Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 27 juli 2019 08:02

På lördagen var vi då på svenska simmentalföreningens sommarhappening. Vi samlades efter frukost och tog buss till dagens besöksgård som var Katslösa Blonde och Simmentalgård.

Att köra buss genom Skåne var väldigt trevligt. Man satt lite högre än i en personbil så sikten över slätterna var utmärkt. Stora fina böljande fält med alla slags grödor. Bussen körde dessutom ena vägen längs strandvägen på Sveriges sydligaste kust. Jättefint område.


På Katslösa bjöds vi först på grillade hamburgare, som var gott. Men vi hade ju ätit en stor frukost på hotell, så riktigt hungriga var vi inte. Det bjöds dessutom på lokal snaps från Österlen, någon typ av besk. Fruktansvärt. Nej, snaps är inte min grej, men man måste ju smaka då det bjuds.

Värdfamiljen berättade om gårdens historia där både far och son var involverade. Man märkte verkligen hur de brann för branchen och avelsarbetet. Det var så inspirerande att lyssna på dem.

 

Många uppfödare hade kommit på sommarfest.


Efter maten var det rundvandring på gården. Själva gårdsgruppen var en typisk Skånegård med uthusen tätt intill bostadshuset så att det bildades en rektangulär innergård mellan husen. Gårdsfolket hade nog putsat och fejat inför träffen. Gruset var harvat och allt var i perfekt ordning. Jättesnyggt!


Men viktigast av allt var förstås djuren.

     

Jättefina djur fick vi se. I en grupp gick kor med tjurkalvar och i den andra gick kor med kokalvar. Alla kor seminerades och så fick de gå med tjur för att fånga upp de som inte blivit dräktiga med semin. Vi fick också gissa den sammanlagda vikten på 4 vårfödda tjurar och de tre närmaste fick pris. Den totala vikten blev 1441kg. Jag gissade 1457kg och blev utan pris      Dessutom kunde man under dagen köpa lotter med chans att vinna en avelskviga. 6 lotter för 500skr. Förstås köpte vi lotter och hoppades på tur.


Vi fick ännu kaffe och kaka innan vi satte oss i bussen igen och fortsatte besöket till deras kusiners entreprenadfirma Katslösa Agro.

Deras specialitet är att göra hösilage åt hästar. Nu missade jag hur stor areal de skördade från, men jag tror att det var runt 1000ha med vall. En mycket imponerande firma.

 

Jag tror inte jag sett en motsvaranade maskinpark förr. Inte ens på en lantbruksaffär. Där fanns allt. Och stora maskiner. Fick bara en bråkdel på bild.

 

Årligen producerades ca 15 000 stora fyrkantsbalar och 18 000 småbalar.

 

Allt såldes till hästgårdar.

Allt var analyserat och registrerat, så en kund kunde få samma kvalitet under hela året. De hade egen lastbil och levererade över hela året enligt avtal med hästgårdarna.

 

Detta bara en bråkdel av deras vallareal. 

Tyvärr så var vår yngste vid det här laget på sitt mest besvärliga humör. Han var så uppspelt och lyssnade inte alls på arga mammor. Med på träffen fanns många andra barn och Liam var så upptagen av att imponera på alla dem så det gick inte alls att få kontakt med honom. Jag fick gå med honom på ridbanan bakom husen för att han inte skulle störa föredraget. Han som berättade hade inte alltför hög röst heller så man måste stå rätt nära för att höra vad som sades. Så vi gick därifrån. Krister fick lyssna på vad som sades denna gång.

 

Bonnapöjkar i lektagen.

Liam var överallt denna dag. I en fiskdamm, under alla maskiner, i all slags grus. Och allt skulle upplevas med hela kroppen. Suck.


På vägen tillbaka hann vi ännu titta på unga kvigor som gick på naturbete. Där fanns nog några som jag skulle kunna ta med hem. Men inte denna gång.


Vi hann ta en dusch och byta kläder innan festmiddagen i Bollerups maskinhall. Där fanns trubadurer som underhöll och så stående bord.

Liam hade fortsatt i högsta växeln, så vi hann inte diskutera med andra uppfödare så mycket som vi önskat. Men lite kunskap om att det finns helt svenskspråkiga finländare fick vi ändå sprida.

Med på festen var också 3 från Norge som vi satt med under auktionen.

 

Auktionen var smart planerad. Det fanns en katalog med information om försäljningsobjekten och så visades bilder på djuren på skärm i hallen.

Auktionen var sista programpunkten efter middag med vin, öl och snaps. Så folket vågade bjuda   

Vi höll ner händerna.

Vid det här laget höll Liam fullständigt på att flippa ur, så Krister och Liam gick och sova medan jag stannade under hela auktionen.

Det var intressant att lyssna på budgivningen och hur vissa kvigor var verkligt eftertraktade. Jag tror högsta priset bjöds på en kviga från Bollerup. Jag tror den gick för 29 000 skr. 

Något motsvarande finns ju inte alls i Finland. Det här är alltså toppkvigor som säljs från avelsgårdarna och man köper in för att komplettera och förbättra sitt avelsmaterial.

I Sverige har de ju ett annat system och talar om kolinjer. Så alla kor har olika linjer som de stammar från. Alla vet då vad en viss kolinje representerar. Du kan ha t.ex 30 kor, men av 3 olika linjer, t.ex Agnes, Cellerina eller Kroni.

Vi har ju köpt av kolinjerna Polka och Hirscht. En svensk uppfödare vet då direkt vad det är. 

Ett gansk smart system. Alla kor heter då samma efter sin mor, bara öronnummern skiljer.

Hos oss tittar vi mer på faderlinjen och noter främst far och morfar i härstamningen. Men kon är ju lika viktig. 

Jag måste fundera lite mer på detta system. Det blir mycket jobb att ändra ett system, men det skulle vara intressant att pröva. 

För min del skulle det då i framtiden bli att utgå från vissa grundkor och döpa alla döttrar och döttrarnas döttrar efter dessa grundkor. Något att fundera på.


Nåja, efter auktionen gick också jag till sängs. Nästa dag skulle vi ju fortsätta vår resa och jag behövde spara alla krafter. Även om det också hade varit roligt att stanna och prata kor med svenskarna inpå småtimmarna. Men det får jag göra någon gång då jag reser på egen hand.


Är ändå glad att vi kom oss iväg till denna träff. Det var inspirerande och jag tror nog att avelsarbetet kommer att fortsätta här på gården. Det är nog så intressant.


Och nej, vi vann ingen kviga. Tack och lov     




ANNONS
Av Cindi Groop - 26 juli 2019 22:41

Efter Gränna fortsatte vi resan neråt landet längs E4. I Husqvarna svängde vi in på jakt efter vägkarta. Hittade ett ICA som inte hade kartor men visade oss vidare till biblioteket. Biblioteket var semesterstängt, tillbaka till ICA. Jag frågade om de inte kunde ta fram en vägkarta över södra Sverige på datorn så att jag fick ta ett foto med mobilen. De printade istället ut några kartor åt mig, som inte var så tydliga, men åtminstone syntes huvudorterna.

Vi fortsatte vår väg lite tryggare. Jag som kartläsare och Krister som chaufför.

Plötslig skrek Liam -pisspaus. och vi svängde av E4 på första bästa avtag. Hittade en älgpark och ett café med fiskbutik.

Passade på att ta en kaffe och dela på en räkmacka. Och se där, mitt i ingenstans fanns vägkartor!

Jag kalkylerade en ny rutt och resan fortsatte. Vi beslöt köra längs östkusten den sista sträckan via Kivik, Rörum och Simrishamn. Mycket mysigt område. Liam sov längs den sträckan men vaknade då vi stannade till i Simrishamn. Vi tog en promenad längs gågatan ner till vattnet och gick tillbaka och åt en jättegod middag på en charmig restaurang som utlovade att de enbart använder kött från svenska gårdar. Liam tog en hamburgare grillad på kolgrill och vi tog varsin grillad ryggbiff. Allt skulle varit perfekt om de inte haft så fasligt mycket flugor som surrade på över maten och i fönstren. Liam kunde ju knappt koncentrera sig på maten, han satt bara och försökte smätta alla flugor. Så då vi var färdiga och servitrisen frågade om allt var till belåtenhet så sa vi jo. jättegott, men gör något åt flugorna. Hoppas de tog till sig av kritiken.


Så vidare 30 km till Bollerup, där vi träffade en ur styrelsen som sov i husvagn som gav oss nycklarna till vårt boende på internatet. Nu minns jag inte riktigt vilken tid vi var framme, men det var i princip bara att bädda sängarna och gå till sängs. En lång spännande dag var till ända.


