Alla inlägg under mars 2018

Av Cindi Groop - 31 mars 2018 21:00

Ja, bara för att man gått och blivit förkyld så stannar ju inte livet av med djuren. Det är högtryck i kalvningstiden och kor ska stängas in, övervakas, kalvar ska vägas, märkas och släppas ut. För det mesta går det ju bra, men inte alltid. Förstås inte denna vecka. Kon som fick en dödfödd kalv förra veckan flyttades till sinkoavdelningen för att få svagare foder och förhoppningsvis gå tillbaka på mjölkproduktion utan åtgärder. Hon såg lite hängig ut och spenarna pekade rakt ut på det överfulla juvret.

Och så en morgon såg hon ut så här:

 

Kalvningsförlamning. Ring veterinär!

Veterinären kom och gav kalcium i blodet och under huden plus en vitamininjektion. Vi försökte skrämma upp henne på benen, men ingenting fungerade. På kvällen ringde jag igen och bad honom komma med mera kalcium. Då låg hon upp så pass att hon kunde dricka ett ämbar vatten. Då jag gick sista rundan så stod hon upp igen. Vinglig, men uppe. Sen tog det några dagar innan magen fungerade igen och hon började knapra i sig lite gräs. Vi klarade det! Det är aldrig roligt då kossor blir sjuka, men roligt att det går att åtgärda ibland i alla fall.


Sen kalvade en ko en konstig kalv. Alltså beteendet var konstigt. Då han skulle stiga upp så slängde han sig bakåt på rygg så alla benen hamnade i luften. Såg helt knasigt ut. Jag försökte stöda bakdelen, men så slängde han sig bakåt igen. Då slängde han sig så kraftigt bakåt att han slog käken i grinden. Blodet flödade ur munnen och jag fick vicka loss två tänder. En till kändes också lös, men den fick jag inte bort.

Jag gav selenpulver i munnen och ketovet antiinflammatoriskt och smärtstillande. Vi mjölkade kossan och fick ner lite mjölk.

Tempade honom och kunde konstatera att han var lite kall.

 

Jag gick ut och mjölkade kon och gav honom i flaska. Då han kommit upp till normaltemp drog jag ut honom igen.


Jag upprepade behandlingen och passade på att dra kalven till juvret medan kossan låg ner.


  Alla sätt är bra.

Dagen efter kunde han dricka själv.

   


Efter denna föddes en kalv till med liknande symtom. Direkt med selen i munnen och lite extra vitaminer. Mjölk i magen. Han var inte lika dålig utan började äta själv ganska snabbt.


Selenbrist är ganska vanligt på ekologiska gårdar då våra marken inte innehåller så mycket selen och vi inte tillför selen med konstgödseln. Vi har nog gett mineraler åt korna som innehåller selen, men tydligen inte tillräckligt. Det blir att ge en extra giva selen nu åt alla kor och tackor och hoppas att det inte kommer mera vingelkalvar.

ANNONS
Av Cindi Groop - 31 mars 2018 08:04

Denna vecka har Liam och jag varit däckade av förkylning. Speciellt Liam har varit i dåligt skick. Ingen matlust och feber sedan måndagen har gjort att jag haft en famnkatt hela veckan.

Han har fått hänga med ut och mata fåroch hästar, men det har nog inte varit samma glada kille som vanligt.

 


Vi fick säkert bobborna med oss hem förra fredagen då vi var ute på bondekryssning med Wasabåten. 


Vi hade ju två dagar semester förra veckan. Torsdagen gick i princip åt att förbereda för fredagens kryssning, men vi hann ner till skären och grilla lite korv i alla fall.

 

Nu tycker säkert många att det här ju är så härligt, att få åka till skären och elda i spisen. Men jag for nog med bara som sällskap. Det är kallt i stugan och snö och is därute. Fy. Sitta där och frysa? Nä jag är så trött på den här vintern.

Långtidsprognosen utlovar att vi ska ha kallare än vanligt åtminstone till juni!


Jag förstår inte hur mina föräldrar kunde överge Kalifornien för det här? Vill ha sol och värme!


Nå, fredagen fick vi då stiga på bussen nere i byn och följa med bönder på kryssning. Det är ju en del saker som ska släpas med då man ska ut med ett litet barn. Sittkärran, bilstolen, byteskläder och varma kläder både till Liam och tilll mig. Vi skulle ju på gårdsbesök i Sverige, så jag släpade med utebyxor, kängor och skinnmössan åt mig också. Finns inget som är så kallt som att komma ur en varm buss och sedan stå utomhus och titta på något. Ja sen ska ju ungen släpas också. Han väger ju 15kg ungefär nu, så han börjar bli rätt tung.

