Minus 7 grader, vindstilla. Ännu ingen snö.

Vinterhalaren är på. Den skulle behöva lite underhåll, om bara hushållet bestod av någon sykunnig. Nå kanske någon riktigt kall dag jag klarar av att dra fram symaskinen.

Jag har följt Liam till skolan, tre hundar i följe, på samma gång...

Jag har fyllt på mineraler i rasthagen och puttat ensilaget på foderbordet. Krister gav kraftfoder innan han for ut på något åkerbro grävningsprojekt. Vi har 4 olika grävmaskiner på gång i höst igen. Blir vi aldrig färdiga med grävningsprojekten?

Jag har tömt kvävebehållaren på tömda plastbehållare, nu ekar byttan tom. Påfyllning på torsdag. Denna gång har jag bara beställt doser av en tjur. det blev lite bråttom plötsligt. Jag har haft två fina tjurar att betäcka med efter semineringsperioden i sommar, men så fick jag dem, tack och lov, båda sålda vidare till avel. Vår höstgrupp är liten i år, bara 13 stycken som förhoppningsvis ska bli dräktiga, så jag tänkte inte köpa semindoser alls. Men så sålde jag då tjurarna och fick hastigt och lustigt beställa något att seminera med. Det blev inga ingående efterforskningar utan jag skickade snabbt in en beställning på 15 doser Erebor PP

Sen blev jag lite stressad över att han inte har så mycket resultat ännu över kalvningsförlopp. Och vi har 5 kvigor som ska semineras. Ställer jag till med något elände nu? Alltid samma problem, var hitta en semintjur som är säker åt kvigor? Nå sen har jag nog fått lite mer uppgifter som tyder på att han nog kommer att fungera även åt kvigor. Så vi får hoppas att det går vägen. Brunstövervakning pågår, för nästa vecka börjar vi höstens semineringssäsong.

Annars, värt att fira, är att vi detta år haft ett helt fantastiskt kalvnings år. Alla kalvar har fötts levande, utan assistans. Inga tvillingfödslar, inga fellägen och allt har gått som en dans. Vårt mål är ju 0% dödfödda och i år lyckades det.   

Många olika fäder har vi ju haft, men alla har lyckats lika bra; Hiking, Harley, Dora Lee´s Jack, Mustik, Chaplin, Moonlight, Spartacus,Hugin och Testo. Dessutom har vi haft två egna ungtjurar i arbetet, en efter Hector(Hallas) och en efter Räfbackens Charmör(Champs Bravo).

Nej hör ni, jag ska ut på lite ärenden idag, så nu måste jag hoppa i duschen så jag hinner torka upp lite innan jag ska ut i vintereländet. Jag har packat dna-testerna så dem måste jag komma ihåg att få med mig då jag far.

Hälsningar från Frassin. Är han lite piggare nu eller? På torsdag kommer veterinären. Då kommer domen. 

Ja, jo, jag fick igång printern! Fråga mig inte vad jag gjorde. Bara att låtsas att jag vet vad gör.   

Uschhhhh. Jag skulle ju försöka klara av den finska vintern, sa jag. Nu är det -1 grad och jag fryser!   

Varför har jag ett jobb som mestadels är utomhus då????? Jag är så korkad.

Nu fick jag däremot ett inomhus uppdrag. Printer fungerar inte, så vi kan inte printa ut våra räkningar. Skicka in dataexperten för att fixa detta. Jag alltså   

På så låg nivå ligger alltså dataexpertisen i vår familj. Det händer inget då jag trycker print! No shit Sherlock!

Vore roligare att gå ut och frysa......

Nä men, nu måste jag nog värma rumpan lite. Det räcker inte med stickade sockor idag tydligen. Var är vinterhalaren?

Ja, vår kära Linn som har jobbat hemma på timlön nu några år, gick och fick sig en kontorstjänst. Nu är hon inspektör. Roligt för henne att hon får se annat än hemgården om dagarna. 

Men nu är det mycket onödigt rännande i bil tycker hon. Hon bor i Övermark, ca 20km härifrån österut ( den närmaste vägen på 16km är inte körbar) och så jobbar hon i Näsby, ca 20km härifrån söderut. Hästarna bor här.

