Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 20 november 2019 05:15

Nu kommer ett inlägg som är svårt att skriva.


Ja, jag skrev ju tidigare om Piruett som inte var i så gott skick. Nå veterinärens besked var att det var dags.


Piruett föddes här på gården 1997. Hon har varit med oss en ganska lång tid med andra ord.

Det var meningen att hon skulle bli min travhäststjärna. Hon hade den rätta släkten, rätt kroppsbyggnad och rätt lynne. 

Jag blev bjuden bra betalt för henne som unghäst, men jag fick rådet att spara henne och tjäna pengar. Ha!


Nå, jag fick mitt andra barn och travträningen sattes i malpåse. Det gick inte heller att sätta henne på proffsträning med hemvårdsstöd som inkomst. Jag skulle ha tagit pengarna då jag kunde. Istället blev hon gårdsprydnad här i många år och så småningom ridhäst. 


Men en trevlig häst har hon varit. Hon har varit utplacerad som ridhäst några gånger och till och med såld en gång. Men varje gång kom hon tillbaka. Hon trivdes bäst här hemma. Jag är tacksam för att ha fått ha henne som vän.

Hon hade ett speciellt sätt. I boxen kunde hon se sur ut och till och med hota att sparka, men gav man bara lite uppmärksamhet så blev hon hur snäll och söt som helst. Hennes ansiktsutryck var så roliga.


Men nu var det alltså dags att säga hejdå en sista gång.

Hon fick en lugnande spruta i boxen och så fick hon gå ut på gräsmattan för den dödliga injektionen. Det gick lungt och värdigt till. Hon visste inte vad som hände.

Tacksam för en proffsig veterinär.


Och tack Piruett, min fina piraya. Du har en del av mitt hjärta.

 

ANNONS
Av Cindi Groop - 19 november 2019 05:00

Jo det är så att alla andra har tagit natt, men jag är inte det minsta trött, så jag passar på att ta igen lite förlorat bloggande.


Jag har annars fått något som jag kallar för åldersrelaterade krämpor. Jag har till och från haft en sån besvärlig smärta under höger häle. Jag har inte visat upp mig någonstans, men jag har anlitat dr.Google så det närmaste jag kom till en diagnos var hälsporre. Ibland värker det för j-vligt och ibland känns det inte alls. Tror att det är över nu i alla fall. Då det var som värst och jag linkade fram, så belastade jag istället höften fel, så då blev det värk i höften på vänster sida. Suck och stön. Man vet inget om sådant då man är ung och i ordning.


Nå nu har jag något fanskap i höger hand. Jag är riktigt kraftlös i handen och har varit det några veckor. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Nå, då jag hjälpte en nyfödd kalv till spenen i förra veckan så får jag förstås en kospark över handryggen. Inte så farligt, lite blå, men efter det blev jag riktigt svag. Inte så roligt då man ska trycka i hydraulikslangar och man saknar kraft i handen. Att öron märka kalvar har också blivit riktigt tungt. Först anklagade jag örontången för att ha blivit trög, men det är nog handen som krånglar. Idag måste jag använda båda händerna för att få bilens växelspak i parkeringsläge.

Som vanligt så väntar jag bara på att tiden ska läka alla sår. Nå ska ju åka bort nu 12 dagar, så får kroppen förhoppningsvis vila upp sig.


Ja och så har jag fått löss. Ja inte jag själv då, utan mitt citronträd.

 

Sköldlöss sa samma dr.Google

 

Så nu utstrider vi ett krig lössen och jag. Jag har putsat alla blad, klippt bort så mycket som möjligt för att undvika att lössen kan gömma sig mellan bladen. Men de tycks nog bara komma igen hela tiden, trots att jag klämmer ihjäl alla jag hittar. Planen är ju att vi ska äta citronerna så jag vill ju inte använda kemiska bekämpningsmetoder. Dessutom är vi ju ekologiska odlare, så det skulle väl ses som ett misslyckande.

Men jag vill inte kasta ut mitt citronträd!!!! Har du något bra tips för att bli av med lössen så hör gärna av dig. 


Måste också infoga en bild på mina smarta hönor.

 

Då det regnar så går de och ställer sig nära huset för att inte bli blöta. Ganska smart av en höna tycker jag.


Ikväll tycker jag att vi ska spela lite musik, vad ska vi hitta på för roligt. Jo, jag vet! Lite uppmuntrande sång bland klagosången.