Liam älskade vår resa. Det fanns möjlighet att gå på olika föreläsningar under båtfärden över till Umeå, och jag hade nog anmält mig, men det fick jag ju nog glömma då det fanns ett bollhav.

 

Vem orkar sitta på föreläsning då man istället kan rutcha i bollar?


I övrigt kan jag bara lovorda de som planerat kryssningen. Buss fram och tillbaka, båtresa med föreläsningar samt kaffe och smörgås. Gårdsbesök och möjlighet till shopping i Umeå och till sist en jättegod middag med lokalproducerade råvaror på väg hem tillbaka. En österbottnisk tapastallrik till förrätt och nöt innerfile med potatisgratäng till varmrätt och till sist kalvdanspannacotta med jordgubbar. Middagen var jättelyckad. Och i mitt tycke en väldigt viktig del då man åker ut så där tillsammans med andra bönder. Maten är viktig.


Hemma igen var vi vid 1-tiden på natten. De mera festsugna bönderna fortsatte ut på stan då vi kom i land. Men vi var nog nöjda att bege oss hemåt. Lucas kom och hämtade oss till bussen.

Det är ganska bra att ha barn med körkort.


Ja allt skulle ha varit perfekt, om det inte vore för förkylningsbobborna som vi fick med oss hem. Men det är väl smällar man får ta.



ANNONS
Av Cindi Groop - 21 mars 2018 20:02

Idag har det varit en intressant dag, eller vad jag ska säga. En sån där dag som känns i hela kroppen.


Vi skulle ju ta prov på alla kalvar under 9 månader idag för Mycoplasma Bovis uppföljningen. Veterinär meddelade att hon skulle komma 10.30, så då beslöt vi att väga ettårs kvigorna före. Det är ju en del att ställa till för vägning; skrapa gången, köra in våg och ställa upp grindarna till en fungerande fålla. Vägningen gick rätt bra, men då vi var färdiga så skyndade jag mig vidare för att sortera kalvarna från sina mammor medan Krister fick plocka undar grindar och våg. Jag hann precis få in alla innan hon kom.

Hon ska då stryka in en lång tops i ena näsborren. Det är inte kalvarna så förtjusta i. Vi har en grind som man kan sätta fast i fångstgrinden på foderbordet. Vi förde kalvarna en och en bakom grinden och så stod jag bakom kalven för att den inte skulle backa. Jag blev alltså nerpissad, nerskiten och sparkad på benet. Jag har en präktig blånad  att visa upp.


Alla blev provtagna i allafall och vi fick släppa ihop kalvarna med sina mammor igen.


Så tog vi lunch. Ut igen efter det. Krister började rengöra i stallarna och jag matade hästarna och tänkte börja klippa ungtackorna. Jag har 8 ungtackor i en hästbox nu för att det ska vara enkelt att ta ut dem och klippa dem och så ska 5 av dem flytta då de är klippta. Nå, sist jag klippte så fällde jag saxen i betonggolvet, så ett bakskär sprack. Jag har ett ovässt kvar. Jag har beställt ett nytt på lantbruksbutiken, men jag vet inte hur lång leveranstiden är. Jag tänkte i alla fall börja klippa med mitt gamla ovässta, så är jag i gång i alla fall. Jag har tydligen förträngt hur galna ungtackor kan bli då de blir klippta första gången. Jag hade tänkt klara mig med att bara ha dem i grimma, utan klippstol, men det var ett misstag. Oj så de kastade sig runt. Som då en krokodil dödar ett byte. Rakt upp och så snurra runt i luften. Jag klippte 2 st, sen var ryggen slut och saxen också.

Efter det var det dags att parera en kalvning. Benita har gått några dagar över tiden, så vi har passat på henne dygnet runt nu flera dagar. Kalvningen började äntligen idag. Pappa till kalven var semintjuren Hugin av Esered. Han borde ge lätta kalvar, så jag var inte alls orolig inför kalvningen. Benita har fått en kalv förr och är i gott skick. Men kalvningen drog ut på tiden. En vattenblåsa syntes länge, men krystningarna kom inte igång på allvar. Jag gick runt och städa lite på foderbordet medan jag väntar och då Benita lägger sig ner och börjar krysta så går jag dit och sätter på draglinorna för säkerhets skull. Benita är ganska trång, men kalven kommer ändå ganska så snabbt då jag drar. Jag behöver inte söka efter draghjälp. Men då kalven kommer ut är den död. Navelsträngen har brustit för tidigt och kalven har dränkt sig i fostervattnet. Åhhhh, så onödigt. Men jag hade ingen orsak att ana oråd, då alla förutsättningar var som de skulle och kalven kom rätt väg. -Fan ska ha sitt, som vår gamla veterinär brukar säga.


Jag fick gå och hämta en sopsäck och en pulka att dra bort kalven  på. Tror ni inte jag lägger mig pladask på röven då jag går över gården? Ajajaja. Behövde jag ännu detta idag. Blå både fram och bak.


In och koka mannagrynsgröt som går snabbt. Storebror får hämta hem lillebror. Efter maten ut igen. Hästar ska matas, fåren ska ha säg och gräs och hundarna måste få en kort promenad och lite mat.


Nu tror jag att det börjar vara dags att söka sig i sängen. Imorgon har vi semester. Men inte från hästar och hundar och får och kalvningar förstås.


Räven har fastnat på bild igen. Nu har jag flyttat kameran. 

 





Av Cindi Groop - 20 mars 2018 15:08

Idag är en rätt spännande dag. Jag har inbokat 2 olika tjurspekulanter och 1 fårspekulant.

Första tjuren blev reserverad och 5 dräktiga ungtackor har blivit reserverade.

 

Det var ju inte meningen att sälja dessa tackor, men om det finns köpare så ska man väl sälja. Jag lär ju nog få nya tackor som jag kan spara. Så nu återstår bara 15 lamningar för oss i vår. Det känns ju bra. Jag ska ännu klippa de här flickorna så de är nyklippta och fina vid flytten.


Sitter nu och väntar på att den tredje tjurköparen ska dyka upp.


Igår skjutsade jag Linn iväg till morgontåget. Hon for iväg på den första etappen av sin praktik på Bollerups lantbruksgymnasium i Skåne. Denna gång är hon bara drygt 2 veckor, men sen far hon högst antagligen igen över sommaren.

 

Där drar hon iväg över perrongen.

Känslan för en mamma är ju delad. Dels är jag stolt och glad över att hon beger sig ut i världen men å andra sidan så skulle jag helst ha henne här hemma vid matbordet hos oss.

Men jag får ju ännu hoppas att hon kommer att bosätta sig nära oss i framtiden.

Jag får nu då huvudansvaret för hennes 3 hästar och hennes 15 månaders borde collie Nemo. Måste se till att alla hålls i liv tills hon kommer tillbaka.


Jag skrev ju en gång tidigare att jag satt en natt och kollade tidtabeller från Arlanda till Tomelilla. Det var pga Linns resa till Skåne. Men hon fixade förstås resan själv. Bil till Vasa, tåg till Helsingfors, flyg till Köpenhamn och så tåg igen till Tomelilla. Det är som lite avsides det där Skåne. Jag skulle gärna åka och hälsa på henne i sommar, men vet inte om det går att klämma in.


Vägde annars en fin Evolutiondotter idag. 50kg. Hamnar på spara-listan.

Och så dök kvävebilen upp med de nya semindoserna som jag beställt. Jag hade beställt 10 vardera av Hector PP och Ja P av Nes, men de hade lite för lite beställningar av den senare så de undrade om jag kunde ta någon dos till så att de skulle komma upp i tillräcklig mängd. Så jag sa javisst, släng på några doser till bara, så idag fick jag 15 doser av honom. Dessutom fick jag 6 st ersättande doser för Pepper av Katslösa.

Jag skrev tidigare om Pepper att jag var lite orolig för att han kunde ge lite för stora kalvar, men att jag fått försäkran om att det inte var någon fara med det. Nå nu har de kommit på att han nog inte kan rekommenderas, så de ersätter honom med nya doser av Nisse istället som ger små kalvar. Så idag kom det alltså totalt 31 doser istället för mina 20 beställda. Dessutom har jag kvar doser av Unne och Pepper i byttan. Så jag blir nog så illa tvungen att seminera i vår. Stackars Räfbackens Charmör blir arbetslös. 

Jaja, bara roligt.


Imorgon ska vi tro att vi får ta Mycoplasma prov på kalvarna. Borde samtidigt väga 200dagarsvikten. På samma gång. Nå, vi får se hur det blir med det.

Hej så länge!


Av Cindi Groop - 19 mars 2018 05:15

Liam och jag har sått lite fröer.

Först ut är som vanligt kronärtskockorna.

 

Och visst börjar det picka upp i lådorna.

Visserligen har vi fortfarande massa snö och svinkallt där ute. Men det finns ändå tecken på att våren är på kommande.


Jag har fastnat för ett inspirationsprogram på tv, nämligen Mandelmans. 

