Alla inlägg under september 2013

Av Cindi Groop - 18 september 2013 11:18

Det är länge sedan jag skrivit något recept här nu, men jag har fått en del förfrågningar om Alabama dippen som serverades under sommarfesten på paviljongen. Så på publikens begäran så kommer den här.


Receptet har jag fått av min svägerska Tuija, så tack för det   


Tuijas Alabama Dip


1 burk naturell Philadelphiaost

1 burk gräddfil

1 burk Tex Mex Chunky Salsa medium 350g

5 mogna tomater

1 burk svarta kärnfria oliver

1,5 gul lök




Blanda ihop osten och gräddfilen med 1/3 av salsan. Sätt i kyl, gärna till nästa dag.

Skär tomaterna, löken och oliverna i små bitar och blanda ihop tillsammans med resten av salsan. Sätt även detta i kyl till nästa dag.

Vid servering: bred först ut ostblandningen på bottnen av en bred glasform. Töm bort överflödig vätska från grönsaksblandningen och bred ut över osten.

Äts med tortillachips.


Detta kan ätas i samband med Tex Mex mat, men även som förrätt när som helst.


 

Här syns inte dippen i bild, men dock lite av det övriga som serverades under sommarfesten i Norrnäs paviljong.


Mat
Av Cindi Groop - 16 september 2013 12:15

Inget dramatiskt idag. Bara vaccinering och raspning av tänderna på hästarna.

Det innebär att hästarna får vila resten av veckan.


Min kamerasladd har tack och lov varit hemma en sväng över helgen. Javisst dotter också.

Roligt att ha henne hemma en stund igen, men också glad att hon valde att åka tillbaka till skolan igen trots språkproblem.

Nu är hon borta två veckor igen.


Detta inlägg ska alltså bestå mest av bilder och mindre snack.


Så här såg Vickan ut dagen före kalvningen

 

Redo för kalvning fast det var mer än en vecka till beräknad tid.


Först kom Antonia

 


 

och nästa gång jag tittade in var de två!

 

Det blev en Antoinett




Två dagar senare kom Asterix och Ariel


 

Asterix mumsar på trots sina andningsproblem


 


Livet leker


 



Av Cindi Groop - 12 september 2013 10:12

Eftersom jag bara tittade in lite snabbt senast så fortsätter jag med tvillingarna idag.


Det var alltså Polka av Frönshult som fick tvillingar natten till tisdag. Jag skrev också att de svalt fostervatten, men det jag menade var ju att de fått fostervatten i lungorna. Det var en kokalv och en tjurkalv. Tjuren var hornlös, men kokalven hade små hornpiggar. Eftersom kokalven var tvilling med en tjur så kommer hon inte att kunna bli dräktig. Det innebär i sin tur att då jag anmäler kalven till nötkreatursregistret så anmäler jag hennes användning till köttproduktion istället för diko.

Det här har betydelse för vilka stöd vi får för henne. Om hon anmälts som diko så får man ett lägre stöd som beräknas per dag hon finns på gården. Har jag anmält henne som köttproduktion så får hon istället ett slaktstöd som betalas ut efter att hon godkänts på ett slakteri.

Denna stöddjungel ställer till mycket huvudbry för oss. Speciellt eftersom vi försöker sälja avelsdjur, men aldrig på förhand vet hur många som går till slakt och hur många vi sparar åt oss själva och hur många vi kan sälja som avelsdjur. Jag brukar i allmänhet anmäla alla kokalvar som dikor för säkerhets skull. Då blir stödet mindre ifall djuret går till slakt, för då får vi inget slaktsstöd eftersom djuret heter diko istället för köttproduktion. Råddigt? Jo, minsann.

Men i detta fall med tvillingfödsel så är det ju klart från början att hon inte duger som diko, så då anmäler jag henne till köttproduktion.


Jag har fört fram en motion till svenska österbottens producenters möte för några år sedan om detta dilemma med användningsätt på kvigor, men inte har vi nu ännu sett något resultat av det.

Jag tycker att det skulle vara mycket enklare om man bara har en användningkod för kvigor, och på basen av vad som i verkligheten händer med kvigan så betalas stödet ut. Alltså om kvigan får en kalv blir hon diko, då får hon dikostöd, men om hon slaktas då är hon kött och får istället slaktstöd. Detta skulle ju ge en fördröjning i stödutbetalningen, men man kunde ju betala ut ett förskott grundat på gårdens resultat från tidigare år. Skulle det inte vara vettigare att betala ett stöd baserat på verkligheten istället för att som nu bestämma en kvigas öde redan vid födseln? Det går aldrig att få det 100% rätt på det viset, och vi mister inkomst i onödan.


