Senaste inläggen

Av Cindi Groop - Måndag 18 feb 15:35

Ska iväg på möte med bönder ikväll, men jag passar på att lägga in lite bilder före jag måste byta kläder och ge mig iväg.


Kaliforninen i november jo.

 

Första frukosten i San Francisco!

Ett litet ställe som vi ramlade över i misstag. Färskpressad apelsinjuice till som var så himmelskt god. Och så en kaffekopp på det. Det vita är två ägg-

Fanns ju ingen chans i världen att jag skulle orka äta upp allt, men bara åsynen av denna frukost gjorde ju att semesterna började på bästa tänkbara sätt. Mätt i magen och ett leende på.


Hmm, nu börjar bondetelefonlinjen gå het här.  Riksdagsvalskandidater hit och dit.

Tror inte jag hinner visa alla bilder idag heller, men vi är ju på gång i alla fall. Någon månad senare än tänkt.


Minnena kommer tillbaka nu då jag ser bilderna.

Det var så att både min syster Pia och jag var väldigt förkylda då vi for. Pia saknade fullständigt röst, så hon hade en anteckningsbok med som hon kommunicerade med. Hon är glutenallergiker och frågade då servitriserna med hjälp av sin bok vilka glutenfria alternativ som fanns. 

Det roliga var att då svarade servitriserna åt mig, detta hände alltså flera gånger, och om de ville fråga Pia något så frågade de också åt mig. Det var alltså inget fel med hennes hörsel   , hon saknade bara röst.

Ja det var lite kul.

Vi andra hade också roligt åt boken och sa att det var så lugn och skön resa då Pia var tyst. Och inte förstod vi hennes handstil heller. Det blev många skratt på bokens bekostnad.

 




ANNONS
Av Cindi Groop - Lördag 9 feb 02:20

Ja nu är jag här på bloggen igen, efter en liten svacka. 

Klockan är lite efter 3 på natten och jag har just kommit ur duschen. Hmmm. 

Jo det ligger till som så att jag de senaste månaderna faktiskt har kunnat sova rätt så bra om nätterna och då har jag inte hunnit blogga, för dagarna räcker inte riktigt till för det. Det finns ju alltid annat jobb som behöver göras vid datorn om man sätter sig ner där och då får jag dåligt samvete om jag bloggar istället för att använda datorn till något nyttigare. Och visst borde jag översätta några sidor från finska till svenska för simmentalföreningens årsmöte nu också, men nätterna ger jag mig tillåtelse att inte jobba. Det blir sällan ett bra resultat heller det man gör då man egentligen borde sova.

Nå varför sover jag inte inatt då?

Ja egentligen borde jag sova som en stock, för jag har en arbetssam dag bakom mig, men Liam kröp upp i min säng halv 3 tiden och snurrade några varv, och då vaknade jag ordentligt och började fundera över jobbiga saker och så var jag plötsligt klarvaken och beslöt mig för att gå i duschen, som jag borde ha gjort redan innan jag gick till sängs, men inte orkade.

Så, nu är jag vaken och kan hälsa på här. Hej!


Mitt senaste inlägg handlade ju om vår resa till Kalifornien, så jag borde ju fortsätta där, så det inte glöms bort. Samtidigt har det hänt så mycket den senaste tiden som jag så gärna vill berätta om, så nu vet jag inte in eller ut i vilken ända jag ska börja tråkla upp allting. Så nu blir jag stressad över detta också......

Men jag vet att jag själv har nytta att skriva ner sånt som oroar mig, så är det sedan lättare att dra vettiga slutsatser då man får det ner i text.


På tal om stress....., så var vi tidigare i höst på en Må bra dag, för bönder. En riktigt trevlig dag med föreläsningar och mat och lite skratt. Bra ordnad dag.

Nåväl, en sak som jag tog med mig därifrån var att man ska undvika att använda ordet stressad. Man ska undvika att använda det för att det är ett negativt ord, som i sig leder till mera stress.

Man kan istället säga att man har mycket att göra. Det är inte farligt på något vis att ha mycket att göra.


Det var faktiskt en liten ögonöppnare för mig. Jag överanvänder kanske ordet stress. Och det tror jag många andra gör också.

Ja, jag har ibland mycket att göra, men det är inget farligt med det. Jag gillar att ha mycket att göra. Och skulle jag av någon orsak ha lite mindre att göra, så är jag säker på att det inte tar länge innan jag hittat på nåt nytt fanskap.


Men inatt känner jag mig lite stressad, inte över för mycket jobb utan över lammen som vi skickade till slakt denna vecka.

Det tycks alltid vara ett himla sjå med dessa får.

Nåväl för att göra en lång historia inte alltför lång, så var det så att jag i månadsskiftet november-december anmälde 4 tjurar, 2 kor och 25 lamm till slakt. Nöten ville jag skicka till slakt i början av året för då får man en liten säsonghöjning på priset efter hösten då största delen vill få sina djur till slakt. Ett sätt att jämna ut utbudet.


Lammen började vid anmälningstillfället alla bli slaktmogna. Viktgränsen för det bästa priset ligger på en slaktvikt på 18kg, så man siktar ju på att ha alla i gruppen över den vikten, vilket innebär att de borde ha en levande vikt på 45-50kg. Men då man skickar en hel grupp så väger ju inte alla exakt lika.

Men jag ville ju göra det så lätt för transportplanerarna som möjligt, så jag sa att lammen får ju hämtas på samma gång som nöten, alltså i början på januari så behöver de inte komma ut ända till Norrnäs en extra gång bara för 25 lamm.

Nå i början på januari kom de och hämtade nöten, precis som planerat, men det var slaktkö på lamm, så det skulle ta en tid ännu innan de kunde ta dem.

Nå veckorna gick och lammen fortsatte växa. I onsdags hämtade de då äntligen lammen.

Jag hade då ringt till transportplanerarna och frågat hur det går då några av de äldsta tacklammen kommer att hinna bli över 12 månader. Får de då ännu lammpris, eller klassas de som får och får bara halva priset?

Nej, han kunde inte se några krav på åldern, utan han antog att så länge de inte fått egna lamm så räknas de som lamm. 

Nå, jag var nöjd med svaret, då jag ju såg att några precis skulle hinna bli över 12 månader.

(Det var de där överraskningslammen som kom i januari i fjol om ni minns.)

Nå nu kom slaktresultaten.

Alla tacklamm som hunnit bli 12 månader är klassade som får. Halva priset.

Alla baggar, utom 3, är över viktgränsen på 30 kg. Halva priset.

2 baggar är dessutom i fettklass 5 = halva priset av halva priset.

Baggarna har jättebra köttklass och de har ju vuxit jättebra. det handlar alltså om jättebra kött!

Men pga av att de gått över 30kg, så rasar priset.

Är det vi då som ska ta emot smällen för att det är kö till slakteriet? 

Har någon av er sett det billiga köttet av för tunga djur i butiken?


Jag blev så frustrerad så jag skrev till slakteriet att om ni inte betalr fullt pris för mina djur, så kommer jag och hämtar dem och säljer köttet själv, till ett pris som de är värda.

Men nu är jag rädd att de ska svara att kom och hämta dem då.   

Hur ska jag få 25 lamm sålda hux flux? Och hur ska jag få hem 750kg lamm från slakteriet?


Då måste jag annonsera och ringa runt till butiker och restauranger och gamla kunderoch truga ut. Det var inte riktigt vad jag hade planerat göra inkommande vecka.

Nå inte hjälper det ju att ligga osovandes och fundera. Inget jag kan göra åt innan jag får svar från slakteriet nästa vecka heller.

Men en knut i magen blir nog kvar tills jag har det här utrett. Halva priset har jag inte råd att sälja dem till. Då inte fullt pris räcker till för att få någon lönsamhet.