För er som inte sett programmet, så kan jag berätta att det är ett program som följer livet på den självförsörjande gården Djupadal på Österlen i södra Sverige. Gården odlar ekologiskt och har massor med spännande växter, blommor, grönsaker och frukt och bär. Och dessutom har de massor med olika sorters djur, mjölkkor, får, höns, köttkaniner, ankor och så en borde collie förstås. Paret som driver gården är i grunden konstnärer, men har nu drivit gården som omfatta 60ha i 20 år. Paret Gustav och Marie Mandelman är lite speciella, men väldigt kärleksfulla mot varandra och sin omvärld. 

Jag tror man blir en bättre människa av att titta på Mandelmans. De är så gulliga och vänliga. Ett feelgood program helt enkelt. Dessutom kokar de jättegod mat på allt som odlas på gården. Alltså man blir så ivrig då man tittar på dem. Jag vill också!


Och Mandelmans var precis det jag behövde just nu.

Vi influeras av allt möjligt i världen runt omkring. Pressen på oss bönder är att vi borde bli större och mera produktiva hela tiden. Just nu är det brist på inhemskt nötkött i vårt land och slakterierna tävlar om att bjuda över varandra med bonusar åt dem som bygger ut åt dikorna. För vissa passar det säkert jättebra. För de som vill expandera så gäller det att passa på tillfället. Och visst har även vi kännt pressen. Vi har en liten gård. Det blir dyrare för slakteriet att komma och hämta några tjurar åt gången från oss. Vi borde fylla en slaktbil varje gång. Visst, mindre smittorisker för sjukdomar om bilen inte behöver köra mellan olika gårdar och samla ihop djur, men en slaktdjursindustri är inte det vi eftersträvar. Nej, hellre slutar vi. Och nu säger jag inte att djuren skulle må sämre på en större gård än på en liten, nej inte alls, men det är inte därför vi är bönder. Jag har alltid sagt att jag vill inte ha mer kor än att jag kan namnet på dem alla. Och det gäller än.


Därför var Mandelmans så bra för min själ just nu. Det finns andra gårdar som håller på som vi. Som hellre utökar andelen betesmark åt djuren än antalet djur till marken.

Och det vi ska fokusera på är kvaliteten på köttet och inte kvantiteten. Kött från betande djur innehåller mycket nödvändiga proteiner för människan och dessutom höga halter av omega 3. Folk förr i tiden gjorde helt rätt som slaktade överskottet av djuren på hösten. Då är köttet som smakligast och nyttigast efter att djuren betat nyttigt gräs. Våra lamm som betat de saltstänkta örterna på öarna smakar fantastiskt. Det köttet ska inte försvinna som bulkvara i något stort slakteri. Det ska säljas direkt till konsument. Konsumenter som gärna betalar lite extra för nyttigt kött från djur som levt ett meningsfullt liv.

Det här har jag vetat hela tiden, men man måste påminna sig själv med jämna mellanrum.


Jag har också mer och mer funderat att det är onödigt att odla grönsaker själv, för det finns ju så fina grönsaker i butiken. Men det jag odlar själv vet jag precis vad det innehåller och dessutom lär sig mina barn hur mat blir till och att värdesätta maten. Den finns inte bara att hämta i en plastpåse i butiken. Det är mycket jobb från att så, skola om, plantera ut, rensa ogräs och till sist få skörda. Finns inget godare än grönskaer som man fått svettas lite för.


Gustav Mandelman sa dessutom i ett program att ha växthus är en mänsklig rättighet! Det har inte jag, ännu. Och jag hade nästan avskrivit mina planer på växthus. Jag tyckte det skulle bli för mycket jobb. Men nu har jag tänkt om. Visst fasiken ska vi ha växthus. Jag vet precis hur det ska se ut och var det ska stå. Så då är det ju nästan klart.


Tack vare Mandelmans har jag nu ny energi att fortsätta frammåt med mina drömmar som hela tiden funnits där men som levt en allt mer ansträngd tillvaro under effektiveringspressen.

Vi kommer att klara oss bra, med det lilla vi har. Vi lär ju inte gå hungriga i alla fall.


Av Cindi Groop - 18 mars 2018 16:34

Idag har havsörnen lagt ägg!

 

Jättespännande!

Av Cindi Groop - 18 mars 2018 05:15

Som ni vet så orsakar mina får mig mycket huvudbry. Hur många ska vi ha? Var ska vi ha dem? Ska jag satsa på renrasig dorperavel? Vem ska köpa slaktlammen?  Och nu då vi åtagit oss att sköta en ö till med fårbete så måste jag ju ha tillräckligt med får. osv osv....