Så nu kör hon varje morgon hit och sköter om sina hästar och lämnar hunden på dagis hos mig, kör till jobbet. Och på kvällen först hit till hästarna och hämta hunden och så till Övermark för att sova. Låter inte så värst vettigt.

Så nu funderar hon på boende i Norrnäs.

Var finns det perfekta boendet för henne och hennes hund(ar)?

Bör vara i gott skick, inga stora renoveringsbehov. Fuktskadade mögelhus går bort direkt!

Gärna lite avskilt läge, ingen genomfartstrafik.

Uthus och stor tomt är ett plus.

Och så en prislapp då som en lön klarar av.

Några tips? Någon som planerar att flytta ut inom de närmaste åren? Ta gärna kontakt. Hon är ju inte utan bostad, så det är ingen panik, men det vore tryggt att veta att det finns något lämpligt boende.

I grannbyn dyker det upp lämpliga hus med jämna mellanrum, men här är det svårare. 

Nåjo, nog löser det väl sig förr eller senare, ska vi hoppas.

Jaha, har ni några tips på hur jag ska få igång printerhelvetet? Jo, jag har provat att starta om.

Igår var vi iväg på ett miniseminarium till Vasa. Det var två föreläsare från Sverige och en från Finland. De svenska deltog på länk via teams. Nog har det ju lett till en del förbättringar den här pandemin också. Tänk om de skulle ha behövt köra dessa två från södra delen av Sverige upp till Vasa för att hålla en timmes föredrag vardera. Det hade ju gått åt massor av tid i resande för dem. Och det måste ju bli så mycket billigare!

Den ena föreläsaren var Göran som är ordförande för NAB i Sverige. Nab är en organisation som företräder den renrasiga avels för köttraser. Göran träffade vi också på Elmia, så det var ju ett trevligt möte igen.

Den andra var Sara som pratade om effektivt bete. Mycket bra föreläsning, intressant och pedagogiskt framfört.

Till sist var det Risto som pratade om nyttan av att använda ensileringingsmedel då man gör foder.

Vi är med i ett vallodlingsprojekt och detta seminarium, med mat, var väl någon slags avslutning. Då projektet startade var planen att man skulle få åka till antingen Danmark eller Norge för några studiebesök, men de planerna skrinlades under pandemin.

Men, jag har ju faktiskt varit ett varv till Köpenhamn i höst, men då med NAV, Nordisk avelsvärdering. Det var en intensiv dag. Planet for 5.50 från Vasa, byte i Helsingfors. Tunnelbana till hotellet där mötet hölls. Möte hela dagen, och så samma rutt tillbaka hem. Planet landade kl 1 på natten. Då återstod en timmes bilresa hem. Jag var nog rätt nöjd då jag studade i säng den dagen. Och som grädde på moset så fick jag 50€ i parkeringsböter på flygplatsen. Någon j-vla parkeringsapp som jag inte förstod mig på. Jag skulle ju få mina resekostnader ersatta, så givetvis hade jag betalat parkeringsavgiften om jag fattat hur den funkat. Parkeringböterna fick jag betala ur egen ficka. Surt.

Jag borde gå lite djupare in på vad vi diskuterade i Köpenhamn, men nu måste jag ut och se till djuren ett sista varv innan natten.

God kväll!

Vi hade en liten incident här i våras.

Det var nämligen så att jag hade sålt en tjur, Istanbull, till östra Finland. 

Innan jag skickar iväg avelstjurar så vill jag ha pengarna på kontot. Så Istanbull var betald och redo för avfärd.

Vår gård ligger förhållandevis nära slakteriet, så då vi säljer avelsdjur ut i landet så brukar det passa bra att skicka dem med returlasset, då slaktbilen har varit med slaktdjur till slakteriet. Efter så tvättar de ur bilen och kan hämta avelsdjur.

Nå bilen från östra Finland hade en sen transport och hämtningen av Istanbull beräknades ske ca kl 2 på natten. Chauffören skulle ringa då han startade, så har vi 45 minuter på oss att gå ut och ställa till.

Japp, japp. Passar bra.

Nå Istanbull gick i stor box med andra tjurar. Och det lovades regn och blåst till natten, så då kom jag på den briljanta ide´n att vi kan sätta tjuren färdigt i en kalvningsbox redan kvällen innan, så behöver vi inte sortera tjurar mitt i natten.

Vilken bra ide´, så gör vi.

Min plan fungerade utmärkt och Istanbull gick lydigt in i boxen. Färdig för avfärd.

Klockan 1 ringer chauffören att nu har han startat. Prima, vi går ut och förbereder.

Synen som mötte oss då vi kom ut var inte rolig.

Istanbull hade tryckt ut huvudet ovanför vattenkoppen för att försöka komma ut till kogruppen. Tydligen var det en ko i brunst där och Istanbull var redo för tjänstgöring. 

Nu vet vi inte riktigt vad som hänt, men tydligen hade han ju fastnat och så hade någon ko gett honom stryk där han satt fast med huvudet. Så blodet flödade över golvet och tungan hängde ut och munnen såg helt sned ut.   

Jag ringde direkt till chauffören att sväng om, vi kan inte lasta någon tjur inatt innan vi vet hur allvarligt detta är. Han skulle ju ha 6 timmars resa till östra Finland framför sig, så det gick ju inte.

Krister fick skruva loss vattenkoppen och tjuren kom lös. Nu såg det genast bättre ut. Ingen blod rann längre och munnen var inte längre sned. Kanske han bara rivit tungan eller något.

Men nej, veterinär kom och kunde konstatera att käken spruckit i mitten och han kan varken äta eller dricka.

Jag ringde vårt slakteri och frågade ifall han ännu rymdes med till slakt denna vecka, det var onsdag. Men nej, alla bilar var fullt planerade, tidigast på söndag skulle det gå att få med den. Det går ju inte, han kan ju inte vara utan mat till måndag.

Så vi måste göra det bästa av situationen och försöka sätta ett bandage som stöd i munnen.

Så sagt och gjort. Med hjälp av bandage och smärtstillande så kunde han dricka och äta lite gröt. Han var hungrig och försökte äta ensilage, men allt det kom bara ut tillbaka. 

Veterinären for hem och funderade och så ringde han tillbaka och sa att det kan lyckas att operera. På riktigt?

Så vi testade med operation.

Istanbull fick bedövning och lugnande och så borrades ett hål rakt igenom käken. En järntråd träddes igenom och bands ihop under tungan. Bandage på och så några buntband för att hålla bandaget på plats. 

Sen fick jag då försöka hålla liv i honom. Jag gav smärtstillande och penicillin en gång per dag och så blandade jag gröt med finklippt färskt grönt gräs. Jag gick alltså med hushållssaxen och klippte gräs. Dessutom skulle han tvättas i munnen dagligen och inget äckligt fastnade i såret.

Inget ensilage fick jag ge för tuggrörelsen som det krävde var för kraftig. 

Några veckor sa veterinären.

Efter en vecka kom han på besök och inspekterade skadan och sa att jag själv fick bestämma om han skulle skickas till slakt eller inte.

Nu?! 

Nej om vi har kämpat på med operation och medicinering så nog tusan ska vi försöka få det att läka.

Köparen i östra Finland var mycket tålmodig och beredd att vänta på att han skulle bli bättre. Men tiden gick och till slut sa jag att han får välja på att få pengarna tillbaka eller välja en annan tjur.

Och då kom vi fram till att han köper Impostor av oss istället ( det finns en lång historia om honom också, men det måste vi återkomma till).

Så Impostor for iväg och jag fortsatte behandla Istanbull. Efter 7 veckor togs bandaget bort. Då hade han börjat äta gräs igen. Vid det här laget hade ju gräset vuxit upp ordentligt och jag behövde inte springa med saxen.

Och otroligt nog blev han helt återställd. 

Så jag satte ut honom till försäljning till avel igen, men på hösten är det ju inte riktigt säsong för avelstjurar, så intresset har varit svalt. Synd på en fin och mycket hanterad tjur.

Ingen som behöver en avelstjur?

Annars väntar sista resan i december   

Ja allt är ju inte jobbrelaterat. En ny sak som hänt är att jag skaffat mig utsikt åt väster. Åt solnedgången.

Ni vet ju hur viktiga vackra solnedgångar är för mig. Och oftast brukar jag ju njuta av solnedgången tillsammans med tjurarna, som har den bästa utsikten på gården.

Och jag har alltid tänkt, att en dag, då jag får mera tid, så ska jag ha en bungalow med utsikt mot väster.

