Alla inlägg under mars 2015

Av Cindi Groop - 25 mars 2015 23:52

Klockan är 1 på morgonen, eller natten,hur man nu ser det.

Uppdraget slutfört. Kvigan som kalvade satte jag fast i fångstgrinden och förde fram kalven till juvret. Mamman var lite ängslig först och trampade fram och tillbaka och sparkade mot kalvens huvud då jag försökte föra den till spenarna. Hon har alltså nästan inget juver alls. Hoppas det fyller i nu över natten så det blir någon mjölk till kalven. Efter en stunds kämpande fick jag i alla fall en spene i munnen och kalven drack lyckligt. Om den fått tillräckligt vet jag inte, men i alla fall så mycket så att den klarar natten.


På andra sidan foderbordet såg det bättre ut. Både ko och kalv verkade pigga och glada. Jag vet inte om den fått mjölk än, men den såg så bra ut så den får jag återkomma till imorgon.


Jag blev påmind av en veterinärkompis att jag borde använda plasthandskar vid kontakt med fostervätskor. Det innehåller prostaglandin som används för att sätta igång förlossningar. Nå nog blev det kontakt idag i alla fall. Men kanske jag inte är så känslig, ska vi hoppas. För mig återstår ju ändå 8 veckor.


4 kalvar har kommit nu, bara 16 kvar.

Av Cindi Groop - 25 mars 2015 22:05

Idag först ekologisk kurs hela dagen. 

Hem till kalvande kviga. Vi fick dra rejält innan vi fick ut en pigg liten kalv. Den unga kon rätt medtagen.

Matning av alla djur och så ett försök att få kalven att börja dricka lite mjölk av sin mamma. 


Nehe, kon förstår inte varför kalven är under magen och kalven förstår inte heller vad den borde göra.

Nästa kalvning på andra sidan foderbordet. Över en vecka för tidigt. Då även denna kalvat färdigt tar jag egen kvällsmat kl 22.00 Uppvärmada rester.

Nu har jag värmt mig, ätit litet och vilat litet. Dags att söka upp nappflaska och se till att de nyfödda får den viktiga råmjölken. -9 grader på termometern.

Skickar gubben i säng med telefonen vid sin sida. Han får ta tidiga morgonpasset, så får jag förhoppningsvis sovmorgon.


Febersjuk tonåring i huset. Stackarn måste klara sig själv. Hoppas han hittat något att äta idag.


Nu på med de stinkande arbetskläderna och ut igen.


Vi hörs.


Av Cindi Groop - 23 mars 2015 07:24

Min kalender i mars ser mer ut som om jag var riksdagsman än bonde. Det är kurs och möten och allahanda information och mera möten. Om jag så har en liten stund till övers så har jag valt en paus på kökssoffan framom datorn. Nu inväntar jag skjuts till ösps förbundsfullmäktiges möte i Solf, så det blir inte många rader idag heller.


Vi har tagit in Silla och Viivi i varsin kalvningsbox och inväntar ivrigt vårens första kalv. De ser så sprängfärdiga ut, men ingenting händer. Känns spännande att vara borta hemifrån hela dagen igen då man inte vet när första börjar kalva, men Krister är nu hemma idag i alla fall.


Nu måste jag iväg. Vi ses

Av Cindi Groop - 13 mars 2015 09:31

Den senaste veckan har det bara pratats engelska i det här huset. Vi har haft besök av nya släktingar. Ja släkt har vi ju varit länge, men vi har aldrig förr träffats.


En liten redogörelse:


Min morfar Sven flyttade till USA från Nykarleby med sin familj då han var i 40 års åldern. Han for först till sin bror Harry som bodde i New Jersey i närheten av New York. Harry hade flyttat redan tidigare då hans son Clarence var endast 2 år gammal.

Clarence hade varit på besök tillbaka i Finland endast en gång då han var 17 år 1952. Han är alltså min mammas kusin och fick sin resa till Finland i 80-års present av sin familj i USA. Med sig hade han sin sonson Christopfer som är 32 år och alltså i fjärde led med mina barn.


Min morfars bror Harry dog redan på 70-talet och Clarence har bott största dlen av sitt liv i Florida, medan min morfars familj flyttade till Palo Alto utanför San Francisco i Kalifornien. 

Kontakten under åren har under åren varit ytterst sparsam. Min mamma träffade Clarence senast då han var på besök i Nykarleby 1952, då hon var 14 år.


Jag måste erkänna att jag inte ens visste om att dessa människor existerade.


I tisdags bjöd jag ner dem till skären och bjöd på grillkorv och Närpes grisar. Lite gravad sik fick de också smaka på och de sa att de tyckte om det i alla fall. Hoppas det.


I onsdags for vi på kusinträff till Nykarleby där vi var ca 30 personer. Vi besökte också stugan där min mammas och Clarence´s farmor och farfar Johanna och Johannes hade bott. 


Även jag tyckte det var roligt att träffa släkten och se dessa platser. Ju äldre man blir, desto mera intresserad blir man ju av sina rötter.


Fast vi inte haft kontakt på 63 år nu mellan släkten, så har jag på känn att det kommer att bli tätare mellan besöken nu. Chris (Christopfer) sa att han gärna skulle vilja komma hit tillsammans med sin fru Ellen och sin far Kirk ( min småkusin) någon gång snart.

Han är utbildad musiker och visade oss hur det ska låta på våra gitarrer som står och samlar damm i källaren. Han spelar i ett band som heter Widow Pills som ni säkert hittar om ni söker på youtube. Han är alltså gitarrist i bandet. Till vardags jobbar han på universitets biblioteket i Macon, Georgia. 


Många intryck har vi fått denna vecka och jag hoppas att de är nöjda med sin resa till Finland. Tack och lov så har det ju varit relativt vackert väder för att vara början av mars. Vi skulle ju också kunnat haft -25 grader och 1m snö.

Av Cindi Groop - 8 mars 2015 06:00

Jag har igen fått underbara sikfileér!

Och vilka stora! Tänk hur lycklig man kan bli av att få färdiga fileér hem till trappan. Det är mycket jobb innan de är så långt. Tack till fiskarn!   


Nu är det gravning på gång.

Jag tänkte pröva om gravsiken går hem hos mina amerikagäster. Bäst att göra små smakbitar ifall det inte passar.


I början av sportlovet började sundet öppnas.

 

Nu svallar vågorna fritt. Vågar man lägga ut båten redan i början av mars tro? Lucas har fått en gammal Buster i förtida konfirmationspresent. Får se om den flyter. 

Jag kommer förstås att puttra vidare i min solenergibåt. The only way to travel!


Ikväll har samfälligheten sin årsstämma. Jag kommer att lämna ifrån mig ordförandeklubban till någon annan. Månne aspiranterna står på kö för att få ta över?

Av Cindi Groop - 7 mars 2015 06:00

Nu har jag äntligen fått min visselpipa för kommandon åt hunden.

Det är jättesvårt att ens få ett litet pip ur den. Ännu svårare att börja lära sig själv och hunden kommandon via den.

Det gäller att få igång den rätta tekniken. 

Så nu sitter jag vid datorn och blåser allt vad jag orkar. Ja det låter bedrövligt, det måste erkännas. Min stackars familj!

Av Cindi Groop - 6 mars 2015 13:23

Igår var vi på vår första skolningsdag för ekologisk produktion. Vi måste alltså gå 5 dagar kurs om eko-produktion plus 2 dagar om eko-husdjursproduktion för att alls kunna få bli eko-odlare.


Vi var 35 st på kursen med mycket varierand bakgrund. Det måste vara svårt att lägga upp en kurs för en så varierande grupp. Nå ,visserligen har väl de sitt fastslagna material som de måste gå igenom och så är det upp till åhöraren hur mycket man tar till sig.


Första dagen behandlade produktionsvillkor, omläggning till eko samt ekoutsäde.


Dagen avslutades med en föreläsning av en ekoodlare från Pedersöre.


Intryck av kursen:

Nåja, mycket var välbekant och så var det ju det här med knasiga regler. Jag är ju inte en sån stor beundrare av lantbruksbyråkrati från början och eko-regler är ju nog ibland riktigt tokiga. Och det är ju så bortkastad tid att börja ifrågasätta regler. Om byråkraterna har sagt att det ska vara på detta viset, så ska det vara så då. Då spelar det ingen roll om det är vettigt eller inte.


Och allt är ju så mycket dyrare inom ekologisk odling. Utsädet är både sämre och dyrare och om man vill söka om undantag för att få använda konventionellt utsäde så kostar det givetsvis att ansöka. Jovisst, stödet till ekologisk odling är högre än till konventionell odling, men vem är det som får pengarna? Den ekologiska bonden är nog mest en mellanhand i pengaflödet. Bonden får stödet, men får genast passa pengarna vidare till ökade kostnader och mindre skördar.


Ooops, nu låter jag negativ igen. Jag som är ekologisk bonde i själ och hjärta. Jaja, men om det blir för invecklat och dyrt?


Nästa kursdag är nästa veckas onsdag, men då har vi amerikafrämmande och jag kommer att åka på släktträff tillsammans med dem till Nykarleby. Så då måste jag gå den kursdagen nästa år istället.


Hälsningar från höstkalvarna.

Skönt att gå ut och prata med kossorna efter en byråkratisk dag på skolbänken.  




Av Cindi Groop - 2 mars 2015 11:45

Jag har funderat lite fram och tillbaka. Därför inga inlägg på en tid. Ja, och så har det väl inte hänt något speciellt den senaste veckan heller att skriva om.


Mina funderingar har främst gällt resan till Köpenhamn. Jag frågade på rådgivningen och där sa det att det var ok att resa. Sen var jag på ultraljud till Vasa i torsdags och frågade då också läkaren som sa att eftersom både jag och bebisen mår bra så är det bara att åka. Så länge jag tar mina Klexanesprutor och använder stödstrumpor så är det inge problem.


Så, det är bara att åka då!? Sista anmälningsdagen var i fredags.

Jag beslöt i varje fall att inte åka. Dels pga av att jag har så olika dagar. För det mesta mår jag toppen och kan arbeta helt normalt. Sådana dagar tänker jag att, javisst kan jag flyga till Köpenhamn. Men andra dagar ligger bebisen lite olämpligt, tydligen mot mina lungor, och då får jag så tungt att andas och blir jättetrött. Om jag dessutom har sovit dåligt en sådan natt så vill jag helst bara ligga på soffan.

Eftersom jag känner mig själv så bra, så vet jag att jag ligger osovandes natten före jag ska flyga. Jag är väl inte flygrädd kanske, men orolig.

Denna resa skulle innebära tidig uppstigning och iväg med pyjamasflyget till Helsingfors. Byte till flyg till Köpenhamn. Sedan vidare med tåg till Gunnarp i Sverige för att vara med om tjurauktionen där. Sedan tåget tillbaka till Köpenhamn där vi skulle avnjuta en gemensam middag med alla rasföreningar inom Viking Genetics. Sen sova och så hela nästa dag seminarium och sedan returflyg hem.


En rätt intensiv resa med andra ord. Så jag beslöt att avstå, för säkerhets skull.

Då sen simmentalföreningens representant i Fabas avelsråd ringde på lördagen och bad mig åka, så var jag nog nära att ångra mitt beslut. De andra i föreningen har så svårt med språket. Jo, resan kommer ju att gå mest på svenska och engelska, så jag borde ju nog åka..........


Men nu har jag sagt nej, och så får det bli. 

Dessutom har ju våra egna kalvningar börjat då, så jag får nog jobba alldeles tillräckligt fast jag stannar hemma.


Kanske nästa gång, om det blir någon nästa gång.


Gjorde jag rätt beslut?

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards