Usch vad det är kallt! Jag protesterar!

Varenda år inbillar jag att det nog inte är så farligt, men tusan då man måste gå ut och allt är så förbannat kallt.

Nä, låt det bli vår, NU!!!!!!!

Nåja, bara att bita ihop. Att resa verkar ju inte heller vara ett alternativ inom överskådlig framtid. Faktiskt så är jag helt nöjd med det. Ja, det är ju inte alla som har hört om det, tydligen, men det pågår faktiskt en pandemi. Och så enkelt är det faktiskt att hur vi agerar har betydelse. Hur svårt kan det vara att hoppa över semesterresandet tills läget har lugnat ner sig?

Nåja, mänskligheten behöver ju minskas, så kanske man får ta ansvar för sina egna handlingar. Jo, man kan dö.

Ja ni märker att det är vinter, jag blir ganska mörk.

Jag har faktiskt börjat ladda upp lite bilder. Skönt att kunna längt sig tillbaka till sommaren,

Fast vi har haft lite bekymmer med de minsta.

Kisse kom in en dag och var riktigt dålig. Vi misstänkte att hon blivit överkörd. Hon bara låg och blundade och pep till vid beröring. Det var en söndag, förstås. Hon fick ligga i kökssoffan under övervakning och det var nog nära att vi ringt någon med bössa, för vi trodde faktiskt att slutet var nära. Ibland gick vi nära bara för att se om hon ännu andades. Men veterinären var på väg för att raspa tänderna på hästarna till måndag morgon, så vi beslöt att avvakta tills hon tagit en titt på henne, ifall hon ännu då skulle vara vid liv.

Nå veterinär kom och konstaterade att hon säkert varit i slagsmål och fått en repa i nacken som blivit infekterad, varvid hon fått feber. Antibiotika bara så blir hon nog bra. Feber!? Vi som trodde hon blivit överkörd!

Nåja, hon fick smärtstillande och antibiotika och blev fullständigt återställd. Lilla gumman, 11 år i år.

Nu nyligen var det då dags för nästa sjukling. Lilla , lilla Ozkan, 11 månader.

Sängläge i samma soffa.

Hon hade inte alls samma tydliga symptom. Vi hade märkt att hon en tid dragit sig lite undan, lite dålig matlust. Gick och la sig bakom vedsäckarna t.ex Men då vi gick ut så var det full fart. Inget som tydde på att hon var sjuk. Först trodde vi att det var något som skrämde henne. Var det några smällar, eller kanske något rovdjur som vi inte visste något om?

Men så en lördag då hon var hos Linn i Övermark så sa Linn att hon skakar, har hon månne feber?

Nå då det kom hem på söndag så mätte vi feber: 40.4 grader. Skit! Vad är det för fel med hunden? Allmäntillståndet annars bra, bara feber.Söndag förstås igen.

Men vi avvaktade till måndag och jag for till klinik. Det blev både blodprov, ultraljud och röntgen, men inget fel hittades. Blodprovet visade mycket högt infektionstal, det låg på 189 och ska inte vara över 10. Men varför?

Nåja, på onsdag fick vi antibiotika i alla fall, fast vi inte visste vad som gjorde henne sjuk. Första tabletten spydde hon upp efter några timmar. Då blev jag verkligen orolig. Vad är det för fel?

Men efter det hölls tabletterna nere och febern gick ner. En gång till spydde hon under kuren, men den fungerade i alla fall. Nu är det en vecka sedan avslutad kur och hon verkar ännu må bra. Vi ska mäta tempen ännu idag för att se att det är normalt. På söndag fyller hon 1 år. Hoppas det inte är något allvarligt som vi ännu inte upptäckt.

Jag borde annars skärpa mig och träna henne nu om hon ska bli någon vallhund. Mamma Yezz är ju faktiskt redan 8 år. Hon fungerar nog ännu, men nog märks det ju att farten är långsammare.

Men det är så kallt ute! Jo, jag vet att jag är en liten fis. Men tyvärr, det är nu bara mitt handikapp. Jag får skylla på min far. Han har alltid undvikit regn. Vi brukar säga att han säkert smälter i regn. Nå, regn tål jag, men inte kallt.