Nå livet bjuder ibland på överraskningar. 

Det var nämligen så att det kom en sommarstuga på en ö, Ledören,till salu i byn. Det är en stockstuga byggd på 1970-talet och den har bytt ägare några gånger. Fint ställe ,men inget som intresserat oss. 

Nå det speciella med denna är att den alltså finns mitt i vårt fårbete. Vi har stängslat bort tomten från betet, men fåren går runt om.

Nå, min syster planerar att bygga en stuga på samma ö, så jag tipsade henne att där skulle hon ju få ett färdigt hus och slippa bekymret med att bygga på en ö.

Nä, hon var inte intresserad, men hon tyckte att det ju skulle passa bättre åt oss.

-Nä vi behöver ingen sommarstuga. Vi hinner ju knappt vara i bastun vi har. Och dessutom trivs jag inte så bra på skären.

Nå, vi gick via tomten då vi var och tittade till fåren och tyckte ju förstås att platsen var riktigt fin. Men nej, det var för dyrt i vårt tycke.

Men det var ju en sådan sak som började gro lite bak i hjärnan. Ja vi har ju 3 barn och en bastu. Det börjar redan bli lite osämja om vems tur det är att få övernatta på skären.

Dessutom så använder ju de som äger den där stugan samma parkering som oss, och där börjar bli trångt.

Så, vi pratade lite med säljaren som ju förstås tyckte att vi skulle vara de perfekta köparna.

Tiden gick och vi velade fram och tillbaka. Så kom vi till att vi ger ett bud, för vi tyckte att utgångspriset var allt för högt. Antingen så lyckas det eller så blir vi utan köp. Och vi var lika nöjda med båda utgångarna.

Nå, inte var de så glada i vårt bud. Kunde vi inte tänka oss att höja? Så vi svarade att nej. Enda orsaken till att vi ger ett anbud är att den befinner sig där den är. Mitt i vårt fårbete, på tomt som tillhört gården. Annars skulle vi inte ha tittat på den heller. Så får ni ett bättre bud så sälj.

Nå efter att de funderat en tid så godkände de vårt bud. Och plötsligt hade vi blivit stugägare!

Det hade hunnit bli höst, så det årets säsong var ju över. Vi fick i princip bara vinterstänga.

Ett litet missöde hade ju drabbat de förra ägarna mitt under försäljningen. En varmvattensberedare hade brunnit och alla inredning i bastuutrymmet måste bytas ut, inte bastubänkarna men skåp och dusch.

Så det skrev vi ju in i köpeavtalet att det var på försäljarens ansvar att det skulle sättas i skick.

Nå, inget går ju av sig själv, så det blev färdigt först i juli i år. Ännu saknas det handtag på badrumsskåpen, men dem kan vi väl montera själva någon dag. Ingen försäkringsgubbe behöver komma ut för några handtag.

Min nya utsikt mot väster.

Med facit i hand så är vi mycket nöjda med hur det blev. Känslan här är helt annan än i sundet där vi har vår gamla skäribastu. Här är så otroligt fridfullt. Man får verkligen semesterkänsla, även om det bara är 400m från vårt gamla ställe. Det fungerar ju också utmärkt att köra ut från vår gamla hamn. 200m över sundet i min solpanelsbåt och 200m promenad över holmen så hittar vi detta paradis.

Lite sommarbilder:

Vi har till ock med haft tid att ha över en del vänner på besök hit. Och förhoppningsvis, då vi får allt i skick så ska vi hinna med mer sånt.

En gäst hade med dessa godingar. Vilken lyxkänsla att få njuta av chokladdoppade jorgubbar och njuta av solnedgången!   

Nu har vi stängt stugan för säsongen och vinkat hejdå.

Den blåa färgen är kanske inget som jag skulle ha valt, men det får duga för nu. Vi har ju nog haft och har fortfarande en hel del småfix att ordna. Men det funkar och är så mycket enklare än att börja bygga en ny stuga.  

Nu blir det förhoppningsvis ingen mer försäljning av denna stuga. Platsen är återförenad med gården och får så bli de närmaste 100 åren ska vi tro och hoppas.

Det blir kanske inga resor till södern nu på ett tag, men det är inget jag sörjer. Vi slipper flyga och jag får helt enkelt lära mig att stå ut med den finska vintern. 

