Liam och jag genomlider för tillfället en förkylning. Jag hostar och han har näsan stockad.

Inte så lyckat att amma med täppt näsa kan jag berätta. Stackarn kämpar på med gott humör i alla fall.

Han är nu redan 6 veckor gammal.

Har haft lite fullt upp på senaste tiden. Hunnit med bröllop, konfirmation och dop och skött om liten bebis samtidigt.

idag är den lille lite snuvig, så han sover mest. Därför hinner jag in och hälsa på här en liten stund.

Vi hade planerat en tur i badbunken under förmiddagen, men vi får se hur det går med det idag. Hade också tänkt kalla in barnvakt så att jag skulle få gå runt gårdsplan med röjsåg. Vi håller fullständigt på och växer igen, men det är väl bra att det syns att jag inte jobbar, så kanske det uppskattas den dag jag hinner göra något igen.

Men det roliga(?!?) som hänt de senaste dagarna är att antalet hästar plötsligt ökat från 2 stycken till 5.

Hur gick detta till?

Ni som hängt med bloggen ett tag minns kanske att vi beslöt att sälja alla fyra hästarna då Linn slutade gymnasiet och skulle börja studera. Vi sålde två, men efter det ångrade vi oss och mette-Marit och Atte fick bli kvar. Och det visade sig vara rätt beslut, eftersom Linn bytte studieplats och plötsligt behövde ha Atte med på utbildningen.

Nåja, nu har Atte behandlats för hälta och konstaterats ha artros i alla knän. Dvs hans tid som aktiv ridhäst är nu över.

Han kan ännu användas till lättare ridning, men inga hårda träningar eller tävlingar kommer mera att vara aktuella. Nu gäller det bara att försöka få honom så smärtfri som möjligt.

Så därför kontaktade Linn en av mina kompisar som har en skolad häst och frågade om hon får låna den över sommaren. Hon fick låna den, men då kom också sällskapshästen med, så plötsligt hade flocken ökat från 2 till 4 hästar.

Nå tror ni inte att samma dag som hästarna flyttade hit så såg vi en annons om att vår älskade Piruett som vi sålde för 1,5 år sedan nu var till salu pga att ägaren skulle flytta utomlands. Linn ringde direkt med resultatet att Piruett flyttar hem tillbaka på tisdag.

Det är konstigt det här med Piruett. Vi har försökt sälja henne flera gånger, men hon kommer alltid tillbaka. Nu kommer hon hem för att stanna. Linn har flera gånger sagt att hon saknar Piruett. Nå nu är friden återställd.

Igår var Liam med på sin första vallningsträning. Kameran var med, men händerna var lite upptagna med bebis och hund så jag tog tyvärr inga kort denna gång.

Vi fick börja på först eftersom jag inte visste hur länge han skulle ha tålamod att stå på en blåsig åker.

Träningen gick rätt bra, även om Yezz hade lite för mycket iver i byxorna. Detta fast hon hade haft ett ganska så tufft jobb med att flytta egna tackor mad lamm på bete på förmiddagen. Men på träning så blev hon så ivrig av nya får och långa hämt. I stort sätt skötte hon sig bra, men visst finns det mycket att öva på än. Hennes bästa egenskap är väl nog ändå att hon vill vara mig till lags och att hon är lyhörd för mina kommandon. Mera träning bara, så kommer hon bli riktigt bra.

Liam sov inlindad i en filt innanför min jacka, men medan jag tränade fick han byta famn och trivdes lika bra i Sofies famn.

På lördagen tog vi amerikafrämmande på lunch till Linds kök. Där var Liam inte lika medgörlig. Han gnällde och var allmänt missnöjd. Men vi klarade i alla fall av lunchen och alla blev mätta och nöjda.

2014 balade vi första gräset 8.6 I år kommer det bli mycket senare. Den kalla regniga våren har gjort att tillväxten på gräset varit svag.

Vi har avbytare bokad hela denna vecka och nästa enbart med tanke på grässkörden, men vad hjälper det om det inte finns något gräs att skörda? Nå, förhoppningsvis hinner det växa till sig tills nästa vecka och då hoppas vi på sol, sol, sol. 

Jag tror nog annars att vi gjort rätt beslut angående vår omläggning till mera kor och försäljning av kalvar vid 6 månaders ålder. Fabas service har nog blivit en besvikelse. I kontrollavgiften ingår ett besök av rådgivare från Faba, en avelsexpert, per år. Men vi har senast haft besök av en rådgivare 2012. I år har vi dessutom endast sålt två tjurar till avel och noll kvigor. Det är nog hiskeligt mycket arbete att väga samtliga kalvar tre gånger och få endast 2 sålda till livs. Det bästa med att höra till kontrollen är ju att vi själva har fått betydligt bättre komaterial och att vi lärt oss mycket om avel, men kostnaden och arbetsåtgången är för stor i förhållande av vad vi tjänar på ett högre pris på avelsdjur. Jag har 10-15 semindoser kvar, så de ska vi använda upp, men sen blir det nog bara att använda avelstjur. Tänk vad enkelt, borta är all extra tid till seminering. 

Värst blir det dock att skicka iväg mina söta små tjurkalvar till okänt öde. Kanske jag hittar en bra gård med omsorg om djuren som jag kan sälja direkt till.

Nu en kaffe kopp.

Årets lamninssäsong var kort. de första kom 21.5 och de tre sista tackorna lammade igår. 19 fina levande lamm på 9 tackor, ett medeltal på 2,1lamm/tacka. Det är vi mycket nöjda med.

De två senaste åren då jag använt gotlandsbagge som faderras har lamningarna varit väldigt problemfria. Inga besvärliga lamningar och lammen har ändå varit stora och livskraftiga. Och framför allt, inga flasklamm!

Det är troligen treraskorsningen som ger denna positiva effekt. Tackorna är alltså korsningar av finsk lantras och köttrasen texel.  Då vi ytterligare sätter på en tredje ras så ger det positiva effekter på lammens livskraft. Treraskorsningarna ska då endast gå till slakt. Den positiva effekten av korsning försvinner troligen med ytterligare korsning.

Tackorna har hittills i år endast varit dagtid på grönbete och så har de fått komma hem till vinterhagen nattetid.

Äsch, grinig bebis.

Vi återkommer.

Jag försöker nu anpassa mig till min nya roll som mammaledig.

Liam och jag har ju inga egentliga rutiner ännu, utan det blir att anpassa dagen efter hans hunger, sömn och blöjbytesbehov.

Igår kväll försökte fadern sköta medan jag fick gå på hundpromenad och titta till fåren, men efter 30 min ringde han efter hjälp.

Det är ju bara så i den här åldern att det bara är mamma som duger. 

Så medan jag sköter barn så frodas ogräset i blomrabatterna, gräsmattan förväxer och den förgrodda utsädespotatisen fortsätter gro i källaren. En bra dag så hinner jag städa och tvätta lite kläder samt ha maten färdig till kvällen. Andra dagen sitter jag med hungrig bebis mest i famnen. 

Och det är ju så det ska vara, det är bara det att det är svårt att anpassa sig från ett intensivt arbetsliv till detta. Jag gillar ju att syssla med sånt där det syns att jag gjort något, praktiskt fysiskt arbete. Och att nu gå till sängs på kvällen och "bara" skött bebis, känns ovant och lite som om jag smiter undan. Ja det låter kanske konstigt men det tar en tid innan jag anpassat mig.

Snart ska djuren på bete och då kommer jag nog att ha svårt att hålla mig undan. Vi har tre olika beten och djuren ska sorteras i olika grupper beroende på vilken tjur de ska gå med. Det innebär en hel del sorterande av djur hit och dit. Två kvigor ska i Orvars grupp och två ska i Aminoffs grupp och övriga ska semineras och flyttas över gården till en box med fångstgrindar. Rätt kalvar ska sorteras med rätt mamma och lastas i lastbilen och köras ut. Jag har gjort upp en lista åt arbetsfolket med de olika grupperna sorterade, men visst är det svårt för dem som inte känner djuren på samma sätt som mig. Jag har ju i huvudet vilka djur som står var och vart de ska, men för dem som bara får en lista med öronnummer och tvingas springa och titta i alla grupper vem som står var så kan det vara ganska svårt.

Men det är ju inte ett sådant jobb som man kan ta med en två veckors bebis på.

Blir kanske att kalla in mormor som barnvakt en stund. Kanske jag får 30 minuter till då.

Eller så kanske de andra är glada att jag hålls borta och inte står och ger order om hur de ska göra? 

Jo, jag vet att de klarar av det, men då jag har så svårt att släppa kontrollen. Det är ju mina djur.......

På söndag ska Liam och jag troligen på vår första vallningsträning. Lika bra att han får vänja sig i tid. I juli ska vi på fyra dagars kurs i Pensala. 

Jaha, dags för blöjbyte. Kanske vi vågar oss ut i vagnen efter det. Solen skiner ju för en gångs skull, fast det ser väldigt blåsigt ut.