Inlägg publicerade under kategorin Fåren

Av Cindi Groop - Fredag 26 juli 08:25

Det som höll mig vaken senaste natt visade sig inte vara så farligt som det verkade. Tack och lov.


Då vi var bortresta fick mina föräldrar ett samtal om att en båt hade setts kl 2 på natten köra långsamt runt ön där vi har fåren och lysa in mot stranden med en strålkastare. Sedan hade någon varit i land i 15 minuter och efter det avlägsnat sig söderut i en snabbgående båt. Tydligt att båtföraren hade lokalkännedom om farleden.


Första tanken var ju då att någon stulit något får. Så mor och far åkte till ön för att kolla upp saken. De hittade fårflocken och försökte räkna dem många gånger och kom alla gånger till olika resultat, men alla 30 kunde de inte hitta.

Däremot hittade de någon slags snara som var fastbunden i en havtornsbuske där fåren hade sin liggplats på öns norra udde. Den mest avlägsna platsen på ön där folk sällan rör sig.


De informerade inte sina fynd till oss som var bortresta för att inte förstöra våra lediga dagar utan vi fick ta tag i saken igår då vi kom hem.

Jag ringde runt lite och hörde mig för om någon hade sett eller hört något och djungeltrafiken började gå.

Igår efter lunch for så pappa och jag ut för att söka flocken. 26 grader varmt och lätt bris.


Ett samtal fick klargjort att det var en fiskare från grannbyn som hade åkt med sin båt och lyst in mot ön. Detta för att han hade sett en båt avlägsna sig från ön halv 2 tiden och köra på sådana ställen där ingen ortsbo skulle köra. Vi har stenig skärgård och man bör hålla koll på grynnorna om man rör sig med båt.

Så båten med strålkastaren hade bara goda avsikter.


Jag började vandra längs stranden från platsen med fynden av snaran och gick längs västra sidan efter fårens tydliga stigar. Ibland kom jag till platser som tydligt visade att fåren gärna vistas. Men inte ett får. Då jag kom på västra sidan fann jag flera semesterfirare som solade på klipporna och simmade i det öppna havet. Ingen hade sett några får. Jag bad dem hålla ögonen öppna och gärna räkna fåren de gånger de såg dem. 

Jag fortsatte längs stranden och till sist hittade jag dem söder om fyren. De låg utspridda, men jag ställde mig upp på en klippa för att få bra överblick och kunna räkna. 1,2,3,------28, 1,2,3........30!, 1,2,3......29, 1.2.3......30

Tre gånger fick jag 30 får. De är alla här! Suck av lättnad. Ganska säker på att de är alla.


Jaha, var allt fantasier? Var snaran egentligen bara en lina som någon knutit fast i annat syfte? Märkligt ställe, men det är möjligt. 

Var nattsuddarna vid grynnorna bara vanliga turister som körde båt på måfå? Inte omöjligt.


I mitt huvud hade nog alla möjliga scenarion uppspelats. Men idag är jag i alla fall nöjd över att alla är i behåll.

Låt oss hoppas att lugnet fortsätter.

 


ANNONS
Av Cindi Groop - Torsdag 23 maj 06:57

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.


Och vi har fått skörda de första primörerna.

 

Mumsfilibabba!


Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

 

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

 

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

 

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.


Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

 

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

 

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.


Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

 

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

 

Alla är vi små i början.


På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.


Ha en bra vårdag där ute!




ANNONS
Av Cindi Groop - Torsdag 28 mars 10:48

Nu e vi på gång!

 

Av Cindi Groop - Tisdag 26 feb 09:13

Om vi nu lämnar semestern och återgår till saker vi gjort under hösten och vintern.

En stor sak var ju att mina får äntligen fick ett eget hus. Och det började från ett gammalt uthus som använts till förvaring av diverse under många herrans år. Vi köpte det då för 2-3 år sedan och Krister har nu ändrat om det till ett fungerande fårhus. Det blev ett minst sagt lågbudjet hus, men det fungerar bra. Inte den stora hall som jag kanske drömde om en gång, men kanske helt tillräckligt för de behov vi har just nu.