Idag har jag sammanställt beställningslistorna för årets sista köttretur. Slaktbilen hämtar djuren imorgon. Det är en del sorteringar innan de kommer, men det ska nog gå bra, hoppas jag.

En del kor mönstrar jag ut nu. Lite dåliga klövar, lite dåligt lynne. Annars bara gett för höga födelsevikter.

Liten kommentar till använda semintjurar, så Bar 5 Evolution har kanske inte riktigt levt upp till förväntningarna. Höga födelsevikter, men inte tillväxten som kanske borde funnits där.

Worldwide överraskar annars positivt. Hans döttrar verkar bli bra moderdjur. Lätta kalvningar och tillräckligt med mjölk. De ser också ut att ge bra köttklass.

Vb Nisse har i alla fall här gett lite höga födelsevikter, men döttrarna verkar fungera bra. Jag har faktiskt en riktigt speciell Nissedotter. Hon heter Gunnel och hon är med överallt! Ska man köra in foder, så står Gunnel vid grinden, ska man föra ut djuren, så kommer Gunnel, ska man ta in ungdjur, så nästlar sig Gunnel med och om någon är brunstig, så kan ni vara säker på att Gunnel är med i leken.

Här en bild då Gunnel absolut ville in då jag avskilde ungkvigorna.

Nå, i söndags var det mycket brunster på gång och Gunnel var förstås med och hoppade. Hon var alldeles genomsvettig. Men då ungtjurarna också började visa intresse för henne så tänkte jag att fasiken, inte kan hon väl själv vara brunstig? Hon borde vara 170+ dagar på väg med semintjuren Harley. Men det ser faktiskt inte bra ut.

Så jag ringde semintjänst, för seminering av 4 st och dräktighetsundersökning/seminering av Gunnel.

Tack och lov var hon ändå dräktig! Jäkla ko! Nå ,nu vet jag.

Jaja, inte kan jag ju ta igen allt som hänt i ett enda inlägg. Kanske jag kommer att uppdatera lite oftare nu. För ut vill jag ju ändå inte gå.

Oj,oj,oj nu var det länge sen!

Tja, det har varit en händelserik sommar som vanligt och jag har haft svårt att samla tankarna till att blogga. Ibland gör jag allt för invecklat för mig själv.

Nå, det första jag borde göra är att ladda in några triljoner bilder från de senaste månaderna, men det blir en annan dag.

Vad händer då? Nå, vi stretar på som vanligt. Sommaren har varit varm och torr, men vi har fått riktigt bra skördar. Foder har vi tillräckligt. Jag har dessutom sålt mycket djur till avel, så vi har mindre djur än vanligt i husen i vinter. Nå en vinter får det väl vara lite mindre. Kokalvarna som föddes i våras tänkte jag spara åt oss själva varenda en, så då fyller det upp igen.

Fåren tänkte jag minska på också i vinter. Just nu är det väl ca 40 tackor inne. Jag ska försöka ta ner det till 20+, varav hälften ungefär får gå med baggen. Det är ju alltid samma sjå varje höst då man ska sälja de där lammen, så nu tänkte jag förenkla livet lite.

Ja! Nytt för i år är att vi skickat 6 tjurkalvar för uppfödning på slakteriets tjuruppfödningsstation. Där vägs och testas de på olika sätt och de som fyller kraven bjuds ut på auktion i vår. Vi har inte skickat dit förr, så det här är nytt och spännande för oss. Jag valde ut några intressanta tjurar efter de nya semintjurarna vi använt; Imperator, Alvaro, Emil, Testo, Hugin och så en efter Chicago av Katslösa.

Den där Imperatorsonen är något av en favorit. Han har onödigt högt födelseindex, så det är inte säkert att någon vågar ropa in honom, men både Imperator och morfar Orvar var ju sådana som ger tunga kalvar, men de är långa och kommer ut lätt. Han heter Impostor och har ärvt sin morfars underbara lynne. En riktig tillväxttjur.

Så jag lovade honom att om ingen vill ha honom så köper jag tillbaka honom själv.   

Chicago gick det annars inte så bra för. Vi satte ut honom med korna efter avslutad seminering och han såg ut att sköta jobbet. Men han började halta på vänster bakben. Och då ko efter ko började gå om i ny brunst tog vi in honom på vila och medicinering. Men han blev inte bättre utan veterinären sa att det bara var att skicka till slakt. Så det var inte så roligt.

Därför sparar jag nu varenda kvigkalv efter honom åt oss själva och så sparar jag också en tjurkalv som får gå med en grupp kor i sommar. Tjurens morfar är Bar 5 Evolution. 

Vi hann väl få 14 kalvar efter Chicago och så väntar vi 2 till nu i december och så eventuellt någon enstaka nästa vår.

Det kan ju inte alltid gå som planerat. Vi hade ju nog tänkt använda Chicago ännu i flera år. 

Nåja, nu måste jag iväg till bybutiken innan Liam ska hämtas från förskolan. Kanske någon ny dag jag får in lite foton.

Ha det bra!

Är inte så bloggmotiverad, men tänkte nu i alla fall skriva lite för att visa att jag lever.

Så trött på mig själv. Planerar massor, genomför hälften.

Nåjo, semindoserna kom, alla utom Chaplin. Nå, så jag skickar epost och frågar, vad hände med Chaplin?. Fick inte svar direkt, så då kom jag på den utmärkta tanken att jag skickar till seminören som hade Mustikdoser och säger att han får lämna av resterande doser åt mig då han kör förbi. Hörde inget av honom heller.

Nåjo, så småningom får jag svar från utdelningen att nej, Chaplin blev tyvärr kvar där. kan de skicka honom med nästa leverans v 23?. Jag svara att nej, jag behöver honom redan nästa vecka, går det att lösa? Jo, de kan skicka doserna med bussen. Ok, så gör vi. Ni kan skicka 10 doser då på samma gång istället för 5 som jag beställt!

Nå tror ni inte seminören svara senare att jo han har några Mustikdoser kvar. Han kommer hit med dem.

Hehe. Så nu har jag nog tillräckligt med doser i alla fall.

Nå, om de inte används, så måste jag ju bara beställa mer kväve så har jag doserna klara till december.

Nästa år ska jag inte beställa många doser. Kanske 10 totalt. Så gör vi!   

Ja, igår fick jag samtal att vargen är på väg över åkrarna rakt mot vårt stängsel nedanför ladugården. Gulp!

Tack och lov svängde den då den kom fram till stängslet. Ingen ström var på, för inga djur är ännu på bete. Men de är nog onödigt närgångna nu. det syntes tydliga spår i den nysådda åkern. Jag ser inte fram emot betessäsongen på samma sätt som vanligt i år. 

Djur som lever bakom betongväggar hotas inte av varg på samma sätt som djur som får vistas på bete. Det är väl dit vargkramarna vill komma. De brukar ropa högt på sociala medier att det är djurägarens ansvar att skydda sina djur. Jo, bakom betong är de nog rätt trygga från vargen.

Jag hade föredragit att ha vargen bakom lås och bom och betesdjuren ute. Men jag är ju bara en enkel bonde som inget förstår.

Prognosen visar regn, regn,regn. Spannmålen som ska tröskas har vi sått, men inget annat. Nu behöver vi en vecka uppehåll. 

Jag försöker ordna upp lite pappersarbete medan det regnar. Varför tar sånt också så mycket längre tid än man tror?

Växterna i trädgården börjar så småningom vakna till liv. Det är ju alltid en hel del jobb med det. Ris och gamla kvistar ska städas bort, det ska gödslas och rensas. Och så måste jag ta mig till och flytta på några plantor som tar sig för stora friheter i rabatten. Men sånt är ju bara roligt, men inte i regn kanske.

Stängselgenomgång är ju möjligt fast det regnar. Inte kul, men möjligt. Liam är hemma idag, så inte idag, men kanske i morgon. Fåren är på bete redan, men de klagade idag att de nog skulle vilja komma till en ny hage nu. De får hö inomhus, men det smakar ju inte så gott längre då de fått smak på grönt gräs.

Två tjurar ska lastas imorgon någon gång för flytt till ny gård. Vet inte ännu vilken tid, så det ställer ju lite arbetsplaneringen.

Ja! Vi har fått vår första vaccinering. I augusti får vi den andra. Kanske pandemin lugnar ner sig så småningom, ska vi hoppas. Så konstig den här tiden har varit.

Och så en bild från byns båthusområde en afton i april.