Nästa dag for alla vi som kommit på fredag kväll på gemensam frukost till ett hotell 7 km från internatet. Det låg alltså mitt ute i ingenstans. Det hade vi aldrig hittat själva.

 

Detta var utsikten från hotellets parkering. Mycket god frukost och ett så fridfullt och härligt ställe. Där hade vi nog kunnat stanna någon dag. Ja, inte med Liam då, men om man söker avkoppling så var nog detta rätt ställe.

 

Jag tog kort på skylten för att minnas var vi var, Örums Nygård Gårdshotell, Spa och konferens. 

Ifall ni har vägarna förbi så kan ni övernatta där, veckans tips.

Jag måste också ta kort på deras barstolar.

 

Tips till den händige.


Äsch hörni, nu är klockan över tolv. Jag måste väl ge mig för ikväll.


Ikväll har jag annars tagit vinterklåddin. +24 grader i vattnet Ledursundet. Nu börjar det likna sommar äntligen.

Fast termometern visar 27,5 grader här inne nu då jag ska sova, och det är väl kanske inte så tjosan. Men bättre varm än frusen.

Godnatt på er!

ANNONS
Av Cindi Groop - 26 juli 2019 08:25

Det som höll mig vaken senaste natt visade sig inte vara så farligt som det verkade. Tack och lov.


Då vi var bortresta fick mina föräldrar ett samtal om att en båt hade setts kl 2 på natten köra långsamt runt ön där vi har fåren och lysa in mot stranden med en strålkastare. Sedan hade någon varit i land i 15 minuter och efter det avlägsnat sig söderut i en snabbgående båt. Tydligt att båtföraren hade lokalkännedom om farleden.


Första tanken var ju då att någon stulit något får. Så mor och far åkte till ön för att kolla upp saken. De hittade fårflocken och försökte räkna dem många gånger och kom alla gånger till olika resultat, men alla 30 kunde de inte hitta.

Däremot hittade de någon slags snara som var fastbunden i en havtornsbuske där fåren hade sin liggplats på öns norra udde. Den mest avlägsna platsen på ön där folk sällan rör sig.


De informerade inte sina fynd till oss som var bortresta för att inte förstöra våra lediga dagar utan vi fick ta tag i saken igår då vi kom hem.

Jag ringde runt lite och hörde mig för om någon hade sett eller hört något och djungeltrafiken började gå.

Igår efter lunch for så pappa och jag ut för att söka flocken. 26 grader varmt och lätt bris.


Ett samtal fick klargjort att det var en fiskare från grannbyn som hade åkt med sin båt och lyst in mot ön. Detta för att han hade sett en båt avlägsna sig från ön halv 2 tiden och köra på sådana ställen där ingen ortsbo skulle köra. Vi har stenig skärgård och man bör hålla koll på grynnorna om man rör sig med båt.

Så båten med strålkastaren hade bara goda avsikter.


Jag började vandra längs stranden från platsen med fynden av snaran och gick längs västra sidan efter fårens tydliga stigar. Ibland kom jag till platser som tydligt visade att fåren gärna vistas. Men inte ett får. Då jag kom på västra sidan fann jag flera semesterfirare som solade på klipporna och simmade i det öppna havet. Ingen hade sett några får. Jag bad dem hålla ögonen öppna och gärna räkna fåren de gånger de såg dem. 

Jag fortsatte längs stranden och till sist hittade jag dem söder om fyren. De låg utspridda, men jag ställde mig upp på en klippa för att få bra överblick och kunna räkna. 1,2,3,------28, 1,2,3........30!, 1,2,3......29, 1.2.3......30

Tre gånger fick jag 30 får. De är alla här! Suck av lättnad. Ganska säker på att de är alla.


Jaha, var allt fantasier? Var snaran egentligen bara en lina som någon knutit fast i annat syfte? Märkligt ställe, men det är möjligt. 

Var nattsuddarna vid grynnorna bara vanliga turister som körde båt på måfå? Inte omöjligt.


I mitt huvud hade nog alla möjliga scenarion uppspelats. Men idag är jag i alla fall nöjd över att alla är i behåll.

Låt oss hoppas att lugnet fortsätter.

 


Av Cindi Groop - 25 juli 2019 02:07

Äntligen lite värme som väcker upp en frusen själ!