ANNONS
Av Cindi Groop - 18 november 2019 20:46

Jo det var så här att vi blev inbjudna att få besöka vår riksdag för några veckor sedan. Detta för att vi deltagit i valarbetet för den nyinvalde riksdagsman Norrback.

Krister såg sig inte ha tid att åka med, men jag ville gärna se med egna ögon hur det går till i riksdagshuset.

Så vi startade tidig morgon med buss  och begav oss iväg mot Helsingfors.


Ja se nu har jag ju redan glömt lite i vilken ordning vi gjorde vad, men vi fick i alla fall gå genom säkerhetskontroll innan vi  kunde gå in. De fungerade ungefär som på en flygplats. Av med ytterjackor, väskor och bälten som kördes genom röntgen och så gick vi igenom en metalldetektor.

Först gick vi på en rundtur genom riksdagshuset.

         

Och sen fick vi lite information av Norrback hur arbetet går till. Och så fick vi ställa frågor. Riksdagsman Ollikainen stack också in näsan och hälsade på oss Österbottningar.

Sen gick vi på lunch och efter lunchen promenerade vi tillbaka för att delta i riksdagens frågetimme i plenisalen.

Samma säkerhetskontroll en gång till och så fick vi traska många trappor upp för att sitta på läktaren och följa med diskussionerna.


 

Jag måste faktiskt säga att jag var förvånad över hur vilt det gick till i salen. Oppositionen var ju förstås livligast med utfrågningar av ministrarna. Men jag hade nog inte trott att det gick till så här. Det ropades och anklagades och pratades i mun.

Ja det var en upplevelse att få vara med.

Jag har ju sett på tv hur vilt det går till i brittiska parlamentet, men finska riksdagen är nog inte långt ifrån. Men vår talman är kanske liiite mer färglös än den brittiska   

 

En intressant dag. Tack för att jag fick komma med!


PS! Hemma hade vi fått tvillingskalvar som inte klarade av att dricka själva medan jag var borta plus en del annat strul förstås. Så det var bara att dra på arbetshalaren då jag kom hem och börja mjölka lite mat i små kalvar. Det gick bra, men klockan var ju 2 innan jag kom in.  Det blev nästan ett dygn på fötter den dagen, men så blir det ju ibland. Nu har jag nog tagit igen sömnbehovet.


Av Cindi Groop - 17 november 2019 18:53

Jo, livet springer på hit och dit som vanligt. Och jag bloggar massor ska ni veta. I huvudet alltså. men allt för sällan har jag möjlighet att sitta i lugn och ro här och få ner texten i print. Nu ska jag egentligen ut med hunden och kolla kalvningsläget ett sista varv, men det är ett sådant eländigt snöslask ute just nu, så jag drar ut på plågan lite.


Men snart slipper jag slasket. På torsdag tar vi pyjamasflyget med sikte mot Kalifornien. Ska bli så himla roligt.


Men en dag soå rotade Liam i mina lådor och hittade detta gamla vykort.

 

Det här vykortet fick jag 1992 från någon, tydligen god vän som jag skrivit brev till.

Problemet är bara att denna goda vän glömde att skriva under med sitt namn. Och jag har ingen aning om vem det är som skickat kortet.

 

Känner någon igen sig? Eller vet om någon som for till Santa Barbara 1992?


Tänk om denna någon fortfarande finns kvar där. Jag kommer dit nu på torsdag. Skulle vara trevligt att träffa denna mysterieperson.


Har du något tips?



Av Cindi Groop - 28 oktober 2019 21:26

Ja hör ni. Tänkte bara berätta att pojken kom fram till rätt ställe och nu är på sin första skoldag. Nu kan jag slappna av lite.

De bor 26 elever i samma byggnad och delar på 3 badrum. Kom att tänka på Cornelis.

Av Cindi Groop - 27 oktober 2019 21:51

Ja hör ni, det har inte blivit mycket sömn denna vecka. Trodde jag skulle få en hel natt nu, men istället sitter jag vid datorn och söker information. Jag har varit på besök i huvudstaden fram och åter i torsdags, men det berättar jag om en annan gång för just nu pågår en trasslig följetong.


Jo, ni minns kanske min goda idé att skicka mellansonen på språkresa till Kaliforninen.

Nå nu är han där.

Bra så, men det har inte gått riktigt som på räls om man uttrycker det så.


Planerat flyg lördag morgon 8.30 från Vasa, via Stockholm till Los Angeles. 

Kvällen innan råkar vi ut för en riktig höststorm. 33m/sekund uppmättes i Kaskö.

Klockan tolv får han textmeddelande att flyget från Vasa är inhiberat!


Han väcker mig och vi försöker hitta information på nätet. Internet fungerar inte pga strömavbrott under kvällen. Vi delar internet från telefonen och slipper ut på nätet. Men det är ju mitt i natten. På flygplatsens hemsida finns inga uppdateringar. 

Efter en timme kommer ett nytt textmeddelande. Flyget försenat med en timme, ny avgång 9.30. 

Kruxet är bara att han hade 1h10min tid i Stockholm med sitt planerade flyg. Med en timmes försening så har han 10 minuter i Stockholm. Inte så lovande.

Nå vi beslutar oss för att gå och sova en stund igen vid 2 tiden och stiga upp som planerat vid 5 och köra den en timmar långa resan till flygplatsen.

Väl framme får vi information om att flygplanet inte kunnat landa i stormen, men att de istället skickar ett större plan som flyger till Stockholm på 45 minuter istället för planerade 1h15minuter.


Så han far iväg och jag får så meddelande att han hann med på LA planet. Pust!


Nå, väl framme i LA kl 12.15 på lördag eftermiddag lokal tid, 22.15 här. 

Jag hade köpt bussbiljett till Santa Barbara på förhand. Bussen gick kl 14.

Han missar precis bussen.

Skickar meddelande åt mig som lyder:

Öh...

Missade bussen.

What to do?

Nevermind.


Jag som har ställt telefonen på ljudlös ser meddelandet vid 2-tiden på natten. What? Var är han nu?


Nå , det visar sig att han fick hjälp av en anställd på flygplatsen som säger åt honom att snabbt hoppa in i en bil och så körde de ikapp bussen.  


Nå han kom med och kom lyckligt fram och tog in på hotellet som jag bokat i förväg pga att inget flyg gick på söndagen, så han kom en dag för tidigt för skolans boende.

Så idag söndag hade vi fått instruktioner om att han skulle ta sig till skolan på eftermiddagen mellan 12-15 för att få sitt boende. Då han kommer fram är hela stället öde och dörrarna låsta. Han prövar ringa de telefonnummer han har, men ingen svarar. Till sist ringer han ett nödnummer som han fått till skolan och därifrån har han nu fått lite vägledning om vart han ska ta sig.

Men där är han nu, ensam, med kappsäcken på släp och vet inte riktigt vart han är på väg.

Så nu sitter jag och väntar vid datorn på att höra om och när han hittar sitt boende.

Jag har börjat söka på hotell i närheten, ifall det blir att ta in på hotell en natt till.


Det är ju lite besvärligt med 10 timmars tidskillnad, så nu då det är dag där så är det natt här. Och jag får sitta upp en natt till.

Nå huvudsaken det ordnar sig för pojken. Men lite onödigt spännande helg har det varit.

 


Av Cindi Groop - 22 oktober 2019 06:20

Idag stormar det i knutarna. Huu.

Frassfan väckte mig före fem och sen fick jag inte sova. Har läst tidningarna och druckit mitt kaffe.

Har ett webmöte kl 8.00 men hinner blogga lite innan. Idag ska vi förhoppningsvis besluta vilka semintjurar som ska importeras. Dessutom ska vi väl komma med ett förslag till datum för vår avelsdjursshoppingresa till Sverige i januari.


Igår var jag då på information om genom-projektet för alla biffkoraser i Finland.

Jag hade då anmält mig till detta första informationsmöte och tanken var då att vi skulle skriva under och ansluta oss till projektet. men jag skrev inte under, men tog hem pappren för att fundera lite.


Som med allt annat här i världen så är det ju inte svart eller vitt. 

Projektet går ut på att vi genetiskt ska kartlägga våra kor och avelstjurar som vi har värden på. Dvs djur med avkommor som vägts, både under uppväxten mes sen förstås också slaktresultat som innehåller information om slaktvikt, dagstillväxt, köttighet och fetthalt.

De dna testade djuren med mätbara värden blir då sen referensmaterial för kommande kalvar, så att man på basen av insamlat material kan ge djuret ett förväntat värde baserat på arvsanlag redan som nyfödd.

Vissa egenskaper, som t.ex hornlöshet och konstaterande att mor och far faktiskt stämmer överens med ägarens uppgifter, kan ju konstateras med samma dna test.