Nu går jag i ide och så vaknar jag upp då flyttfåglarna återvänder.

Nähä, det var inte så det funkar. Nåjo, men jag får försvinna in i mina goda minnen. Allt fantastiskt som jag fått vara med om detta år. Ta det goda med det onda.

Nu dags att börja på med denna arbetsdag. Det ska köras in balar och skuffas lite skit. Och ja, vår gamla hankatt, Frassin, håller på att magra bort. Jag måste ringa veterinär. Jag är ju ganska säker på vad utlåtandet blir. Han är 12 år. Nå bättre att det blir nu än innan marken fryser på. Men roligt är det inte. Även en liten frass kan ha en stor plats i ens hjärta   

Idag var vi upp till centrum och åt lunch ute. Lite för tidig farsdagslunch. 

Hemma igen gick jag ett varv till alla djuren. Hundarna skulle rastas, hönorna släppas ut, fodret skuffas åt korna och ett varv till fåren. Passade på att klippatackan Brumma med handsaxen. Hon stod helt stilla och bara njöt. Jag funderar att jag skippar fårklipparen i höst. Dorpertackorna har så kort päls i höst så jag tycker inte det är någon större ide'. Några tackor måste jag då klippa själv, men nog ska jag väl klara av det.

Krister och Lucas for för att plöja i Övermark, men en cylinder gick sönder så det blev inte mycket plöjt. Nu är de i verkstaden och svetsar.

Liam och jag slappar en stund i tv-soffan.

Jag måste bara visa min fina strelizia som äntligen börjat blomma. 

Jag fick den i present för nästan 4 år sedan och nu först blommar den första gången. Påminner mig om min kära mormor. Hon brukade ha dessa i Palo Alto.

Min novemberkaktus blommar nu också.

Tacksam för att det blommar inne nu då det börjar vara trist i rabatterna där ute.

Ja, vi har haft ett fasligt bekymmer med sork i år. Hela gräsmattan är full med hål och mina nyplanterade fruktträd har varit svårt utsatta. Jag har nu försökt bekämpa dem på alla tänkbara sätt. Jag har planterat blomlökar som de inte lär ska tycka om. Och vitlök. Och så har jag tömt ner något illaluktande medel i sorkhålen och så har jag köpt en sorkskrämmare som vibrerar i marken och lär skrämma sorkar. Så nu hoppas jag de flyttar bort.

Och håller tummarna för att åtminstone mitt familjeäppelträd överlever vintern.

Jaja, imorgon ska Liam och jag baka farsdagstårta. Trevlig helg!

Nu gick jag ner till kontorsdatorn för........ja vad tusan var det jag skulle göra? Jag vet att det var något viktigt, men jag kommer absolut inte ihåg vad!

Nåja, kanske jag bloggar en stund så att jag rensar hjärnan.

Idag har vi vägt en grupp djur. 365 dagars vikt på förra höstens kalvar och 200 dagars vikt på de första kalvarna som föddes i våras. Riktigt bra tillväxter. Vi hade ju bra bete i sommar och det ger nog utslag på vikterna.

Jag passade också på att riva en hårtuss av de inköpta kvigorna för att skicka in för dna-analys. Främst för att få svar på om de är homozygot eller heterozygot hornlösa. Bra att veta inför nästa sommars semineringar.

Jag har ännu inte valt vilka tjurar jag ska beställa, förutom att jag fick tag på de sista 6 doserna av svenska Unicorn från lagret idag (usch, ute regnar det småspik). Men den kanske jag inte vågar lägga på kvigor, men nog på andragångs kalvare och såna kommer jag att ha många av i sommar.

Problemet är att hitta bra tjurar som passar att lägga på kvigor. Det blir att dammsuga runt på internetet och hoppas på tur.

Vägningen gick annars mycket bra, alla gick riktigt fint in i vågen. Det går ju inte att tvinga stora djur utan de måste nog självmant gå i. Fast jag var ju nog skitig från topp till tå. Det är alltid jag som får stå bakom av någon orsak.

Ja, jag har ju nog påbörjat mitt målningsprojekt.

Första raden grundmålade. Nu återstår ett varv med täckande färg innan första omgången är klara. Men då det inte tycks finnas tid till detta någon gång. Kanske imorgon.

