Jodå, idag är första dagen av 7 då vi har lite ledigare med avbytare som sköter kor och får.

Vad ska vi göra då?

Nå, hjullastarens hjul är lappat så vi ska åka iväg och sätta på det igen och förhoppningsvis ha den i bruk tills avbytaren kommer på eftermiddagspasset. Jag ska försäka få några dna -svansprov ännu idag för projektet avslutas snart. Så ska jag koppla för hästsläpet och bygga en box av fårgrindar i den för imorgon ska Linn och jag ut på en liten roadtrip och hämta vår nya bagge från Sjundeå. 4,5h en väg.

Onsdag- torsdag ska jag iväg på seminkurs till Kannus, 3 h en väg.

Och förstås ringde täckdikningsfirman och sa att de kommer på onsdag. Så då är Krister fast i ett dike i ett par veckor. Men nu regnar det nu då fasligt så jag tvivlar på att dikningen är genomförbar.

Ja, så ska jag ge sista dosen medicin till mina sjuklingar idag.

Det går åt ganska mycket medicin om man är stor....

Lördag och söndag har vi ingenting planerat. Kanske vi hinner ta en storstädningsdag då? Skrubbarna borde få sig en rejäl genomgång. Där råder fullständigt kaos.

Nej, idag gick ingenting som planerat. 

Jag hade tänkt ta en lite ledigare dag och åka iväg på lite hundträning till Pensala. De tänkte börja kl 10, men jag tänkte att om jag startar 10- tiden så hinner jag bra. Men jag hade lovat fixa till en torrare rasthage åt hästarna. Det hade jag tänkt hinna med på redan på fredag, men hjullastaren blev aldrig ledig, så jag tänkte att jag nog hinner på lördag morgon. Total felbedömning!

Klockan 12 hade jag jämnat ut det grövsta gruset. Toppskiktet med finare material var då ännu ogjort. Nu förstod jag att mitt projekt skulle ta lite längre än jag trott.....

Så jag avbokade hundträningen och började fylla mera grus efter lunchen. Jag hann sätta ut 3 skopor då Krister ringer och säger att hans traktor dött medan han lastar dräneringssand till vårt täckdikningsprojekt. Kan jag komma med hjullastaren?

Så jag kör dit och åker hem och matar får och behandlar sjuka kossor medan jag väntar. Då ringer han igen. Punktering på hjullastaren!

Jahapp!

Där står nu både hjullastaren och en traktor på åkerkanten i väntan på bättre tider. Lördag eftermiddag och ingen hjälp att få innan måndag. På måndag har vi avbytare och tänkte ta lite ledigt. Dit for det.

Nå hem igen och jag går in, tar en kaffekopp och börjar på med middagen. Älgkalops hade jag planerat tills idag. Nå jag börjar tärna älgköttet och bryna bitarna. Halv 6 har jag kalopsen färdig så den börjar koka. Hur tänkte jag nu? Kalopsen behöver ju koka 1,5 timmar, minst.

Slänger hastigt ett paket malet i pannan och gör tortillas istället.

Nå, vi har ju söndagsmiddagen förberedd i alla fall.

Efter middagen går jag igen ut, nu i mörker. Jag får lasta grus med en styv gammal traktor utan sikt. 

Tja, det blev bättre än inget alls, men inte alls så bra som jag ville.

Färdig halv 9 redan. Nästan 12 timmar senare än jag trodde. 

Som grädde på moset så sträckte jag  en ryggmuskel då jag finputsade med järnräfsan.

Så, inte världens mest lyckade dag, men hästarna fick torr hage i alla fall. Uppdrag slutfört. 

Jag måste ju erkänna att det har sina fördelar att stiga upp tidigt. 

Nu har jag ätit frukost, druckigt mitt kaffe, läst nyheterna, tömt och fyllt diskmaskinen igen, diskat kastruller och torkat av alla köksytor och nu hinner jag ännu in och blogga och Liam sover än! 

Nu börjar jag vara redo att ta mig an dagens utmaningar.