Nåja, vi slutar diskutera jordbrukspolitik och går vidare till kalvarna.

Kokalven verkade genast pigg och hittade mat inom några timmar. Tjurkalven däremot var lite vinglig i kroppen och låg mycket. Inga andra symptom såg jag på honom. Jag fick hjälpa honom att hitta spenen, men han förstod genast att suga och dricka då jag fick honom på plats. Igår började jag titta på hans andning. Jag tyckte att han andades för snabbt.

Vi vägde och märkte kalvarna och de verkade må bra.

 Då jag gick sista rundan på kvällen hjälpte jag honom till spenen igen, han verkade pigg och fin, men hans andning var snabb. Jag tyckte kanske att hans nos var lite varm. Då jag steg upp idag på morgonen såg jag i övervakningskameran att han låg raklång på sidan och Polka stod och slickade honom. Oh shit, tänkte jag och rusade ut i pyjamas och tofflor för att se om han levde. Jodå, han andades fortfarande, men nu ännu snabbare än igår. Jag sprang in och drog på mig arbetskläderna och grävde i medicinlagret och tack och lov hade jag kvar en oöppnad flaska Alamycin LA i skåpet. Jag googlade innehållsförteckningen och kom fram till att han behövde 5ml intramuskulärt. Jag tryckte i honom sprutan och hoppades han skulle reagera på behandlingen. Efter ca en timme då veterinärens telefontimme började ringde jag till veterinären och frågade om jag kunde behandla på något annat sätt. Nej, behandlingen var korrekt fortsätt varannan dag fyra gånger.

Jag gick då igen in till kalven och försökte få honom att ligga på benen istället för att underlätta andningen. Det gick bra och efter en stund steg han upp och ville ha mat. Prisa antibiotika!


Nu tror jag nog att han kommer att bli bra.


Kalvarnas far heter Lancelot av Bäckaby. Om tjurkalven blir bra så kommr jag kunna använda honom själv som avelstjur eftersom Polka inte är släkt med någon annan ko på vår gård, förutom Polka själv då och hennes kokalv från ifjol Zumba. Men dem kommer jag ju att seminera i vilket fall som helst.


Kokalven vägde 47kg och tjurkalven vägde 45kg. Tänk det! Över 90kg kalv födde Polka. Det är tunga vikter för att vara tvillingar. Tvillingar brukar i allmänhet väga under 40kg.

Och jag måste verkligen brömma Polka. Hon har varit en sån duktig mamma och hon accepterar mig hur bra som helst fast jag springer in och ut och hanterar hennes små kalvar. Nu hoppas vi bara att hon har tillräckligt med mjölk för att två kalvar ska växa och bli stora.

Tvillingmödrarna får stå inne i box lite längre än vid normala födslar, för att de ska komma igång ordentlig och för att de får lite extra kraftfoder för att gynna mjölkproduktionen.

Vickans kokalvar vägdes också och de vägde 46 respektive 36kg. Så lite större skillnad där, men fina kalvar båda två.


Nu ut och jobba igen. regnet har tack och lov flyttats frammåt, så kanske, kanske vi hinner få allt skördat och balat och sått innan regnet kommer. Men vi vågar inte riktigt tro det ska gå så bra ännu, men det finns en chans.

men då får jag inte sitta och skriva romaner här. Nej, ut och jobba!

Hej så länge!

Av Cindi Groop - 10 september 2013 06:20

Jag måste bara snabbt sticka mig in och berätta att Polka av Frönshult, en av mina skånekvigor, kalvade inatt.

Det blev tvillingar igen!


Vickan och Polka blev seminerade på samma dag, kalvar med två dagars mellanrum, och får två kalvar vardera. Det måste ha varit en mycket fruktsam dag.


Jag gick ut halv tolv i går kväll och kom in halv tre. De hade båda svalt lite fostervatten så de rosslade lite men annars såg de fina ut. Nu ska jag ut och se efter hur de mår. Måste skynda mig att sköta morgonpasset för klass 2 från lågstadiet ska komma på besök kl. 8.30 de har Astrid Lindgren tema i skolan och vill därför komma och besöka oss.


Det tycker jag är väldigt trevligt för Astrid är en person som jag beundrar storligen.


