Idag seminerade jag bort den sista dosen jag hade med Chaplin. Semineringstidpunkt är ju egentligen december och januari, för att få en koncentrerad kalvningstid, men det hann ju gå lite över i februari nu. Men jag har ju tänjt på mina egna regler förr.

Seminerad blev Dietrisch, dotter till Hirscht och Orvar. Fin ko, med riktigt trevligt lynne. Men hon blir inte riktigt lätt dräktig. Det var fjärde försöket nu. Först blev hon betäckt, sen kom en seminör och seminerade första gången med Chaplin och nu var det då andra försöket för mig med Chaplin. Semineringen gick bra och det borde vara på rätt tid i brunsten, så lyckas det inte denna gång så tycker jag inte vi kan skylla på seminören.

Till saken hör att det tog 4 gånger för den senaste kalven också. Svår att få dräktig alltså. Ifjol brände jag dessutom av två dyra Imperatordoser på henne utan resultat, så det gör jag inte om. Chaplin är förmånlig och finns dessutom att fås hur många doser som helst, så honom kan jag offra några doser av.

Gittan däremot, som fick en dödfödd kalv 15.12, har inte visat någon brunst än. Så hon får vänta till slutet av maj, då vi börjar seminera för kalvningar våren 2023.

Ett litet bakslag fick vi då de informerade att Frosty King som vi beställt 10 doser av till sommaren, inte går att få. Fast han var reserverad till säljaren, så hade tydligen någon kommit emellan och bjudit stora pengar för doserna. Så även om det kommit in beställningar från Finland på över 80 doser på den, så fick vi ingenting. Min favorit!

Så då blev jag nog lite besviken. Istället bjöd de ut en annan irländare, men inte var ju den lika bra som Frosty, så jag tackade nej. 

Istället funderar jag på att vända mig till ett annat bolag och beställa 2 tjurar därifrån.

En som jag tittat lite på är denna:

Den har inga resultat av avkommor ännu i Finland, men hans morfar har jag haft ögonen på tidigare vill jag minnas, så jag lockas lite att testa denna.

Och så funderar jag på att ta några doser av denna:

Worldwide har jag använt förr med gott resultat. Men jag har trots det inte så många med Worldwide i stamtavlorna, så jag kan nog faktiskt ta några doser till. Jag har däremot sparat en ungtjur åt mig själv, Räfbackens Imperium, med Imperator som pappa och Worldwide som morfar, så där kommer han ju nog att komma in till en del, men som sagt, jag var nöjd med hans resultat, så jag beställer några doser till nu då Frosty föll bort.

Fast egentligen borde jag spara beställningen till hösten, för jag har inte så väldigt många att seminera i vår, bara ca 25 st, resten kalvar så sent så jag tänkte sätta dem direkt med tjur. Så behärskning! Vi sparar Kanadatjurarna till hösten. Säg åt mig ifall jag plötsligt ändrar mig. Jag har ju dessutom åtminstone 3 ungtjurar som jag tänkte sätta i tjänst i sommar, varav 2 har worldwide som morfar.

Vilken tur att jag bloggade innan jag beställde. Det hjälper faktiskt att få skriva ner tankarna innan man gör något. 

Jag blir fort för ivrig.

Och vem vet, kanske de lyckas få fram Frostydoser till nästa säsong.

Nåja, nu har jag rensat lite i hjärnan. Nu konstaterar jag att mitt skrivbord dock ännu är kaotiskt. Suck bara att börja sortera papper, nu igen!

Fast lite musik för att fira att semineringarna är över för denna gång måste vi ju ha. Kanske lite Mantovani får spela i bakgrunden idag för att lättare orka ta itu med pappersvändandet.

Nu är det ungefär två månader kvar tills årets lamningar drar igång. 

Jag kämpar ju hela tiden med att minska på fårantalet, och det har väl gått ganska bra. Av 22 födda tacklamm har jag nu 14 kvar, resten har jag sålt till liv. Jag har ännu 5st 75% dorper ungtackor som jag hade velat sälja, men de är ju inte betäckta, så det är lite dåligt med efterfrågan. Däremot har jag sålt samtliga dräktiga tackor som jag tänkte, så jag är nere i 13 tackor, kvar på gården, som gått med baggen. Och också baggen är såld. Så summa summarum så måste jag väl vara nöjd.

Kvar är också gamla tackorna Maa och Brumma. De fick inte träffa baggen i år, men de är kvar som erfarna pensionärer för att leda flocken på betena. Så i dagsläget har jag 29 tackor, och i vår kommer väl ca. 25 lamm. Så ca. 55 får ska ut på skärgårdsbetena i sommar. Ganska passlig mängd.

Ungtackorna kan jag ju träna vallning med hela våren, då de inte är dräktiga, så det måste jag ta mig tid till att göra.

Sen får vi ju se till hösten om jag hittar någon ny bagge, eller om vi tar ett mellanår med lamningar.

I dagens vasablad var en kolumn som delvis tog upp hur det var i våra trakter för 300 år sedan. I början av 1700-talet härjade pesten och sen kom Stora Ofreden då ryssen härjade våldsamt i bygden. Det var fruktansvärda tider. Man borde läsa på. 300 år är ju inte en väldigt lång tid, egentligen. 

Ja nu blev det ett stort hopp, från får till mänskliga lidanden     

Men det går inte att alltid hålla så bra koll på vad som far genom hjärnan. Man får ju så många intryck hela tiden.

Vi hoppar villt vidare och så kom jag att tänka på en rolig sak, nämligen vi har på sommaren en egen koloni med tornseglare på gården. De är så trevliga då de kommer. De är egentligen de som berättar att vi har sommar på riktigt. De flyger fram och tillbaka i små flockar i hiskelig fart och hjälper säkert till att bekämpa flugorna på gården.

De har sina bon under cementplattorna i den gamla bondstugan på gården.

Och det är nu det alltså kommer att uppstå ett problem. 

Om vi byter ut taket på stugan och byter ut de söndriga takbräderna, så kommer ju våra kära gäster att bli husvilla.

Det vill vi ju förstås inte. Så då började jag googla holkar för tornseglare. Och visst finns det!

Så sådana borde vi sätta igång att spika, så att de lär sig bo i ett modernt radhus istället för ett gammalt hus. Vi måste ju förstås också tänka på tidpunkten för när vi byter taket, så vi inte stör dem medan de har ägg eller ungar i boet.

Jag hittade också anvisningar på andra roliga holkar, så nu tänkte jag mig en liten utmaning till er läsare.

Låt oss bygga en holk!

Småfåglarna behöver vår hjälp. Och det är nu de ska byggas, så att de hinner upp i tid innan bobyggandet.

Jag bifogar här lite förslag på holkar. 

Visst är ni med? Det är ju en rolig sysselsättning både för yngre och äldre. 

Trevlig fortsättning på dagen!

Jo, jag har ju slarvat lite med text och bilder, så jag tänkte jag måste visa lite från förra sommaren. Det börjar ju bli dags att längt till nästa sommar nu, så vi blickar lite tillbaka hur skönt det kan vara.

Min trumpetblomma som jag impulsköpte förra våren. De har ju en fantastisk växtkraft, fast blommningen kom lite väl sent på säsongen.

Och ingen sommar utan trädgårdsprojekt. Jag hade planerat att lägga några chifferstenar framför farstun i samma stil som uteplatsen. Bara rada ut dem och lägga kross runt tänkte jag. Jag hade några plattor kvar från den senaste utbyggnaden av uteplatsen, så jag tänkte att de räcker nog till.

Så jag och Liam började på att jobba. Han gillar faktiskt att jobba i trädgården med mig.

Så här lite enkelt tänkte jag mig. Bara att fylla lite kross runt om så blir det enkelt och bra.

Men äsch, stenarna räckte inte till hela vägen och så påstod Krister att det nog kommer att börja växa ogräs runt plattorna om jag inte sätter cement runt. Hmmm......

Nå det blev att beställa en pall med stenar till och pussla ut en stig.

Och till sist hade jag radat ut ett mönster som jag var nöjd med. Men hett som tusan var det i somras och att sitta och peta ner cement mellan stenarna blev ett ganska utdraget projekt. Jag gjorde det sent om kvällarna för att inte betongen skulle torka ihop för snabbt.