Då man börjar från gamla hus, så innebär det ju först och främst städning av gammal skräp. Halva golvet var gjutet, men resten var jordgolv med stora stenar, döljt av ett rejält plankgolv. Så ut med skiten, in med grävmaskin, dra in vattenledningar och gjut nytt golv.

   

 

Jag borde ju ha fotograferat medan det var fyllt med diverse skrot också, men ni kan ju föreställa er hur det såg ut innan vi började röja.


Så småningom växte ett fårhus fram.

Gjutning av nytt golv, här jämnar jag upp spåren:


 


   

Och passligt till frosten kunde fåren flytta in.

 

Ja det blev ju fullt direkt.

Men här är ännu slaktlammen med och fåren oklippta.


I år använde vi oss för första gången av en yrkesklippare som kom och klippte alla fåren på ett par timmar. Jag var mycket nöjd med hans jobb. Han hanterade djuren väl och han var snabb och stark. Det blir nog att anlita samma tjänst i vår igen.

   

Här har jag samlat fåren i väntan på klippning.

       


  Yezz och jag går till fåren om kvällarna och myser i lugnet bland får som tuggar gräs. Mycket rofyllt.

 


Av Cindi Groop - Måndag 18 feb 22:03

Hemma igen efter att ha varit och förbättrat världen lite. Tufft det här att vara planetskötare. Men om vi alla hjälps åt lite så kanske det blir lite bättre var dag.


Och en glädjande nyhet är att slakteriet gav med sig och betalade lammpris för alla mina lamm. Puh, tack och lov. Det föll en tyngd från magen då jag fick beskedet. Det är ju inga toppenpriser för det, men bättre än halva priset i alla fall. Läser om att flera fårbönder har svåra problem med att få lammen till slakt i vinter. Det är långa köer överallt. Inte så roligt då årets lamningssänong börjar på och man har fjolårslammen kvar i stallarna. Och efter senaste sommars dåliga grässkördar dessutom. Jag är glad att jag bara satte en mindre grupp tackor med baggen i höst. Om ingen vill ha lammkött så behöver jag inte öka på överskottet. Våra fårs huvuduppgift är ju att hålla skärgården betad. För att gynna en riklig flora och fauna.


Men nu blev det ett långt mellansnack här. Vi var ju på resa i staterna!


 

Denna första semesterdag gick vi över 20 000 steg upp och ner i backarna i San Francisco. Och visst ser man att luftkvaliteten är dålig då man blickar ut mot Bay bridge i SF Bay pga skogsbränderna som samtidigt rasade i Paradise. Vi fick gratis munskydd i hotellreceptionen, men luften kändes faktiskt inte så fasligt dålig. Ingen röklukt. Men det var säkert inte så hälsosamt att vistas i. Men dagen var passligt varm och behaglig och vi njöt i fulla drag av att vara där. 

Jag njöt dessutom av att bara behöva tänka på mig själv. Hösten hade varit stressig och livet som småbarnsmamma kan vara rätt så intensivt. Så trots den dåliga luften så kändes livet rätt så gött.

 

Vi gick från Union square ner till pirerna fram till Fishermans wharf. Ett stopp för kaffe på vägen och sakta vi gå genom stan.

   

Här syns det ökända fängelset Alcatraz från änden av pier 39. Inga båtresor ordnades dit denna dag och inte heller de berömda cable cars körde pga dålig luftkvalitet.

Vi fortsatte vidare efter god skaldjurslunch till Girardellis på en liten glass.

 

Inte heller denna gång orkade någon äta upp portionen. Jag tror jag var mätt från det jag kom till USA tills vi kom hem igen. För mätt.

Nå delvis så var ju kroppen inte riktigt van med mattiderna. På morgonen var man ju faktiskt lite hungrig, för då tyckte kroppen att det var middagsdags, men på kvällen så räckte det oftast med något smått. Men hur lätt är det då man äter ute och de sätter fram gigantiska portioner med läcker mat? 

Efter middagen så ojade vi oss alla och kände oss övermätta. Vi är ju uppfostrade med att man ska äta upp allt på tallriken. Men det bara gick inte. 


Efter glassen fick vi dock känna på benmusklerna då vi sökte oss vidare till Lumbard street, världens krokigaste gata. Det gick lite uppför vill jag lova. Det blev att stanna och flåsa lite ibland och luta sig bakåt mot en trädstam. Och jag hade platta skor. Ni ska veta att allt vandrande i backarna kändes i vaderna nästa morgon.

 


Nej, nu måste jag bryta för ikväll. Imorgon kl 7.30 är huset fullt av byggare.

Ja, de håller på än....... Det blir en egen liten story så småningom.


Av Cindi Groop - Lördag 9 feb 02:20

Ja nu är jag här på bloggen igen, efter en liten svacka. 

Klockan är lite efter 3 på natten och jag har just kommit ur duschen. Hmmm. 

Jo det ligger till som så att jag de senaste månaderna faktiskt har kunnat sova rätt så bra om nätterna och då har jag inte hunnit blogga, för dagarna räcker inte riktigt till för det. Det finns ju alltid annat jobb som behöver göras vid datorn om man sätter sig ner där och då får jag dåligt samvete om jag bloggar istället för att använda datorn till något nyttigare. Och visst borde jag översätta några sidor från finska till svenska för simmentalföreningens årsmöte nu också, men nätterna ger jag mig tillåtelse att inte jobba. Det blir sällan ett bra resultat heller det man gör då man egentligen borde sova.

Nå varför sover jag inte inatt då?

Ja egentligen borde jag sova som en stock, för jag har en arbetssam dag bakom mig, men Liam kröp upp i min säng halv 3 tiden och snurrade några varv, och då vaknade jag ordentligt och började fundera över jobbiga saker och så var jag plötsligt klarvaken och beslöt mig för att gå i duschen, som jag borde ha gjort redan innan jag gick till sängs, men inte orkade.

Så, nu är jag vaken och kan hälsa på här. Hej!


Mitt senaste inlägg handlade ju om vår resa till Kalifornien, så jag borde ju fortsätta där, så det inte glöms bort. Samtidigt har det hänt så mycket den senaste tiden som jag så gärna vill berätta om, så nu vet jag inte in eller ut i vilken ända jag ska börja tråkla upp allting. Så nu blir jag stressad över detta också......

Men jag vet att jag själv har nytta att skriva ner sånt som oroar mig, så är det sedan lättare att dra vettiga slutsatser då man får det ner i text.


På tal om stress....., så var vi tidigare i höst på en Må bra dag, för bönder. En riktigt trevlig dag med föreläsningar och mat och lite skratt. Bra ordnad dag.

Nåväl, en sak som jag tog med mig därifrån var att man ska undvika att använda ordet stressad. Man ska undvika att använda det för att det är ett negativt ord, som i sig leder till mera stress.

Man kan istället säga att man har mycket att göra. Det är inte farligt på något vis att ha mycket att göra.


Det var faktiskt en liten ögonöppnare för mig. Jag överanvänder kanske ordet stress. Och det tror jag många andra gör också.

Ja, jag har ibland mycket att göra, men det är inget farligt med det. Jag gillar att ha mycket att göra. Och skulle jag av någon orsak ha lite mindre att göra, så är jag säker på att det inte tar länge innan jag hittat på nåt nytt fanskap.


Men inatt känner jag mig lite stressad, inte över för mycket jobb utan över lammen som vi skickade till slakt denna vecka.

Det tycks alltid vara ett himla sjå med dessa får.

Nåväl för att göra en lång historia inte alltför lång, så var det så att jag i månadsskiftet november-december anmälde 4 tjurar, 2 kor och 25 lamm till slakt. Nöten ville jag skicka till slakt i början av året för då får man en liten säsonghöjning på priset efter hösten då största delen vill få sina djur till slakt. Ett sätt att jämna ut utbudet.


Lammen började vid anmälningstillfället alla bli slaktmogna. Viktgränsen för det bästa priset ligger på en slaktvikt på 18kg, så man siktar ju på att ha alla i gruppen över den vikten, vilket innebär att de borde ha en levande vikt på 45-50kg. Men då man skickar en hel grupp så väger ju inte alla exakt lika.

