Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.

Och vi har fått skörda de första primörerna.

Mumsfilibabba!

Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.

Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.

Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

Alla är vi små i början.

På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.

Ha en bra vårdag där ute!

Idag lördag blir vår stenfot slipad, rappad och målad. Eller idag och idag, de börjar idag. Jag har ju lärt mig att jag inte vet hur länge det kommer att ta. Men idag har det påbörjats i alla fall.

Jag ville ju att vårt hus skulle passa bättre in i landsbygdsmiljön på backen, som består mer eller mindre uteslutande av gamla stockhus som är rödmålade med vita foder. Dels för att en liknande byggnad då smälter bättre in, men också för att jag tycker att röda hus med vita knutar är fint. Visst funderade jag över andra färger, kanske grått eller gult, men rött var nog hela tiden ganska självklart. Och den färg vi valde att använda är gamla beprövade Riihi som finns på uthusbyggnaderna också. Nu kanske någon tycker att man borde använda någon "finare" färg på bostadshus, men jag gillar Riihi. Jag tycker den är behaglig för ögonen på något sätt.

Så här en bild på vårt grundmålade Riihihus i snön:

Det var svårt attfå katten att gå ut denna dag.

Ja jag har väl inga nyare bilder från utsidan. Bra att bli påmind, kanske dags att fotografera lite igen.

Igår jämnade jag ut den stora jordhög som stått på gräsmattan efter avloppsledningsdragningen med hjullastaren. Nu återstår stenplockning och handarbete för att förhoppningsvis kunna återställa vår gräsmatta så småningom. 

Mitt plommonträd fick ju stryka på foten i samband med utbyggnaden och ett äppelträd har dött, så lite nyplanteringar "måste" också göras. Men vi får se hur mycket jag hinner med.

Nu har lillen vaknat, måste gå. Vi hörs.

Hej,

Liam fick åka ner till mommo och moffa en stund, så jag fick lite extra tid idag. Meningen var att jag skulle uttnyttja tiden till att köra in lite ved och gå genom lite stängsel inför kommande betessläpp, men nu haglar det!?  Usch.

Passar istället på att förbereda middagen lite. Har tinat upp en bit nöt ytterfilé så här tisdagen till ära. Jag vet inte riktigt hur jag ska tillreda den idag. Det är ju inte precis grillväder. I förrgår grillade jag annars hamburgare. Ojoj, så gott det var! Det är nog en av mina favoriträtter att grilla på kolgrillen.

Men, vet ni vad. Jag har ju förbannat dessa datorer så mången gång, men igår plötsligt så fick jag flera saker att fungera. Jag har inte kommit in på min gamla epostpå säkert ett halvår, men igår prövade jag för femtioelfte gången att köra in programmet och då gick det som en dans. Det sa bara tjoff och så började inkorgen fyllas. Jag försökte samma sak på datorn i kontoret idag också och tjoff, så fungerade det där också!? Nu börjar jag misstänka att felet nog inte legat hos mig, utan till epostprogrammet. Varför skulle det annars plötsligt bara fungera?

Dessutom fick jag äntligen in virusprogrammet i laptopen. Förut har jag bara fått in det i kontorsdatorn. Men igår stod datorgudarna vid min sida.

Igår tog vi nya Mycoplasma Bovis prov på vårens alla kalvar. I det stora hela så gick det nog smidigt. Men man blir ganska döv av att stå i en box bredvid oroliga komammor som tror att vi tänker skada deras små bebisar. Vår gård har A-status i M.Bovis programmet som är den högsta nivån man kan ha, men för att upprätthålla den och om vi vill sälja djur till andra gårdar med samma status så får proverna inte vara äldre än 12 månader. Så varje vår samma visa.

Jag börjar nog bli rätt trött på allt extra jobb med det här avelsarbetet. Vi kommer nog att seminera kossor ännu i år, men sen vete fåglarna om vi orkar fortsätta. Det går ju att köpa en tjur också och låta den sköta allt och bara märka kalvarna och skicka till slakt efter 20 månader. Låter som en betydligt enklare lösning.

Nu har vi förstås äntligen köpt en vettig behandlingsbur med en dyrbar våg, men kanske det går att sälja den vidare.

Men, men inte var det meningen att sitta här och spekulera om framtiden. Jag tänkte ju börja berätta om vår husrenovering som skulle ta 3 månader men pågår än.

Vi börjar från början. Nu har jag ju faktiskt före och efter bilder. Eller alla efter bilder har jag ju inte än, eftersom det ännu inte är 100% färdigt. Men ni får se vart det barkar i alla fall.

Så här såg alltså huset ut före renoveringen. 50 år gammalt hus, bara taket som bytts ut.

I augusti 2018 påbörjades så vår lilla renovering och utbyggnad av matsal och farstu.

Fönstren byttes ut och grunderna byggdes.

 Cementbilar kom och golv gjöts.

Det var gubbar i varje fönster.

Det är ganska ansträngande att bo i en renovering. Och vi får väl inse att både byggaren och vi gjorde en missbedömning över renoveringens omfattning. 

Vi var utan utgång från huset i 3 månader. Liam var orolig att tomten inte skulle kunna hitta in, men så fredagen före julafton fick vi dörr!

Den var efterlängtad. Och julbocken slapp in. Vi hade ju nog räknat med att renoveringen skulle vara färdig till jul, men det var den inte alls.

Nå, jag frågade om det fanns någon möjlighet att mitt hus skulle vara färdig till min 50-årsdag i slutet på januari, men jag visste ju nog själv svaret på den frågan. 

Så det blev att beställa en sista minuten resa till Gran Canaria istället. Återkommer till den resan så småningom.

Min insats i renoveringen var förstås materialval och målning samt restaurering av de balkar som jag ville ha i taket i matsalen.

Vi hittade balkarna i uthus i Övermark.

Som jag sedan sprapade och målade hemma i verkstaden.

Svettigt värre.

Och så på plats i den blivande matsalen:

Men sen återstod massor. Eldragning, golvvärmesystem, golvläggning, väggar, tak.

Det här är ju ett viktigt arbete som inte ska synas att man gjort det om man gort det bra. Spackling över skivkanter och spikhuvuden. Jag var själv målarmästare för att spara lite.

Och jag vet inte hur många vita bräden jag målat om kvällarna i verkstaden i vinter. Trodde ett tag att hela huset blir vitt om det behövs så förbaskat med vita bräder.

Så jag målade och jag målade och jag målade. Men sen ska ju allt målas igen i sommar då det är upp på väggen, för nu syns ju alla spikhuvuden. Så jag tror inte den här renoveringen någonsin blir klar.

Men nu lite bilder på hur det börjar se ut så småninom. Sakteligen.

Matsalen:

Södra gavelfönstret byttes ut till franska dörrar.

Det blev trossar till taklist för att undvika besvärliga hörn på vårt sneda tak.

Terapirum för mig och lekrum för Liam.

Okej, det här får räcka för idag. Vi kan väl inte gå igenom ett års renovering på bara ett inlägg heller.

Vi fortsätter någon annan dag. Nu ska jag återgå till ytterfilèn.

Vi ses.
 

Denna vår har varit ovanligt intensiv. Det känns som om vi inte gjort just annat än jobbat från morgon till kväll, och så lite nattskiften till.

Jag är nu egentligen på väg att gå och ta in några av de största halvårstjurarna som är avvanda från sina mammor men ännu går kvar ute. Korna som fått kalv i vår så har redan börjat visa nya brunster och då vill det bli sådant kaos att ha med snart könsmogna tjurar som övar hoppteknik för kung och fosterland.

Vi har haft ovanligt mycket strul med kalvningarna i vår. Stora kalvar plus fellägen och alla möjliga tänkbara problem. Jag vet inte när jag senast har varit så här trött. Arbetet tar aldrig slut då kalvningarna har tagit så mycket extra tid, så har allt annat skjutits på framtiden, så man är jämt försenad. 

Nåja, nu har vi dessutom fått bakslag på våren. Man kan nog inte tro att vi är inne i maj.

Äsch, jag hade filmat snöstormen igår kväll, men det här j-vla bloggprogrammet påstår att jag inte har rätt att ladda upp filmer. Jo, jag vet det är någon inställning man ska söka upp och kryssa för, men det orkar jag inte söka nu.

Jaja, ni vet att vi lever och bilder finns från massa olika roliga och mindre roliga saker som hänt. Men vi hoppas på bättre tid framöver.

Konstigt, jag tror hela tiden att jag ska hitta mer tid, men det vill aldrig lyckas. Men jag slutar aldrig hoppas.