Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 16 oktober 2020 06:49

Igår hade simmentalföreningen webmöte och behandlade vilka tjurar som ska tas in till förbeställning till nästa år.

Vi har ju en stor fördel av att föreningens sekreterare jobbar på Faba och är direkt ansvarig för importerna, så vårt beslut är ju direkt framme på rätt plats.


De tjurar vi väljer måste ju ha tillräckligt med data på prestation så att vi kan erbjuda bra tjurar till uppfödarna. Alla är ju inte insnöade på att söka semintjurar, utan litar på att det som erbjuds är bra.

Tydligen uppskattas vårt arbete, för simmental är den populäraste rasen att seminera med nu i Finland, även om den inte är den med störst antal dikor. Nästan 1000 doser simmenta har använts i år.


Jag märker det också på försäljningen av avelstjurar att uppfödare av andra raser, som hereford, angus och charolais, vill köpa simmental som avelstjur för att spara döttrarna och få upp mjölkproduktionen. Kalvarna växer för dåligt helt enkelt.


Nåväl, vad beställde vi?


Jo, några riktigt intressanta tjurar.

Först en amerikan:

   

Sen några tyska tjurar, Ex Machina PP,  GS Wipp PP  och Mahango Pp.

     

Det är fyra fina tjurar tycker jag.


Dock, vet jag inte om de passar mig riktigt. Den där första Dora Lees Jack, kanske jag ska prova några doser av, bara för intresse, men de tre andra tror jag inte jag tar av. Istället hittade jag några andra som jag dras till. Den första är en ny tjur som inte ännu är avkommebedömd, så det är lite av en chansning, men jag är mycket intresserad av hans pappa, som inte går att importera till Finland, så då är sonen mitt andra val: Hiking PP.

 

Den kan vi inte ta in för allmän beställning då han ännu har så lite avkommor, men privat kan jag ta den och testa själv. Den här tror jag på.


Så hittade jag också en annan intressant: Moonlight PP.

 

Den här måste jag också testa.


Äsch, Liam vaknar. Måste gå. Men visst är det spännande med nya tjurar?   


Av Cindi Groop - 14 oktober 2020 11:19

Jahapp, visst kommer kölden i år också. Nu börjar tiden då man är trött på kvällen, morgonen och mitt på dagen.   


Igår gjorde vi en välbehövlig utfärd till återvinningsstationen. Med for diverse elektronik och ett par gamla kylskåp frpn Humlegården. Jag fick också tillåtelse att äntligen slänga den gamla fodertanken i glasfiber som användes senast på 1970-talet då mina föräldrar hade rävfarm.

Nå förstås tog de inte emot den, utan vi fick fortsätta till nästa ststion i Teuva. Det hade vi inte riktigt haft tid med, men inte fasiken tänkte jag ta hem den igen. Så vi for på en liten sophanteringsutflykt. Nå vi fick ju uppleva nya vyer. Dit har vi inte varit förr.


Idag kommer förhoppningsvis grävmaskinen som ska fixa dräneringen runt vita huset. Äntligen börjar vi se slutet på detta bygge. Och jag har äntligen burit ut allt metallskrot på backen och väntar på avhämtning, så att tomten börjar se bra ut också. Men jag tror min käre make tar och plockar tillbaka lite av skrotet ibland......suck.


Kag har dock erbjudit honom ett eget utrymme på humlegården där han får förvara så mycket skrot han vill, så länge det går att dra igen portdörren så vi slipper titta på eländet.


Jo, fåren har fått promenera hem till humlegården och är nu instängda inför vintern. Nemo var halt efter hämtningen från Märigrund så Yezz och jag fick klara oss på egen hand. Och det gick så bra så. Älskade hund.

   





Av Cindi Groop - 10 oktober 2020 17:30

Lördag kväll och jag väntar på att de mina ska komma in på middag. Kållåda idag. Typisk höstmat. 

Igår hade vi köttretur så det var lite kaotiskt ett tag innan alla fått sina beställda köttlådor, men nu är allt under kontroll. Lite kvar att packa i egen frys har jag, men det tar inte så länge. 

I kylrummet finns nu förutom nötkött, även hjort- och älgkött. Kul med en jägare i familjen igen.

 

Förra veckan firade vi med grillad hjort ytterfile. Inte så herrans dåligt.


I förrgår kalvade Xanna. Först kom en kokalv utan problem, men sen kom en tjurkalv med bakbenen först. Jag var med och jag drog så snabbt jag kunde, men jag klarade inte livet på den. Jag försökte med hjärt-lung räddning i säkert 30minuter, men det gick bara inte. Jag har en enkom grej som ska suga ut vätska och blåsa in luft, men det tycks inte göra någon större nytta. Åtminstone har inte jag lyckats återuppliva någon kalv med den.


Nä, nu middag. 

Bild på vinrankorna i höstfärger.

 

Och lite stockros. Jag bara älskar dem.

   



Av Cindi Groop - 8 oktober 2020 08:02

Nyss inkommen efter veterinärbesök till Polka.

Veterinären tittade på livmodern med ultraljud och den var tom. Ingen kalv. Suck.