De lovar tyvärr regn idag och flera dagar frammåt. Vi har ännu flera hektar med korn otröskat och halm som ligger både i sträng och färdigt balat på åkern. Vi kommer inte att hinna bli färdiga före regnet tyvärr.


Nu ska jag väcka sonen och gå ut.


Vi hörs.



Av Cindi Groop - 8 september 2013 15:57

Vickan hade beräknad tid till 15.9 men redan på fredag tog jag in henne eftersom jag tyckte hon började se färdig ut. Eftersom Polka har samma beräknade datum så tog jag även in henne även om hon inte verkar vara lika nära.

Det brukar vara så att jag är extra försiktig med de som är först på listan. Det känns alltid lite spännande innan kalvningarna börjar. Hur ska det gå i år?


Idag märkte jag nog redan vid morgonpasset att vi troligen skulle ha en kalvning idag. Vickan var lite orolig, steg upp och lade sig ner igen.

Då jag var inne på lunch såg jag att värkarna hade satt igång. Nåja, inte brukar det gå så fort så jag tog det lungt och plockade ihop draglinor och handukar för att vara beredd ifall jag skulle bli tvungen att hjälpa till. Jag tog med en stol så att jag skulle kunna sitta bekvämt medan jag väntade.

Då jag kommer fram till boxen med min stol och mina hjälpmedel så ser jag till min stora förvåning att det redan är över. Där ligger redan en liten kalv i halmen!

Åh vad bra. Jag fotograferar underverket och går iväg för att halma liggbädden åt de andra korna så att ko och kalv får vara ifred en stund.

Då jag kommer tillbaka efter kanske en halvtimme så ser jag till min förvåning en kalv till. Vickan har fått tvillingar! Oj, vad överraskad jag blir. Det är många år sedan vi senast fått tvillingar så jag nästan glömt bort hur det var.

Den förstfödda har redan varit upp och druckit, men den andra är lite vinglig på benen än.


Förstås skulle jag har förstått att det var tvillingar på väg då hon började kalva en vecka före beräknad tid. Vilken amatör jag är!


De här kalvarna är de första jag får efter semintjuren Elit av Hällinge. Den ena var en kviga i alla fall, så jag hoppas den andra är det också för om den andra tvillingen är tjur så innebär det att kvigan med högsta sannolikhet är steril.


Morfar är Räfbackens Sickan,morfarsfar danska Holm Ulrick, mormor Hemgårds Maria, mormorsfar svenska Camel av Häggenäs.


Jaha, nu är vi igång. Får se hur länge det tar till nästa kalvning.


Eftersom jag fortfarande inte har någon kamerasladd så får jag bombadera er med snöbollar. Snöbollsbusken har aldrig förr varit så vacker som i år. Eftersom vi fick tillräckligt med vatten på försommaren så blev den inte full med svarta löss som den vanligen blir.

     



Av Cindi Groop - 6 september 2013 17:34

Dottern och jag var helt överens. Då beslutet var taget att Linn skulle börja sin skola i Ypäjä i höst, så kom vi båda fram till att det klokaste beslutet skulle vara att sälja alla hästar. Dels för att de flesta är ganska gamla redan och dels så har jag inte tiden att sköta alla hästarna medan Linn studerar på annan ort, speciellt nu då jag har en unghund att skola till vallhund också.


Till allas vår förvåning så började då Krister protestera. -Inte kan ni ju sälja bort såna där duktiga och snälla hästar, och nu då ni har så bra stall åt dem också.

Linn och jag ser på varandra och undrar om vi hört fel???????

Va? Krister som stånkat och stönat varje gång vi släpat hem någon ny häst, och nu är det han som vill ha dem kvar!


Nej tänkte vi, vi säljer dem i alla fall. Vi började lite försiktigt med att bjuda ut två av dem till försäljning, Piruett och Linett. Dels för att de är äldst och för att de inte kan utvecklas så mycket mera.

Det tog inte många dagar före de båda var bokade. Det gick ju fint tyckte vi.


Vi kom överens om att vi levererar hästarna till deras nya hem.

Så i början av augusti lastade vi på våra damer inklusive utrustning och begav oss iväg norrut. Även om det kändes konstigt att vara på väg att sälja våra fina tanter, så kändes det lungt och bra på något sätt. Vi hade tagit rätt beslut och nu var det dags att genomföra det.