Som tur är så har jag begåvats med smarta barn. Igår suckade Linn och sa -men mamma, kan du inte bara spara så många tackor som du behöver för betet och så betäcker du bara en liten del, så det inte blir för mycket jobb?


Inte betäcka alla??????


JAAA, förstås, så kan man göra. Då löser sig många problem.

För det första så kan jag bygga fårhus som vi tänkte på området som vi köpte till som ligger en bit från gården.

Så var planen då vi köpte till området, men så konstaterade jag att det blir för jobbigt att springa dit 17 gånger i dygnet under lamningstider. Jag kommer att missa fler lamningar och risken att lamm dör blir större. Nej, lammande tackor vill jag ha nära.

MEN om jag bara betäcker några tackor så att vi får tillräckligt med lamm för rekrytering och egen slakt, så blir det ju inte så mycket merarbete.

I dagens läge så är det ju dessutom svårt att bli av med lamm till slakt och slaktpriset är vedervärdigt lågt. Man får helt enkelt inte ersättning som motsvarar kostnaderna man har för att ta fram lammet till slaktmognad om man säljer till slakteri. Lammen har ju så låg slaktvikt ca 18-20kg kött per lamm, så kilopriset borde vara mycket högre om det ska täcka kostnaderna. Ja tänk om jag skulle räkna kostnaderna för allt nattvak under lammningstider......


Men om jag nu bara betäcker de bästa tackorna så har jag mycket mindre bekymmer:


-jag behöver bara 1 bagge. Rocky som jag har nu, så kan jag använda som ensam bagge i flera år ännu. Hans döttrar sparar jag bara som betesdjur


-jag kan låta baggen gå bara 3 veckor med tackorna som ska betäckas = bara 3 veckors lamningstid

Eftersom det med en sådan produktion, som vi planerar nu, inte är mesta möjliga lamm vi eftersträvar så gör det inget ifall inte alla tackor blir dräktiga under betäckningsperioden. Vi får nöja oss med de lamm som kommer bara. Istället spar vi tid och bekymmer då vi kan planera in lamningstiden på kort och intensiv tid. Toppen! Vilken skillnad att ta ner nattvaket från 2 månader till 3 veckor. Dessutom kan lamningen fortsätta att vara i månadsskiftet april-maj så att vi inte behöver ta emot lamm under den kallaste perioden. Detta för att vi kan sätta de vuxna djuren på bete på ön ute i havsbandet, utan lamm. Mindre risk att havsörnen ställer till problem med bara tackor.


- jag har alltid träningsfår att valla på. I dagens läge så är alla tackor antingen dräktiga eller har för små lamm att träna på under vinterhalvåret. Men med detta system kommer det hela tiden att finnas lediga tackor som inte har något annat för sig än att äta och träna vallning. Vilken bonus!


- alla lamm kan slaktas hemma! Mycket mindre bekymmer och ingen stress för djuren. Precis som jag alltid har velat ha det.


Ahhhh, så skönt att äntligen ha fått ordning på mina funderingar. Det behövdes bara lite input från nya ögon. Jag har ju gått och oroat mig för att jag inte sett någon lösning som skulle fungera bra både för mig och för fåren. Och så var lösningen sist och slutligen så här enkel. Mera tackor, men färre lamm!


Nu återstår då bara att boka en byggare till sommaren för att ändra om en befintlig lada till fårhus.

Dags att börja planera. Yeiii! Utfodring och vatten måste fungera smidigt.


Och sen då slakterierna börjar betala ett ordenligt pris för lammkött kan vi fundera en gång till. Men vi producerar i alla fall ingenting som marknaden inte vill ha.

Känslan då allting faller på plats......skönt.


Och inget spring på foderbordet av gulliga lamm ska vi ha i nya fårhuset.

 


Återstår nu bara lamningen för de 20 tackorna som inte lammat än i år. Men nästa år kanske det bara är 10 st totalt. Längtar!


 



Av Cindi Groop - 17 mars 2018 05:15

Tvillingskalvarna är nu så stora att det är dags för dem att gå ut med de andra kossorna och kalvarna. Jag öppnade boxgrinden och mamma Zumba stegade iväg med god fart. Tvillingarna var mer tveksamma och hade nog helst velat stanna kvar i sin trygga box. Men jag puffade vänligt bestämt på dem så de kom ut. Kalvningsboxen behövs för nya kalvar som ska se dagens ljus.

Jag filmade en snutt då de precis har kommit ut och den uppspelta Zumba försöker locka ut dem i solskenet. På andra sidan foderbordet övar tydligen en tjur på sin basstämma. Även han tyckte säkert det var spännande med hoppande kossor. Så ha inte på så mycket ljud på högtalaren.


 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se