Och det som också retar mig att det ju är bästa tänkbara kött. 

Nej, att vara fårbonde är inte lätt. Finns inget bättre än att få vara med då nya lamm föds, men resten kunde jag kanske leva utan.

 

Och Brumma-gullet som alltid kommer och ska ha en kram   






ANNONS
Av Cindi Groop - 7 december 2018 06:30

Jag tänkte ta en snabb resegenomgång nu medan lillen ännu sover, så kanske jag hinner djupdyka i resan vid ett annat tillfälle.


Alltså söndagen den 18 november landar vi i San Fransisco på eftermiddagen. Taxi in till hotellet Hilton Park 55 vid Union Square. Helt bra hotell, inget extra, men en bra bred säng, tv och dusch. Allt man behöver för en natt. Ingår ingen frukost så vi sökte oss ut på stan på frukost. Hittade ett härligt frukostställe. Måste bifoga bild senare, man tror nästan inte det är sant.

Vi kom till San Fransisco samtidigt som de hemska skogsbränderna pågick i Paradise där många människor miste livet och ännu mer miste sina hem.

Vi hade hört rapporter om att det var dålig luft i San Fransisco och var lite oroliga för att det skulle vara svårt att andas och hade som plan B att inte stanna utan direkt köra ner till Fresno. Och visst var det dåig luft, smogen låg tät, men det var inte svårt att andas och ingen röklukt kändes så vi beslutatde oss för att ta vår planerade semesterdag.

Under dagen gick vi mer än 20 000 steg upp och ner i backarna i SF. Vädret var toppen, ca 20 grader varmt, perfekt för att bara vandra omkring.

Nåja, återkommer med detaljer.

Tisdag morgon tog vi taxi ut till flygfältet igen för att hyra en bil och så körde vi ca 4 timmar till Fresno.

Träffade vår moster för lunch och så for vi alla till mommo Martha.

Sen for vi till vårt boende på ett airbnb ställe bara 2,5 km från mommo. Helt fantastiskt att vi hittade bra övernattning på promenadavstånd. Fortfarande lite chockad över hur bra det blev.

Stannade i Fresno till söndag morgon då vi körde ut till Monterey vid stillahavskusten. Övernattning där, promenad och sightseeing innan vi fortsatte till santa Cruz för en promenad vid stranden och lunch vid piren.

Efter lunch fortsatte vi till Big Basin för att vandra bland de stora redwoodträden och till sist upp till Palo Alto, mina morföräldrars tidigare hemstad för övernattning hos vår mammas småkusin för två nätter. träffade även mommos yngsta syster där.

Hemfärd på onsdag kväll för att komma till Norrnäs på torsdag 22.30


Allt praktiskt på resan fungerade perfekt. Många upplevelser har vi haft och jag kommer att försöka gå djupare in på vad vi fått vara med på då jag har möjlighet. Ville idag bara gå igenom i stora drag, så ni hänger med i svängarna.

Det är så många känslor på en sån här resa och det tar sin tid att smälta allt.


Jag har alltid haft en längtan till Amerika. Jag trivs så fruktansvärt bra där. Klimatet, människorna, naturen, allt känns bara så skönt och bra. Och jag fick lära mig något nytt som jag inte kopplat ihop förr, nämligen det är en speciell doft som känns som Amerika. Jag har känt den varje gång jag varit dit, men inte riktigt fattat vad det är som doftar Amerika. Men nu berättade min syster att det är buxbom som doftar så där specifikt som det bara doftar där.

Roligt att ha hittat källan. Buxbom klarar inte våra vintrar, men kanske jag ändå måste försöka plantera lite amerikadoft. Om så bara för att känna doften en sommar.


Jisses, ungen sover än. Kanske jag hinner ladda upp några bilder då idag ännu så får jag visa lite så småningom.

Ska försöka i alla fall. 

Ha en bra dag!


Av Cindi Groop - 5 december 2018 05:59

Har funderat på hur jag ska strukturera upp mitt bloggande nu då ämnena varierar så väldigt från varandra och jag skulle kunna skriva låååånga romaner om allt, men ändå vill hålla någon slags ordning på torpet. Jag ödslar inte tid i detta skede på att ladda upp bilder utan fokuserar på texten, så kan jag senare lägga in ett fotoinlägg med kommentarer, Hoppas det ändå blir läsarvänligt.


Börjar med min resa, för att den är närmast i tankarna och för att detaljer fort försvinner ur mitt minne.


Jag är fortfarande lite omsvängd med dygnet. Uppstigning idag kl 5. Och det är ju inte likt mig som är en typisk kvällsmänniska. Men kanske jag kan vänja mig vid detta också, troligen inte långvarigt.


Jag har ju länge velat åka och hälsa på min mormor i Kalifornien, men inte tyckt mig kunna ta tiden att resa bort från allt och oroat mig för att ta en längre resa med Liam. Och med facit i hand, så skulle inte resan varit den samma om Liam varit med. Nu var vi på en vuxenresa där jag inte behövde hålla ordning på något annat än mina egna grejer. Så skönt! Jag behövde bara känna efter när jag själv var hungrig, sömnig eller behövde uppsöka dass. Bara föräldrar till småbarn kan relatera till detta. Men jag kom på mig själv flera gånger att jag verkligen behövde denna paus, då jag fick vara mig själv en stund och inte bara mamma. Nu orkar jag förhoppningsvis vara en bättre mamma en stund igen.


Nåväl, resan beställdes i maj. Ett specialerbjudande med Finnair med direktflyg från Helsingfors till San Fransisco. Direkt flyg är väldigt mycket lättare än med mellanlandningar. Resan blir betydligt kortare och man är inte fullständigt utmattad då man kommer fram. Och pga tidsskillnaden på 11 timmar så startade vi på söndagseftermiddagen 16.15 och var framme söndagseftermiddagen 17.20

Startade förstås med bil från Norrnäs 8.30 till tåget från Vasa till Helsingfors. Valde tåget denna gång. I november kan det både vara dimmigt i Vasa så flyget blir försenat och då vi kom hem så var det ju en ordentlig storm i Finland, så då var jag nog glad att vi inte skulle upp i någon liten plåtkråka den sista biten upp till Vasa utan fick köra bekvämt på marknivå i tåg. Beställer man biljetten i tid så är ju tåg rätt förmånligt nu för tiden också. 22 euro en väg.

Jaha, jag hinner inte längre än så här på vår resa idag. Liam är vaken och bråkar med katten. Suck.

Återkommer då jag kan.

Av Cindi Groop - 3 december 2018 13:08

Nu är jag här igen med bagaget full av bilder. Lovar ladda upp så småningom. 

Det har varit ett litet uppehåll här dels pga att jag haft mycket på gång och då jag är lite för stressad så klarar jag inte av att blogga. Men datorn har också haft något konstigt fel som gjort att det varit väldigt svårt att hållas på nätet och då är det hopplöst att blogga. Nu har Krister kört in windows på nytt och nu verkar det fungera. Jag var livrädd att mina foton skulle vara borta också, men jag tror att de finns kvar.


Nu är jag egentligen på väg att hämta en ny bal åt tackorna, men jag står i kö till att få använda hjullastaren så smiter mig ner vid datorn en stund.

Har fixat undan en massa måsten på kontoret idag också samt seminerat höstens första ko. Det var unga Dietrisch som blev seminerad med Hector PP. Kul att vara igång med semineringarna igen. Nu kör vi hårt fram till jul och hoppas seminera ca 20 stycken. Vi får se hur det lyckas. Det är dags att fundera på sommarens semintjurar också för de måste beställas innan jul. 


På gång under mitt uppehåll har varit fårhusbygget, kalvningar, renoveringen av huset och nu senast min resa med mina systrar till Kaliforninen. 

Bilder finns hur många som helst, men det tar ett tag att ladda upp. Så ni får vänta litet på dem.