Men till sist blev det ändå färdigt.

Lite större projekt än jag hade tänkt, men nu borde det hålla några år i alla fall.

Nu tror jag att jag inte ska bygga med chiffer på en tid. Känner mig färdig med plattläggning nu för en tid. 

Men man ska aldrig säga aldrig.

Nu vill jag spela en cover för er som jag tycker mycket om:

Jahapp, som boende här i vildmarken där vargflockar stryker runt knutarna, så fick vi mitt i allt ett strömavbrott igen. Förstås då jag skrivit ett långt inlägg och inte hunnit spara.

Nåja, det var ett ganska negativt inlägg om lantbruksbyråkrati, så lika bra det försvann i cyberrymden. 

Nu har jag ätit en god avocadosmörgås, solen skiner och livet känns lite lättare igen. Dessutom ska jag få träna lite vallning med en god vän på eftermiddagen och så kommer en fårköpare senare idag, så jag är rätt så förväntansfull för tillfället. 

Jag var igår och körde en stunds vallning med Ozkan.

Hmmm, hon är lite osäker. Man märker liksom att hon tycker att det är väldigt kul att få gå med fåren, men då matte säger något som hon är osäker på vad det betyder, så bryter hon kontakten till fåren. Inte bra.

Men jag tänkte ge det en chans. Bara låta henne gå med mig och fåren och enbart få uppmuntran. Kanske väcker det vallhunden inom henne till liv.

Jahapp, ny vecka, nya möjligheter!

Förra veckan gick lite på halvfart då Liam var lite förkyld och alltså hemma från förskola och eftis. Vi måste hålla dem hemma med låg tröskel nu, så lite hosta bara så betyder hemmadag.

Nå, jag får väl kalla mig lyckligt lottad då jag har möjlighet att ställa arbetsdagen själv. Jag behöver inte ringa in någonstans och meddela att jag inte kommer i jobb. Jag har full förståelse för den stress det innebär för både arbetstagare och arbetsgivare.

Själv försöker jag bara komma ner i den sinnesstämmningen att nu blev arbetsveckan inte som planerat. Att försöka arbeta samtidigt som man har ett överenergiskt och impulsivt barn i byxbenen har jag lärt mig är en dålig idé.

Tack och lov är vi fler som jobbar på gården, så arbetet fortsätter även om jag mer och mer känner mig som hemmafru istället för bonde. Men eftersom jag nu har varit småbarnsmamma i snart 30 år, så vet jag att den här tiden nog också är snabbt övergående, även om det känns som en evighet då man är mitt i det.

 Idag fick jag då äntligen iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jag hade ju gjort det förberedande arbetet redan tidigare, så själva ansökan gick snabbt.

Sen är det några nya byråkratiska regler i år med djurstöden, så vi måste lämna in ännu en ansökan snart, problemet är bara att myndigheterna har inte riktigt hunnit med i krångelmaskineriet, så det går inte att söka än. Ännu något att oroa sig över. Ännu en risk att misslyckas.

Idag ska simmentalföreningens styrelse ha teamsmöte. Verksamheten är utmanande att hålla igång under pandemin, men vi måste komma på ett sätt att hålla igång föreningen och kontakten till medlemmarna.

Jag har blivit ombedd att skriva om finska simmentalföreningen i Sveriges simmentalförenings tidning, så det har jag gjort. Blir spännande att se då tidningen kommer ut.

Jag är annars väldigt nöjd över hur semineringarna har lyckats nu i december och januari. Peppar, peppar, men de flesta verkar ha blivit dräktiga på första försöket. Nästa helg är det 3 veckor efter seminering för de 4 sista. Jag antar att åtminstone någon av dem går om, men jag har endast en semindos kvar i byttan, Chaplin, så jag hoppas inte alla går om. Sen var det en kviga som fick en dödfödd kalv i december, svansen kom först, så henne tänkte jag försöka seminera så fort hon kommer i brunst, men hon har inte visat något än. Det är liksom sista veckan nu för att seminera till höstkalvningarna, de som inte tar nu, blir flyttade till vårgruppen. Så, jag har en dos kvar och 5 möjliga brunster. Låter som lite dålig matematik. Men det kan lyckas. Låt oss vara optimister!

