Direktlänk till inlägg 18 januari 2012
Den senaste veckan har inte varit utan dramatik.
Eftersom Orvar stått på standby, har seminörerna sprungit här mest var och varannan dag. Vi har hittills seminerat 25 gånger. Jag tycker att vi lyckats få de flesta på rätt tidpunkt, men det lyckas inte varje gång i alla fall.
Förstås överaskade två av mina bästa kor mig med att visa ny brunst, dessutom tre dagar tidigare än väntat. Jag hade sovit lite längre den dagen eftersom jag inte förväntade mig några brunstiga kor. Då jag öppnade dörren till nötse slog ångan emot mig av två svettiga kor i högbrunst. Typiskt! Och tiden för beställning av seminören hade precis gått ut. Skit, skit, skit. Nåja, vad gör jag. Jo, jag tar en kort diskussion med Orvar som lovar att försöka göra sitt bästa.
Sagt och gjort, jag stänger ut onödiga deltagare och öppnar grinden till Orvar.
Jag hade tyvärr inte tid att stå och titta på hela dagen, så jag är inte hundra procent säker på om han fullföljde sitt uppdrag, men alla tre inblandade var trötta och nöjda på kvällen i alla fall. Om tre veckor får jag se om han fungerat som han ska.
Efter det har han fått betäcka 3 st till. Hoppat har han i alla fall, men resultatet vet jag alltså inte ännu. Det är i alla fall ett stort steg i rätt riktning, från att vara en sängliggande tjur till detta.
Denna vecka väntar jag inga brunstiga kor, så nu får Orvar gå utomhus med flocken alla dagar för att träna musklerna. Hans bakfötter är ännu inte helt bra, men jag hoppas de stärks dag för dag.
Igår vid matningen märkte jag till min förskräckelse att en av de dräktiga kvigorna betedde sig underligt. Hon gick för sig själv och höll svansen lite böjd utåt. Jag tyckte mig också märka att hennes juver blivit större. Vad är nu detta, tänkte jag. Det är ju två månader kvar till förväntad kalvning. Jag måste gå igenom alla tänkbara scenarion och fråga mig själv om det är möjligt att hon blivit betäckt i misstag och isåfall av vem? Men jag kom nog fram till att det inte var möjligt, kvigorna står ju ensamma i ett eget hus.
Ändå visade Ulla helt tydligt att en kalvning var på gång. Jag skyndade mig att ge mat åt de övriga djuren och sprang tillbaka för att stänga in Ulla i en egen box, men då jag kom tillbaka var det redan färdigt. Ulla hade fått missfall
Kalven såg ut som en liten naken gris, annars helt normal. Inga synliga missbildningar eller något sådant. Att kor får missfall i ett så sent skede är mycket ovanligt. Vanligen märker man inte att en ko fått missfall på annat sätt än att hon börjar visa ny brunst efter en tid.
Ulla var såld till en ny gård och var snart på väg att flytta, men det blir nu ändrade planer och Ulla får gå på slaktbilen istället. Det är en hård värld kossorna lever i; producera eller dö.
Har du tankar om detta? Kommentera eller fråga gärna.
Detta är Ulla på bete sensommaren 2011
...och sjukt ben. Många minusgrader ute. Dagen kunde ha börjat bättre Jag är dessutom utan bil. Jag lånade ut volvon åt ungarna, i fredags kväll, som skulle på bowling. Får ett ljudmeddelande med konstiga ljud från motorn. Vi åker upp och tit...
Jag läser i tidigare inlägg om Jascha som föddes i november 2022, f. VB Chaplin, mor Dietrisch efter svenska Hirscht och pappa Orvar. Jascha finns här än och väntar sin första kalv 4.4.25. Det började lite som mor sin. Hon seminerades första ...
Oj, nu är det svårt att komma igång igen då det gått nästan ett år sedan förra uppdateringen. Idag är det snöstorm och ganska passande datordag. Förra året var ganska jobbigt ur hälsosynpunkt. Jag är ju annars en grundfrisk människa, inget ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|