Nu har jag varit med Liam till skolan, på promenad med hundarna och matat hästarna. Sen beslöt jag att komma in igen. -10 grader, rimfrost i håret. Fyyy. Det ska bli bättre än idag, så jag tar lite datatid.

Jag beställde en ny kalvningshjälp. Bifogar film på hur det är tänkt att fungera.

Får se då hur det fungerar i verkligheten. Jag har annars haft ett par riktigt bra draglinor, men den ena har gått sönder, så jag har sökt nya lösningar. Jag tycker inte om kättingarna som de bjuder ut, men denna såg bra ut. Just det att du får sätta på tyngden. Med bara draglinor så anstränger du ju ryggen på ett helt annat sätt och dessutom är du mycket svagare. Hoppas bara att det faktiskt går så där smidigt att koppla ur den, annars kan man ju hamna ut på rodeo.

Igår hade vi hemskola och försökte läsa ikapp det han missat under sjukledigheten.

Idag fick han vara som Pippi, som gick till skolan bara för att få lov. Idag är sista dagen inför sportlovet.

Ett av vinterns projekt har varit att rörlägga en bäck.

Det gör vi ju för att få större skiften som är enklare att bearbeta. Då man rörlägger i samarbete med rågrannen så finns det understöd att söka, för en del av kostnaderna.

Samtidigt satte vi ner dräneringsbrunnar för kontrollerad dränering. Det gör att vi kan stänga utflödet av vatten och hålla kvar en del att fukten i åkerjorden under torra perioder. Vatten är ju faktiskt en av de viktigaste komponenterna för en lyckad skörd.

Vi påbörjade också en skogsavverkning i Svartnäs, men den fick avbrytas för vintervägen höll inte för tunga transporter. Virket måste köras ut över en mosse, och fast de hade förberett och kört och packat vägen så blev det plusgrader och traktorn gick igenom. Bara att vänta på bättre förhållanden.

Krister jobbar ju själv i skogen med motorsåg och städar upp efter stormen för två år sedan. Det går ju betydligt långsammare än de stora maskinerna, men å andra sidan så kan han hugga oberoende av om det är varmt eller kallt. Så båda  avverkningsmetoderna behövs.

Det är ju mycket debatt om hur skogen ska skötas nu för tiden, men som vanligt är ju inget svart eller vitt. Man måste anpassa metoderna efter de faktiska förhållandena i skogen helt enkelt. Däremot tycker jag att det är en mycket god idé att ha varierande skogar med olika trädslag i olika åldrar. Den biologiska mångfalden är viktig. Visst kan man tycka det är snyggt med en välskött tallplantering där tallarna står i rad, och industrin klappar i händerna, men biologisk mångfald är det ju inte. I skogen ska det finnas variation, både i floran och faunan. 

Det har blivit lite bortglömt under industrialiseringen de senaste årtiondena, men nu hoppas jag att skogsägare tänker på helheten. I våra trakter tycker jag att det ser bra ut i skogarna, den är varierande, men det är något att hålla i åtanke då man planerar framåt i skogsskötseln. Som med de mesta så är det bra att fundera över var man får sin information ifrån. Följ pengarna. Om skogsplaneringen har sitt ursprung i skogsindustrin, så kanske man kan vara lite skeptisk. De bryr sig inte i skogen eller skogsägaren. De bryr sig om minsta möjliga utgift för mesta möjliga inkomst. Men vi är ju förstås beroende av varandra. Men det är bara skogsägaren som tar besluten om sin egen skog. Så tänk efter lite, hur vill vi att skogen ska se ut i nästa generation, eller generationen efter det? Skogsbruk ju speciellt på det viset att det vi planterar nu, får skördas om 80 -100 år. Det vi skördar har möjliggjorts av tidigare generationer. Man måste lyfta blicken.

Nåja, bara mina funderingar en kall februarimorgon.

Det planeras annars för årets lantbruksutställning. I år är det Ocra utställning. Den har jag faktiskt aldrig varit på. Det kom förfrågan ifall simmentalföreningen vill vara med på något hörn. Mjölkkor och Hereford kommer att finnas. De är duktiga de där i Hereford gruppen, alltid med och visar upp sig. De kommer också att ha en junior handler tävling.

Suck, var är energin i vårt gäng? Vi ligger nog efter vårt grannland här. Tänk vad spännande det skulle vara med en riktig djurutställning, men det kommer inte att hända. Förhoppningsvis orkar någon stå och dela ut broschyrer helst.
Här är alla så extremt rädda för smittor. Man får inte träffa djur från andra besättningar och förstås kan också utställningsbesökare komma med virus på skorna. 

Lite i överkant om du frågar mig. Man kan ju sätta egna djur i egen beteshage då de kommer tillbaka, som karantän, ifall det mot förmodan skulle ha kommit med några bacillusker från utställningen. Men alla djur som ställs ut har ju alla sjukdoms papper i skick, så hur farligt är det nu, egentligen?

Nåja, nu måste jag fånga dagen. Jag längtar till våren och sommaren. Halva året är jag i överlevnadsmode.

Ska vi ta lite 80-tals rock idag?

Sjukledigheten fortsätter för Liam, nu med sjuk hals. Så jag får försöka göra något vettigt av dagarna. På måndag får vi semester, så jag har ju nog en hel del jag hade tänkt ha klart innan det, men så är det med sjuka barn. Bara att gilla läget.

Idag vaknade vi till -17 grader, så jag kan ju inte säga att jag är så besviken över att behöva hållas inomhus största delen av dagen. Vackert,men hu så kallt.

Jag har ju nog saker som behöver göras inomhus också. Jag brukar ju skylla på att jag inte har tid för städning och att reparera söndriga kläder och sånt, men nej, tidsbrist var inte orsaken till att det inte blir gjort......

Inom mig pågår ständigt en inre kamp om att skaffa mer djur eller låta bli. Vi har ju bara en katt kvar, och jag har tänkt att efter henne så tar vi inte mera katter. Visst är de härliga och söta och helt underbara, men att springa och släppa ut och släppa in nätterna igenom kan jag nog vara utan. Dessutom tappar de ju minst lika mycket päls som hundarna. Får se då om jag klarar av att säga nej, då bilder på kattungar dyker upp. Plötsligt så ser man ju bara "DEN" som man bara måste ha. 

Men en katt är ju minsta problemet. Hästar är ju ett betydligt större problem. Åhhh, vad det är svårt. Helt ljuvliga ponnier och stora hästar ramlar framför mig hela tiden. Det är bara att knipa ihop ögonen och försöka att inte se dem. VI BEHÖVER INTE MERA HÄSTAR!!!!!!!

Hmmmm.....

Och så var det ju det här med hundar. Världens bästa Yezz fyller 10 år i april. Kan ni förstå?

Hon är ju min absolut bästa arbetshund och henne litar jag fullt på då djur ska flyttas. Men visst märks åldern på henne. Varje år är nog ett bonus med henne som arbetshund numera. Linns Nemo vallar nog också gärna, men han och jag synkar inte. Nix, han är Linns hund.

Och så har vi lillan då. Ozkan. Stackars lilla Åsk har inte fått den uppmärksamhet som hon skulle ha behövt. Hon är en kul typ, men allt för vek för att kunna litas på i tuffa situationer. 

En vis hundtränare sa en gång att livet är för kort för att kasta bort på dåliga vallhundar. Och så sant så. Visst kan jag sätta mer tid på Åskan, men visst vet jag att hon inte har vad som krävs.

Så vad betyder det?

Borde jag skaffa en ny hund?

Ja, förstås, så småningom.

Men så kommer då dessa underbara annonser som jag har så svårt att värja mig från.

Skit också. Vill ha!

Men nej, jag måste behärska mig. Mycket vettigare är att ta en lite skolad hund, som jag kan se om det är typen som passar mig. Jo, jag älskar valptiden och jag tycker om att skola dem själv, men jag tränar för lite nu för att det ska funka. Så nästa år,kanske, en halvskolad hund. 

Vad ska den kunna då? 

Nå jag vill att den ska ha fin utgång i hämtet. Jag vill att den ska ha ett bra stopp. Den får gärna förstå visselsignaler, för det är min svagaste punkt. Sen ska den aldrig släppa kontakten med djuren då vi jobbar. Jobbet går först, oberoende av störningsmoment. Finliret kan jag nöta på själv, bara hunden är intresserad, det är egentligen vallningsdrivet som är viktigast. Sen måste den ha en off knapp. Alltså då jag säger, tack, så ska den släppa djuren och slappna av. Min gamla hund Wilma saknade denna knapp och guuud vad jobbig hon var.

Nå, en ny hund behöver vi så småningom, men det betyder ju också att då har vi plötsligt 4 hundar. Det är kanske onödigt mycket. Visst de brukar ju trilla av pinn också så småningom, men i några år har vi i alla fall 4. Låter jobbigt.

Visst vi turas ju om, Linn har dem ibland, så det funkar ju rätt bra, men ändå. 3 hundar i koppel på promenad räcker nog bra. 

Och sen har vi fåren då. Jag berättade ju redan att i år har vi lite mellanår. Bara drygt 30 tackor som ska sköta skärgårdsbetena i sommar, men rätt många av dem börjar vara till åren, så det blir nog att mönstra ut i höst. Och då behöver vi ny bagge. Och dorper ska det vara. Det är klart. Ingen annan ras intresserar mig längre.

Jo, jag skulle gärna ha några skinn av gotlandsfår, men jisses, man kan ju köpa bara skinnen, man behöver ju inte föda upp dem själv! Eller så köper man en bunt gotlandslamm på våren och slaktar dem på hösten. Förstås ett alternativ till att köpa ny bagge   Men var får man tag på ett gäng avvanda gotlandslamm?

Eller borde jag köpa några dräktiga gotlandstackor nu? Nä, det blev fel. Inga gotlandstackor. Lamm sa jag!

Suck. Snurrar det så här i era hjärnor också?

En sak är säker. På ko sidan är det fullt! Jag kommer inte att köpa nya avelsdjur där. Punkt! Det var enkelt. För jag har ju så mycket nytt och spännande där. Min hjärna snurrar redan fram och tillbaka så mycket över hur jag ska kombinera semintjurarna med mina nya linjer. 

En sak ni kunde hjälpa mig med är hur jag ska tänka med mina ET (embryo) kvigor. Vi har ju bl.a två helt nya importerade släkten. Den ena från Nord-Amerika. Ska jag sätta Nord-Amerikanskt på henne, Sensation, eller ska jag sätta europeiskt för att få upp kroppsvolymen litet, Tomar? Viktigast att hon får en levande kalv förstås, men båda borde passa åt kvigor. Dåligt med kalvningsresultat tillgängligt efter dessa två tjurar, så borde jag börja med någon riktigt säker kvigtjur? Fast jag har inte så många sådana. Då borde jag skaffa ytterligare semindoser, kanske Spartacus eller Testo. Hmmhmmm. Fler doser behöver jag ju absolut inte. Dessutom vill jag ju egentligen fortsätta med något exotiskt åt henne, så att hennes kalv har helt ny genetik också. Sensation? Den har jag bara 5 doser av. Hmmmmm, men då känner jag så dåligt till stamtavlorna på dessa nya. Tänk om hon har någon gemensam nämnare bak i stamtavlan med Sensation. Hennes morfarsfar heter Grinaltas HP Ultra. Och Sensation är Grinaltas. Men det betyder ju inte att de behöver vara släkt. Jag känner ju inte till hur stor gård Grinaltas är. Ok, borde jag djupdyka här lite och försöka hitta mer stamtavlor innan jag kombinerar dessa?

Åhh suck. Fast det är ju det här som är så intressant med avel. Hur kombinera med vad, för att få en så bra avkomma som möjligt.

Den andra Et kvigan har tjeckiskt/ brittiskt/ danskt i generna. Faktiskt så hittade jag Tiger Gallant i henne också. Tiger är hennes morfarsfar. Så då passar inte Tomar. Står och väljer mellan Sensation eller Chaplin åt henne. Ifall jag sätter Sensation åt den andra så sätter jag Chaplin åt denna. Vill ändå hålla dem med olika linjer för att eventuellt kunna kombinera avkommorna. 

Oj, vad det snurrar av simmentalsläkten nu.

Av de höstkalvande så är det dock en kviga som nu visat ny brunst, efter att först blivit seminerad och sedan haft två chanser med tjur. Så hon får gå till slakt. Pappa Hugin, morfar Evolution. Fast denna gång är jag egentligen inte så ledsen över det. Alltså hon har bra förväntat avelsvärde, via pappa Hugin, men hon ser inte riktigt ut som jag vill ha dem. Lite för klen. Så jag har redan tidigare funderat att hon inte kommer att bli långlivad här, men jag tänkte i alla fall testa henne med en kalv. Men nu blir det inte så. Och lika bra. Alltså hon har inget fel, men hon är inte bland de bästa. Så bort med henne. Min uppgift är ju att försöka göra varje generation lite bättre. Då ska man inte avla på sånt som inte är tipptopp. Tufft kanske, men så är det.

Jaja, var det tvätten jag sa att jag skulle ta itu med denna sjuklingsdag? Och så hamnade jag här igen. Tänka sig.

Jaha, det är dags för vinterkräksjukan. Kul. 

Så det blir att stryka lite program och sätta sig och kramas. 48 h måste man hålla barnen hemma efter sista symptom, så åtminstone måndag och tisdag blir hemmadagar. Nå, jag fick nog gå ut och fylla på foder i häckarna åtminstone. Krister är i skogen om dagarna, så jag försöker göra det jag kan så att han inte ska få så väldigt många arbetstimmar per dag.

Men, jag fick just ett kul samtal. Det var en som undrade ifall jag har någon dorperbagge till salu, men nej, jag har ingen bagge och får inga lamm i år men till nästa år måste jag väl nog skaffa någon, annars blir jag ju utan får,

Så berättade han om lite planer om att importera några baggar och tackor från Sverige till hösten.

Vem tror ni var snabb att haka på?     

Jovisst kan vi väl importera några dräktiga tackor och en bagge till hösten?! 

Har jag inga begränsningar alls? Man måste ju inte alltid ta den mest invecklade vägen. Men adrenalinrusch blev det ju direkt. Va kul!!! Jepp, vi är med. Borde jag fråga nån annan i familjen? Nääähhhh.

Annars så börjar äldsta tackan Maa tappa i hull. Varför skickade jag inte henne med slakttransporten i höstas? Nä, för att jag är för blödig. Nu får hon lite extra kraftfoder, som de andra inte får, men jag vet inte om det räcker. Min blödighet kommer ju i värsta fall leda till att vi tvingas bulta henne istället. Jag är så korkad.

Annars så börjar planen för skydd åt korna på betet klarna. Det blir ingen presenningshall, puhhh, utan troligen en hall med snedtak. Våra myndigheter drar ju ut på årets ansökningsregler, så att det ska bli så bråttom som möjligt. 

Man får då inte köpa något material på förhand ifall man vill få investeringsbidrag, så nu väntar jag på svar från NTM-centralen om de alls vet när vi kan tänkas få veta något. Första ansökningsomgången går ut 15.3, så det vore ju trevligt ifall de fick bakändan ur vagnen och skickar ut villkoren. Det krävs ju affärsplaner och byggnadstillstånd  och gud vet vad, så det är ju inte bara att klicka hem.

Kossorna börjar annars fylla ut nu på bredden. Roligt att se alla runda kalvmagar. 3 veckor kvar nu till första kalven ut. Vi ska iväg på lite skidsemester i månadskiftet till Vuokatti, så hoppas de kniper ihop då ännu.

Jag beställde annars hem en varmkompost förra veckan. Den ska till vår nya sommarstuga på ön. Där kan vi då kompostera matlagningsrester och materialet från utedasset. Det kräver ju lite extra åtgärder då man är på en ö.

En plastkompost i stenimitation inlindad i massa plast. Allt för miljön   

Jo, annars vi var ju och donerade blod för någon vecka sedan. Det var nog inget att vara rädd för. Ångrar nu att jag blev 54 år innan jag tog mig iväg på blodgivning. Nå, bättre sent än aldrig. Men ifall du funderar på det, men inte riktigt vågat: GÅ, det var mycket enkelt.

Dagens musik:

Vi ska få smått!  

Skam den som ger sig. Pyttesmå fina fjuniga persikobebisar.

Oj måtte de nu växa sig stora och fina och goda. 

Jag är så ivrig! 

Jaja, jag håller aldrig vad jag lovar mig själv.

Idag beställde jag 6 semindoser till.... Sa jag inte åt er att jag inte får beställa mer nu?????

Nåja, snålheten bedrar visheten, som det brukar heta. 

Nämligen så kollade jag upp leveranstider och priser för kväve och semindoser och så stod det då att leveransen är 40€ billigare ifall man köper 24 doser eller mer. Jag hade beställt 20 doser. Chaplindoser kostar 10 € st, så för den extra 40€ så får jag ju 4 doser! Så jag beställde 6....., 4 låter ju lite ynkligt. Men 4 st var ju gratis, kan man säga. Så nu gjorde jag ett fynd igen.

Behöver jag då dessa? Nä, inte egentligen, men, jag har använt ganska många Chaplin förr och alla kalvningar har gått bra. Men jag har sålt kvigor dräktiga med Chaplin och så har jag själv en del unga kvigor efter Chaplin, men de är i den gruppen som jag bjuder ut till försäljning, så eventuellt så far de iväg där. Jag har faktiskt bara en tjur efter Chaplin, en riktigt fin biffig typ. Men han är tyvärr bärare av Blindgenen efter sin morfar, så han går till slakt, så orsakerna att använda några Chaplindoser till överväger. Dessutom kan han användas åt kvigor, och jag har lite brist på homozygot hornlösa tjurar som passar åt kvigor, så det här blir nog bra ska ni se. 

Sen har jag ju redan, nästan, bestämt mig för att spara av dessa sommarens doser till vinterns semineringar, utan ytterligare beställning av doser, så lite Chaplin ryms nog med, ju.

En trist sak var att en annan tjur som jag använt, visar sig vara bärare av TP, Trombopatia, blödarsjuka. 

Jag visste inte att han inte var testad innan, men då jag hade en fin ungtjur till salu så efter honom så märkte jag plötsligt att han var bärare. Först trodde jag att det var något misstag, för jag visste ju att mamman inte var bärare. Och pappan var då semintjur. Men då jag sökte upp honom i databasen, så javisst, han är bärare. Det är då fina kvigtjuren Mustik.

Jag fick plocka bort min tjur från försäljningslistan, för förutom att han var bärare av TP från pappan, så var han också bärare av Blind-genen från morfar. Tala om otur. Så sannolikheten att hans avkommor skulle bli bärare av det ena eller det andra eller båda är ju så stor, så det är ingen idé att avla på den.

Jag har 2 fina dräktiga kvigor efter Mustik, men de var tack ock lov inte bärare någon av dem. Men sen har jag 3 kalvar som föddes nu på hösten, och de har ännu inte fått sitt svar på TP. Sannolikheten att någon av dem också är bärare är ju ganska stor.

Men tänk hörni, innan vi började testa för dessa sjukdomar så var vi intet ont vetande. Och fast man har någon bärare av det ena eller det andra så har det ju egentligen ingen betydelse, det är ju först då man kombinerar 2 olika bärare som risken finns för sjukdom.

Så jag har t.ex i dagsläget 3 kor som är bärare av Blind-genen, men vi testar ju alla avkommor för att förhindra ytterligare spridning. Men jag kommer nog att mönstra ut dessa då jag har rena avkommor som jag kan fortsätta med istället. För det är ju förstås riktigt prima dikor i övrigt.

Annars är det mötesvecka denna vecka. Ikväll är det simmentalföreningen, på fredag är det mitt första möte i köttutskottet och på söndag har samfälligheten styrelsemöte inför årsstämman. Jag ska försöka organisera mina hjärnceller så att jag håller ordning på allt. Kvällens möte går på finska, de båda övriga på dialekt.

Och på fredag har jag också anmält mig, för första gången i mitt liv, till blodgivning! Jag har varit för feg tidigare, men nu sa Linn att hon tänkte gå, så då hakade jag på. Det ska bli intressant.

Jag håller nu annars på att skicka ut lite vägfakturor, men det är så himla svårt att hitta folks adresser nu för tiden. Och adresser måste ju vara så himla korrekta nu, annars har de nog ingen chans att hitta fram. Annat var det förr, då postsorteraren och utdelaren kände folk. Det var nog bättre förr, då det var sämre.

Imorgon flyttar årets första avelstjur. En riktigt snäll nallebjörn med Orvar som morfar. Han heter Ivanoff.

Annars är det lite trögt med livdjursförsäljningen i år. Några förfrågningar, men klart lugnare än tidigare år. Kanske folk kommer igång så småningom. Jag har ännu 9 fina tjurar och 10 kvigor till salu. Ännu hinns det ju, men det får nog börja hända något nu snart.

Jaja, vi fortsätter.

Det gör inte så mycket ifall jag inte får några persikor. 

Trädet gör mig glad i alla fall   

Jag läser i inlägget från ifjol att jag just seminerat sista dosen i byttan på Dietrisch och tyckte att det lyckats bra.

Tänkte därför återknyta med resultatet:

Lilla 539 Jascha POS, född 15.11.2022 Far VB Chaplin, morfar Orvar av Frönshult, mormorsfar Romeo.

Denna måste ju sparas förstås. Denna också......

Fast det såg dåligt ut för henne ett tag före julen. Då var hon bara en månad gammal och så pågick det brunstridning i rasthagen. Och lilla Jascha var i vägen och blev troligen trampad på i magen då någon oförsiktig hoppade ner. Krister höll på att skrapa i skrapgången då han får syn på den lilla kalven som ligger på sida och krampaktigt sparkar med alla ben. Han ringer åt mig att komma och hjälpa till och jag får den upp på benen och in i en sjukbox där den igen lägger sig ner och sparkar. Stackars liten. Jag tar också in hennes mamma. Då trodde vi nog att hon skulle stryka med faktiskt. Vi trodde kanske att något var krossat och att hon hade fått inre blödningar. Men döm om vår förvåning då hon efter en stund står och diar sin mamma! Efter så låg hon nog en lång stund i bädden, men hon var ju öm förstås. Men hon repade sig helt på egen hand. Det trodde vi verkligen inte då vi först hittade henne sprättandes i rasthagen. Efter några dagar i box fick de gå ut med de andra igen. 

Jascha planeras semineras runt nästa jul  någon gång. Vilken trevlig tjur ska vi hitta åt henne då?  

Igår fick annars Icon komma bort från sin betäckningsgrupp. Uppdrag slutfört.

Han ska så småningom få gå tillbaka till sitt gamla grabbgäng, men igår sålde jag en av de större tjurarna som kommer att flytta till ny gård så fort vi får svaret på den senaste salmonellaprovtagningen, så jag vill inte riskera några skador på den från drabbningen då tjurar släpps ihop. Det ska ju alltid testas lite vem som är störst, bäst och vackrast.

Jag tog också en bild idag på kalvgömman.

Den fungerar alltså riktigt bra. Hit går då kalvarna precis när de vill och har en egen sovhörna och fri tillgång på kraft- och grovfoder. Här ligger de oftast. Där de får vara ifred för tjatiga morsor.

Jahapp, jahapp. Dags att gå skuffa lite skit. Det ska skrapas i rasthagarna och köras in nya balar i foderhäckarna. Krister har varit upptagen med ett dikningsprojekt i Liden nu många dagar redan, så jag får snossa på för mig själv. Passar mig utmärkt. Bara jag och kossorna, då mår jag bäst.