Alla inlägg under november 2013

Av Cindi Groop - 28 november 2013 12:29

Livet på gården stannar ju på inget sätt av fast man åker på semester. Denna gång var det bara jag och 13-åriga sonen som fick åka bort ett tag. Krister och Linn fick stanna hemma med djuren. Och jobba, det fick dom.


Jag skrev ju om Tarja som hann få tvillingar innan jag for. Allt gick ju bra, men på onsdagskvällen förundrade jag mig över att Tarjas juver var så slappt. Efter kalvningen så brukar juvret vara stort och spännt. Tvillingarna verkade också vara lite svaga. Jag hjälpte dem att dricka och de såg nog friska ut, men kanske lite slöa. Tarja såg lite hängig ut.

Eftersom jag på onsdagseftermiddagen slängt ner lite kläder i kappsäcken så var jag redo för uppstigning kl 03.00 på torsdag morgon för att åka till flygplatsen.

En sista kvällspromenad med hundarna bara så skulle allt vara klart. Heh, trodde jag alltså.


För säkerhets skull tog jag tempen på Tarja för att kolla att allt var ok. Det var det inte!

Termometern visade 40grader och juvret var tomt. Panik! Jag har inte tid med det här nu. Alla andra hade gått och lagt sig och jag måste skrida till åtgärder för imorgon bitti sitter jag på planet.

Jag ringde dejourerande veterinär och vi kom fram till att jag skulle ge hela flaskan på 100ml Ethacillin åt henne som jag hade i skåpet som första hjälp. Jag fick ett rep runt huvudet på henne och knöt fast henne vid en stolpe. I varje spruta ryms 25ml, så jag fick sticka henne några gånger.

Kl. 12 kom jag in, skitig och trött. Bra! 3 h tills jag ska ge mig ut på en 24h resa.

Jag skrev en lång minneslapp åt Krister. Ring vet, mera medicin, ge extra mat åt kalvarna.


Tyvärr hann inte Wilhelmiina kalva innan jag for. Wilhelmiina är en av våra största kor. Stor och maffig och med ett dåligt lynne. Eller egentligen så är hon bara rädd för människor, men hon beter ju sig aggressivt för att hon är rädd. Därför ville jag så innerligt att hon skulle kalva medan jag var hemma, för jag känner henne bäst och vet hur hon ska hanteras. Därför förmanade jag avbytarna att de inte skulle hjälpa till vid förlossningen i onödan, det skulle bara göra henne stressad.

Kalvningen gick bra och hon fick en stor kvigkalv. Första dagen var den lite vinglig på benen,men nästa dag sprang den omkring pigg och glad så de antog att hon hade druckit.Tredje dagen var den dock slö. Den hade inte hittat spenarna. Eftersom det gått två dagar och kalven inte fått den viktiga råmjölken så var alla försök med tillskottsmjölk förjäves. Kanske om den fått penicillin så skulle den gått att rädda, men den dog tyvärr. Det gick ju inte att hantera mamman heller för hon var så stressad och aggressiv, inte ens med hanteringsgrinden fick de kalven att börja dricka. Några gånger försökte de med sondmatning men till ingen nytta. Tyvärr är det sånt jag får ta på mig då jag är borta. Det är mitt jobb att sköta kalvningarna och det är inte så enkelt att hoppa in på ett jobb som man vanligen inte gör. Så min resa kostade mig en kalv. Inget säger ju att jag skulle ha fått den att överleva om jag varit hemma, men jag hade i varje fall haft en större chans.

Eftersom vi väntar slaktbilen denna vecka så frågade jag dottern om jag skulle anmäla Wilhelmiina till slakt på samma gång och jag fick ett definitivt ja till svar. Wilhelmiinas besvärliga lynne gjorde att det blir slaktbilen för henne. Dåligt lynne är ingenting att avla på, då får de vara hur stora och fina som helst. Till hennes försvar kan jag dock berätta att vi har en dotter till henne som är hur snäll som helst, så dåligt lynne behöver inte gå i arv även om det ofta gör det. Dels är lynnet ärftligt och dels så lär sig kalven hur mamman beter sig.


Tarja och tvillingarna klarade sig dock fint och även de två kvigorna som kalvade senare klarade sig bra även om de tvingades hjälpa till att dra ut en av kalvarna.

Så mycket extra jobb fick de med tanke på att vi tidigare i år inte behövt varken tilläggsmata eller medicinera någon ko, men far bort från gården så kommer garanterat problemen.


Nu är kalvningarna över för i år och saldot är 42 kalvar på 40 kor. Vi får vara nöjda, även om vi miste 2 kalvar så ligger vi på plus. Min nollvision på kalvdödlighet höll inte riktigt i år, men 2014 då ska jag banne mig inte åka någonstans utan sitta i kalvningsboxen hela tiden och då ska 0 kalvar dö. Så det så!

 

ANNONS
Av Cindi Groop - 27 november 2013 17:54

Vill bara meddela att vi är lyckligt hemma igen. Resan har varit fantastisk. Återkommer med bilder och berättelser då tiden medger.


 

Disneyhöns :)

ANNONS
Av Cindi Groop - 5 november 2013 20:05

Nu sa jag ju redan att det blir en längre paus i skrivandet, men idag har jag haft en så bra dag så jag måste bara skriva några rader.


Tarja kalvade nämligen idag, och hon fick tvillingar! Fjärde paret tvillingar i höst, och de första efter Orvar. Alla tvillingparen har olika pappor och inte heller mammorna är släkt med varandra. Vad är det som är på gång? Skulle vara roligt att veta om någon annan gård har upplevt samma i höst.

Kalvarna verkar riktigt pigga, men jag är inte riktigt säker på om de druckit något än. Men nu får de klara sig till imorgon bitti i vilket fall som helst. Eftersom de är så pigga så tror jag nog att de hittar spenarna själva, jag bara stör i onödan om jag försöker hjälpa till för tidigt.

Om bara Wilhelmina hinner kalva nu också innan jag far så skulle allt kännas mycket bättre.


Vi vägde också 11 ungdjur idag.

Räfbackens Andy fick en 200 dagarsvikt på 439kg. Tror att det är rekord hos oss, måste kolla igenom gamla papper, men en mycket bra vikt i vilket fall som helst. Andy är son till Xerxes som vi vann pris med förra året. Hans egen 200-dagarsvikt var 426kg, så sonen är bättre :)

 Så avelsvärde är inte bara en siffra på papper, det betyder också bättre tillväxter i praktiken. Vi vägde också en kviga efter samma tjur och hon vägde 395kg, bäst av alla vi vägde.

Som motvikt så vägde vi även 1 årsvikten på Zeus som jag skrev om ifjol då hans mamma hade för lite mjölk och vi måste ge tilläggsmjölk. Han har inte ännu heller börjat växa ordentligt och landade på 531kg i 365-dagarsvikt. Hans pappa är semintjuren Lancelot av Bäckaby. Vet inte varför han inte växer.

Medelvikten i Finland senaste år för 200 dagar tjurar var 330kg och för kvigor 293kg.

365 dagars vikten var tjurar 562kg och kvigor 438kg.


Ok, jag medger att jag är en konörd, men det är alltid så intressant då man får nya vikter.


Nu har jag även burit fram kappsäckarna, så kanske jag hinner packa imorgon. Eller jag måste ju hinna då, för vi far ju på torsdag, ooops. Nåja bara det viktigaste är med så ordnar sig resten. Kom ihåg de tre P,na: Passet, Pengarna och Piljetten    


 

Så här rund var Tarja redan för två månader sedan.  

Av Cindi Groop - 4 november 2013 23:02

Jaha, klockan har passerat tolvslaget och här sitter jag.....