Problemen som jag ser det är ju dels att för många av dessa egenskaper som nu ska testas, så inverkar arvet endast med 1/3 medan miljön inverkar med 2/3. Då är ju risken att vi förlitar oss för mycket på ett djurs förväntade värde och inte beaktar sånt som på verkar under djurets livstid.

Men med ett brett undersökningsmaterial som referens så blir ju det förväntade avelsvärdet säkrare.


Det är här som det största problemet är för Finlands del, tycker jag. För att alls kunna ha ett referenstal som ger ett sanningsenligt resultat så bör man ha åtminstone 2000 djur från varje ras. 10 000 djur vore förstås ännu bättre, men 2000 är minimi för att alls kunna använda informationen som samlas in på ett vettigt sätt.

I Finland så hör i dagsläget ca 1700 simmentalkor till kontrollen, dvs vi som väger kalvarna vid födsel, 200 dagar och ett års ålder. Så inte fast alla skulle ta prov på sina djur så skulle underlaget räcka till. Dessutom så fungerar det här projektet inte i hela landet utan endast här i mellersta Finland, vilket då gör att potentiella provtagningar blir ännu färre. Projektets tid är endast ett år, så att få ihop 2000 genomprov på ett år synes rätt omöjligt.


Jag har redan köpt öronmärken för våra kommande kalvar med inbyggt provtagningsrör för dna test. Det här är något jag efterfrågat länge. Jag tycker att samtliga stamboksförda djur borde dna testas för att fastslå släktskap. Detta då de flesta uppfödare använder sig av både semin plus en gårdstjur. Ett dna öronmärke kostar ca 5€ plus moms och en dna analys kostar 25€/djur. 

Att stamboksföra en tjur kostar nästan 100€ och för det får vi endast ett stamboksnummer för tjuren. Jag tycker gott att stamboksföringsavgiften kunde innehålla kostnaden för dna analysen. Jag menar hur svårt är det att ge ett djur ett stamboksnummer. Det kan inte kosta 100€.


Under projekttiden skulle vi få analysen för 5€/analys. Så jag måste väl nog anmäla mig till projektet. Det är ju nog betydligt förmånligare att analysera kalvarna.

Men det innebär då att jag även måste ta dna prov på resten av besättningen. Och det ska då tas genom ett prov med 30-40 hårprov tagna från svansen med hårsäckarna med. Vi ska alltså gå och rycka loss hår från alla kossors svansar, lägga i skilda plastpåsar och skicka på analys. Proven ska dessutom vara rena från annan dna, vilket innebär att proven ska tas med engångshandskar. Hmmm, jag är inte så pigg på detta. Då nyttan dessutom är ifrågasatt eftersom jag är rätt säker att vi inte kommer upp till 2000 djur som referens. 

Vi kunde ju använda resultat även från de andra nordiska länderna tycker man eftersom vi i det stora hela använder oss av samma semintjurar. Och det skulle väl göras till en viss del, men ändå ville man ha 2000 djur från Finland.


Mera jobb, till tveksam nytta. Men bara att börja på antar jag.


Jag fick annars meddelande att vår nötköttsretur kommer redan nästa onsdag, alltså 30.10 Men vi kan ju hålla det i vårt kylrum ifall datumet inte passar-


Nu dags för webmöte. Vi hörs.

 





Av Cindi Groop - 20 oktober 2019 07:59

Ja det är söndag morgon och huset är alldeles tyst. Ahhh.

Just me, myself and I. Och kaffe.


Nu är det höst på allvar.

 

Frosten kom, och tog mina blommor.

Det regnar och är blött.


Vi beställde täckdikning i april i år. Än har de inte setts till. Nu börjar det bli på gränsen om det längre går att köra med tunga maskiner på åkrarna längre.

Slaktbilen kommer imorgon. 4 stora tjurar, 2 kor och en kviga står på listan. Köttretur 31.10 Än idag kan jag ta emot köttbeställningar.

Fåren har jag inte fått något avhämtningsdatum för än. Däremot så går det i höst att få återtag även på lammen. Det var ju ett positivt framsteg.

Om det inte var för att vi i förra veckan fick brev om att vårt slakteri helt kommer att sluta med fårslakt och vi istället hänvisas till ett slakteri i Lappland. Så lammköttsproduktionen i våra trakter är nog hotad nu igen.

Vi har haft det bra med svenskspråkig slaktverksamhet hittills, men det är slut nu för fårens del.