Om jag ska ge en kommentar till det här semineringsexperimentet, så måste jag väl ändå säga att jag börjar känna mig lite säkrare för varje gång. Jag börjar känna hur det ska kännas nu, för att bli rätt. Varenda ko är lite olika, men i stora drag så börjar jag få kläm på det. Jag är inte alls lika snabb och smidig som min favoritseminör Tina, men jag tror jag får jobbet gjort i alla fall. 

Fördelarna är de som jag tänkte mig i alla fall. Jag kan seminera på rätt tid i brunsten och jag kan anpassa min arbetsdag på ett smidigare sätt, då jag inte behöver ställa mig efter seminörens väntade ankomstid. Dessutom minskar det ju risken för smittor, då färre människor rör sig på gården.

Och även denna period, så har jag kunnat seminera på dagar då jag haft annat program, då jag annars inte hade vågat beställa seminören pga risk för kolliderande tider. Så, so far so good.

I höst har jag inte alls någon tjur i tjänst, då vi måste skicka bort Chicago. Så höstens kalvningar är helt beroende av hur jag lyckas med semineringarna. Jag använder 2 tjurar, VB Mustik och VB Chaplin.

Veckan nyhet är att mitt älskade persikaträd har börjat blomma!

Periskan och jag är tydligen helt överens om att det börjar vara dags för vår nu.

Persikan har alltså fått övervintra i verkstaden i sällskap av andra känsliga växter, med ett stackars lysrör som sol.

Bilden är från i höstas då jag räddade dem från den fruktansvärda frostdöden. Trumpetblomman hade inte riktigt hunnit förstå att det var höst. Där finns också en skranglig citron och en magnolia. Får se om de klara vintern allihopa.

Tyvärr var det en blomma som jag helt enkelt glömde att ta in. Minns inte vad den heter, det var någon känslig klätterväxt. Nåja, man kan inte lyckas med allt. jag fick ögonen på den då frosten redan hade tagit stypgrepp på den.

Men persikastackarn kom ju nog igång lite onödigt tidigt. Det finns ju inga bin och humlor nu.

Men jag tänkte som så; om jag klarar av att seminera en ko, så måste jag väl klara av att pollinera en persika!

Så fram med målarborsten och flytta runt lite pollen bara. Får se då hur det lyckas. Men det är ju nog minst 4 månader innan hon kan flytta ut i trädgården. Borde jag ta in henne i huset i värmen? Eller mår hon bäst ännu i verkstaden? Jag vet inte   

Jag är lite rädd att magnolian skyndar efter och börjar blomma för tidigt också. Då får jag flytta ut en stol i verkstaden och sitta där och njuta av blomprakten.

Nåja, nu kom den äldre sonen hem och vill ha kaffesällskap. Måste gå.

Vi ses!

Jahapp, och plötsligt har vi ett nytt år.

Det är ju tur att jag har varit flitig att blogga under tidigare år, så det finns något att läsa fast jag inte är så aktiv bloggare nu för tiden.

Idag är det äntligen plusgrader efter en alltför lång tid med ordentligt kallt. Fast istället så stormar det, så det är ju lika illa i allla fall.

Nåja, jag har försökt ta mig i kragen och börjat städa i en skrubb. Jag har mycket gammlt skrot på mitt städschema i vinter. Det är inte lätt och inte roligt. Men en del fick jag gjort, men inte alls det jag borde. precis som med det mesta så måste man komma i rätt stämmning. Jag tror det första man ska göra är att bränna upp en hög. Bara för att komma igång. Det blir för mycket velande och sorterande. Saker som inte blivit använda på evigheter och inte kommer att bli använda, men för bra för at slängas. Nå nu har jag printat ut listan på vilka slags prylar de tar emot på Hoppets stjärna, så hoppas att jag får iväg lite saker.

Jag tänkte också vara duktig och skicka iväg stödansökan för djurens välbefinnande i god tid, men se den ansökan öppnar inte förrän den 13de, så jag får hålla mig till tåls.