Jag börjar känna mig lite stressad. Flyget går kl. 06.00 på torsdag morgon från Vasa och jag har inte ens sökt fram kappsäckarna ännu. Idag har jag dock tvättat alla kläder som fanns i tvättkorgarna. Nu börjar det vara brist på platser att hänga allt. Ingen idé att hänga ut och torka eftersom det utlovas 20mm regn imorgon.


Idag har jag även varit via banken och handlat hundmat och diverse som bör finnas i lager medan jag är borta.

Klänningen jag beställde var snygg, men för liten :( Så den är redan returnerad.

Istället for jag tillsammans med mamma till Vasa i fredags och handlade en klänning där. Den första klänningen jag satte handen på passade och den blev det. Vi fick ändå dagen i stan att gå till diverse handlande.


Igår var jag på vallningsträning till Kauhajoki. 5 damer och 8 hundar stod hela dagen på en blöt åker och med varierande framgång tränade vi på oinvallade får. Jag hade med Wilma för att hon har mest erfarenhet, men hon var helt stressad och gjorde ingen nytta. Då jag satte henne i bilen kunde jag träna valpen i lugn och ro. Då gick det bättre.

På vägen hem mötte vi en liten terriertyp hund som sprang längs mittlinjen på stora vägen. Bilar körde 80km/h åt båda hållen. Vi stannade och jag försökte locka den till mig, men den var helt skärrad och sprang undan. För att inte ställa till med någon större olycka i den livliga trafiken så måste vi fortsätta. Jag stod ju mitt på vägen utan reflex och viftade som en galning för att trafiken skulle sakta ner, men jag vet inte om det gjorde någon nytta.

 Jag vet inte hur det gick för hunden, men jag misstänker att det slutade dåligt. Usch, vilken obehaglig känsla då man inte kunde göra något. Knasig hund också för den delen som sprang mitt på vägen på en så livligt trafikerad väg.


Ja, det jag egentligen skulle säga idag var att jag nu inte vet om jag kommer att ha möjlighet att uppdatera bloggen på ett tag. Jag är hemma igen den 25.11, så efter det någon gång ska jag väl publicera något om vår resa. De två dagarna som återstår nu före jag far så kommer att vara stressiga så det här är nog mitt sista inlägg på ett bra tag.

Imorgon ska vi rengöra åt kossorna och väga en grupp avvanda kalvar. Jag hoppas även hinna packa litet imorgon. Ja så har jag ju min lektion imorgon kväll. Inte har jag övat något denna vecka heller. Ännu ett misslyckat projekt. Alltså jag vill kunna spela ukulele, men jag hinner ju inte. När ska jag lära mig att inte dra på mig mera projekt?


Alltså är det någon annan som upplever att tiden inte vill räcka till för allt man vill och måste göra?

Jag känner mig så tudelad på många plan. Alltså om jag fick göra som jag ville så skulle jag bara var hemma och jobba med mina djur och så skulle jag åka ut ibland och träna mina hundar och hästar. Allt annat skulle jag helst vilja stryka.

Har man en gång ställt upp i en förening eller organisation av något slag så är det så svårt att ta sig ur. Visst jag förstår att man måste ställa upp i det ena och det andra för att samhället ska fungera. Om ingen gör något så händer ju inget, så enkelt är det. Men nu känner jag att jag gärna skulle rå om mitt eget en stund. Ta en timeout. Får man tycka så? Eller är jag egoistisk, oengagerad och lat?


Trött är jag nu i alla fall. Borde kanske luta mig mot kudden en stund. Snart är det jobb igen. Och ja! jag hoppas verkligen att Tarja och Wilhelmiina hinner få sina kalvar nu de här två dagarna innan jag far. För jag ska ju hinna flytta några ungdjur ännu efter att de har kalvat och så ska kalvarna märkas och vägas. Så hepp-hepp flickor, tryck ut dem nu för jag hinner inte vänta längre.


Gonatt, vi ses om några veckor.

 








Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se