Men jag ville ju göra det så lätt för transportplanerarna som möjligt, så jag sa att lammen får ju hämtas på samma gång som nöten, alltså i början på januari så behöver de inte komma ut ända till Norrnäs en extra gång bara för 25 lamm.

Nå i början på januari kom de och hämtade nöten, precis som planerat, men det var slaktkö på lamm, så det skulle ta en tid ännu innan de kunde ta dem.

Nå veckorna gick och lammen fortsatte växa. I onsdags hämtade de då äntligen lammen.

Jag hade då ringt till transportplanerarna och frågat hur det går då några av de äldsta tacklammen kommer att hinna bli över 12 månader. Får de då ännu lammpris, eller klassas de som får och får bara halva priset?

Nej, han kunde inte se några krav på åldern, utan han antog att så länge de inte fått egna lamm så räknas de som lamm. 

Nå, jag var nöjd med svaret, då jag ju såg att några precis skulle hinna bli över 12 månader.

(Det var de där överraskningslammen som kom i januari i fjol om ni minns.)

Nå nu kom slaktresultaten.

Alla tacklamm som hunnit bli 12 månader är klassade som får. Halva priset.

Alla baggar, utom 3, är över viktgränsen på 30 kg. Halva priset.

2 baggar är dessutom i fettklass 5 = halva priset av halva priset.

Baggarna har jättebra köttklass och de har ju vuxit jättebra. det handlar alltså om jättebra kött!

Men pga av att de gått över 30kg, så rasar priset.

Är det vi då som ska ta emot smällen för att det är kö till slakteriet? 

Har någon av er sett det billiga köttet av för tunga djur i butiken?


Jag blev så frustrerad så jag skrev till slakteriet att om ni inte betalr fullt pris för mina djur, så kommer jag och hämtar dem och säljer köttet själv, till ett pris som de är värda.

Men nu är jag rädd att de ska svara att kom och hämta dem då.   

Hur ska jag få 25 lamm sålda hux flux? Och hur ska jag få hem 750kg lamm från slakteriet?


Då måste jag annonsera och ringa runt till butiker och restauranger och gamla kunderoch truga ut. Det var inte riktigt vad jag hade planerat göra inkommande vecka.

Nå inte hjälper det ju att ligga osovandes och fundera. Inget jag kan göra åt innan jag får svar från slakteriet nästa vecka heller.

Men en knut i magen blir nog kvar tills jag har det här utrett. Halva priset har jag inte råd att sälja dem till. Då inte fullt pris räcker till för att få någon lönsamhet.

Och det som också retar mig att det ju är bästa tänkbara kött. 

Nej, att vara fårbonde är inte lätt. Finns inget bättre än att få vara med då nya lamm föds, men resten kunde jag kanske leva utan.

 

Och Brumma-gullet som alltid kommer och ska ha en kram   






Av Cindi Groop - 2 oktober 2018 17:35

Idag blåste det bara 2-3m/s och vi kunde ge oss iväg ut till Märigrund för att ta hem tackorna.

Klockan 10 startade vi från sundet. Väl i hamn började gubbarna bygga upp en liten fålla av mina flyttbara grindar och jag och hundarna gav oss iväg för att söka tackorna.

Jag gick rakt söderut från minnesmärket över de saknade från Riipelälinjen, mot klipporna, och jag hann inte gå långt före jag fick ett bräkande svar på mina lockrop.

Hundarna som sprang ivrigt före mig och sökte och ändrade plötsligt stil och kröp ihop och började fösa flocken mot mig. Jag vände på klacken och började gå mot flotten. Där hade de precis fått grindarna på plats och fåren sprang rätt in. Det tog inte många minuter. MEN, det var bara 19 djur. Det borde vara 32.


Vi skulle ändå köra fåren i två omgångar, så vi lastade de 19 fåren och for iväg med första lasset.

 

Jag och hundarna blev ensamma kvar för att söka efter resten.


Först gick vi tillbaka där vi hittade första gruppen och så gick vi runt hela södra udden runt fyren utan att se några får. Sen gick vi tillbaka till hamnen för att se om de kanske sökt sig dit. Fortfarande ingen skymt av dem.

