Äsch, nu har det gått för lång tid igen.

Dels beror det på att jag varit hit och dit och upp och ner, men även på att jag för tillfället har många tankar som snurrar runt i mitt huvud. Ganska stora avgörande frågor. Om jag skriver hur jag tänker då jag mår som sämst, så kanske ni tror att det jag skriver är sanningen, fast det kanske bara är mina tankar som är mörka just för dagen. En annan dag kanske jag ser mera positivt på framtiden och då kanske jag skriver något annat. Så nu måste jag kanske bara få tänka i lungn och ro och förhoppningsvis komma till ett bra resultat.

Det handlar i alla fall om framtiden på gården. Hur går vi framåt, då allt går bakåt?

Jag älskar mitt jobb och har alltid känt en stolthet över att producera bra kött från djur som levt ett meningsfullt liv. Men det räcker inte längre........

Just nu går allt åt fel håll. Köttpriserna sjunker, lantbruksstöden sjunker, omkostnaderna stiger, arrendepriserna stiger. Ja vem som helst kan räkna ut att det inte går i längden.

Så vad gör vi?

Ja tårarna har varit nära många dagar nu. Jobbet fortsätter fast framtiden känns oviss.

Och att kunna tänka klart då allting känns som mörkast. Det är inte så att det är någon fara att banken kommer och vräker oss. Nejdå. Men vi kan räkna, till skillnad från många andra bönder tydligen som är beredda att betala mer för åkermark än vad man kan tjäna in. Och vi har alltid haft den inställningen att vi inte tänker gå på minus bara för att få vara bönder. Så jävla roligt är det inte.

Men drömmen....mina fina djur.......sablar......