Själv sätter jag inte på någon bagge alls i höst. Känns meningslöst. Det är tydligen bättre att importera lammkött från Nya Zeeland.


Jag får ju känna mig lyckligt lottad som har så pass liten fårverksamhet att jag kan välja. Värre är det för de gårdar som satsat på lammproduktion. Marknaden vill ha mera dikor, inte får. Men vissa gårdars marker och andra omständigheter gör att de lämpar sig bättre för får. Men det bryr sig markanden inte om.

Det är ju lite lustigt kan man tycka att det skrivs så mycket om hur viktigt det är för den biologiska mångfalden med betande djur, speciellt i skärgården för alla häckande fåglar och den speciella växtlighet som finns där, men att det i praktiken är väldigt besvärligt att hålla får. Fåren lever ju året runt, men betessäsongen är bara 4-5 månader i året. 

Jag vet att det är många fårfarmare som upplever väldig osäkerhet inför framtiden just nu.


Jag fick annars just meddelande att Lucas fällt sin första älg! 

Han är första året med i jaktlaget och denna helg är den tredje i höst som de är ut och jagar.

Han har trivts jättebra i laget och jag är tacksam för att de rutinerade jägarna tar väl hand om nykomlingar. 

Varken Krister eller jag jagar ju, så han har väl ärvt intresset av sin morfar. Därifrån har han också fått mycket hjälp med allt som är nytt. 

Så glad för Lucas skull idag.


Idi, som numera heter Didi, har fått åka på en vecka specialbehandling hos Linn i Solf. Bara de två och massa hundgodis. Didi är överlycklig. Nu är det kommandoträning som gäller. Och språkkurs. Inte så svårt att lära nytt då det inte fanns så många fungerande kommandon från förr.


Måste också visa vilka fina vinteräpplen vi fått i år.

 

Stora och helt utan maskhål. Kylrummet är välfyllt med äpplen och på menyn finns 50 recept på äpplen, typ.

Det är minsann inte ofta våra äpplen blir så bra som i år.


Solrosorna har frusit bort nu, men de var fina en kort stund i alla fall.

 


Ja och en morgon nyligen så hade vi invasion av nattfjärlilar på häbret.

 

Tyvärr suddig bild, men det var massor av dem.

Häbret har annars fått ny färg av flickorna i sommar.

 

Häbret är troligen den äldsta byggnaden på gården. Det står 1752 inristat i stockarna.


Nu dags att ta tag i dagens göromål. Stänga in slaktkorna i box, skriva färdigt köttreturblanketterna och alla dokument som ska följa med djuren. Flytta tackorna på nytt bete, jo det finns ännu lite, men slaktbilen får gärna komma nu snart. Och så kommer hästskoaren via och slår fast en ny sko på Athina som tappat en framsko.


Annars så har jag troligen ett tufft beslut att ta ganska snart. Piruett, som är 22 år, mår inte så bra. Hennes tänder klarar inte riktigt av att tugga gräset som hon ska. Det kommer ut otuggade gräsbollar då och då och det märks både på hullet och pälsen att något inte står riktigt rätt till. Veterinären kommer för att se till tänderna inkommande fredag.

Men dessutom tror jag hon har ont i ett bakben. Så när ska man dra gränsen?

Inget roligt beslut, för hon är på gott humör.

Men jag har lovat att inget djur ska gå kvar här för min skull om de inte mår bra. Jag vet ju att slutet närmar sig, men hur bråttom är det? Klarar hon en vinter eller två till, eller borde jag ta bort henne denna vecka? Ska rådfråga veterinären på fredag.

Men det är ju sånt som maler i bakhuvudet hela tiden. Vad är rätt och vad är fel beslut?

Jag tycker inte man behöver ta bort ett djur bara för att det är gammalt, men att utsätta djur för onödigt lidande vill jag inte vara med om. De döljer ju dessutom instinktivt smärta de här djuren.


Okej, men nu till jobbet och slut på funderingarna.

Imorgon ska jag annars på en kurs till Kauhajoki. Kursen handlar om genetisk kartläggning av våra dikor. Såkallat genom- projekt. 

Återkommer då jag vet mera.

Och så är det utvecklingssamtal på Päivis kl 15.

Den här hjärnan måste vara med i alla möjliga kringelkrokar.


Det har annars börjat en intressant serie på SVT om hjärnans utveckling. Den ska ni titta på om ni har möjlighet. Intressant!


Och så lite musik för hjärnan denna gråmulna dag.





Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se