Vi tog en tur tvärs över ön rakt västerut och gick sedan söderut längs stranden och så tillbaka till hamnen igen. Inga får!

Nu ser jag redan att flotten syns vid Ledörens södra udde på väg tillbaka.

Jag fortsätter in i skogen norrut. Här växer mycket enrisbuskar och det är ganska besvärlig terräng att ta sig fram i, men fåren har gjort små stigar kors och tvärs som gör det lättare att ta sig fram på.

Hundarna springer kors och tvärs och söker. Plötsligt ger Nemo upp ett skall. Border collies ska inte skälla, men nu förstår jag att han hittat något. Om det är älg, hjort, björn, varg eller får vet jag förstås inte då, men jag återupptar mina lockrop och försöker ropa så högt jag kan. I skogen hörs min röst ganska bra, men vid stränderna försvinner ropen då vågorna slår mot klipporna.

Men Nemo har hittat flocken och plötsligt kommer 13 får springande mot mig. Jag svänger på klacken och skyndar mot hamnen. Där har Krister, pappa och Kalle precis tagit iland och jag får leda fåren rakt på flotten utan att ta in dem i fållan. Några missar rampen och hoppar upp på flotten från vattnet. På utsidan av fållan, men det går ju att öppna och släppa in dem.


32 får körde vi ut och 32 fina får kom hem. Det syntes bra att de betat på hela ön. I år har det ju varit extremt torrt, men jag gissar att 30-40 får är ett lämpligt antal får att sköta holmen. Man måste ju lära sig vad ett lämpligt betestryck är.

Och det kunde inte gå snabbare än vad det gjorde även om jag misströstade ett tag då jag inte trodde jag skulle hitta de sista fåren.

Klockan två var vi färdiga och hade alla djur på torra land. Då återstod bara att köra hem dem i hästtransporten de 13 km hem. Det blev 3 varv och jag hade alla hemma till klockan 4 och då fick jag bara byta bil och åka och hämta Liam till Päivis.

 

Nemo har koll på tackorna.

 

Dragbåten och Kalle.

 

Pappa i hjälpbåten.

 

Vi var nästan rädda att Yezz skulle falla i vattnet där hon låg och tog igen sig på hemfärden. Riktigt på kanten.

 

Skönt med ett dopp efter tuff arbetsdag. Och vad högt vatten vi har!


Och så skönt det känns att ha hem fåren. Imorgon ska vi försöka köra hem kossorna från Sjöslätan. Vi rustar inför vintern.



Av Cindi Groop - 25 september 2018 05:30

Märigrund är ju en ö längst ut i havsbandet. Sverige är nästa stopp. Där finns inga sommarstugor och ingen el. Endast några enkla fiskestugor som använts av fiskare i långa tider. Märigrund har en jättebra naturlig hamn som är skyddad från vindar från de flesta vindriktningarna.


Vi åker dit och tittar till fåren så ofta vi kan och då det är så lugnt så vi tar oss ut riskfritt. Jag och min pappa var ut en vacker höstdag och tittade till dem. Bifogar lite foton.

             

Brumma kom genast och ville gosa. Härliga Brumma.


Fåren var välmående och betet verkade räcka till.


Det enda som inte var så roligt var allt skräp som hade flutit i land över alla stränderna. Vi plockade med allt vi kunde få med, men mycket blev kvar. Det är bara sorgligt. Vad hände med Håll skärgården ren?

 

Kanske dags för ett jippo av något slag? Nerskräpande är så otroligt onödigt. Har folk inget vett i skallen alls? Vi har ju så välfungerande sophämtning.


Nästa gång ska jag ta med en rulle med svarta sopsäckar och samla en större mängd. Så här kan det ju inte fortsätta.


Och nu vill jag ha hem mina fina tackor. Visst är det roligt att sätta ut alla djuren på bete. Men frågan är om det inte är ännu roligare då man har alla hemma under tak igen. Där man vet att de är trygga från vargen och där man kan behandla alla åkommor och ha kolla på att alla får mat och vatten  i rätt mängd alla dagar. Borta bra men hemma bäst, eller hur är det?

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se