Förlåt min frånvaro. Livet springer bara så snabbt ibland och jag har prioriterat sömn om nätterna. Men inatt, första natten hemma efter 6 nätter på resa, så finns ingen sömn i mitt system. Även om jag längtat hem till världens bästa säng.

Orsaken till min sömnlöshet kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg, då jag har mera fakta och kanske bilder.


Men lite bilder från vår senaste resa måste jag ju bara få dela.

 

Vi har varit på en roadtrip i södra Sverige. Drygt 2200km på 7 dagar. Det gick över förväntan faktiskt med denna lille kille med. Han har varit glad och nöjd i bilen. Sedan har han haft sin vanliga höga energinivå lite extra uppskruvad mellan bilåkandet, men alla är helskinnade hem tillbaka i alla fall-


Vi fick nämligen en inbjudan att komma med på svenska simmentalföreningens sommarfest och elitauktion av kvigor på Bollerups lantbruksgymnasium i Skåne.

Inbjudan kom rätt sent och vi hade inte någon avbytare bokad, så första tanken var att vi inte kunde åka. Men vi har länge pratat om att åka till Sverige några dagar under sommaren, så suget efter en resa fanns i oss båda.

Då Linn och vår sommarjobbare Sanne sen lovade att de sköter om djuren, så beslöt vi att boka en resa. 


Planerna utökades snabbt och vi fick några tips av Linn över resmål som är värda ett besök eftersom hon praktiserade förra sommaren på Bollerup lantbruksgymnasium där sommarfesten skulle hållas.

Dessutom plockade jag in nöjesparken Liseberg i Göteborg för att få Liams resa rolig och , på samma gång, allsång på Liseberg med Lotta Engberg som är Kristers favorit.


Så förra torsdagen for vi iväg efter lunch för att hinna med kvällsbåten till Stockholm. Vi var ute i god tid och hann ta en avstickare till den fina sommarstaden Nådendal på en glass innan vi for till båten. Nådendal är faktiskt en fin gammal stad, värd ett besök under sommaren.


 

På båten. Spännande för en liten kille.


Vi tog stående bord på båten på utresan, men det var lite stressande för Liam som helst ville leka i bollhavet och inte sitta still och äta.  Så maten var god, men det var nog en liten pers att komma igen middagen. Vi fick turas om att hämta maten, medan den andra försökte hålla ungen på stolen och med list få ner några tuggor i den ivriga, leksugna unga herremannen.

Måste medge att jag hellre hade suttit i lugn och ro, men så här är livet nu.


Båten skulle komma iland kl 6.30 lokal tid och jag sov nog inte mycket under natten. Dels var jag rädd att vi skulle försova oss och inte sitta i bilen i bildäck då det var dags att kör av, men jag var också lite spänd inför den långa bilresan från Stockholm ända ner till sydligaste Skåne följande dag. Så jag skulle ha behövt sova, men det gick förstås inte.

Nå, jag hade ju förstås inte behövt oroa mig för att vi skulle försova oss, då det var tydlig väckning en timme före ankomst till hamnen, men sån är jag nu bara.

Väl i Sverige så märker jag att mitt internet inte fungerar i telefonen. Alltså fungerar inte google maps, som jag hade tänkt följa för att hitta ner till Skåne. Frukost planerade vi ta i Nyköping, en timme utanför Stockholm, så dit hittade vi, men sen blev det knepigt. Och det visade sig vara väldigt svårt att hitta en gammal hederlig pappers vägkarta. Man utgår tydligen ifrån att folk har kartan i mobilen. Så vi började vår resa neråt landet längs E4 och hoppades få tag i en karta så småningom. Man kör ju snabbt 100 km åt fel håll ifall man missar en viktig avfart och kör på måfå.

Andra stopp blev i alla fall Gränna där vi åt våfflor med polkagrisgrädde och lekte litet i en studsmatta och tittade på kaniner.

 

Nej, hör ni. Klockan börjar närma sig 4 på morgonen. Borde jag försöka hitta sömnen?

Jag ska försöka ta mig in och blogga snart igen, medan resan är i färskt minne. 

Vi ses.

Av Cindi Groop - 23 maj 2019 06:57

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.


Och vi har fått skörda de första primörerna.

 

Mumsfilibabba!


Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

 

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

 

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

 

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.


Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

 

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

 

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.


Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

 

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

 

Alla är vi små i början.


På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.


Ha en bra vårdag där ute!




