Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 21 augusti 2018 06:00

 

Nytt bete åt baggarna, hmmmm..... Några gröna strån syns ju.

 

ANNONS
Av Cindi Groop - 20 augusti 2018 06:00

Liam och jag deltog inte i marscherandet utan deltog som publik på en filt. Över 30 grader varmt, härligt!

Träff i Fagerö efteråt.

 

   
 


 

ANNONS
Av Cindi Groop - 19 augusti 2018 06:00

   
 

 

Av Cindi Groop - 18 augusti 2018 14:53

Jag har som vanligt tagit massor med bilder i sommar, men jag hinner inte alltid skriva inlägg om dem. Men jag vill ju så gärna visa bilderna i alla fall. Så jag tänkte lite kompromissa och sätta in en film och bildtråd, med lite nytt i några dagar framåt. Hinner jag bifoga text så inflikar jag det vartefter.


Solnedgångar hos tjurarna borde ha fått en egen kategori denna sommar. Nästan varje kväll har bjudit på ett enastående skådespel. Energiladdning när det är som bäst. Best things in life are free.

   

     

Av Cindi Groop - 15 augusti 2018 06:02

Vi är nu i mitten av augusti och fortfarande har vi inte fått regn. Den högsta värmen är borta, men temperaturen kommer ännu upp i 20 grader på dagarna, men nätterna är nu betydligt kallare och det känns att hösten är här. Men inget regn.

Betena är bruna. Inget nytt gräs växer upp där djuren betat av. Jag har flyttat baggarna på ett mindre bete, men det räcker inte långt. Jag måste stängsla in nytt.

Så fort det bara lyckas så ska jag ta hela gruppen får hem från Ledören. Jag tänkte ju bara hämta bagglammen, men vi är så långt komna i kalendern nu redan så det är onödigt att börja köra djuren flera gånger över sundet.

men beteshagen dit jag tänkte sätta tackorna ser inte vacker ut. Det blir att stängsla in nya områden om de inte måste stödutfodras med vårt knappa vinterfoder.

Det blir dyrbara timmar då mycket ska hinnas medan Liam är på Päivis. 

Det utlovas igen regn till nästa vecka, men tiden börjar rinna ut nu. Gräset hinner inte komma igång före frosten tar det.

Ett annat orosmoment är att årets insådd av vallfrö ser ut att ha etablerat sig dåligt. De små gräsfröna har helt enkelt inte grott i den torra marken. Om de gror först i höst så är de för små för att övervintra. Det i sin tur innebär att nästa års grässkördar också blir sämre pga av årets torka. Visst, vi kan kompletteringsså i luckorna, men det ger i alla fall inte samma skörd som om det kommit igång som planerat i sommar. Dessutom finns risk för större bekymmer med ogräs om vi sår gräs utan skyddssäd i ojämna bestånd.

Men inte ta ut problem i förskott. Först gäller det att ta itu med årets fodersituation.


Krister balar gräs och halm i Övermark idag.

Positivt är ju att vädret gör att han kan köra nonstop i skördetider. Tröskningen av vår blandsäd fixades på två dagar. Vi odlar visserligen inte mycket säd längre, men det är ändå ovanligt med kruttorr halm direkt vid tröskning. Bara att köra på.

Mängden säd per hektar var överraskande bra faktiskt. Det var en blandning av havre och ärt. Havren hade nog lidit i torkan och det är små lätta kärnor, men ärterna var av toppenkvalitet. Ärtorna är också viktigast för oss som proteinfoder åt växande djur. 


Jaha, klockan är 7.30 Dags att börja väcka barna. Abiturienten klara ju sig själv, men lite understöd i själva väckningen tycks han ännu behöva.


idag borde arbetsgubbar komma och gjuta sulan  till mitt uterum också. Det är så spännande att se hur det sakta men säkert går framåt. Jag försöker också ta offerter till fönster och dörrar lite här ock där.

Nä men se nu kommer en liten gullig kille upptassande innan jag hunnit väcka honom.

Nu ska jag kramas lite.

Vi hörs.


 

Av Cindi Groop - 9 augusti 2018 07:09

Linn är hemma igen från praktiken. Hon hade med sig en flaska bubbel från Kiviks musteri så den korkade vi toch avnjöt illsammans med lite jordbubbstårta.

 

Fast hon var inte hemma länge. Denna vecka är hon i skolan i Ilmajoki på dagarna och jobar i Solf på kvällarna, hem och sova i Norrnäs om nätterna.

Fast hon hann ändå jobba lite med unghästen då hon var hemma några timmar i helgen.

Först försiktigt att ligga över ryggen för att se hur hästen reagerar.

   

Vad sysslar du med? - tycks Fanta fundera.


men inte brydde hon sig nämnvärt fast hon fick ryttare på ryggen. hon tog till och med några steg framåt.

 

Bra början för vår fina indianhäst.

Korna tyckte det var väldans intressant att titta på också.


Denna vecka börjar vi på med husrenoveringen också. Först ska det rivas och mina Tuijor och plommonträd har sågats ner.

   

Huset ser rätt naket ut nu.

Så här ska det förhoppningsvis bli:

 

Idag måste jag gräva bort delar av min perenna rabatt. Bla. solrosorna ryker idag. Jag måste ju bara föreviga dem först.

     

De som slagit ut kan ju ännu användas som snittblommor.


Ett gruslass har levererats idag och imorgon kommer grävaren för att gräva grunden. Det är på gång!

 


På åkern pågår såväl grässkörd som balning av halm. Det kommer inte många halmbalar per hektar, så vi söker ännu halm om vi kan få någonstans. 10-20 hektar skulle vi ännu behöva. Så om du vet någon som vill ha bort sin halm så hör gärna av dig.


Baggarna borde hämtas pronto från Ledören, så att vi inte råkar ut för samma missöde som förra året med tjyvbetäckningar. Men antingen så har jag ingen hjälp eller så blåser det för mycket. Suck. I planeringsskedet så skulle det ju vara så enkelt att hämta baggarna då de uppnått 3 månaders ålder. Svårare i praktiken tydligen.


Och så har vi plockat lite röda vinbär och mommo har gjort saft åt oss. Blev lasset fullt med smaskens vinbärssaft.

 

Jag borde ännu plocka av våra svarta vinbär innan de faller till marken.


Men nu har Liam ätit sin smörgås och det börjar bli dags att föra honom till mommo och moffa, så jag får påbörja arbetsdagen.



Av Cindi Groop - 30 juli 2018 16:57

I söndags var det Märigrundsdag med intressant program. Meningen var att vi skulle åka dit, men vi fick vända då vi kom vid södra udden av Ledören då stora vågor slog in vatten över vår lilla båt. Utlovades eventuell åska också mot eftermiddagen, så vi vågade oss inte ut. Det var lite synd. Hade sett fram emot att lyssna vad biolog Hästbacka hade att säga om fårbetet som vi inlett på ön och hur det påverkar öns flora och fauna. Nåja, kanske nästa år. 

Vi är ju inget sjöfolk varken Krister eller jag. Borde ju kanske skaffa oss en större båt så att vi kan ta oss ut till fåren oberoende av väder, men då det riktiga intresset för båtar inte riktigt finns. Jag känner mig nog tryggast på torra land.


På vallhundstävlingarna i söndags gick det som jag förutspått. En Team Pampas medlem tog hem vandringspokalen!

6 tävlingar under 4 dagar i över 30 graders värme. Grattis Sofie och Hannah!!!!


Dessutom tävlade Josefin med Affe för första gången för både tjej och hund och klarade sig riktigt bra. Affe är kullsyskon med Nemo och klarade dessutom av anlagsprovet, grundbanan, på första försöket! Strongt gjort av en ung tjej med sin första vallhund. Och hunden är också bara 1,5 år. Som uppfödare är jag förstås glad och stolt, men det är ju nog Josefins förtjänst att de kommit så långt redan. Utan engagerade ägare blir det inget av hundarna. Grattis!


På söndagskvällen kom sedan ett mäktigt åskväder in över oss. Det var fantastiskt att uppleva vädrets makter. Tyvärr räckte det bara till 11mm regn hos oss. Min syster, som bor 70km norrut, har fått över 120mm regn dennna vecka. Så olika kan dessa åskskurar slå ut.


 


Under veckan har vi sedan bara gjort det nödvändigaste. Ett dopp i havet om kvällarna är nästan en nödvändighet om man alls ska kunna sova i ett över 30 grader varmt hus. En luftkonditioneringsapparat av någon sort ligger nog högt på önskelistan nu. Kanske ett tips till julbocken?


I tisdags träffade jag en kär gammal vän. Hon bor i Stockholm nu för tiden så det blir inte att vi ses så ofta. Faktiskt 3 år sedan sist. 

Men mötet gjorde mig så himla glad. Åhhh, denna underbara människa, min vän. Tänk då man med äkta vänner bara kan fortsätta prata som om man såg varandra igår fast det gått flera år. Jag gick med ett leende på läpparna hela dagen efter det. Hoppas vi hinner träffas igen innan tre år har gått igen.


Igår var det då dags för lilleman att börja Päivis!

 

Det gick otroligt bra. In genom dörren och direkt till lekhörnan. Det var knappt att han hann säga hejdå åt mig.

De hade också varit ut och lekt i lekparken under dagen, men då Liam tyckte att de räckte så hade han bara sagt att nu går han in! Det var liksom ingen fråga, utan han var färdig ute. Han har väl ett ock annat att lära sig. Svårt att förstå hur man ska bete sig i grupp då man är van att vara ensam herre på täppan.


På onsdagskvällen for vi till Åminne folkpark för att uppleva min mammas 80-årspresent. Middag i restaurangen, jag tog jägarsmörgås

 

en positiv överraskning.

 

Avslutades med pavlova

 

Och så ,The Divine, lättsam opera i paviljongen.

Jag filmade en snutt, men uppladdningen vill inte samarbeta just nu. Så talar vi inte mer om det. Teknikskit......


Annars en riktigt lyckad 1 augusti.

Det råkar ju också vara vår tjugosjätte bröllopsdag, men det hann vi inte riktigt uppmärksamma denna dag. Vi får ta det en annan dag. Eller något annat år. 


Blev långt det här igen. Nu måste jag ta itu med kvällsmaten. Liam har somnat framför tvn i värmen. Blir en sen kväll alltså.


Hej så länge!


Av Cindi Groop - 29 juli 2018 00:08

Vilken tur jag har bloggen att gå till då sömnen inte hittar hit. Kan ju förstås inverka att vi har 30 grader varmt i huset, men jag har både simmat i sundet ikväll och duschat straxt innan läggdags, så inte är jag övervarm på något sätt. Men ibland blir det bara så här om nätterna. Ligger och vänder mig och funderar på saker som jag borde gjort. Helt mörkt ute nu faktiskt då klockan är lite över ett. Fullmåne är det tydligen också, men det lär ju inte störa nattsömnen enligt experterna, så det är väl något annat som håller mig vaken då.

Jag vet nog vad som hjälper då man har svårt att sova. Ett glas mjölk och en bulle! Sen somnar man direkt. Men såna fasoner kan man inte börja med då man redan ligger 15 kg över önskvärd vikt.

Har annars börja känna av ålderstillägg som värk i knäna. Det känns som om det är för lite smörjmedel i lederna. Man borde ha en sån där vaselinnippa i knävecket som finns på maskiner. Bara att pumpa in lite vaselin då och då. Knävärk är en sådan där ärftlig sak som alla kvinnor i min familj drabbas av. Bara att tacka och ta emot. 


Det jag skulle berätta om nu inatt är en sak som jag inte gjort. Ganska onödigt att berätta om saker som inte hänt, men en lite uppdatering om vart jag är på väg för tillfället.


Nämligen samtidigt som vi hade vår nordiska simmentalträff så pågick årets Gunnelkurs i österbotten. Trevlig, nyttig vallhundträning som jag förstås inte kunde vara med på. Jag kunde kanske klona mig för att kunna vara på två ställen samtidigt, men denna sommar missade jag sommarens vallningshöjdpunkt. Det harmar förstås, men jag har ju vetat om att datumen krockar ganska länge, så det var bara att sätta det åt sidan. 

Nemo skulle verkligen ha haft nytta av att gå på kurs nu då han är 1,5år, men kanske han hinner lära sig något ännu nästa sommar.

Yezz är jag lite konfunderad över nu. Hon gör så konstiga saker ibland. Alltså som ikväll då vi försökte flytta en ensam ko som inte vågar gå över bron till betet fast maten är slut där hon är. Först gick det riktigt bra med båda hundarna, men sen bröt sig kon igenom vårt led och hundarna skulle springa och stoppa henne. Nemo fungerade riktigt bra, men plötsligt börjar Yezz driva kossan åt fel håll!???? Vad gör du? NEJNEJNEJ!

Jag fick henne bort och vi kunde börja om, men sådana där konstigheter har hon gjort nu ibland som jag inte alls förstår mig på. Hon borde veta bättre. Tillockmed lilla fis Nemo förstod vart kossan skulle, men inte Yezz!?


Nåväl, livet för Yezz är inte det ideala just nu. Jag har faktiskt tänkt tanken att hon skulle ha det bättre någon annan stans än hos oss nu. Hon älskar Liam. Att detta är ett problem kanske ni tycker är konstigt, men som jag skrivit förr så är Liam en buse. Liam vet att han inte får kasta stenar, sand eller pinnar åt hundarna. Liam vet att jag blir hysteriskt arg om han kastar stenar, sand eller pinnar. Yezz blir som besatt om Liam börjar kasta. Liam älskar uppmärksamheten från Yezz. Så allt som oftast så får jag sätta Yezz i källaren och bära in en skrikande pojke. Med en mamma som får räkna till 10, eller 20.......

Nemo undviker hellre Liam och det är mycket bättre. Då har Liam inget intresse av honom heller.

     


Nåväl, det var vallning jag skulle skriva om.

En träning har vi faktiskt tagit oss ut på med Nemo i sommar. Och det var riktigt roligt att se lite var vi ligger i träningsväg just nu. Men jag var ju tvungen att ha med Liam och fast jag hade med barnvaktshjälp, så går det inte att träna som man vill med en treåring med.

Det här är ju lite mitt dilemma. Ska jag fortsätta att träna hund, som jag älskar, trots att det innebär frustrationer över min älskade son? Jag vet ju att han är liten bara en kort stund. Snart är han tonåring och sitter inlåst i sitt rum med sin dator. Men samtidigt har jag ju bra hundar nu, som kommer att vara för gamla då Liam är tonåring. För att inte ens nämna min egen ålder!

Argggghhhhh!!!

       

Och jag har ett sånt härligt, duktigt träningsteam som jag får träna med nu. De kommer att träna vidare till oanade framgångar inom de närmaste åren.

Och jag försöker bara hindra att min hund inte får 3kg sand i magen, blandat med sten och pinnar.


Denna vecka pågår Pohjanmaan Open, som är en 4 dagar lång vallhundstävling som är uppdelad på 2 gårdar. Den ena gården är i Pensala där vi brukar träna.

Jag borde varit där. Jag borde för det första ha tävlat, men eftersom jag inte hunnit träna mina hundar, så var tävling inte aktuellt. Men jag borde varit där och hjälpt till på tävlingarna och hejat fram mina tävlande vänner.

Men det går inte. Jag hade varit tvungen att ta med Liam. 

30 grader varmt, trotsig treåring, tävling, fårflockar som ska ställas fram.


Om livet skulle ha följt mina planer, så skulle jag ha varit med. Men nu känner jag mer och mer att vallningen är det som jag måste stryka. Det är väl ingen stor sak, kanske ni tycker. 

Och nej, det är ju bara en sport, en hobby, en krydda i vardagen.


Men vallningen har jag hållit på med i 30 år, och kommer förstås att fortsätta använda mig av hund. Men det är med Team Pampas som jag utvecklats mest och vi peppar varandra att bli bättre. Nu trillar jag liksom av. Det är ju inte något definitivt avslut, men det blir ju så. Jag bara plågar mig själv, då jag planerar att ta mig ut på träningar som inte blir av.


Men jag kommer att följa de andras framgångar. Jag vet att de är på rätt väg. Jag är glad att jag fick vara med och se dessa stjärnor födas.


Jag får ta vara på de sena kvällar då jag får gå en sväng ensam med mina hundar och träna på någon ensvis gammal kossa. Det är nog roligt det också.

 

Nemo fick vara med om en ny upplevelse ikväll ockå. De kan sparkas de där kojävlarna.

Aj!

Han såg ut som ett frågetecken ett tag. Men jag uppmuntrade honom att gå på igen. -Duktig Nemo, duktig.

Och så fortsatte han flytta kossan.   

Det finns hopp, även för lilla fis Nemo   

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se