Jag bara måste få bo med utsikt mot väster någon gång. Jamaica funderar jag på.

Nä, nu måste jag dammsuga källaren. Kul nästan jämt.

Jaja, jag behöver väl inte nämna vädret? Det är för jävligt. plus 1 grad och snöstorm. Och så ska det vara hela helgen. Kul.

Igår var det rätt fint i alla fall, men då var Liam spysjuk och hemma från Päivis, så då blev det heller inte mycket gjort.

Så då blev inte mitt första stängselprojekt färdigt som jag hade planerat. Och idag tänker jag då inte stängsla.

Nå, det finns ju saker som försummats i hushållet på sista tiden, men det biter inte riktigt på. Jisses vad man blir trött av lågtryck! Borde städa, baka och börja på med middagen, men men.......

Igår fick jag också ett samtal som lett till en del eftertanke. det visar sig att ett ungt vargpar har parat sig vid Ledörens södra udde den 6 mars. Valpar väntas alltså i början på maj. 

Visar det sig att de är kvar där ute i skärgården så kan vi inte föra ut fåren på sommarbete. Men det är svårt att se spår den här tiden.

Så hur gör vi?

För vi ut fåren utan att veta var vargflocken finns? Nä, känns inte bra.

Vi får vänta tills vi får besked om var de kan tänkas hålla till. Nära är de i vilket fall som helst, men ute på öarna har vi ingen möjlighet att vakta och beskydda våra djur, och vi kan ju inte sätta ut fåren som lockbete.

Nä, det här känns inte alls bra. Det blir väl nog att avsluta betesavtalen om det är så att vi ska ha varg runt oss.

Synd. För fåren gör nog mycket nytta för flora och fauna, men vargen vinner alltid.

Vi får fundera över det här nu en tid. Och nu då vi har fårhuset fullt av lamm. Nä, känns inte hoppfullt alls.

Ja, kalvningen jag väntade på sist gick inte heller bra. En motgång kommer sällan ensam. 

Jag låg på soffan hela natten med ett öga på övervakningskameran. Grinchen steg upp och la sig ner, vankade av och an, men det gick inte framåt. På morgonen, då inget hänt, satte jag fast henne i fångstgrinden och kände efter. Jo, två klövar, men ganska långt in och liksom tvärs över drivningskanalen, inte rakt bak. Jag försöker få dem svängda en stund, men jag är för kort och för svag. Ensam hemma, så jag ringer veterinär som kommer efter 1,5h. Han känner efter, jo kalven ligger 45 grader, men det finns ännu vätska, bara vänta.

Så jag väntar och väntar. På kvällen kommer så en fosterblåsa, yeiii. Och så väntar vi igen. Grinchen stiger upp och lägger sig ner. Jag sköter allt det övriga som ska skötas, men vid åtta-tiden bestämmer jag mig för att nu ska den ut. Vi kan inte vänta längre. Jag sätter fast henne igen och känner efter. Jo, nu är klövarna längre ut och rätt väg. Jag sätter på draglinor och börjar dra. Och dra. Nix. den rörs inte. Krister kommer och hjälper, vi drar båda. Den kommer lite längre ut, så klövspetsarna syns. Timmarna går och Liam är ensam inne. Jag ringer efter Linn som kommer för att vara med Liam, så vi får fortsätta att dra båda. Annars finns det ingen chans. och vi dra och vi kämpar. med mycket litet resultat. Då klockan är halv ett på natten funderar vi på att hämta bultpistolen. Vi är slutkörda, Grinchen är slutkörd och kalven högst antagligen död.

Då skickar Lucas textmeddelande från festen han är på: Hur går det? Jag svara:-är du i skick att slakta en ko? Jo, är jag väl?

Kom hem då. Ok, Kim är här också, vi kommer båda. Bra, men ni får försöka dra först.

Så efter 20 minuter kommer nya krafter med. Då är vi 4 som hjälps åt att dra. De tar spjärn med en planka, jag håller mot och hjälper kon. Och till sist kommer så en jättekalv ut. Död, men ut i alla fall och Grinchen lever! Det var nog i sista stund.

Så tacksam för alla som hjälpte till   

Grinchen får ett par ämbare med vatten med fruktsocker i. Och en hop hö bredvid sig.