 

Kycklingarna växer och mår bra. Och Dagny har börjat gala....

Hoppet står nu till Dolly och Polly. Måtte jag få åtminstone en höna



Av Cindi Groop - 10 oktober 2018 21:59

Jag är egentligen på väg i säng, men känner att jag måste skriva ner lite nu eller så hinner det försvinna ur minnesdimmorna.

Idag blev det inte riktigt som det var tänkt. Det var egentligen Päivisdag, men det blev akuten istället.

Igår kväll då vi lekte polis och tjuv så skadade Liam sin vänstra arm. Han blev lite ynklig, men det var ganska sent också, så efter en stund i famnen så sov han. Armen var varken svullen eller blå, så vi trodde inte att det var så farligt.

Men halv två på natten grät han och sa att han inte kunde böja armen. Jag tog upp honom ett varv på pottan och så lindade jag fast armen med två bandage längs hans kropp, så att den inte skulle hamna konstigt medan han sov.

Han somnade om och sov hela natten.

På morgonen började han igen gråta då jag ville ta bort bandaget. Jag ringde till Päivis och sa att han inte kan komma med på dagens utflykt med picknic till Vargberget och så ringde jag och bokade tid till akuten.

Klockan 11 fick vi komma och visa upp hans hand som hängde slappt vid sidan. Han kunde inte heller böja på fingrarna.

Läkaren förde med handen längs armen och så knäppte det till då hon tryckte till vid armbågen. 

Det var armbågen som hade gått ur led. Nästan genast kunde han böja på både arm och fingrar och smärtan försvann.

Han blev genast glad igen och vi firade med en glass i cafeterian.

Han var också nöjd att åka till Päivis på eftermiddagen, så vi for dit och väntade tills de andra kom tillbaka från utflykten tolvtiden.


Jag fick åka hem utan gråt och skrik, kändes skönt, ta lunch och sen ut och börja på med den försenade arbetsdagen.


281 Zana fick en kalv efter Unne igår kväll som inte riktigt kommit igång med drickandet, så det måste jag ta itu med först. Jag hade mjölkat och gett med flaska på kvällen, så hon var i ganska gott skick, förutom lite vingliga ben. Men hon kom ganska snabbt igång bara jag visat vägen en gång.

Sen monterade vi vågbalkarna på vår nya behandlingsbur och vägde några 365-dagars kvigor för att testa hur det fungerar.

Helt nöjd med funktionerna. Djuren rymdes bra och det var lätt att läsa av vikterna, men det var lite mer grejer att hålla reda på än i vår gamla våg. Dessutom var den MYCKET större! Det var inte många centimetrar extra då vi skulle ha in den längs skrapgången. Men det gick.

Jag fick annars den gamla vågen såld. Jag fick visserligen slänga med en bagge på köpet, men det var det värt. Den blev ju helt onödig nu då vi har den nya vågen.


Gjorde en riktigt god räkpasta till middag och sen gick Liam och jag ut för att städa undan tegelstenarna som byggarna rivit ner av väggen idag. Liam jobbade på riktigt duktigt och jag fick skynda på för att hitta söndriga tegelstenar åt honom att bära som inte var så tunga. Sen gick han in med Krister och jag fick städa upp det sista.

Sen målning av vita 6 tums plankor som ska upp på huset så småningom. Ett sista varv till kossorna, ut med hundarna och så ge nattmaten åt hästarna.

Till sist in och beställa matvaror av Gårdssmak och så nu en uppdatering av bloggen. 

Allt är tyst och stilla, endast tomten är vaken.

Men nu ska även jag söka mig till sängs.

Vad ska vi spela för nattvisa ikväll då?

Kanske lite Edith?


Av Cindi Groop - 9 oktober 2018 16:27

Nu ska jag försöka dela en länk med film och bilder då tv var och filmade Mico och Sune som kom på sjätte plats! i europeiska mästerskapen i höst. Texten är på finska, men bilder och film kan ju alla ta del av.

