Alla inlägg under april 2013

Av Cindi Groop - 10 april 2013 11:32

I tisdags var jag på kurs i småskalig slakteriverksamhet.

En verkligen inspirerande dag och mitt i föreläsningen tänkte jag skicka sms hem och berätta att NU ska vi starta ett hemslakteri!

Nåja, euforin har lagt sig och min smartare hälft har tagit ner mig på jorden igen, men oj vad det skulle vara roligt.

Alltså inte roligt att avliva djur, men hela konseptet tilltalar mig.

I dagens läge så hämtas djuren av en lastbil, där djuren trängs ihop så trångt som möjligt, ibland tillsammans med djur de inte träffat förr. Sen körs de flera hundra kilometer till slakteriet där de får stå och vänta tills följande dag då slaktningen börjar. Förstås blir de stressade och rädda. Och vad innebär det för köttkvalitéten? Ja inte blir köttet mörare av stress i allafall.


Så både för djurens välmående och för köttets skull så skulle det vara bättre med ett lokalt hemslakteri. Dessutom kunde ju konsumenterna där få köpa kött från gårdar där man vet hur djuren behandlas.


Föreläsningen handlade om gårdsslakterier i Tyskland, där det finns små slakterier hur mycket som helst.

Den typiska slaktaren har slakteriet i källaren, köttbutiken på gatunivå och så bor familjen på övre våningen.

I mindre tyska samhällen så finns ladugårdarna mitt i samhället. Därför så föses kossorna längs gatorna ut på bete och in igen till mjölkning. Därför är det enkelt att då det är tid för slaktning så för man bara kon längs gatorna till slaktaren som skjuter kon direkt hon kommer in genom dörren. Hon behöver aldrig utsättas för någon stress utan det är över innan hon hinner reagera.


Det berättades också om ett annat sätt, och det innebär att djuret förs in i en behandlingsbox hemma på gården. Där skjuts det och tappas på blod, och sedan får man föra det döda djuret till slakteriet, bara det fanns inom en timmes transportavstånd.

Oj, om det kunde finnas här! Jag har hela tiden velat att djuren skulle få dö hemma och sedan får slaktkropparna transporteras för vidareförädling. Då behöver det levande djuret aldrig uppleva skräcken i transporten.

Jag tvivlar på att de finska myndigheterna skulle godkänna ett dylikt sätt i Finland. Nej, nej, det är för farligt, strängt förbjudet! Vi borde ju ha samma regler inom EU, men se det har vi ju inte alls. I vissa fall tycker jag att det är bra, men kanske de kunde ändra sig lite just i samband med små slakterier.


Föreläsaren sade också att konsumenterna i Finland inte vet vad bra kött är. Det enda kött de äter är det som köps i stora affären packat i plast. Kött från små slakterier i Tyskland har en helt annan mörhet, just p.g.a djurens hantering.

Jag blev ju givetvis genast intresserad av att åka till Tyskland och se och uppleva ett sådant slakteri och dess produkter.


Tyska konsumenter uppskattar också dessa små köttbutiker, men där finns ju förstås en helt annan tradition av att handla kött i en speciell köttaffär. Den finska konsumenten vill väl kunna köpa allt från blöjor till kryddig korv på samma ställe.


Jaja, som sagt jag blev riktigt ivrig där ett tag. Ja, jag har fortfarande en dröm om att kunna erbjuda hela kedjan från frigående djur till färdiga produkter som ägg, korv, lufttorkad skinka, inälvor och fint färskt kött i en mysig butik på landsbygden. Jag skulle vilja ha 50 tackor + lamm, 50 svin, 50 kalkoner, 50 sprätthöns och 50 dikor + kalvar.


Äsch, nu fantiserar jag igen. Jag har ingen sådan möjlighet, så sluta drömma.

Men kanske någon annan där ute vill starta ett litet slakteri? 


Det stod faktiskt på tidningen idag om ett litet slakteri som är i startgroparna, men det är i Norra Österbotten, så det blir ändå för långa transporter för att det skulle vara intressant för oss.

Hur ska jag få barnen lurade att utbilda sig till slaktare och företagare? Nä, nu börjar jag drömma igen...


Bifogar inga bilder idag. Kanske lika så bra.


ANNONS
Av Cindi Groop - 9 april 2013 06:15

Ja, vi var ju på väg till Maui.

Torsdagen den 7.3 flög vi vidare från Oahu till Maui. Det kändes lite knasigt att ta flyget, för öarna ligger så nära varandra att man kan se den. Varför inte ta båten, undrar man? I värsta fall skulle man kunnna paddla över med en surfbräda, men det är kanske lite besvärligt med kappsäcken :)

Iallafall så tog vi Hawaiian airlines över. Vårt bagage skulle vara färdigt för avhämtning kl 9.30 och bussen skulle hämta oss vid 11-tiden. En sista promenad ner till Waikiki beach hann vi med.

Flyget avgick 13.15 och vi var framme på Maui lite före två. Efter en timmes bussresa var vi framme vid vårt hotell Royal Lahaina Resort www.royallahaina.com

Vilket ställe!

Jag kan inte beskriva känslan, men vi var så glada att vara där just då. Här kan man glömma alla världens problem. Så snyggt, så lungt, så underbart......

 

Det här är utsikten från vårt hotellrum.

 

Detta är vårt rum.

 

Här åt vi frukost. Och vilket frukostbord! Här fanns färsk frukt hur mycket som helst och mosade jordgubbar och allt, allt, allt och lite till. Jag åt bl.a våfflor med jordgubbar och grädde nästan varje morgon, då jag inte år pancakes med lönnsirap och bacon, eller allt på samma gång. En bra frukost på hotell tycker jag är viktigt. Om man börjar dagen på ett bra sätt så kan det ju bara bli bättre!

 

Vackra Bougainvilleas växte överallt, t.o.m längs vägarna.

 

En vy över vår strand. Här var det mycket mindre folk än i Honolulu. Lungt och skönt, precis som vi vill ha det.

 

Vårt hotell fotograferat från stranden.

 

Krister njuter på stranden i sin nya "fina" Hawaiiskjorta.

Fredagen var fri för eget program och vi njöt av att ha absolut inget att göra.

ANNONS
Av Cindi Groop - 8 april 2013 09:14

Igår kom då äntligen Viivis kalv.


 Här fick jag slänga kameran och springa in för kalven landade med huvudet under kroppen. För det mesta ligger kon ner under hela födelsen, men Viivi valde att stiga upp och använda sig av jordens dragningskraft.


   Det blev en liten tjur.

Idag ska han vägas och märkas. Jag uppskattar att han väger runt 40-45kg. Ganska liten kalv alltså för en fullväxt ko.

 

Det tog inte länge förrän han var uppe på benen och började söka efter maten.

 

Nu känns det bättre. Från att ha varit en förlamad ko förra veckan till detta, jag är så glad   

Av Cindi Groop - 8 april 2013 06:00

I år har jag planerat att inte köpa något nytt till min trädgård, utan bara försöka hålla allt vid liv som jag köpte förra året.

Men så kom katalogen på posten!!!!

 

Ojojoj, vad mycket roligt. Hur ska jag kunna behärska mig? Nu blir det nog att köra hem några jordlass och börja planera utbyggnaden av trädgården. För inte har jag väl något annat att göra i sommar?


Jag vet inte vad det är som gör att jag blir så ivrig över några buskar, men det är alltid samma sak. På hösten lovar jag att inte skaffa något mer jobb åt mig, och på våren har jag igen glömt bort allting.

Ny vår, nya möjligheter! 

Av Cindi Groop - 7 april 2013 12:08

Nu tog det längre tid att ta sig till Maui än vad jag tänkt. Ja inte i verkligheten utan här på bloggen :)

Det kom lite jobb i vägen.

Vädret har nu varit utmärkt för att köra ut dynga ur liggbäddarna ut på åkern. Dvs. kallt om nätterna så att vägarna hålls hårda, men plusgrader på dagen så att inte dyngan fryser fast på vagnen.


Dessutom var det nu dags att flytta om bland djurgrupperna. De äldsta kalvarna som föddes i höstas ska avvänjas nu och de vårkalvande korna ska flyttas i kalvningsgruppen. Dessutom ska dräktiga kvigor flyttas från kvigstallet ut med korna och de nyligen betäckta kvigorna ska flyttas in istället. 

Massa koflyttningar alltså. Jag började med att ta in Viivi i kalvningsboxen på tisdagen. Hon har beröknad kalvning till 6.4 men jag tyckte att hon började se lite kalvningsfärdig ut, så jag tänkte att det är lika bra att ta in henne i boxen för att lättare kunna övervaka henne. Jag stängde ut alla andra kor i rasthagen för att kunna ta in henne utan störningsmoment. Förstås smet två ystra kossor med in på samma gång och det blev lite extra spring och hopp. Inget speciellt alls tyckte jag, men jag härjade med de extra kossorna och slängde ut dem igen. Viivi blev lite uppjagad av uppståndelsen men jag kunde snabbt öppna boxdörren och hon sprang glatt in.

Nästa morgon då jag tittade i övervakningskameran såg jag att Viivi låg lungt i boxen. Skönt, jag kan äta min frukost i lungn och ro. Då jag kom ut och började utfodra tjurarna, så låg Viivi ännu. Inga varningsklockor började klinga ännu, men då jag förde mat intill hennes box ovh hon fortfarande låg ner började jag ana att något var fel.

Jag gick in i boxen och klappade henne lätt på ryggen. Viivi är en ganska reserverad ko, så i normala fall skulle hon stiga upp genast jag kommit för nära. Hon försökte ta sig upp, men bakbenen bar henne inte!

Kor kan få kalvningsförlamning i samband med förlossningen, men Viivi hade ju inte kalvat än, så detta var något annat. Jag ringde genast till veterinären som kom inom några timmar. Hans bedömmning var att hon bara domnat ut i benen och att hon skulle stiga upp inom några timmar bara vi fick henne vänd på andra sidan. Han gav en injektion med selen för säkerhets skull. Med gemensamma krafter fick vi den ca 800kg tunga kossan svängd, så att benen som legat under henne nu kom fram. Bara att vänta alltså.

Timmar gick, och hela dagen gick, Viivi kunde nu själv svänga sig från sida till sida, men då hon satte tyngden på bakbenen så föll hon hjälplöst ihop igen.

Nästa morgon hade hon slutat svänga sig själv, så Krister och jag fick hämta en vinsch och ett brett rep som vi lade längs sidan av henne för att få henne svängd igen. Hon hade då fått ena bakbenet i fel vinkel, så därför hade hon inte kunnat svänga sig själv. Jag ringde veterinären igen och han lovade komma igen. Denna gång fick vi tre olika preparat åt henne, Ketovet injektionsvätska som är smärtstillande och antiinflammatoriskt, Selevitan som innehåller selene och e-vitamin, samt Beviplex som innehåller B-vitamin. Detta skulle ges tills flaskorna var slut, 20-30ml/dag.

Viivi låg alltså tisdag, onsdag, torsdag och fredag, men då jag tittade i övervakningskameran kl 5 på morgonen natten till lördag så såg jag att hon äntligen steg upp. Pust, å vad skönt! Hennes beräknade kalvning var ju till på lördag, så jag blev så glad att hon äntligen orkade stiga upp. Annars skulle det vara väldigt svårt för henne att orka med en förlossning. Nu är det söndag och ingen kalv har kommit ännu, men hennes juver är sprängfullt och hon går omkring och vankar. Så nu är det nog inte länge kvar. Pappan till kalven är Räfbackens Xerxes första avkomma. Så nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra.


Suck, det där var bara historien om en ko, och det har ju hänt så mycket annat!

Men jag får korta ner min historia och bara konstatera att de första lammen nu har kommit.

 

En svart bagge och ett vitt tacklamm. Nu är det bara resten kvar :)


Ja, och så trotsade jag vintern och inledde grillsäsongen med att grilla marinerade griskotletter.

   

Nu får det banne mig bli vår snart!!!!!

Av Cindi Groop - 2 april 2013 06:00

Vädret var som vanligt helt underbart.

Denna sista dag i Honolulu hade vi inget ordnat program, utan fick underhålla oss själva.

Vi började dagen som vanligt på våning 5 på Sammy´s restaurang där hotellfrukosten serverades. Där fanns ju förstås allt vad som behövdes: ägg, bacon, korvar, bönor, pannkakor, bröd, frukt, flingor, ja allt man kan tänka sig och lite till. Sammy var överväldigande glad varje morgon. Efter en sådan stadig frukost klarar man sig bra resten av dagen, med endast någon uppfriskande smoothie med jämna mellanrum.

 

Krister och jag beslöt oss för att promenera till akvariet som låg ca. 2 km från vårt hotell. Vi vandrade längs strandpromenaden i makligt tempo.

 

Akvariet var helt sevärt, men inget specielt. De visade förstås många koraller och de färgranna fiskarna som finns i vattnen utanför Hawaii.

Hawaii´s nationalfisk heter, håll i er nu, Humuhumunukunukuapuaá!

Hawaiianska alfabetet innehåller endast 12 bokstäver, vilket gör att deras språk är rätt så speciellt.

         

På akvariet fanns också ett exemplar av den utrotningshotade munksälen. Den hade varit på akvariet i 28 år, och den snurrade runt, runt på samma ställe. Jag tyckte lite synd om den, havet låg ju bar några meter från den.

Dessutom så hade vi ju sett en livs levande munksäl i frihet och det var nog en finare upplevelse än den i akvariet.

Den har jag kanske glömt att skriva om!


Det var nämligen så att då vi var på väg till Kulturcentret, så såg plötsligt busschauffören en munksäl som låg på stranden. Han stannade vid sidan av vägen så att vi fick gå ut och fotografera den.

 

En frivillig vakt gick vid vägkanten och såg till att ingen gick för nära sälen och störde den. Även denna finns på listan över utrotningshotade djur och vi hade verkligen tur som fick se den.

   

Han hade valt en fin strand :)

 

Här står vår busschaufför i blå skjorta i samspråk med vakten i röda byxor.

Vår trevliga chaufför såg till att vi hade en mycket intressant dag, men dessvärre körde han som en galning. Det var gasen i botten som gällde. På Hawaii så finns det nog breda och fina vägar, men vulkanjorden gör att fukt pressas upp underifrån och gör att vägarna är mycket ojämna. Med en liten buss, med dålig fjädring, så innebär det att man kastas upp i luften i guppen. Om chauffören då dessutom har en tung fot så blir resan inte så angenäm om jag säger så. Men upplevelserna i sig gör att man kan förbise såna små detaljer. Men hans dricks kanske blivit större om han kört som folk ;)


Ja detta var ju egentligen en parentes, det skulle ju handla om sista dagen i Honolulu, men det finns inte så mycket att säga om denna dag, vi solade och simmade i havet, gick runt och shoppade litet, tog en drink på en uteservering, ja njöt av livet helt enkelt. Vi  hade tänkt att vi skulle gå tillen finare resturang denna sista kväll, men vi hade promenerat så mycket denna dag, så det blev en (riktigt god) pizza på en resturang nära hotellet och så var det dags att packa inför flygresan till Maui.........

Av Cindi Groop - 1 april 2013 10:15

Jag har blivit lurad haha!

Tänk, fast man vet att det är första april och man själv går och funderar över hur man ska lura någon, så blir man själv så grundlurad. Fnissar åt min dumhet, men glad att jag kom på det innan jag avslöjade min dumhet för den som lurade mig.


Det var nämligen så att vi har fått en bunt biljetter att sälja till skolmusikkårens Humorshow med bl.a Adde Malmberg och humorgruppen KAJ i Närpes 6.4 och i Malax 20.4 Redovisningen  av biljetterna ska vara klar tills imorgon 2.4

Idag fick vi då en påminnelse om att lämna in osålda biljetter imorgon, men så blev vi lovade 4st gratisbiljetter till föreställningen i Taklax den 30.4 om vi lämnar in biljetterna idag före kl 12.00

Jag rafsar ihop våra biljetter, räknar ihop hur mycket pengar som ska bifogas, väcker sonen för att han ska komma med på samma gång och prova ut nya uniformsbyxor, säger att nu ska vi upp till Närpes snabbt. Medan jag väntar på att han ska bli färdig, så sätter jag mig ner vid datorn för att läsa aftonbladet. Där står rubriken ungefär: Har du blivit lurad idag?

DÅ, går det upp ett ljus för mig. Jag har blivit lurad! Det finns förstås ingen föreställning i Taklax. Där fick du mig Anders. Vilken tur att jag kom på det innan jag står och ser ut som en fågelholk utanför kansliet idag. 


Nu har jag alltså ett dygn på mig att sälja ytterligere 3 biljetter till dagsföreställningen i Närpes och 5 biljetter till Malax. Så om du vill ha en biljett, tag kontakt. Detta är inget skämt!

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se