Jag söker också efter ishockeyhandskar åt Liam, de ska finnas i någon skrubb någonstans, men de har ju inte använts på 10-15år, så frågan är var jag ska börja leta. De fanns inte med övrig hockeyutrustning.

Ja, jo mycket är på gång och mycket har hänt, men jag hittar inte tråden så jag kan börja tråckla upp riktigt.

En spännande sak, som jag nog borde bilda en helt egen kategori för här i bloggen, är att vi har börjat ett nytt projekt. Överraskning?

Nä, tänkte det. 

Jo, vi tänkte försöka renovera vår gamla släktgård. Vad ska jag månne kalla kategorin? Mission Impossible?

Det är alltså en traditionell österbottnisk bondstuga som stått obebodd sedan 1995 då min farmor dog vid en ålder av 100år. Stugan uppfördes på sin nuvarande plats på mitten av 1800-talet, men den lär ha flyttats flera gånger. Så hur gammal den är på riktigt har vi ingen aning om. Bönder har dock funnits på gården åtminstone sedan 1500-talet.

Så, det är med skräckblandad förtjusning vi börjar på. Vi vill ju skapa ett fungerande hus, men utan att förstöra allt för mycket av det ursprungliga. Jag känner att vi kommer att lära oss mycket nytt, eller gammalt, hur man nu vill utrycka det.

Vi har börjat lite försiktigt med att dränera runt stugan och så fort vädret tillåter så kommer vi väl att undersöka hur de nedersta stockarna mår. Sedan är nästa stora projekt att byta ut taket. Men ingenting är ännu klart. Vi måste göra grundlig undersökning först.

Och så ska jag ta mig till och städa ur allt gammalt bråte som samlats under alla år. Det är inget litet projekt kan jag lova.

Vi hann precis få ner slangarna i slutet av november innan allt frös ihop.

Ja, jag misstänker att det här projektet nästan borde få en helt egen blogg. Det kommer att bli omfattande. Men det här är inte något som blir klart i ett huj. Just nu känns det ännu lite oöverskådligt. Men det mesta brukar ju lösa sig med tidens gång. Kategori: Räf lyan! Efter vårt gamla släktnamn Räf. Nå inte så förtydligande namn kanske, men om ni i fortsättningen då bara vill läsa om detta projekt, så väljer ni kategori Räf lyan.

Usch, vad lite jag fått gjort idag. Fy. Går det att spola tillbaka dagen och börja om?

Idag ska jag iväg på massa ärenden. Lämna tillbaka försenade låneböcker, handla mat och bättre vinterstövlar åt Liam. Försöka få ut ett paket adresserat åt Lucas som inte hinner hem från skolan inom aviserad hämtningstid, samt hämta 10kg rökt svinkött.

Jag har tyvärr försenat mig att beställa ekologisk julskinka. Det är så begränsat utbud av det tyvärr. Nå, kanske det blir hjort på julbordet istället. Varför inte?

På lördag ska vi på 60-års kalas. Visst ska det bli roligt, samtidigt som man ännu är lite skeptisk till folksamlingar. 

Jag borde ha hunnit till frissan. Jag börjar snart se ut som en ödemarksvilde. Men det hinns inte med denna gång. Kanske till 70-årskalaset.

Det snöar idag. Det hade de inte sagt något om. Det får bli pickupen med 4-hjulsdrift idag.

Jag fick annars kontakt med elöverföringsbolaget. Men nu har det ju hunnit bli is på vattnet och träden på linjen är på Ledören. Och ännu håller inte isen att ta sig över på. Men det lovas minusgrader i minst 10 dagar till, så månne inte det ska lösa sig, förr eller senare. Hoppas bara att inte kablarna hinner komma ner.

Jepp, jepp. Ut i kylan bara. Vi ses.

Det är sista november och termometern visar -21 grader! He,he,he........

Nåja, jag sitter nu i alla fall inomhus, ännu en stund, och passar på att göra lite reklam för de semintjurar som vi i simmentalföreningens styrelse valt ut för förhandsbeställning till säsongen 2022.