Igår var en intensiv dag. Liam iväg till mommo och moffa. Så sorterade jag bort alla kalvar från sina mammor och stängde in förrän veterinären kom för att ta M.Bovis prov. Nu har vi ju inte så många små kalvar, utan proven måste till stor del tas av de vårfödda kalvarna. Som väger runt 400kg styck. Så det är ju inte så enkelt att påta in en sticka i näsan.

Men vi hade behandlingsboxen beredd och så vägde vi 200-dagarsvikten också. På samma gång.

Det var förmiddagens program. Efter lunch vägde vi ettårsvikten på kvigorna, samt tog dnaprov genom att dra en bunt hårstrå från svansarna. Till sist vägdes ett gäng tjurar som redan avvants. Tjurvägningen gick bäst faktiskt, mest tack vare att vi då hade byggt en fungerande fålla så de gick på rad in.

Ja sen fick vi medicin åt en ko med juverinflammation och åt en tjur som är halt. 80ml ethacillin och smärtstillande. Bara att injicera i 4 dagar till......

Jag vet inte varför det alltid är jag som står i den smutsiga änden av djuren då vi väger? Blev flera par halare i maskin igår. 

Nu vaknar Liam, dags att börja leka igen.

Säg hej till mitt kaffesällskap.

Klockan är straxt efter midnatt och jag kom just in efter att ha tagit eot höstens sista kalv. Kossan, Eschon, klarade det helt på egen hand, men jag var med i alla fall. Man vet ju aldrig på förhand vilka som behöver hjälp.

Det blev lite kallt att bara stå som åskådare. Det är just och just på plussidan, så det blev att hålla värmen med lite gymnastiska övningar på foderbordet. På slutet kom tack och lov kisse. Hon värmde skönt i famnen. 

Ja, nästa kalvning beräknas till första mars. Tvivlar på att det är varmare då. Funderar på om jag borde köpa en sådan där värmestrålningsplatta att hänga i taket åt kalvarna. Så kan jag ju krypa under den själv om vakandet blir för kallt.

På dagarna har jag alltid så högt flygande planer på kalvar och lamm och valpar. Men om nätterna så har jag en helt annan inställning. Varför skaffar jag mig så mycket jobb? Å hur ska jag orka i vår?

Nä nu ska jag inte våndas över det. Vi gör ett nytt försök att krypa i pyjamasen ikväll. Så hittar vi säkert på några nya projekt imorgon. 

Det utlovas snöstorm till morgonen. Får se vilket landskap vi vaknar till.

Jag hittade annars en stockrosknopp av en ny färg som ännu inte hunnit slå ut.

Den lär väl nog inte slå ut mera heller om den dränks i snö inatt. Dock klarade de frostnätterna vi haft bättre än väntat. Lite frostnupna på morgonen, men de har piggat i igen då temperaturen stigit. Men snöstorm blir väl nog för tufft.

Jahapp. Fårhuset är fullt med tackor. Och nästa vecka ska jag hämta en ny bagge. Vilket förhoppningsvis betyder att det kommer lamm nästa vår. Men, vilket i sin tur betyder att det blir för trångt i fårhuset till våren. Eller egentligen så finns det nog utrymme, men för lite utrymme vid foderbordet. Det skulle väl vara optimalt med ca 20 vuxna till foderbordet, så jag skulle behöva ett lika brett foderbord till om jag spara alla. Men jag vill ju inte skicka mina fina tackor till slakt. Nej, jag får försöka sälja dem då de blivit dräktiga. Ca 10 stycken 50% dorpertackor, dräktiga med renrasig dorper. Kan väl inte vara så herrans svårt att få sålt, ska vi hoppas. Annars blir det till att bygga ut lite   

Ser ut som en text jag skulle behöva på släpet.

Jag har också ett gäng kvigor till salu:

På torsdag tar vi nya M. Bovis prov, så då kommer vi upp i högsta hälsostatus igen, förhoppningsvis. Så då kan jag börja bjuda ut kvigorna.

Det blir vägning av ettårs- och 200 dagarsvikter också på torsdag, ska vi hoppas. Om allt går som det ska.

Det utlovas snöstorm på onsdag. Huadå. Jag har förstås på mig långkalsongerna redan och vinterhalaren är på då jag går på kvällspromenad med hunden. Förstås. Det är ju svinkallt, nära 0 grader!

Nu ska jag dela en liten film, som Österbottens fårandelslag har gjort, på hur vallhundar kan anvöndas i arbetet, I filmen syns Josefin och hunden Affe i jobb på deras gård i Pjelax.

Affe är då från förra kullen och helbror med Nemo.

Igår hade simmentalföreningen webmöte och behandlade vilka tjurar som ska tas in till förbeställning till nästa år.

Vi har ju en stor fördel av att föreningens sekreterare jobbar på Faba och är direkt ansvarig för importerna, så vårt beslut är ju direkt framme på rätt plats.

De tjurar vi väljer måste ju ha tillräckligt med data på prestation så att vi kan erbjuda bra tjurar till uppfödarna. Alla är ju inte insnöade på att söka semintjurar, utan litar på att det som erbjuds är bra.

Tydligen uppskattas vårt arbete, för simmental är den populäraste rasen att seminera med nu i Finland, även om den inte är den med störst antal dikor. Nästan 1000 doser simmenta har använts i år.

Jag märker det också på försäljningen av avelstjurar att uppfödare av andra raser, som hereford, angus och charolais, vill köpa simmental som avelstjur för att spara döttrarna och få upp mjölkproduktionen. Kalvarna växer för dåligt helt enkelt.

Nåväl, vad beställde vi?

Jo, några riktigt intressanta tjurar.

Först en amerikan:

Sen några tyska tjurar, Ex Machina PP,  GS Wipp PP  och Mahango Pp.

Det är fyra fina tjurar tycker jag.

Dock, vet jag inte om de passar mig riktigt. Den där första Dora Lees Jack, kanske jag ska prova några doser av, bara för intresse, men de tre andra tror jag inte jag tar av. Istället hittade jag några andra som jag dras till. Den första är en ny tjur som inte ännu är avkommebedömd, så det är lite av en chansning, men jag är mycket intresserad av hans pappa, som inte går att importera till Finland, så då är sonen mitt andra val: Hiking PP.

Den kan vi inte ta in för allmän beställning då han ännu har så lite avkommor, men privat kan jag ta den och testa själv. Den här tror jag på.

Så hittade jag också en annan intressant: Moonlight PP.

Den här måste jag också testa.

Äsch, Liam vaknar. Måste gå. Men visst är det spännande med nya tjurar?   

Jahapp, visst kommer kölden i år också. Nu börjar tiden då man är trött på kvällen, morgonen och mitt på dagen.   

Igår gjorde vi en välbehövlig utfärd till återvinningsstationen. Med for diverse elektronik och ett par gamla kylskåp frpn Humlegården. Jag fick också tillåtelse att äntligen slänga den gamla fodertanken i glasfiber som användes senast på 1970-talet då mina föräldrar hade rävfarm.

Nå förstås tog de inte emot den, utan vi fick fortsätta till nästa ststion i Teuva. Det hade vi inte riktigt haft tid med, men inte fasiken tänkte jag ta hem den igen. Så vi for på en liten sophanteringsutflykt. Nå vi fick ju uppleva nya vyer. Dit har vi inte varit förr.

Idag kommer förhoppningsvis grävmaskinen som ska fixa dräneringen runt vita huset. Äntligen börjar vi se slutet på detta bygge. Och jag har äntligen burit ut allt metallskrot på backen och väntar på avhämtning, så att tomten börjar se bra ut också. Men jag tror min käre make tar och plockar tillbaka lite av skrotet ibland......suck.

Kag har dock erbjudit honom ett eget utrymme på humlegården där han får förvara så mycket skrot han vill, så länge det går att dra igen portdörren så vi slipper titta på eländet.

Jo, fåren har fått promenera hem till humlegården och är nu instängda inför vintern. Nemo var halt efter hämtningen från Märigrund så Yezz och jag fick klara oss på egen hand. Och det gick så bra så. Älskade hund.