Men hon hittade också orsaken, en cysta på höger äggledare.


Tack och lov är det enkelt avhjälpt. En liten spruta i nacken så borde cystan försvinna och normal brunstcykel återkomma inom fyra veckor. Bra så.


Men detta var ju en dyr läropeng igen. Inte bara veterinär arvodet utan det att Polka kalvade senast förra hösten. Så ändrade vi ju inriktining med färre höstkalvande så att de som inte blev dräktiga under de 3 veckor en ungtjur var med i december automatiskt flyttade till vårkalvande gruppen. Där var då Polka med. Jag seminerade henne i våras, inte bara en gång, utan två gånger med den bästa (dyraste) semintjuren jag hade, Imperator och hon blev inte dräktig. Nu har hon då gått resten av sommaren med Chicago och inte heller kunnat bli dräktig.


Nu är semineringstiden över för denna säson, så nästa möjlighet för Polka är i december, då det är meningen att jag ska seminera allt själv. Igen en möjlighet till misslyckande. Och första chans till kalvning är 2 år efter senaste kalvning.


Detta är ett skolboksexempel på hur man inte ska göra inom dikoproduktion. Blir dikon inte dräktig så är det slaktlistan direkt. Men nu handlar det här ju inte bara om en diko, utom om min kära Polka av Frönshult.

Har jag släpat henne från Skåne, måste hon väl vara värd en extra insats? 

Och jag lärde ju mig något nytt. 


Och nu får jag börja planera vilken spännande semintjur jag ska använda åt henne i december!


 

Av Cindi Groop - 7 oktober 2020 16:04

 

Jo hoppsan.


Nu agerade jag utan att analysera så värst mycket igen   


Yezz löper, snabb huvudräkning, valpar i början av december, leveransklara i februari. Hmmm, jo, det kan funka. Annars om jag väntar så blir det valpar mitt i sommaren och då är jag utan fungerande vallhund om hon har smått. Så, its´now or never.

Sagt och gjort. Iväg till Seinäjoki på ögonspegling - friska ögon -  Sune! Here we come!


Oj, vi ska visst ha valpar!




Av Cindi Groop - 7 oktober 2020 09:49

Jo, det blev bra till sist.

Efter att jag konstaterat att kon inte kommer att gå i fångstgrinden frivilligt så hämtade jag ett rep och började kasta lasso. Inte en av mina främsta talanger, ännu i alla fall. Jag hade en ögla som jag slängde över huvudet på Zignhild, som skakade på huvudet direkt så att repet föll av igen. Men se jag är ganska envis.......

Och till sist fick jag repet runt halsen. Med hjälp av herdestaven så drog jag öglan över mulen och drog till. Tadaaa! Nu är du fast!

Problemet nu är ju bara att det är flera meter till låsgrinden och kon väger 800kg+. Hmm?.....


Nå först drog jag repet ett par gånger runt et stolpe så att hon skulle förstå att nu var hon nog fast. Hon tog upp till kamp och slängde sig hit och dit och upp och ner, men sakta men säkert fick jag repet kortat. Jag var livrädd att hon skulle hoppa på den lilla kalven, men jag fick henne rätt snabbt utom räckhåll för den. Så jag lät henne kämpa.

Sen då hon lugnat sig lite, tog jag försiktigt upp repet och flyttade det närmare grinden.

 

Nästan framme, men inte riktigt rätt.

 


2 timmar tog det. Men jag är ju envis och kalven är värd att kämpa för.

 

Nåja, till sist:

 

Steg ett avklarat. Nu återstår bara att få den svaga kalven till spenen. Utan att bli ihjälsparkad. Varken kalven eller jag.

Hon försökte nog, men några riktigt ordentliga hugg. Men jag höll avstånd.

Så till sist fick lyckades också steg 2. Kalven fick dricka från alla spenarna. Och kon lugnade ner sig betydligt.

jag drog upp kalven tillbaka i liggbädden innan jag släppte lös Zignhild.

 

Alla inblandade lika trötta, men nöjda.


Nästa morgon gick jag tillbaka för att säkerställa mig om att det nu fungerar som det ska.

 

Och visst. 

Fast kossan var ännu rätt så trött. Men jag visade åt kalven att man kan äta på olika sätt.

 

Kalven har också fått extra selene pga att frambenen är lite böjda. Men hoppet är stort att allt snart blir bra. Idag ska jag öronmärka, men de får bli kvar i enskild box någon dag till.




Av Cindi Groop - 4 oktober 2020 19:25

Ja här sitter jag i en höhop en söndagkväll i början av oktober. Idag kom en kalv med lite svaga ben. Och jag tror inte att den druckit. Förstås är modern ett rivjärn som vet exakt hur hon ska slippa åt fodret utan att fastna i låsgrinden.

 

Kalven kom med bakbenen först, men hon klarade kalvningen själv i alla fall. Hon ville ju inte ha hjälp då heller.

En klar kandidat på slaktlistan i vår. Kanske redan i höst ifall vi inte får i kalvstackararen mjölk snart.....


Av Cindi Groop - 1 oktober 2020 19:37

                     

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se