Först ut är Ingmar PP

Ingmar är en så kallad kombinationstjur, dvs han kan användas både på mjölk- och på köttsimmental. Han väntas då ge dikor som ger bra med mjölk. 

Ingmar är vårt förslag till tjur att användas till kvigor för lätta förväntade kalvningar.

Andra tjurar som med fördel kan användas till kvigor är VB Unne och VB Spartacus. Unne ger lätta kalvningar, men det blir en lite mindre modell på de vuxna djuren också. 

Nästa tjur är en av mina favoriter.

Frosty King! Här pratar vi tillväxt och exteriör! Dock är Frosty hornad, men eftersom många nu har gentestat sina kor, så går det bra att kombinera Frosty med homozygot hornlösa kor, så blir avkomman hornlös i alla fall.

Många pratar idag om att små kor skulle vara bättre för miljön, men det är rent ut sagt bullshit om ni frågar mig. Bäst för miljön är så effektiv produktion som möjligt. Djuren ska kunna ge så många kilon kött som möjligt per kilo foder. Det är bäst för miljön. Det gäller åkermark också. Att odla men inte få någon skörd är det absolut sämsta alternativet för miljön. Det är väl banne mig mat åt jordens växande befolkning vi producerar?!

Okej, nu blev det lite utsvävning i min tjurpresentation, men jag blir så förbaskat trött på de som anklagar kossor för den globala uppvärmningen. Kor fungerar i ett kretslopp och koldioxid är livsviktigt för att något ska kunna växa alls. Det är fossila bränslen som är boven, inte kor! Nåja, vi fortsätter:

Nästa ut är Primus PP

PP står alltså för homozygot hornlös = alla kalvar blir hornlösa.

(Pp betyder heterozygot hornlös, alltså att tjuren är hornlös, men att den också har gener för horn.)

Primus är en bra tjur. Att beakta är dock att Hedetoft United finns i stamtavlan. United har använts ganska mycket i Finland, så han finns i ganska många stamtavlor. Också semintjuren Mustik som använts flitigt har United bakom, så man får hålla koll på släktskapen om man använder Primus.

Primus går också att fås könsseparerad. Man kan alltså välja om man vill ha kvigor eller tjurar efter Primus. Könsseparerade doser är dyrare, men ifall man vet vilket kön man vill ha, så finns det alternativet.

Sist ut är Amadeus PP

Amadeus står för helt nya linjer. Pappa är en tjeckisk tjur som är helt obekant för oss. 

Amadeus har riktigt fina index och ska bli intressant att följa.

Själv tycker jag, utgående från bilden att han är lite klen. Inte så muskulös i bakdelen. Men jag ska absolut pröva honom. Jag får väl välja ut några av mina bastantare kor för att balansera exteriören.

Nu hoppas vi bara att vi får in många beställningar på våra tjurar. Primus och Amadeus är dessutom väldigt förmånliga om man jämför med samtliga rasers förhandstjurar. De kostar bara 10€ per dos.

Själv har jag beställt 10 doser vardera av Ingmar, Frosty King och Amadeus och 6 doser Primus. Jag har ju redan en del Mustikdoser, så det får räcka.

Ahhh, äntligen når den bleka novembersolen upp över trädtopparna. Orkar den månne höja temperaturen en aning så denna frusna själ vågar sig ut och jobba? 

Det lovas annars dessutom över 10m/s nordlig vind till eftermiddagen. Så roligt........

Och som om det inte räcker med elände så är elen rekorddyr. 

Ja på tal om el. Jag sitter och väntar på att elöverföringsbolaget ska ringa tillbaka på svenska. Jag har suttit vid deras hemsida nu i flera dagar och försökt anmäla att två träd ligger mot elkabeln till vår fastighet. Det finns en länk till en blankett som inte fungerar. Jag har försökt kommunicera med deras chatt, gett kordinater, namn och telefonnummer. Ingen reaktion. Jag har försökt ladda ner deras app, men den bara står och snurrar. Idag tröttnade jag och försökte ringa deras felanmälningsnummer. Valde svenska som språk. Gissa vad som hände? Just det, ingenting. Så nu väntar jag på att någon ska ringa tillbaka. Önska mig lycka till......