Hoppas detta funkar här nu

https://yle.fi/uutiset/3-10445118?utm_source=facebook-share


Av Cindi Groop - 2 oktober 2018 17:35

Idag blåste det bara 2-3m/s och vi kunde ge oss iväg ut till Märigrund för att ta hem tackorna.

Klockan 10 startade vi från sundet. Väl i hamn började gubbarna bygga upp en liten fålla av mina flyttbara grindar och jag och hundarna gav oss iväg för att söka tackorna.

Jag gick rakt söderut från minnesmärket över de saknade från Riipelälinjen, mot klipporna, och jag hann inte gå långt före jag fick ett bräkande svar på mina lockrop.

Hundarna som sprang ivrigt före mig och sökte och ändrade plötsligt stil och kröp ihop och började fösa flocken mot mig. Jag vände på klacken och började gå mot flotten. Där hade de precis fått grindarna på plats och fåren sprang rätt in. Det tog inte många minuter. MEN, det var bara 19 djur. Det borde vara 32.


Vi skulle ändå köra fåren i två omgångar, så vi lastade de 19 fåren och for iväg med första lasset.

 

Jag och hundarna blev ensamma kvar för att söka efter resten.


Först gick vi tillbaka där vi hittade första gruppen och så gick vi runt hela södra udden runt fyren utan att se några får. Sen gick vi tillbaka till hamnen för att se om de kanske sökt sig dit. Fortfarande ingen skymt av dem.

Vi tog en tur tvärs över ön rakt västerut och gick sedan söderut längs stranden och så tillbaka till hamnen igen. Inga får!

Nu ser jag redan att flotten syns vid Ledörens södra udde på väg tillbaka.

Jag fortsätter in i skogen norrut. Här växer mycket enrisbuskar och det är ganska besvärlig terräng att ta sig fram i, men fåren har gjort små stigar kors och tvärs som gör det lättare att ta sig fram på.

Hundarna springer kors och tvärs och söker. Plötsligt ger Nemo upp ett skall. Border collies ska inte skälla, men nu förstår jag att han hittat något. Om det är älg, hjort, björn, varg eller får vet jag förstås inte då, men jag återupptar mina lockrop och försöker ropa så högt jag kan. I skogen hörs min röst ganska bra, men vid stränderna försvinner ropen då vågorna slår mot klipporna.

Men Nemo har hittat flocken och plötsligt kommer 13 får springande mot mig. Jag svänger på klacken och skyndar mot hamnen. Där har Krister, pappa och Kalle precis tagit iland och jag får leda fåren rakt på flotten utan att ta in dem i fållan. Några missar rampen och hoppar upp på flotten från vattnet. På utsidan av fållan, men det går ju att öppna och släppa in dem.


32 får körde vi ut och 32 fina får kom hem. Det syntes bra att de betat på hela ön. I år har det ju varit extremt torrt, men jag gissar att 30-40 får är ett lämpligt antal får att sköta holmen. Man måste ju lära sig vad ett lämpligt betestryck är.

Och det kunde inte gå snabbare än vad det gjorde även om jag misströstade ett tag då jag inte trodde jag skulle hitta de sista fåren.

Klockan två var vi färdiga och hade alla djur på torra land. Då återstod bara att köra hem dem i hästtransporten de 13 km hem. Det blev 3 varv och jag hade alla hemma till klockan 4 och då fick jag bara byta bil och åka och hämta Liam till Päivis.

 

Nemo har koll på tackorna.

 

Dragbåten och Kalle.

 

Pappa i hjälpbåten.

 

Vi var nästan rädda att Yezz skulle falla i vattnet där hon låg och tog igen sig på hemfärden. Riktigt på kanten.

 

Skönt med ett dopp efter tuff arbetsdag. Och vad högt vatten vi har!


Och så skönt det känns att ha hem fåren. Imorgon ska vi försöka köra hem kossorna från Sjöslätan. Vi rustar inför vintern.



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se