Vi går in och duschar och stupar i säng. Pojkarna far tillbaka på fest.

Nästa dag är Grinchen lite vinglig, men hon äter och dricker och repar sig snabbt. Nu är hon ute i flocken igen. Det trodde vi inte kl 1 på natten kan jag säga.

Troligen hade hon gått över tiden pga att kalven låg fel. Vi hade inte kunnat göra mycket annorlunda. Fan ska ha sitt.

Ja, och så har jag nu då gjort min semindosbeställning klar. Jag tog en djup diskussion, med mig själv, och det blev att kompromissa litet. Jag beställde bara 5 doser av VB Chaplin.

Lite så jag kommer igång igen med semineringarna, utan att behöva bränna av de dyraste doserna. Jag kan ju alltid beställa mer till höstens semineringar om det känns så. 38 doser har jag nu till maj-juni, av 5 olika tjurar. 

Nej, nu ska jag börja göra något vettigt. Hoppas ni också får vara inne idag   

Har en kalvning på gång och kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska försöka sova någon timme eller borde jag gå ut och känna efter om allt är som det ska. Sitter framför övervakningskameran och bloggar lite samtidigt. Lyckades faktiskt logga in via telefon idag och ladda upp lite bilder. 

Det är Grinchen som ställer till med kalvning inatt. Hon är dotter till Hirscht av Frönshult och norska Ja P av Nes. Dräktig med Chicago av Katslösa. Jag är lite orolig att det är något fel. Hon är tydligt påverkad, men det går inte framåt. Ingen vattenblåsa har kommit och hon har inte börjat krystarbetet. 

Cazza som gått 4 dagar över tiden lydde faktiskt min uppmaning och fick en fin tjurkalv i går kväll. Den har ätit och ser bra ut. Jag hjälpte till att dra ut den, men den kom nog enkelt ut. Hon hade nog klarat det själv. Men då jag nu ändå var där kunde jag ju hjälpa.

Jag skrev ju tidigare att vi skulle skicka Polka till slakt. Så hon for förra veckan.

Fortfarande i fint skick fast hon hunnit bli 11 år.

Bifogar hennes stambok för den som är intresserad.

Slaktvikt 489,5kg, köttklass U-, fett 4-.

Vi har kvar flera av hennes döttrar, så hon har varit viktig för vår besättning. En bra ko som vi kommer att minnas.

Ja vad tror ni om den här Grinchen nu? Jag orkar ju inte sitta och glo hur länge dom helst, men är rädd att missa tiden om hon behöver hjälp.  Äsch, jag drar en filt över mig i fotöljen, kanske jag bara slumrar en stund. Sova får jag då kalven är ute. Godnatt på er!

Det får ju aldrig gå lätt förstås. Jag har en massa bilder på telefon som jag tänkte ladda upp, men nu slipper jag inte in på bloggplatsen via telefonen. Jag behöver säkert göra en massa uppdateringar, men jag har inte orkat ta mig tiden.

Nåja, ni får ord idag igen då bara.

Jag var just upp och hämtade Liam från Päivis. Han hade börjat må dåligt mitt i allt, så det var bara att hämta hem honom. Nu mår han nog redan bättre, men vi får se vad det här är nu. Vi vill inte ha magsjuka, tack.

Min arbetsdag blev därmed kortare än planerat. Jag hann dock vara med på ett nytt projekt på förmiddagen: Farmer Time, Finland. 

Det är alltså en skolklass som får tala med en livs levande bonde, nämligen jag. Meningen är att jag ska berätta lite om hur det är att vara bonde och så får de ställa frågor. Allt går förstås via nätet i dessa tider. Men jag var uppkopplad via telefon och talade med dem från fårhuset. De fick bland annat se alldeles nyfödda små lamm och så kom baggen och tittade in i skärmen en stund.

Det var riktigt trevligt och 30 minuter gick snabbt. De hade förberett bra frågor.

Sen gick jag och flyttade ut och in lite kalvande kor. 303 hade kalvat redan 9.4, men hon har inte rensat sig än, så jag har haft henne lite under övervakning. Men nu är det så fint väder och flera kalvningsstinna kor i kö, så hon fick ta sin kalv och gå. Kalven var en tjur efter Chicago, årets bokstav är I, det blev IstanBull.

