Infogar både bild och film så alla kan se.

Xanna hade beräknad nedkomst 2.11 Hennes juver har varit fyllt redan länge och vi har alla gått omkring och bara väntat på den lyckliga nedkomsten.

Fredag kväll och Krister frågar vilken tid jag vill ha bastun klar. Klockan 20.00 ska jag nog vara inne, lovar jag.

Jag ska bara......ta in hästarna, mata fåren, stänga in tacklammen över natten eftersom en varg har synts till i grannbyn, se till kalvningskorna och eventuella brunster.

Nå förstås trampar Xanna oroligt runt i boxen, hon har påbörjat kalvningen.

Jag skickar sms att jag troligen inte kommer att kunna hålla tidtabellen, men om Krister kan hålla ett vakande öga i övervakningskameran och meddela när det närmar sig och fötterna syns så hinner jag sköta hästar och får under tiden?

Så jag springer iväg och gör allt annat klart och kan konstatera att kalvningen inte gått så långt framåt som jag hade önskat. Jag kan ana en klöv och kanske en till, eller? Xanna är orolig och stiger upp och svänger om så fort jag kommer för nära.

Tack och lov är hon lättlurad med havren och kommer ganska smidigt fast i låsgrinden.

På med plasthandskarna och känn efter: en STOR klöv och ett huvud. Nej, nej nej! Jag trycker tillbaka huvudet och får tag om knäet på den bakåtvikta klöven. Det sitter som berget.

Jaha, jag ringer in och ber om hjälp och ringer efter mamma som får komma som barnvakt.

Vid fellägen på får så kan det också vara besvärligt, men då trycker man med några fingrar och krånglar på en stund så brukar det lösa sig.

Men en ko är det lite värre. Kalven väger runt 60kg och kossan som har krystvärkar väger runt 800kg. Det är inte så bara att trycka in en kalv tillbaka och dra fram bakvända ben.

Då Krister kommer så stoppar han in sin arm och trycker tillbaka kalvens huvud i utdrivningskanalen samtidigt som min arm går under hans och söker efter det bakvikta benets klöv.

Det tar alla mina krafter, dels att arbeta mot kons värkarbete som ibland klämmer om våra armar så det tar så helsikes ont, dels att få klöven svängd först utåt mot bukväggen och sedan rätt väg i kanalen. Puffa dra, puffa dra. jag är nerklätad av allt möjligt slemmigt och svetten rinner.

Till sist får jag klöven vänd och ploff kommer klöven ut. Yes!!!!

På med draglinorna och så börjar vi dra. Snart kommer även näsborrarna och tungan fram. Tungan rörs: Den lever!

Snabba tag nu, och dra och dra och Xanna krystar en sista gång, kalven stannar till lite vid höfterna, men vi tar ett nytt grepp och ploff, kalven faller till golvet. Vi drar upp den i liggbädden, ger lite hjärtmassage och torkar den med handduk och halm, kollar luftvägarna och drar ut lite slem. Kalven ruskar på huvudet och andas bra.

Åhh så skönt!

För säkerhets skull hämtar jag en nappflaska och fyller med råmjölk från Xanna medan hon ännu står fast i låsgrinden. Hon sparkar några hugg, men jag får så småningom flaskan fylld. Först kommer bara några ynkliga strålar, men då jag dragit några gånger så är det som om proppen går ur och mjölken kommer i stora mängder.

Jag för flaskan till kalvnes mun och den börjar ganska snart att suga i sig den viktiga råmjölken.

Nå nu har vi gjort det vi kunde ikväll. Vi släpper lös Xanna och går in och duschar och sätter igång en tvättmaskin. Liam är fortfarande vaken då vi kommer in. Blev ingen bastu ikväll heller, men en levande kalv är ju inte helt fel.

Idag på morgonen ser jag i kameran att den nya kalven har svårt att hålla balansen. Förstås kan han ha problem med frambenen som vi jobbade så hårt med igår kväll.

Jag går ut och sätter fast Xanna igen och hjälper kalven till spenen. Det går ganska snabbt och han hugger hungrit in direkt han får spenen i munnen. Detta skede kan ibland vara väldigt jobbigt om kon trampar oroligt omkring och kalven inte fattar vad den ska göra, men flaskan han fick igår kväll har gett mersmak och därför har han ännu krafter kvar.

Benen håller inte riktigt att stå på än, men det finns ju andra sätt.

Nu är de tillbaka upp i liggbädden och jag har ännu inte sett att han skulle ta något eget initiativ, men han drack så mycket i morse så han klarar nog sig några timmar än. Kanske måste jag hjälpa ännu en gång innan de klarar sig helt själva. Men den kritiska delen är över. Nu kommer den nog att klara sig.

Det har alltid varit svårt att få Liam klippt. Hans pannlugg är alltid för lång och håret hänger över öronen. Så fort jag närmar mig med saxen så får han myror i brallorna.

Men undrens tid är inte förbi. Här om kvällen då jag klippte hans far med klippmaskinen så blev Liam väldigt intresserad och ville bli klippt han också. Det var mycket spännande må jag säga. Jag visste ju inte om han skulle ångra sig efter att jag dragit ett drag med rakmaskinen. Skulle ju kunnat bli en intressant frisyr!

Så samtidigt som jag försökte vara så snabb som möjligt så måste jag ju också vara extremt försiktigt för att inte riva i hans mjuka hår.

Det gick vägen och även pannluggen for. Bebi vort fin! Blev hans kommentar.

Berätta inte för honom vad storasyster sa: HERREGUD VAD HAR DU GJORT!?

Så nu har vi en ny bebis, knappt så vi känner igen honom. Och luggen växer ju ut igen, om vi tycker så   

Före:

Efter:

Idag ska jag ta nya salmonellaprov på försäljninsdjuren. Det finns krav på att gårdar inte ska köpa djur som har salmonellaprov äldre än 2 månader. För oss innebär det att det blir många prov per år. Det skulle ju vara enkelt om man sålde alla djur på samma gång, men livdjurshandeln pågår hela året och då gäller det att inte ha föråldrade prov.

Nästa vecka flyttar åtminstone 1 tjur, så jag måste skynda mig att få in provburkarna.

Skiten ska packas i små burkar som stoppas i plastpåsar. Plastpåsarna i en skyddande låda och så i ett kuvert. Det gäller ju att se till att paketet inte riskerar gå sönder under transporten och skiten rinner ut.

Igår avskiljde vi 12 vårfödda kalvar från sina mammor. Så nu är det allsång på backen. 24 djur som råmar allt vad lungorna ger. På med öronskydden, de slutar nog snart.