Jepp, då var semestern avklarad. Lite variation på vardagen, men vi var ju bara hemma, så det känns inte riktigt som semester. Men bra känns det i alla fall.

Idag kom slaktbilen. Och det är inte alltid jag är så glad då den kommer, men denna gång var den efterlängtad. Nu for då Chandra, framfallskossan som avslutade två månaders kamp med ett missfall och så for Alexandra som blivit allt för mager och inte mådde bra i kölden. Inte tycks det vara någon slut på de kalla nätterna ännu heller, så nu känns det skönt att veta att hon inte behöver frysa mer. Kvar ensam blev nu då hennes kalv Halexa. Hon är bara 4,5 månader och det är yngre än vad vi vanligtvis avvänjer vid, men hon äter redan duktigt med kraftfoder, så hon klara sig nog. Mamma har väl säkert inte haft så mycket mjölk att ge nu heller.

Vi skickade också den udda tjuren som bröt av ett horn i slagsmål för en tid sedan. Han såg köttig och fin ut. Ska bli spännande att se hans resultat. Inte så tung tror jag, men bra köttklass väntar jag mig. Så nu är alla tre sjukboxarna/kalvningsboxarna lediga. Och bra är väl det för 1.3 väntar vi vårens första kalvning. Måtte det ha blivit varmare tills dess.

Min semineringsinstruktör skickade bild på vad han handlat i butiken:

Och undrade om vi skickat till slakt nyligen   

Roligt att man kan inspirera till rätt inköp. Smaken fick tummen upp.

Men det var ju inte våra djur, men roligt i alla fall.

Och jag måste ju bara sätta en bild på min älskade nya hund.

Hon och jag   

Avslutar dagen med ett: ser du katten? inlägg.

Liam leker med sin bondgård. Precis som jag gjorde på det glada 70-talet. Får se om vi har en bonde här.

Fjärde dagen av semester och jag har semester! Ja, lite för tidigt att ropa hej kanske, men åtminstone har jag inget inplanerat idag. Min kära make är ju sån att han konstaterar att vi har sol och isarna ligger, ahh ut på långtur med skidor.

Men äh, nä. Sån är inte jag. Jo, också jag lkan konstatera att det ser fint ut ute, genom fönstret. Så utan att alls ha dåligt samvete, sätter jag mig ner i favoritfotöljen, med en gammal tidning som jag inte riktigt hunnit igenom och njuter av att ha huset tyst och tomt. Och någon måste ju hålla igång brasan hemma också så inte huset blir kallt!

Eller tomt och tomt, 4 hundar och två katter är ju med, men de är i samma mentala läge som mig och ligger nöjt och njuter av golvvärmen.

Idag kom också min nya transportbur. Faktiskt nöjd med servicen. Nu borde jag ju göra reklam för firman, men det var något finskt namn så det fastnade inte på hjärnan. Annons hade de på baksidan av kennelklubbens tidning sist i alla fall. 

Och buren fick godkänt av användarna.

Tillräckligt stor är den i alla fall. Borde jag kanske ha mätt upp bilens bagage innan jag beställde?

Annars får jag beställa en till som är mindre. Den här är jättebra att ha inne. Så får man förhoppningsvis ungar och andra att förstå att detta är hundarnas trygga plats. Där stör man dem inte.

Roligt har valparna mest jämt. De gör mig glad. Mera tveksam är jag till vad frassin tycker   

Ja, jag har ju lite bildbevis på att jag nog varit ute, lite.

Och visst är det fint med vinter, på bild.

Annars har jag ägnat dagen att skriva ett bevär till Tavastehus förvaltningsdomstol. Passlig semesterunderhållning, eller?

Ja jisses. Nå, det vi besvärar oss över är ett stödbeslut som vi fick avslag på 2019. Och jo, jag kryssade i ett kryss jag inte borde kryssat för. Men jag anser att jag blev vilseledd av anvisningarna och rådgivningen i ansökan.

Så nu har jag då roat mig med att först begära rättelse till landsbygdsnäringsmyndigheten, fått avslag. Sen vidare till Närings-, trafik- och miljöcentralen, förkastat.....

Men brukar jag ge mig?????

Nej, banne mig. Vi uppfyller alltså alla krav för att få det jäkla stödet, men då gick jag ock kryssade i fel ruta, så blev vi utan stöd.

Nå, jag har säkert besvärat mig på fel sätt nu också så blir det förkastat på någon formalitet, men jag har nu försökt i alla fall. Sen ska de ju ha betalt för att man bevärar sig också, så risken finns att jag sålt smöret och tappat pengarna, men då är det så.

Hjälp i mina funderingar har jag i alla fall fått både från SLC och ÖSP, så det är jag ytterst tacksam för. De har hjälpt till med pargrafer och juridisk granskning som jag ju annars skulle drunknat i.

Tänk då man nästan måste få magsår varje år av den här jäkla lantbruksbyråkratin. Tänk om jag kunde få ägna mig åt bonderiet mer och pappersarbetet mindre. Och jag vet ju att det är många bönder där ute som suckar. Som aldrig orkar börja på med att överklaga även om de anser sig felbehandlade. Det är trist. Och ingen ljusning syns.

Nåja, nu får jag lägga det här från mig en stund och gå och vänta på nästa avslag. Nej, man ska ju vara positiv!

Snart får jag stödansökan korrigerad och stödet utbetalat, med ränta! Man kan ju alltid hoppas. Fortsättning följer.....

Dagens positiva är annars att jag igår vid 4-tiden på eftermiddagen beställde lite hundgrejer på nätet. En hundtransportbur och ett liggunderlag. Klockan 7 på kvällen fick jag meddelande att min beställning är skickad och idag kom det på posten! Otroligt snabbt! Gratis hemtransport till dörren.

Eller nästan. Bara liggunderlaget kom, inte buren. Men jag hoppas den hittar fram imorgon.

Ja faktiskt. Denna vecka tar vi de sista 6 dagarna av fjolårets semester. Det regnar i alla fall inte som de gjort på våra två andra semesterveckor. Nä, istället har vi vinter. Jag var i tron att vinter var något vi hade förr?! Nåja, tydligen så finns den än. Vi har väl 20-30cm snö kanske, ner mot -20 på nätterna och straxt över 10 grader dagtid.

Det känns som om jag trampar vatten och inte känner botten. Usch för kallt!

Men snart, förhoppningsvis, hör vi svanarnas glada trumpetande igen och jag kan börja andas normalt.

Igår på vår första semesterdag så var det lite kaos. En häst hade sönder ett lysrör, så det var plast överallt. Korna hade dragit ner stängslet mot skogen. Det var nog trampat på utsidan av stängslet, men alla hade tack och lov tagit sig tillbaka in. Stora tjurarna hade knäckt en planka på foderbordet. Och Chandra, kossan med framfall som jag sparat och hoppats på, fick missfall. Henns framfall hade sakta men säkert blivit bättre, men se ibland så vill det inte.

Då jag ändå sprang med djuren så märkte jag att 486 Gudrun visade tydlig brunst, så jag tänkte att jag seminerar henne på kvällen då jag är ute sista varvet. Ungefär 12 timmar efter att djuret står för ridning av de andra djuren är optimal semineringstidpunkt. Om jag hade anlitat semineringstjänst så skulle ju seminören kommit först nästa dag och det hade blivit onödigt lång tid efter.

Gudrun vet jag är homozygot hornlös tack vare dna-testerna vi gjort nu, så därför tänkte jag använda tjuren Hugin, som har hornanlag men annars passar ypperligt åt kvigor.

Nå, Krister skulle iväg på bankmöte och kom hem först 20.30, så inne efter mina kvällsbestyr var jag vid 22-tiden. Det var första semesterdagen..... Semineringen gick annars bra tror jag. Lite ovan är jag ju ännu, men jag vet ju hur det ska kännas och jag tror det gick som det skulle, men svar får jag ju tidigast om 3 veckor då Gudrun antingen är dräktig eller kommer i ny brunst. 

Ja på eftermiddagen gjorde jag lite kontorsjobb och konstarerar att vårens djurvägningar bör göras mellan 8-30.4. 

Mitt i kalvningstiden, men det ska väl nog gå bra.

340 Alexandra som tidigare varit sjuk och därmed gått ner i vikt fryser då mätaren visar -20 grader, så hon blir inbäddad med 3 täcken varje natt.

Vi försöker få upp henne i hull, men hon ger ju ännu mjölk åt sin kalv, så det går lite långsamt. Bra aptit har hon nog, så det går åt rätt håll, men kölden hjälper ju inte till direkt.

Idag, andra semesterdagen, kom gubbarna som ska spränga bort sten på vårt nya ihopslagna skifte. Så Krister drog på värmehalaren och försvann tidigt i morse.

Liam har Päivisdag, så jag är alldeles allena. Linn håller på med sina hästar, 4 stycken för tillfället. Antalet varierar som vanligt.

Och Lucas är på inträdesprov till Tammerfors. Inte vet han ännu vad han vill bli, men han söker lite hit och dit och så får ödet avgöra vad det blir till hösten.

Men här sitter jag i lugn och ro. Med mig har jag mina underbara två valpar.

Och nej, jag ska inte ha två, men Orca, den ljusare närmast kameran, ska exporteras till Sverige. Så hon måste vara kvar tills hon fått sitt rabiesvaccin och sen tre veckors karens efter sprutan. Så ungefär 20 mars borde hon vara klar att åka. På vilket sätt vi ska få henne till Sverige då är lite oklart eftersom gränserna är stängda åt båda hållen. Men det är ju långt till slutet av mars, så världen kan ju se annorlunda ut då. Den mörkare är min Ozkan. Underbar tjej.

Det bara bubblar i mig då jag tänker på framtiden med henne. Linn bara fnyste då jag idag började fundera på var vi skulle ha alla Ozkans pokaler?    Nä, men visst måste vi försöka tävla lite i alla fall. Ser fram emot att få börja träna.

Liam börjar ju förskolan i höst också, så jag räknar med mer egen tid.

Okej, vad ska vi göra av denna dag? Valpklor ska klippas, jag behöver handla mjölk, vad blir det till middag?

Jag borde passa på tillfället och ta en promenad medan solen är uppe för en gångs skull då jag är ledig, det blir ju vanligen i mörker om kvällarna. Hade det varit sommar så hade jag ju varit ute från morgon till kväll, men nu tar det nog emot. Och jo, jag borde spänna på skidorna, helst en gång denna vinter. Men jag tycker faktiskt inte att det är värst kul. Men ni vet, man borde.