Ja det kan jag ju berätta att vi har haft ett lite sämre hästår i år. 3 stycken har vi tvingats avliva. Så det har varit lite tungt. Också fina Linett gav upp en sommardag. Hon fattas oss.

Trots det finns det ännu 2 hästar kvar. Och jag försöker stålsätta mig för att inte släpa hem någon ponny åt Liam. Jag vet ju att han inte kommer att sköta den själv heller. Så bara låt bli!

Ni vet, jag önskar ju att han skulle bli jätteintresserad och rusa runt på ridplan i full galopp över hindren med sin fina ponny, men vad hjälper det vad mamma vill. Önskan måste nog komma från honom själv, och det ser inte lovande ut.

Nä hör ni, jag blev inte klokare. Vad är det jag har glömt?

Det blir mycket ko relaterat nu, men lika bra att köra igenom den kategorin nu på en gång.

Vi har nämligen köpt lite mera kor.....

Jo och det var inte alls planerat, men sånt som händer mig ibland.

Det var nämligen så att samma Anna som jag var till Elmia med var hit i somras för att exteriörbedömma våra kor.

Alla våra stamboksförda djur så ska egentligen exteriörbedömmas också. Vi ligger lite efter med det eftersom det har varit många byten på befattningen som exteriörbedömmare på vårt område. Men nu kom då Anna i augusti och skulle försöka komma ikapp lite med bedömningarna.

Efteråt så frågade hon ifall vi inte var intresserade av några nya kor, det låg många ute till försäljning nu på Fabas hemsida nautanetti, översatt ungefär nötkreatursnätet. Jag sa då direkt att nej, vi får inte köpa in kor från konventionella gårdar då vi har ekologisk produktion, och dessutom så har vi i år sparat alla egna kvigor, så vi har fullt till nästa år.

Men nyfikenheten var ju väckt, så jag gick in på nautanetti och kikade lite. Nja, jo, inte riktigt något som jag riktigt är intresserad av. Kanske en kviga med lite annorlunda stambok, men nej jag klarar nog mig utan.

Korna som var där så var däremot lite intressanta. 4 st med implanterade embryon från Tjeckien och USA. 

Så jag måste ju fråga våra myndigheter ifall det inte fanns någon möjlighet för oss att köpa konventionella kor.

Men svaret var nej, det får vi inte. 

Det tycker ju jag är lite märkligt kanske. Okej att kon aldrig blir godkänd ekologisk, men kalven som föds borde ju bli godkänd tycker man, eftersom den skulle födas på en ekologisk gård och utfodras med ekologiskt foder. Men nix, absolut förbjudet. Jag får inte köpa den.

Vad som skulle hända ifall jag ändå köpte den vet jag ju inte. Kommer de och skjuter den i hagen? Eller förlorar vi våra rättigheter att sälja ekologiskt? 

Nåja, även om jag är frestad att testa, så beslöt jag mig för att vi inte ska ha så roligt.

Däremot så började jag fundera, att dessa djur, ca 50st totalt som fanns på nätet, kan ju inte vara allt som fanns på den här gården.

Det var nämligen så att djuren kom från Finlands största simmentaluppfödare, som efter ett dödsfall på gården kommit fram till att de skulle sälja samtliga djur. Tragiskt på så många sätt. Gården hade varit i framkant inom simmentalaveln i 30 år och var med då de första simmentaldjuren importerades i början av 1990-talet.

Så jag tog kontakt direkt till gården och fick beskedet att jo, visst fanns det mera till salu. Faba hade valt ut en grupp som skulle gå till försäljning via dem och resten skulle just bjudas ut till livförsäljning via slakteriet. Men hon hade inte ännu skickat in listorna till slakteriet, så ifall det var något speciellt jag sökte, så fick jag välja först!

Nåjo, jag skickade in en ansökan till våra myndigheter om undantag från de ekologiska reglerna och tillstånd till att få köpa max 10st konventionella kvigor.

Nu finns det ju då vissa kriterier man måste uppfylla för att bli beviljad tillstånd. Att få tillstånd att köpa max 10% av befintliga vuxna dikor på egen gård är ganska enkelt, men nu ville jag köpa mer än 10%, så då måste jag formulera mig bra.

