Alla inlägg under maj 2016

Av Cindi Groop - 31 maj 2016 11:50

Igår hittade vi en förlamad ko. Viivi låg helt raklång på liggbädden. Det enda som rördes var hennes ögonlock.

Vi ringde veterinär och hon fick någon lösning direkt i blodet. Vi drog upp henne på sidan med hjälp av hjullastaren och efter en stund steg hon upp!

Jag gick bakom henne så att vi fick in henne i en sjukbox. Där föll hon ihop igen och där har hon legat sedan.

Vommens rörelser hade också stannat av, så jag fick igen stjäla en grästugga av en annan idisslande ko för att få de rätta microberna åt Viivi. Så köpte vi 900gr matsoda och blandade 1/3 av det i ljummet vatten och gav åt henne. Jag passade samtidigt på att ge henne några extra flaskor rent vatten eftersom hon inte drack av sig själv. Sent på kvällen började hon idissla igen, YES!!!!!

Men som sagt hon ligger ännu oförmögen att stiga upp. Hon har en 2 månader gammal kalv, så det är inte kalvningsförlamning. Nervskada är det inte heller eftersom hon steg upp och gick kansk 30 meter igår. Magnesiumbrist trodde veterinären, men varför skulle hon ha fått det? De får ju mineraler alla dagar.

Ja inte vet jag.

 

Håll nu tummarna för att det ska gå bra för söta Viivi, så hon inte får en föräldralös kalv.


Väntar idag också på första semineringsbesöket för denna sommar. Räfbackens Zumba ska semineras med Worldwide.

Och i stallet arbetar rörmontören med att sätta in varmvatten. Full rulle som vanligt alltså.

Liam får vara med mormor och morfar idag.

ANNONS
Av Cindi Groop - 28 maj 2016 12:40

Ja inte i pengar alltså, utan en kort, liten egentid att hastigt ögna igenom rubrikerna i dagstidningen.

Cornflakes är tydligen gott.  


Jag försöker, jag försöker anpassa mig till att enbart sköta barn. För då jag inte är barnvakt så går det inte att göra någonting annat. Alltså ingenting. Jag försöker fokusera på att ta hand om barnet, men då det finns så tusans mycket annat som borde göras! Att läsa tidningsrubriker är ju bara det enklaste som jag tycker att jag måste få göra för att alls hänga med vad som händer i världen. Men bäst är det ju att göra sånt då resten av huset sover.


Problemet är ju att det inte går att stänga av huvudet fast båda händerna  och ögonen är upptagna med att förhindra att barnet gör något han inte borde. 

Så nu försöker jag fundera på vad jag kan minska på för att få vardagen att gå ihop. Jag är ju för engagerad i allt möjligt trams. Vet ni att det finns folk som inte sitter med i någonting alls! Inga styrelser eller grupper eller föreningar. Så går det tydligen också att leva. Det borde jag lära mig. Jag tycker inte heller om att göra ett halvdåligt arbete i det jag är med i. Och det gör jag nu. Lillen kommer först, sen måste jag försöka hålla igång hushållet, mat, tvätt, städning osv och sen har jag ju några djur som behöver min tillsyn lite då och då och så var det allt det här andra då.

T.ex min plats i slc´s fullmäktige. Nja, det är inte så många möten i året och jag är bara ledamot så i princip så behöver jag bara gå på möten och sitta av tiden, men nu är jag ju inte riktigt så funtad, utan om jag ska vara med någonstans så vill jag göra en insats. Och i år har jag misslyckats med det. Jag skrev en motion om att jag tyckte att slc´s styrelse skulle utökas med en fast plats för en kvinna och för en ungdom, för i likhet med så många andra styrelser så sitter det bara gamla gubbar där. Givetvis fick motionen mothugg från beredande organ, och jag hade ingen barnavakt,( typiskt kvinnor!) så jag kunde inte prata för min sak då den kom upp till behandling. Och hur många gubbar tror ni tog någon notis om den?

Sånt kan gräma mig länge. medan jag skuffar barnvagnen här fram och tillbaka har jag nog hunnit skriva många brandtal i huvudet, men till vilken jäkla nytta.

Så, sånt måste jag stänga av.

Jag kan inte gå hemma och vara frustrerad. Jag borde istället njuta av varenda minut med mitt gullegryn.


Så jag borde avsluta allt jag sitter med i. Stänga av. Leva i nuet. Fokusera på att få diskmaskinen tömd och kanske en tvättmaskin ibland. För nu känns det som om jag slits mellan två världar. Den värld jag byggt upp då jag hade två nästan vuxna, självgående barn och den värld jag sitter i nu. Med en tidskrävande 1-åring. 

Och ja, jag vill faktiskt tävla i FM i vallning i höst. Det vill jag. Nu har jag en fantastisk hund som har alla möjligheter att gå hur långt som helst. Och nu är hon i perfekt ålder. Men man kan inte bara ta hunden av gården och åka iväg på tävling. Det ska tränas, tränas och åter tränas. När har jag tränat sist?

Jag försöker att inte bli frustrerad. Det är inte Liams fel att jag tror att jag hinner mycket mer än vad jag egentligen hinner med.

Så hur ska jag kunna stänga av allt det andra? Hinner jag sen då Liam är 15? Hur gammal är jag då?


Nu vaknar han, måste gå. Och jo diskmaskinen är lika full än.


Älskade sötnöt   

       

ANNONS
Av Cindi Groop - 25 maj 2016 13:25

som jag kan åka på.


En flotte som man kan köra fåren på fram och tillbaka till sommarbetet på, och använda till egen förlustelse däremellan.


Något i stil med denna:

Hur svårt kan det vara?


Lite bräder, hammare och spik och något som det flyter på. 


Ja, nästan så att jag kanske klarar av att bygga den själv. Men inte riktigt.

Men om jag beställer hem materialet och placerar det på gräsmattan och låtsas börja bygga. Kanske någon i min närhet börjar hjälpa till då? Är det värt att försöka.


Hittade en riktigt lämplig flotte, till lämpligt pris, färdigt med motor och allt. Bara ett litet krux. Den fanns i Skåne.


Varför finns allt roligt i Skåne just?



Av Cindi Groop - 21 maj 2016 14:38

Igår kom 670km till på pick-upens tripmätare.


Varför då då?


För att vi hämtade våra nya baggar förstås! 

Gården fanns riktigt bakom takana längst bort på en slingrande grusväg långt bort om ingenting. Tänk vad mycket skogsmark det finns i detta land.


På vägen dit åt vi lunch på ABC-stationen i Viitasaari. Den fanns på en riktigt naturskön plats invid en insjö. Vi hade en kupong med två till priset av en, så vi tog varsin köttmästarens broilerfilé. Riktigt gott var det. Det känns så bra nu för tiden då ABC-stationerna använder enbart inhemskt kött i sina portioner. Nästan den bästa restaurangen som finns, med tanke på det. Går man på någon lyxig krog i stan så är det inte alls säkert att man får inhemskt kött utan någon hormonstinn biff från Paraguay. 

Så tacka vet jag ABC.


Ja, baggarna ja. 

Vi fick välja i en hop med kanske 25 baggar som sprang runt i vild galopp. Jag bad att hon skulle söka fram några lösgrindar så att vi kunde sortera ut de renrasiga. Så med lite strul fick vi in dem i ett hörn. Vi valde ut två snyggingar. Slängde in dem i transporten och startade iväg på den långa vägen hem.

De ser nog bra ut, men det verkar som om de inte just blivit hanterade av människor. Så vi vågade inte sätta dem direkt ut på bete idag, utan de fick gå bakom kogrindarna med de dräktiga tackorna nu först några dagar, så får vi se om de lungnar ner sig så småningom.

Nu är det kö till datorn. Får sluta här. Hej så länge. 

Av Cindi Groop - 19 maj 2016 05:30

Jo, det ska jag berätta.


Minken som dödade två hönor och vår vackra tupp, den sköt vi ju. Den dog tyvärr inte direkt, men den kröp under den gamla stockstugan på gården och sedan har ingen sett honom.

Samma dag fick vi höra att tidigare på en annan gård, ca 1 km härifrån hade de samma dag fångat en mink i en fälla. Två minkar samma dag alltså.

Nåjo, vi trodde det var färdigt med det, tills Linn sa att hon hade sett en mindre mink springa längs vägen nedanför vår gård. Men hon var inte säker, det kunde varit en hermelin, eller en halt katt ?!


Vi tog inte större notis om det, tills hon plötslig en kväll fick ett himla sjå med att hålla minken ur fårhagen där de nyfödda lammen fanns.

Innan jag hann till platsen med bössan, så hade minken försvunnit in i grannens uthus.

Jag hämtade minkfällan, som vi hade fått låna av en annan granne, gillrade den i brist på annat med lite av hundarnas torrfoder och placerade den i en rishög bredvid vägen.

Vi hade inga stora förhoppningar om att fånga minken med hjälp av torrfoder, men jag tänkte fixa lite strömming till nästa dag.

Nåja, nästa dag hade vi köttpackning på schemat och jag kom på idén att gå och lägga lite kofett i fällan.

Döm om min förvåning då jag märkte att vi redan hade fått napp!

Där satt den då den fula fan.

Nä, den är ju tyvärr ganska söt.

Lite fett fick den smaka på i alla fall. En sista måltid.


Jag gick till ägaren av fällan och frågade: Hur gör vi nu?

Men han kom tacksamt och tog hand om både fälla och fångst.


Tyvärr tror jag inte denna historia slutar gott för minkens del. Men för naturens del, desto bättre. 

Dessa djur är eländiga naturmarodörer och dödar inte bara mina fina hönor, utan också vilda fåglar och deras ägg.


Det är ju synd att sådana här historier alltid måste innebära någons död, men om någon måste dö, så är väl minken det bästa alternativet?


Nu har jag däremot fått höra att vargen observerats i grannbyn. Det kräver kanske lite tyngre beväpning än jag har att tillgå.

Jag har inget emot att vargen strövar i skogen, men som djurägare så blir jag lite nervös.

Det borde ju finnas tillräckligt med vilt åt den, bara den inte i misstag snubblar in i våran hage.


Så med förhoppning om att jag inte får någon historia om vargen att berätta, lämnar jag er denna gång.

So long!

Av Cindi Groop - 18 maj 2016 07:11

Idag för ett år sedan for vi iväg till BB. Helt otroligt! Kan ni förstå att vår lilla bebis fyller ett helt år redan?

 

Och vilket härligt första år vi har haft tillsammans. Ja han har spridit så mycket glädje och kärlek under detta första år. Tänk att något som man inte visste att man ville ha, kan komma att påverka ens liv på ett så oerhört positivt sätt.

Det första alla frågar efter då de kommer hem är: var är Liam?

Alla vill krama Liam.


Han fick dela sin första födelsedag med storasyster, eftersom stora tjocka släkten inte hade möjlighet att fira då hon fyllde 22 i slutet av förra månaden.

Men nu firades det med mostrar med familj och morföräldrar.

Grillade hamburgare och en rinnig, men god, rabarbertårta stod på menyn.


Av oss fick han ingen present, men han ska få gå in farmors gamla hus och leta reda på någon begagnad leksak som vi sparat från förr. Lika roligt det då man fyller 1.

Linn fick heller ingen present, men hon ska få en 20 år gammal varmvattenberedare monterad i stallet, så hon kan tvätta sina hästar med varmvatten.

Mina stackars barn.

Ja det kanske låter bedrövligt, men det är ju vad de helst vill ha. Och jag ser ingen idé att konsumera nytt bara för konsumerandets skull.


Så har de ju något att berätta då de blir äldre; ja då jag var barn, då fick vi bara begagnade saker i födelsedagspresent   


Puss på er gullungar.

 

 

Av Cindi Groop - 17 maj 2016 07:50

Ni märker ju att min tid vid datorn är begränsad. Jag har en ytterst aktiv 1-åring som hinner med allt han inte borde om jag försöker titta åt ett annat håll. Skräppåsen, wc-byttan och blomkrukorna, det är spännande grejer det.


Nu sover han tack och lov ännu idag, så jag tänkte använda min tid här för en gångs skull, även om två tvättar ligger i maskinen och borde hängas upp, men det hinner jag väl med sen.


Nu återstår endast två kalvningar. Det ser inte akut ut, så jag gissar att det låter vänta på sig någon vecka än. Lamm däremot kommer i parti och minut. 10 tackor har lammat och vi har hittills 22 lamm. Tycker att det börjar räcka nu. Tänk kommer det lika mycket till! Vad ska vi göra med så mycket får????

Vad har jag ställt till med?

Med snygga som fasiken är dom.

   

Jag planerar att hämta mina nya avelsbaggar nästa vecka. Måste bara arrangera praktiskt med barnvakt och kanske resesällskap, för det går nog åt en hel dag.

Får se då vad jag har handlat. Det är nog lite som att köpa grisen i säcken.


Liam älskar att gosa med fåren.

   

Det här är Brumma, en ungtacka som fick lite hjälp förra våren och som betalar tillbaka genom att vara världens gosigaste.


Tackorna har däremot varit lite besvärliga i vår. Det är främst gotlandsfåren som inte har respekt för eltråden då gräset är grönare på andra sidan. Nu har vi balkat av ett mindre område i hagen med hjälp av kogrindar, för att de ska hållas inne. Då lamningen är över så ska de flyttas till bete, men jag vill ha dem nära så länge som vi övervakar lamningen. Det verkar fungera.

Lammen kryper nog rakt genom grindarna, men de springer ju inte så långt ifrån sina mammor. Tackorna däremot har ingenting emot att vandra iväg och smaka på grannarnas gräsmattor. Ingen skam i kroppen har dom.

Så de får skylla sig själva för att de nu har ett betydligt mindre område att röra sig på.

Ibland undrar jag nog varför vi överhuvudtaget har får, man måste ju inte ha får, faktiskt.

Men jo, visst måste man.


Av Cindi Groop - 6 maj 2016 21:14

Det är fredag kväll och testosteronet flödar för pojkarna.


 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se