Första anhalten var Linetts nya hem. Där mötte oss mor och dotter samt en shettlandsponny som skulle bli Linetts nya sällskap. Hagen var stor och grön och de skulle få varsin lösdriftsbox. Det kändes bra att lasta av Linett där och hon verkade snabbt finna sig till rätta. Vi lastade snabbt av hennes utrustning, skrev på köpekontraktet och fortsatte genast eftersom Piruett blivit ganska orolig i transporten efter att vi lastat ur Linett.


Vi drog ett andetag och höll tillbaka tårarna. Det här blir bra, var vi båda överens om.


Efter kanske 45 minuters körning var vi framme till nästa köpare. Då vi svängde in på gården säger Linn -Det känns inte bra det här.

Vi har kommit fram till ett litet bostadsområde och mellan huset och bilgaraget ser vi en liten hage, med betoning på liten, där det står en ensam ponny. På gården möter oss föräldrar och barnen som ska få en häst samt många vänner och grannar antar jag.

Linn och jag går ur och hälsar och så går vi fram och tittar på hagen. Vi konstaterar snabbt att hagen är för liten för att riskfritt kunna släppa ihop två främmande hästar. Vi funderar en stund på alternativa lösningar och byggande av nya hagar. Det går ju så småningom upp för mig att Piruett kommer att stå i den lilla hagen i ur och skur i vinter, och på basen av deras frågor så inser jag ju att de är helt okunniga om hästhållning. Linn börjar gråta och jag börjar gråta. Nej, vi kan inte leva med att sätta av vår älskade Piruett här. Vi skulle må dåligt och oroa oss och ha dåligt samvete i långa tider om vi visste att vi sålt vår underbara Piraja till ett sådant ställe.  

Gråtande meddelar jag att vi tar hem henne igen. Vi sätter oss i bilen och åker iväg.


Barnen blev förstås mycket besvikna. De hade äntligen fått köpa sin första häst, provridit Piruett och blivit förälskade och nu väntat i två veckor tills hon skulle bli deras alldeles egna första häst. Jag kan sätta mig in i deras förtvivlan då vi for hem med hästen igen.

MEN, att ha en häst innebär ett stort ansvar. Ett ansvar över ett djur som väger kanske 700kg. Ett djur som måste skötas på ett sätt som hästar kräver.

Det första kravet jag ställer på en hästköpare är att det ska finnas stora hagar där hästarna kan utöva sitt naturliga beteende att springa och beta. Vintertid i Finland behövs utrymme också för att kunna springa för att hålla värmen. En häst måste också ha skydd både mot sol, men också mot regn, köld och vindar. Det ska finnas fri tillgång på rent vatten. En häst ska skötas varje dag, året om, även söndagar och julafton.


Ja egentligen låter det inte som några stora krav, tycker jag. Men ändå alldeles grundläggande.


Vi har försökt sälja Piruett två gånger förr, men båda gångerna har det slutat med att hon kommit hem igen.

Vi kom på förhand överens om att om hon kommer tillbaka en tredje gång, så då får hon stanna här. Hon är född här, hon kommer att få dö här. Men ännu har vi förhoppningsvis många år tillsammans.


Jaha, nu skulle vi alltså inte sälja Piruett då. Men kvar har vi då Atte och Mette-Marit.

-Jag vill inte sälja Atte, säger dottern plötsligt.

Jaha, inte Piruett och inte Atte.

Men Mette-Marit då?

Ja, henne ska vi föröka hitta en fodervärd åt. En fodervärd som klarar av att hantera en unghäst och i bästa fall hjälpa henne att utvecklas vidare. Så får mette-Marit komma hem igen då Linns studier är klara.


Sagt och gjort. Vi satte in en annons på Mette-Marit. Till salu eller på foder.

Vi har fått några förfrågningar, men de har alla varit av barn. Och vi är tveksamma till att sälja henne som barnhäst. Dessutom vill ju barnfamiljerna ta henne på foder. En gratis häst alltså, tänk va bra. Så får de tyst på barnens tjat om en egen häst.

Nej, den som ska få Mettis på foder ska vara ansvarsfull och kunnig!

Vi lärde oss en läxa med Piruett, och denna gång är vi noggranna med eventuella köpare eller fodervärdar.


Så istället för att ha ett tomt stall nu då dottern flyttat, så går här ännu 3 av 4. Linn har 6st medryttare som kommer och håller igång hästarna och jag står för mat, vatten och övrig skötsel.

Nu går det ju bra. Solen skiner och dagarna är ännu långa. Men det är en lång vinter och Linn kommer sällan hem.