Kor som kalvat är alltså absolut nej, men kvigor kan man få specialtillstånd för att få köpa.

Det finns 3 olika alternativ man borde uppfylla, antingen planerar man att kraftigt utöka sin produktion - passar inte oss. Eller så har man drabbats av någon ovanlig händelse som gjort att många av de egna djuren dött - passar inte oss. Eller som tredje alternativ så planerar man att börja med någon ny specialinriktning på gården - passar inte heller oss. 

Men jag tänkte att jag försöker formulera mig för att försöka få det att passa på det tredje alternativet.

Så jag skrev en lång radiramsa om vikten för oss att få köpa dessa djur för att komplettera den genetik vi kan erbjuda till andra ekologiska gårdar som köper avelsdjur av oss.

Nja, jo de ville nog gärna godkänna vår ansökan, men då finns det en lista där ekologiska gårdar får sätta ut ekologiskt godkända avelsdjur till salu. Och ifall det finns ekologiska djur där så måste vi i första hand köpa från den listan. Att kan jag motivera varför jag inte vill köpa djuren på listan?

Förstås fanns det ju då kvigor på listan   

Så jag fick skicka in en förfrågan till den gården om vilka djur de hade till salu. Och det var helt bra djur, inget fel med dem alls. Men det var ju inget jag behövde. Orsaken till att jag ville köpa av gården som skulle sluta var ju just att jag ville ha en alldeles speciell genetik.

Nå det visade sig att de hade haft sina renrasiga simmentalkvigor med en tjur av en annan ras på sommaren. Nå inte vill ju vi som avelsgård köpa in korsningsdjur!

Så jag skickade och frågade ifall det är orsak nog för min ansökan. Och jo, det var en mycket bra motivering tyckte de. Pust!   

Så nu kunde jag fördjupa mig i simmentalsläkten. Så spännande!

Och jag hittade flera som jag ville ha. Så nu kommer det lite simmentalsläkten här som kanske inte är så intressant för alla. Men för andra avelsnördar så kan jag tänka mig att det är intressant. Jag tycker att det är fantastiskt spännande!

Jag köpte 3 dräktiga kvigor.

1069 Tunturi. f. O-A.Money ff. Prostock Hickory. mf. Nalle av Åbuen. mff. Kåmat.

Dräktig med L. Oskar - f. L Ihmemies. ff. Steinadler. mf. L. Love ET

1058 Taika. f U. Red Label. ff. Ulster. mf L. Lord ET(Brandberg/Dirnean Apostle)

Dräktig med P.Sello -  Osma/ Evolution

1033 Tema. f. L.Majesty ff.E Roine(Elit). mf. L.Ihmemies mff. Steinadler

Dräktig med P.Sello

Sen köpte jag 5 st kokalvar, födda våren 2022:

2053 Uppista f. P.Sake ff. Pommery av Sövdeljunga/ mf. Dirnean Apostle

2139 Universaali f. P. Sake. ff. Pommery av Sövdeljunga / mf. Orang av Stegatorp

2126 Ulla-Britt f. P.Sivari ff.Enzian vom Hanselhof( Excalibur) / mf. Nero. mff.  Vingegård Jericho

2143 Ura ET. f. Zentrum Vodnansk. ff. Curaheen Tyson ET / mf. Vingegård Lucky Luke

2156 Upeus ET. f. FSMB Pol Eddy. ff. FGAF French Attack / mf. JS Ultra Adolf A 85

Är det inte spännande? Vilka tjurar ska jag seminera dessa med i sommar?   

De som följt min blogg en tid kanske minns att jag var så besviken över en kviga jag inte fick köpa från Sverige sist jag var på shopping.

Hon var efter Pommery...

Nu köpte jag 2st efter Pommery!   Jaja, som farfar då, men i alla fall!

Och som lite kuriosa, så har en dräktig kviga då Ulster som farfar. Samma Ulster som vann SIRE-klassen på Elmia för två veckor sedan!

Nåja, det var lite avelsnytt. Glad är jag i alla fall att jag kunde rädda lite kolinjer för att utveckla simmental i Finland. Jag tycker att det är så synd att gården slutar, även om jag förstår att det var enda vägen ut för de efterlevande.

Ta vara på dagen alla där ute. Livet är värdefullt