detta huset. Så fyra gånger ska vi hinna med lutfisk innan bocken kommer.

Frassin lever än. Jo, han har tappat muskler och är tunn men inget fel på tänderna och inte akut sjuk på något sätt. Att han äter dåligt kan eventuellt bero på något fel på njurarna eller så kan det vara sköldkörteln som krånglar.  Båda kan testas med blodprov.  Är det njurarna så finns det inget att göra och är det sköldkörteln så betyder det daglig medicinering resten av livet. Något jag inte tycker är vettigt. Så för Frassins del så har båda samma utgång. Men jag vägde honom nu och så ska jag följa upp hans vikt. Blir han lättare så är det inte bra. 

Våra katter har fått nöja sig med torrfoder plus vad de lyckas fånga, men nu har jag då frångått mina principer och har först matat i honom vår fina ekologiska färs, och nu gick jag och köpte en förpackning med sån där lyxig engångsförpacknin med kött i gele'.   Frassin   

I höst har vi haft en sur höna igen. Hon fick 3 fina dunbollar. 2 har trillat av pinn, så nu är det bara 1 kvar.

Hoppas det är en höna denna gång.  

Besöket med yrkesakademielever gick annars riktigt bra. Roligt att prata med såna som på riktigt är intresserade av branschen.  Det finns ju mycket att berätta om efter över 30 år som bonde, men jag hann ju nog bara presentera gårdens verksamhet lite ytligt. Men hoppas de tyckte det var värt besöket.

Liam har smitit iväg till grannarna. När tror ni han behagar komma hem då? Även om jag njuter av tystnaden   

Nå nu smäller det i dörren. När man talar om trollen.  

Vad ska vi spela för julmusik idag då? Jo, jag vet!

Idag hade jag Farmer Time träff igen med två klasser från Lagmans skola i Jakobstad. Det funkar jättebra via länk i telefon. Jag stod i fårhuset denna gång och jag fick jättbra frågor om produktionen. Jag visade också upp resterna av en plåtburk och berättade lite blodiga historier om vad som händer ifall delar av burken kommer in i djurs magar. SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN! Var meddelandet. Två bagglamm passade på att ha en liten stångningsuppvisning också.

Straxt efter träffen kom kvävebilen med kväve och doser. Ni kanske tänkte vid senaste inlägg att antingen är hon en väldig optimist eller otroligt självsäker då hon bara beställt 15 doser åt 13 kor och dessutom sålt avelstjurarna. Men visst har jag ju en backup.

Räfbackens Icon får ta hand om mina misslyckanden. Han har inte provat på förr, men då doserna är slut ska han få gå ut en sväng. Pappa Chicago, morfar Steinadler. Och han är jättesnygg! Den finaste vi har just nu tror jag.

Sen är han till salu till sommarens behov. Han var så hungrig nu idag så han hade inte lust att ställa upp på någon posering, så dåligt kort, men ett kort i alla fall.

I förrgår blev vi bjudna på producentlunch av vårt slakteribolag. Julbord stod på menyn. Riktigt gott var det.

Lax, skinka och kalkon och allt möjligt som hör julbordet till. Tack för maten!

Oj, nu blir jag hungrig!

På eftermiddagen idag kommer som sagt veterinären för vår återkommande hälsoinventering av djuren och så en titt på Frassin.

Imorgon är yrkesakademin på väg hit med en grupp studerande med djurinriktning, ska bli kul. Det är ju lite annorlunda än då man berättar om djuren för lågstadiet.

Sen lär det vara lillajul på söndag! ja jisses vad tiden går.

Ja så är det nöt köttretur, troligen 14.12 Ta kontakt ifall det skulle passa med en påfyllning i frysen.

Jag ringde också och frågade om lammslakten, och det visade ju sig att de glömt bort min anmälan, men vi fick in dem före jul i alla fall. Den 13.12 far dom. Jag hade också tänkt erbjuda grovstyckat lamm som återtag, men då blir återtaget 20.12 Hur många har tid att packa lamm i julveckan? Förstås ifall man vill ha lamm på julbordet så vore det ju perfekt, men jag velar lite nu om jag ska bjuda ut eller inte. Bara transporten blir ganska dyr, så jag borde sälja rätt många innan det lönar sig. Vi har själva slut på lammkött, så jag är nog lite frestad att ta återtag, menmen. Enklast är det ju nog att sälja allt till slakteriet. Ska fundera litet ännu på det.

Nu, måste jag få lunch. Vi återkommer någon annan dag.