Av Cindi Groop - 11 maj 2019 07:36

Idag lördag blir vår stenfot slipad, rappad och målad. Eller idag och idag, de börjar idag. Jag har ju lärt mig att jag inte vet hur länge det kommer att ta. Men idag har det påbörjats i alla fall.


Jag ville ju att vårt hus skulle passa bättre in i landsbygdsmiljön på backen, som består mer eller mindre uteslutande av gamla stockhus som är rödmålade med vita foder. Dels för att en liknande byggnad då smälter bättre in, men också för att jag tycker att röda hus med vita knutar är fint. Visst funderade jag över andra färger, kanske grått eller gult, men rött var nog hela tiden ganska självklart. Och den färg vi valde att använda är gamla beprövade Riihi som finns på uthusbyggnaderna också. Nu kanske någon tycker att man borde använda någon "finare" färg på bostadshus, men jag gillar Riihi. Jag tycker den är behaglig för ögonen på något sätt.

Så här en bild på vårt grundmålade Riihihus i snön:

 

 

Det var svårt attfå katten att gå ut denna dag.

 

Ja jag har väl inga nyare bilder från utsidan. Bra att bli påmind, kanske dags att fotografera lite igen.


Igår jämnade jag ut den stora jordhög som stått på gräsmattan efter avloppsledningsdragningen med hjullastaren. Nu återstår stenplockning och handarbete för att förhoppningsvis kunna återställa vår gräsmatta så småningom. 

Mitt plommonträd fick ju stryka på foten i samband med utbyggnaden och ett äppelträd har dött, så lite nyplanteringar "måste" också göras. Men vi får se hur mycket jag hinner med.

Nu har lillen vaknat, måste gå. Vi hörs.

Av Cindi Groop - 7 maj 2019 14:13

Hej,

 

Liam fick åka ner till mommo och moffa en stund, så jag fick lite extra tid idag. Meningen var att jag skulle uttnyttja tiden till att köra in lite ved och gå genom lite stängsel inför kommande betessläpp, men nu haglar det!?  Usch.

Passar istället på att förbereda middagen lite. Har tinat upp en bit nöt ytterfilé så här tisdagen till ära. Jag vet inte riktigt hur jag ska tillreda den idag. Det är ju inte precis grillväder. I förrgår grillade jag annars hamburgare. Ojoj, så gott det var! Det är nog en av mina favoriträtter att grilla på kolgrillen.

 

Men, vet ni vad. Jag har ju förbannat dessa datorer så mången gång, men igår plötsligt så fick jag flera saker att fungera. Jag har inte kommit in på min gamla epostpå säkert ett halvår, men igår prövade jag för femtioelfte gången att köra in programmet och då gick det som en dans. Det sa bara tjoff och så började inkorgen fyllas. Jag försökte samma sak på datorn i kontoret idag också och tjoff, så fungerade det där också!? Nu börjar jag misstänka att felet nog inte legat hos mig, utan till epostprogrammet. Varför skulle det annars plötsligt bara fungera?

Dessutom fick jag äntligen in virusprogrammet i laptopen. Förut har jag bara fått in det i kontorsdatorn. Men igår stod datorgudarna vid min sida.

 

Igår tog vi nya Mycoplasma Bovis prov på vårens alla kalvar. I det stora hela så gick det nog smidigt. Men man blir ganska döv av att stå i en box bredvid oroliga komammor som tror att vi tänker skada deras små bebisar. Vår gård har A-status i M.Bovis programmet som är den högsta nivån man kan ha, men för att upprätthålla den och om vi vill sälja djur till andra gårdar med samma status så får proverna inte vara äldre än 12 månader. Så varje vår samma visa.

Jag börjar nog bli rätt trött på allt extra jobb med det här avelsarbetet. Vi kommer nog att seminera kossor ännu i år, men sen vete fåglarna om vi orkar fortsätta. Det går ju att köpa en tjur också och låta den sköta allt och bara märka kalvarna och skicka till slakt efter 20 månader. Låter som en betydligt enklare lösning.

Nu har vi förstås äntligen köpt en vettig behandlingsbur med en dyrbar våg, men kanske det går att sälja den vidare.

 

Men, men inte var det meningen att sitta här och spekulera om framtiden. Jag tänkte ju börja berätta om vår husrenovering som skulle ta 3 månader men pågår än.

 

Vi börjar från början. Nu har jag ju faktiskt före och efter bilder. Eller alla efter bilder har jag ju inte än, eftersom det ännu inte är 100% färdigt. Men ni får se vart det barkar i alla fall.

 

 

     

Så här såg alltså huset ut före renoveringen. 50 år gammalt hus, bara taket som bytts ut.

 

I augusti 2018 påbörjades så vår lilla renovering och utbyggnad av matsal och farstu.

       

Fönstren byttes ut och grunderna byggdes.

 

 Cementbilar kom och golv gjöts.

       

Det var gubbar i varje fönster.

   

Det är ganska ansträngande att bo i en renovering. Och vi får väl inse att både byggaren och vi gjorde en missbedömning över renoveringens omfattning. 

Vi var utan utgång från huset i 3 månader. Liam var orolig att tomten inte skulle kunna hitta in, men så fredagen före julafton fick vi dörr!

 

Den var efterlängtad. Och julbocken slapp in. Vi hade ju nog räknat med att renoveringen skulle vara färdig till jul, men det var den inte alls.

Nå, jag frågade om det fanns någon möjlighet att mitt hus skulle vara färdig till min 50-årsdag i slutet på januari, men jag visste ju nog själv svaret på den frågan. 

Så det blev att beställa en sista minuten resa till Gran Canaria istället. Återkommer till den resan så småningom.

Min insats i renoveringen var förstås materialval och målning samt restaurering av de balkar som jag ville ha i taket i matsalen.

Vi hittade balkarna i uthus i Övermark.

 

Som jag sedan sprapade och målade hemma i verkstaden.

     

Svettigt värre.

Och så på plats i den blivande matsalen:

 

Men sen återstod massor. Eldragning, golvvärmesystem, golvläggning, väggar, tak.

 

Det här är ju ett viktigt arbete som inte ska synas att man gjort det om man gort det bra. Spackling över skivkanter och spikhuvuden. Jag var själv målarmästare för att spara lite.

 

Och jag vet inte hur många vita bräden jag målat om kvällarna i verkstaden i vinter. Trodde ett tag att hela huset blir vitt om det behövs så förbaskat med vita bräder.

 

Så jag målade och jag målade och jag målade. Men sen ska ju allt målas igen i sommar då det är upp på väggen, för nu syns ju alla spikhuvuden. Så jag tror inte den här renoveringen någonsin blir klar.

 

Men nu lite bilder på hur det börjar se ut så småninom. Sakteligen.

Matsalen:

 

Södra gavelfönstret byttes ut till franska dörrar.

 

     


Det blev trossar till taklist för att undvika besvärliga hörn på vårt sneda tak.

     

Terapirum för mig och lekrum för Liam.

Okej, det här får räcka för idag. Vi kan väl inte gå igenom ett års renovering på bara ett inlägg heller.

Vi fortsätter någon annan dag. Nu ska jag återgå till ytterfilèn.

Vi ses.
 

 

 

Av Cindi Groop - 4 maj 2019 11:30

Denna vår har varit ovanligt intensiv. Det känns som om vi inte gjort just annat än jobbat från morgon till kväll, och så lite nattskiften till.

Jag är nu egentligen på väg att gå och ta in några av de största halvårstjurarna som är avvanda från sina mammor men ännu går kvar ute. Korna som fått kalv i vår så har redan börjat visa nya brunster och då vill det bli sådant kaos att ha med snart könsmogna tjurar som övar hoppteknik för kung och fosterland.


Vi har haft ovanligt mycket strul med kalvningarna i vår. Stora kalvar plus fellägen och alla möjliga tänkbara problem. Jag vet inte när jag senast har varit så här trött. Arbetet tar aldrig slut då kalvningarna har tagit så mycket extra tid, så har allt annat skjutits på framtiden, så man är jämt försenad. 


Nåja, nu har vi dessutom fått bakslag på våren. Man kan nog inte tro att vi är inne i maj.

   

Äsch, jag hade filmat snöstormen igår kväll, men det här j-vla bloggprogrammet påstår att jag inte har rätt att ladda upp filmer. Jo, jag vet det är någon inställning man ska söka upp och kryssa för, men det orkar jag inte söka nu.


Jaja, ni vet att vi lever och bilder finns från massa olika roliga och mindre roliga saker som hänt. Men vi hoppas på bättre tid framöver.

Konstigt, jag tror hela tiden att jag ska hitta mer tid, men det vill aldrig lyckas. Men jag slutar aldrig hoppas.


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se