I tisdags var jag på kurs i småskalig slakteriverksamhet.

En verkligen inspirerande dag och mitt i föreläsningen tänkte jag skicka sms hem och berätta att NU ska vi starta ett hemslakteri!

Nåja, euforin har lagt sig och min smartare hälft har tagit ner mig på jorden igen, men oj vad det skulle vara roligt.

Alltså inte roligt att avliva djur, men hela konseptet tilltalar mig.

I dagens läge så hämtas djuren av en lastbil, där djuren trängs ihop så trångt som möjligt, ibland tillsammans med djur de inte träffat förr. Sen körs de flera hundra kilometer till slakteriet där de får stå och vänta tills följande dag då slaktningen börjar. Förstås blir de stressade och rädda. Och vad innebär det för köttkvalitéten? Ja inte blir köttet mörare av stress i allafall.

Så både för djurens välmående och för köttets skull så skulle det vara bättre med ett lokalt hemslakteri. Dessutom kunde ju konsumenterna där få köpa kött från gårdar där man vet hur djuren behandlas.

Föreläsningen handlade om gårdsslakterier i Tyskland, där det finns små slakterier hur mycket som helst.

Den typiska slaktaren har slakteriet i källaren, köttbutiken på gatunivå och så bor familjen på övre våningen.

I mindre tyska samhällen så finns ladugårdarna mitt i samhället. Därför så föses kossorna längs gatorna ut på bete och in igen till mjölkning. Därför är det enkelt att då det är tid för slaktning så för man bara kon längs gatorna till slaktaren som skjuter kon direkt hon kommer in genom dörren. Hon behöver aldrig utsättas för någon stress utan det är över innan hon hinner reagera.

Det berättades också om ett annat sätt, och det innebär att djuret förs in i en behandlingsbox hemma på gården. Där skjuts det och tappas på blod, och sedan får man föra det döda djuret till slakteriet, bara det fanns inom en timmes transportavstånd.

Oj, om det kunde finnas här! Jag har hela tiden velat att djuren skulle få dö hemma och sedan får slaktkropparna transporteras för vidareförädling. Då behöver det levande djuret aldrig uppleva skräcken i transporten.

Jag tvivlar på att de finska myndigheterna skulle godkänna ett dylikt sätt i Finland. Nej, nej, det är för farligt, strängt förbjudet! Vi borde ju ha samma regler inom EU, men se det har vi ju inte alls. I vissa fall tycker jag att det är bra, men kanske de kunde ändra sig lite just i samband med små slakterier.

Föreläsaren sade också att konsumenterna i Finland inte vet vad bra kött är. Det enda kött de äter är det som köps i stora affären packat i plast. Kött från små slakterier i Tyskland har en helt annan mörhet, just p.g.a djurens hantering.

Jag blev ju givetvis genast intresserad av att åka till Tyskland och se och uppleva ett sådant slakteri och dess produkter.

Tyska konsumenter uppskattar också dessa små köttbutiker, men där finns ju förstås en helt annan tradition av att handla kött i en speciell köttaffär. Den finska konsumenten vill väl kunna köpa allt från blöjor till kryddig korv på samma ställe.

Jaja, som sagt jag blev riktigt ivrig där ett tag. Ja, jag har fortfarande en dröm om att kunna erbjuda hela kedjan från frigående djur till färdiga produkter som ägg, korv, lufttorkad skinka, inälvor och fint färskt kött i en mysig butik på landsbygden. Jag skulle vilja ha 50 tackor + lamm, 50 svin, 50 kalkoner, 50 sprätthöns och 50 dikor + kalvar.

Äsch, nu fantiserar jag igen. Jag har ingen sådan möjlighet, så sluta drömma.

Men kanske någon annan där ute vill starta ett litet slakteri? 

Det stod faktiskt på tidningen idag om ett litet slakteri som är i startgroparna, men det är i Norra Österbotten, så det blir ändå för långa transporter för att det skulle vara intressant för oss.

Hur ska jag få barnen lurade att utbilda sig till slaktare och företagare? Nä, nu börjar jag drömma igen...

Bifogar inga bilder idag. Kanske lika så bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och sjukt ben. Många minusgrader ute. Dagen kunde ha börjat bättre   Jag är dessutom utan bil. Jag lånade ut volvon åt ungarna, i fredags kväll, som skulle på bowling. Får ett ljudmeddelande med konstiga ljud från motorn. Vi åker upp och tit...

Jag läser i tidigare inlägg om Jascha som föddes i november 2022, f. VB Chaplin, mor Dietrisch efter svenska Hirscht och pappa Orvar. Jascha finns här än och väntar sin första kalv 4.4.25.   Det började lite som mor sin. Hon seminerades första ...

Oj, nu är det svårt att komma igång igen då det gått nästan ett år sedan förra uppdateringen.  Idag är det snöstorm och ganska passande datordag.    Förra året var ganska jobbigt ur hälsosynpunkt. Jag är ju annars en grundfrisk människa, inget ...

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.   Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu ä...

Ja februari är på gång minsann, men inte jag..... Suck, det kommer såna här ålderstillägg som man inte räknar med. Jag har varit på koll till kärlkirurgiska pga den djupa ventrombosen jag fick i vänster vad förra våren. Så nu väntar jag på kallel...