I väntan i kalvningsbox står nu Cazza som har en Alvarokalv i magen. 4 dagar över tiden idag   nu måste det snart hända något, annars blir den så stor.

Jag tog också in Fjållon, en Bar 5 Evolutiondotter, dräktig med Chicago och även Europa, efter Worldwide, dräktig med Imperator och så stod Edam, Hugindotter och köade utanför kalvningsboxarna, så då måste jag ta in henne också. Hon ska också få en Chicagokalv. 

De gamla korna brukar nog veta när det är dags och säga till då de vill in. Samma är det med gamla tackor. De visar själva när det är dags att gå in i lamningsbox. Det är rätt så häftigt. Man måste bara komma ihåg att lyssna vad de säger. De använder inte så många ord precis.

Det närmar sig också för den första av importkvigorna Fifi av Åbuen, seminerad med Imperator. Väntas kalva 20.4

Hon såg inte så färdig ut än, men hon är ju lite extra viktig, så jag skulle gärna ta in henne. Men nu är det fullt i boxarna. Hallå Cazza! Kläm ut din Alvarokalv nu, du är i vägen!

I måndags, då vi hade snöoväder, passade jag på att göra semineringsplanering inför säsongen. Jag har 10 doser Hiking, 10 doser Moonlight, 8 doser Dora Lees Jack och 5 doser Harley. Jag tänkte bara seminera kvigorna och korna som kalvat i mars och april. De som kalvar senare får gå med tjuren, som är bättre att pricka rätt än mig.

Så då jag gick igenom listan, så hade jag riktigt lämplig mängd doser. Så jag var helt nöjd.

Tror ni inte de idag bjuder ut VB Chaplin, som nu har blivit dna-testad och godkänd! Skit, jag behöver inte mer doser. Men Chaplin vill jag ju ha!

Fördelen med Chaplin, förutom att han är snygg, passar åt kvigor och är homozygot hornlös, är att hans doser är förmånliga. De andra jag beställt ligger på mellan 40-50€/st. Chaplin ligger runt 10€/st.

Jag kan ju inte ens med god vilja påstå att jag är en erfaren seminör. Låter det inte vettigare att börja på med doser som kostar 10 istället för 50? Ja, jag menar det!

10 doser Chaplin, visst låter det vettigt? Så gör vi.

Det låter så förnuftigt då jag sitter vid datorn. Men jag vet ju hur det kommer kännas då de kommer och fyller på kvävebyttan. 43 doser. Bara att börja på........

Jo, men det blir ju bra träning. Kanske i slutet av säsongen jag börjar få det att löpa smidigt till och med.

Ja, nu hade jag ju gärna haft lite bilder, men det får bli en annan gång.

Vi lyssnar på lite musik istället idag.

Idag är det påsklördag och jag borde egentligen städa huset. Det har blivit lite eftersatt på sistone med lamningar och kalvningar på agendan. Men jag söker ju undanflykter från städningen, så jag kom på att det nog är hundra år sedan jag skrev något på bloggen sist. Det måste jag göra först. Städning efteråt. Det gäller att prioritera rätt.

I ugnen ligger en älgtjälknöl och gottar sig. Tänkte göra en potatisgratäng till. 

Liam fick gå på påskäggjakt på gården i år igen. Det går ju inte att gå mellan gårdarna och be om godis, som annars är tradition här på påsklördagen, under rådande pandemi. men huvudsaken man får godis.

Det fokuseras annars väldigt mycket på vad man inte får göra. Tror att det vore mycket bättre för alla att tala om allt som man faktiskt får göra. Så skulle inte alla känna sig så instängda och begränsade.

Jag gjorde annars något väldigt upplyftande idag. Jag beställde växter på nätet! Tjofaderittan.

Oj, vad det är kul.

Jag är extremt dålig på att köpa saker till huset. Ni vet man ska fixa och göra fint. Nix, det går inte. Har inte den genen.

Men växter! Fy farao vad roligt.

Vet inte om jag vågar skriva om allt jag beställde   

Men visst, det måste jag ju. Ett citronträd, det förra drabbades ju av sköldlöss och vi förlorade kampen. Ett bananträd! Crazy? I know!

Ett periskaträd. Jo, jag har försökt två gånger förr och de frös bort, men, denna gång tänkte jag köpa en stor kruka och ta in den i vita huset till vintern. Förr har jag ju inte haft någonstansatt vinterförvara växter frostfritt. 

Hoppas ingen klagar då jag kör in en massa växter i höst.

Så köpte jag en trumpetblomma att ha på terassen och så fick jag visst en pion då jag kom över en viss summa. Sen köpte jag några påsar med blommande ängsväxter för bin och fjärilar.

Jaa, och så en praktmagnolia (måste också in i verkstan) och en vit trädlilja.

Well, vi får se hur allt lyckas.

I övrigt så pågår ju som sagt både lamningar och kalvningar. Just nu så har jag inte hunnit reflektera så mycket över resultatet, haft fullt upp med förlossningar och nattvak. Men många nya semintjursavkommor har kommit och även två kalvar efter Chicago av Katslösa. Två fina kvigkalvar. 

I stort sett så är det fina kalvar. Nu har jag ju mest bara vägt och märkt och släppt ut, men jag ska ta mig tid att titta på dem lite närmare snart. 

Lamningarna har däremot inte gått så smidigt som vanligt. Hade en ungtacka med slidframfall, Båda lammen dog. Sen hade jag en annan tacka som hade 1 stort lamm som också dog. De andra har också mest haft 1 lamm vardera, så det blir inte många lamm i år. En har fått 3. Några har fått 2, som är optimalt. Tror vi är uppe i 21 levande lamm nu på 16 tackor.

Nästa vecka kommer slaktbilen. 4 kor och 2 tjurar. Och jag vet inte jag ska klara av det, men Polka är anmäld till slakt. Hon har inte blivit dräktig   

Nu kom en son in. Måste avsluta. Återkommer någon gång 

Å swosh, dit for en månad till.

Allt möjligt och omöjligt på gång. 

Just nu är vi förkylda, som i dessa corona-tider innebär en hel del begränsningar. Liam är hemma ur Päivis, och vi kan inte röra uss ute bland folk. Lucas har flyttat till egen lägenhet under helgen för att undvika oss så gott det går.

Kalvningarna är på gång och det är jättespännande nu med alla nya semintjurar som vi använt. Det har kommit kalvar efter Mustik, Hugin, Emil, Testo och Imperator hittills. På tur är den första efter Alvaro. Chicagos kalvar börjar komma först i april.

Livdjursförsäljningen tuffar på bra. Jag har bara 5 osålda tjurar kvar och flera som frågat. Kvigor har jag dock ett överskott på. Hoppas någon tar kontakt och vill köpa en 10-15st. Så blir betesplaneringen lite enklare. Och så har jag ingen tjur som passar åt kviggruppen riktigt. Jag kunde ju seminera, men då jag inte behöver mera kvigor själv, så hade det nog varit enklast att sätta dem med tjur. Men jag försöker först att få dem sålda innan betessäsongen. De kommer att bjudas ut på Fabas nötförmedling, så kanske det lossnar då.

Om allt går som det ska så flyttar sista valpen till Sverige om drygt en vecka. Det kommer att vara roligt men sorgligt på samma gång. Då man säljer en bunt med 8 veckors valpar så är det nog enklare, men Orca har ju bott med oss nu och blivit en del av familjen. Jag har försökt hålla mig lite avtrubbad, men hur svårt är nu inte det med en gullig valp?

Ozkan är dock en valp helt i min smak. Hon är lugn och säker. Orca är mer full fart framåt. Orca är däremot barnens favorit. Nå, hoppas jag får ha min Ozkboll ifred.

Ja, och ute är det fortfarande vinter. Det gillas inte. Enda fördelen är att hundarna hålls rena. Annars är det usch och fy och blää.

Jag kämpar på med instagram. Ibland mer, ibland mindre. Precis som här på bloggen.

Inspirationen till arbetet är svårt att hålla igång med förkylning i kroppen. Men det bryr sig kalvningsfärdiga kossor inte om. Och tänk då 5-åringar inte ens dämpas av förkylningar, nej full fart bara. Suck.

Så förkylning, överenergisk unge och vinter, suck. Men glad och nöjd i alla fall. Nog har vi det bra i vår del av världen!

Finns det någon musik som botar förkylning? Vi kan ju försöka.