Så nu hoppas vi att den perfekta fodervärden dyker upp runt hörnet. Kanske någon ung människa som ridit i många år, men just nu inte har någon egen häst. Någon som bor vid ett litet stall med många fina ridvägar.


Ja, allt brukar lösa sig så småningom. De måste bara hitta varandra, den perfekta fodervärden och Mette-Marit.


Jag har bara en bild på Piruett i mitt jäkla bildarkiv. Men visst tusan är hon fin. Och hon är bara, bara min. Ja , och kanske Linn´s lite också   


 

Av Cindi Groop - 4 september 2013 10:14

Sitter och smuttar på mitt té. Jag har mer eller mindre slutat dricka kaffe. Kaffe är gott, det är inte det, men min mage mår bättre av te. Det är väl ålderstillägg kan jag tänka. Då jag vid sällsynta tillfällen besöker något café så beställer jag nog kaffe, men till vardags så blir det nog té. Speciellt om jag dricker kaffe på något möte kvällstid så ligger jag sedan vaken och lyssnar på min mage. Detta inlägg i mappen onödigt vetande.


Annars så pågår tröskningen nu för fullt. Min insats hittills har mest bestått av att flytta gubbe eller traktor från punkt A till punkt B. Vädret är för en gångs skull på böndernas sida. Inget är bättre en en solvarm dag i september. Grässkörden har vi klar för i år, tröskningen pågår ännu någon vecka om vädret håller i sig och kalvningarna börjar om en vecka ungefär. Vi får koncentrera oss på en sak i taget alltså då vädret är bra. Dåliga år, då vi inte kunnat skörda något pga regn, så har allting skett på samma gång. Det är minst sagt stressigt då man borde vara på flera platser samtidigt då man bara får någon enstaka soldag och så sätter kossorna igång att kalva. Och kalvningarna går alltid först. Men så inte detta år utan jag kommer att få vara och övervaka kalvningarna i lugn och ro i år. Det är nog tungt i alla fall då man har dygnet runt jour.


Min kära dotter tog kamerasladden med sig då hon for, så nu kan jag inte lägga in några aktuella bilder. Ja, vi har bara en sladd, det är patetiskt jag vet.

Men eftersom jag bloggat mycket sparsamt denna sommar så har jag ju många opublicerade bilder på lager.


kanske vi tar lite  blåa blommor denna gång.

     


 

Undrar hur denna bild skulle se ut som canvastavla? Och var skulle jag placera den?


Ja, det är städning på schemat idag. Jag är herrans effektiv. Men tvättmaskinerna snurrar i alla fall.


Av Cindi Groop - 3 september 2013 11:52

Jag är inte alls intresserad av sport. Allra minst på tv. Men någon match har jag ju sett delar av.

Och jag förundras över hur t.ex på en fotbollsmatch så reagerar fullvuxna människor med en så otrolig entusiasm över att få en boll mellan två stolpar!? What???


Tänk om jag i mitt vanliga arbete skulle kunna bli lika glad över då jag lyckas med det jag håller på med. Skrika rakt ut och knyta nävarna i luften. Kanske dra av mig skjortan och springa runt och hoppa. Bli omkramad av mina medarbetare.


Idag hade jag ett sådant tillfälle. En uppgift som lyckades t.o.m bättre än jag väntade mig. Och visst blev jag glad, även om mina glädjeyttringar kanske hölls sig på en sansad nivå. Men jag ringde i alla fall hem och berättade hur bra det hade gått.


Ja, nu blev det en lång inledning innan jag kom fram till orsaken till mitt glada rop. Jag fick nämligen äntligen den sista kvigan att våga sig över bron över ån idag. Hon har gått ensam i skogen i tre dagar och blivit skyggare för var dag som gått. Igår fick jag höra att vargar dödat en 10 dagar gammal kalv i grannbyn i lördags och då beslöt jag mig för att verkligen göra ett ordentligt försök till att få kvigan närmare hem tillsammans med de andra kvigorna. Ett ensamt djur är ju ett så mycket lättare offer om vargen tar sig in i hagen.


Jag har varje dag försökt locka henne med säd, men det har inte lyckats. Jag har även lockat över de andra 11 kvigorna tillbaka på hennes sida av ån för att hon skulle följa med de andra tillbaka. Jag har även försökt driva över dem med min 11 år gamla hund Wilma, men Wilma har inte längre kvar sin ork på samma sätt som förr. Hon försökte bra, men det gick bara inte.


Idag så beslöt jag mig för att ta med Walle också som stöd åt Wilma. Walle är nästan döv nu så att valla med honom har varit ganska besvärligt på sistone. Men nu har jag skaffat en lång spårlina som jag satte fast honom i för att kunna visa honom hur jag ville att han skulle gå. Detta har jag inte testat förut, utan idag var första gången. Jag tänkte inte ta med valpen, men då jag lastade de andra i bilen så stod hon bredvid och hoppade så ivrigt, så jag slängde in henne i bilen också. Jag tänkte att om det inte funkar så åker vi bara hem igen.


Jag gick först och satte säd på bron som vanligt, men jag såg inte till någon kviga. Sen körde jag runt hagen med bilen och så tog jag ut hundarna längst bort i hagen och så började vi söka. Ungefär 100 meter från bron låg kvigan ensam och sov. Jag kopplade Walle och satte fast Yezz i andra änden av den långa linan och så höll jag fast på mitten. Wilma fick gå längst fram och driva upp kvigan. Hon steg upp och tog några steg från oss men så stannade hon och stirrade en stund på oss liksom för att avgöra lite att vad tusan är på gång nu.

Wilma gick långsamt mot henne. Kvigan svängde runt och började småspringa i riktning mot bron. Tryggheten fanns trots allt hos de andra kvigorna på andra sidan. Walle och yezz blev ivriga och skulle säkert ha satt av i full galopp om de inte haft mig som bromskloss. Jag skickade Wilma till höger för att förhindra att kvigan skulle vika av och springa bakom oss. Så gick vi på ett brett drev bakom kvigan tills vi kom fram till bron. Då kvigan stannade för att äta av säden så stannade även vi, så att hon skulle lugna ner sig. De andra kvigorna såg att det var något kul på gång och kom vandrande över bron. Bra! tänkte jag, nu får hon stöd och går över med de andra tillbaka. Men nej.

De andra kvigorna tyckte det var roligt att leka lite med hundarna och de tog några galoppsprång rakt mot oss. Jag drev på hundarna och kvigorna fick sig några nyp i näsan för att de skulle förstå att vi menade allvar.


Och Yezz! Hon var så duktig!

Hon blev jätteivrig och visade ingen rädsla alls för dessa vimsiga hoppkvigor. Tack och lov att jag hade linan på henne annars slulle hon väl ha drivit kvigorna hur långt som helst. Yezz hade ju ingen aning om vad vi försökte göra och vi har ju ännu inte övat in några kommandon utan hon tyckte ju bara det var jättehäftigt att få gå på kvigorna. Hon är alltså 5 månader!


Nåja, kvigorna svängde på klacken och sprang tillbaka över bron. Alla utom en! Inte ännu heller vågade hon sig över. Istället gjorde hon ett utbrytningsförsök och sprang genom vår linje med mig, Walle och Yezz, så jag fick skicka Wilma igen för att stoppa henne. Och Wilma lydde till 100% idag. Oj vad hon är duktig ibland. Hon förstod precis vad jag ville att hon skulle göra. Kvigan vände om och kom tillbaka till bron där vi hade förflyttat oss för att ta emot henne och hindra henne att springa om igen. Nu kom kvigorna på andra sidan fram till brokanten igen och då äntligen tog hon några försiktiga steg ut på bron. Jodå, bron höll, och hon gick försiktigt hela vägen över. Vi följde sakta efter i bredd. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!! DET LYCKADES!!!! Duktiga, duktiga hundar!!!! Oj vad jag berömde dem då och alla blev alldeles vimsiga av glädje då matte blev så glad. Vi var som ett fotbollslag jag och hundarna idag och Wilma var Zlatan    Totalt tog matchen ungefär en timme, utan paus :)


Vi är ensamma nu hundarna och jag på våra promenader. Linn började sin skola idag, drygt 3 timmars bilfärd rätt in i Finland. Vi måste klara oss utan henne och hon måste klara sig utan oss. Tack och lov finns det telefoner och facebook. Hon kommer att klara sig bra. Hon är tuff min Linn även om hon inte vet om det själv. Snart kan hon finska också och då kommer hon att kunna leva i detta land som en fullvärdig medborgare och inte som många av oss andra som lever med detta handikapp att bara prata knagglig finska.


 

Mina lagkamrater.


 

Måste bara bifoga denna bild också då Yezz för första gången tittar på korna. Då är det tryggt att ha stora starka Walle framför   

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards