Tänka sig, idag är det alldeles blankt i kalendern för min del. Känns väldigt skönt. Krister är på kurs idag, men jag får göra precis vad jag vill. Yeiii.

Visst är jag ju på väg ut till djuren, men ännu är det kolsvart ute, så jag drar mig en stund.

Jag tänkte jag skulle ha en liten återblick på sommaren så här sista november.

En sak som jag ju lite nämt är att vår yngsta är lite energisk och impulsiv. Det påverkar vår vardag ganska mycket. 

Vi har fått anpassa oss och vår vardag för att få det att fungera. Det går inte att ha med honom, vid sidan om, och tro att man ska få något gjort. Då händer saker. Ibland går det bättre och ibland sämre. Vi har varit på undersökningar och fått diagnos och blivit erbjudna medicinering, som vi avböjt. Åtminstone tills vidare. Ifall det börjar påverka hans skolgång i framtiden så får vi utvärdera vårt beslut, men han är väldigt duktig på skolämnen. Sen händer det saker också i skolan och han är rätt ofta upp på rektorssamtal, men det är smällar man får ta. Imorgon ska vi på lärandesamtal med klassläraren, specialläraren och skolpsykologen. De har kallat in stora artilleriet, så då får vi se hur de upplever situationen. Det gäller at ha sin egen kompass klar i dylika situationer.

För att få vardagen att fungera, så försöker jag avsluta de förtroendeuppdrag och extra hobbier jag har. Jag har insett att det inte fungerar då jag behöver koncentrerar mig på annat. 

Jag är i tur att avgå från samfälligheten på nästa stämma, så då kliver jag av. Jag har redan suttit där i 12 år säkert, så det passar nog annars bra att sluta också. Det har varit turbulenta år, men nu känns det som om skutan flyter ganska lungt, så det ska nog gå bra.

Jag har redan hoppat av styrelsen för producenternas lokalavdelning, samt slc´s fullmäktige där jag numera bara är suppleant. I mitt ställe har jag fått två nya unga producenter, så det är jag mycket nöjd över. Man ska ge plats åt yngre.

Vallhundsträningen har jag skippat, och det är egentligen min största sorg. Jag älskar att träna hunden. Jag älskar min träningsgrupp och jag saknar det mycket. Men det fungerar inte just nu. Även om det också är viktigt att ge sig själv egentid för att orka i längden, men vi har jobb 7 dagar i veckan och vi måste turas om att sköta barn och sköta gården, då finns inte tiden för mig att sticka iväg och stå och träna hund. Kanske sen, om något år.

Jag funderar på att sälja Ozkan, som just fyllt 2. Jag har inte kunnat träna henne till en fungerande vallhund. Hon är världens mysigaste pusshund, men vi behöver inte en extra pusshund just nu. Kanske jag kan köpa en färdigt skolad hund sen då inte Yezz längre orkar jobba. Ifall det perfekta hemmet för Ozkan dyker upp, så får det bli så.

Det jag inte kunnat avsluta är simmentalföreningen. Vi är 6 i styrelsen och hälften måste sluta pga att de avslutar djuruppfödningen. Så det är inte läge för mig att hoppa av just nu. Vi har på senaste tiden bara haft teamsmöten, så det har fungerat bra rent praktiskt. Sen tar det förstås tid, men är samtidigt mycket intressant. Det har ju gett mig så mycket mervärde i form av nordiska kontakter med likasinnade både inom föreningen och genom NAV. Så det håller jag kvar, åtminstone tills vidare.

Hur funkar det då? Jo, Liam måste hela tiden hållas sysselsatt. Han är väldigt kreativ, han älskar att pyssla. Men han förstår inte att saker kan vara farliga. Hittar han en yxa så fäller han  ett träd. Energi finns. 

Då jag hade med honom då jag körde in balar åt fåren senast, så hittade han ett träd.

Tack och lov att det inte var högre. Men visst hade det kunnat sluta illa ifall han trillat ner här också. 

Det funkar liksom inte att säga att gör inte så där. Får han idé så testar han det. Vill han ha en kaka som jag gömt i översta skåpet så hämtar han det. På ett sätt eller ett annat. Han har egenskaper som säkert kommer att vara bra att ha då han blir vuxen, men som är rätt så farliga då han inte inser konsekvenserna av sitt handlande.

För det mesta så fungerar vardagen bäst då någon alltid har tid att ägna sig helt åt honom, hålla honom sysselsatt. Att ha honom sittande vid dator har visat sig vara en dålig idé. Visst, man kan göra annat under tiden, men det bygger upp så mycket negativ energi, så då blir han högljudd och ohanterbar. Så datorerna är numera borta. Det funkar bra, bara han inte ser dem så har han inte beroendet heller. På kontorsdatorn har jag satt in ett lösenord, så hit kommer han inte in även om den står framme.

Störigast blir han då det kommer nytt folk in. Alltså är det bara vi två så är han världens bästa kille. Kommer någon annan in, och dessutom vill prata med mig så blir det oroligt, mycket skrikande och bråkande. Värst är det då någon utomstående kommer hit. Då blir det show. Och jag kan ju inte stoppa ner honom i en låda.

Så det blir ju automatiskt att man undviker att umgås med andra. För man vet ju att det bara leder till konflikter.

Men han är intelligent och händig. Det gäller bara att vara noga med rutiner, försöka hålla sig positiv och uppmuntrande, så kommer nog det här att bli bra också, någon gång. 

Det jag upplever som lite stressande är det faktum att då han blir myndig, så är vi inte längre några ungdomar precis. Jag hoppas att vi orkar. Förstås finns det bättre och sämre dagar också för oss.

Nu är vi vid första klass, det återstår många år med "den blomstertid nu kommer". 

Jaja, skulle jag visa många bilder idag, sa jag? Det blev ett litet sidospår. Men det behövdes sägas, så ni vet lite varför jag försvinner från den yttre världen. Många andra upplever liknande situationer, vi är ju inte ensamma. 

Och det finns ju så många värre diagnoser man kunde ha drabbats av, så vi klagar inte, men vi anpassar oss.

Vi vet inte hur detta utvecklas de närmaste åren, men vi tar en dag i taget. Livet är värdefullt!

Kram.

aha, så var vi igång med höstsemineringarna. Först ut var Fifi av Åbuen, en av de vi importerade för tre år sedan. Hon har hittills fått två kokalvar. Den första efter Imperator hade en korrigerad 200 dagars vikt på 438kg! Medelvikten på kvigor förra året i hela landet var 299kg. Hennes andra kalv var efter Moonlight. Den fick en korrigerad vikt på 396kg. Inte så illa pinkat av en ung ko. Men det betyder ju att hon mjölkar bra. Och det har istället lett till att hon i sommar varit lite åt magrare hållet och tyvärr inte blivit dräktig. Det tog också länge innan jag överhuvudtaget såg någon brunst på henne, men hon fick sommarens sista semindos. Men det ville sig alltså inte och därför har hon nu flyttat till höstgruppen. Nu är årets kalv avvand och Fifi ser ut att vara i gott skick nu.

Hon är nog förlåten. Bara hon tar sig nu så.   

Idag hade jag två att seminera. 475 efter Hector, som fått sin första kalv i höst. Både Hirscht och Orvar på mödernet.

Och så en kviga efter Unne, morfar Spartacus. 

Hittills har semineringarna lyckats bra tycker jag. Tydliga brunster och relativt lätta att seminera. 

Dock fick jag slänga ut Istanbull i gruppen med dräktiga kvigor för att jag behövde hans box för semineringarna. Och vad tror ni han gör samma dag han kommer ut? Jo han betäcker sin halvsyster! Men vad f-n!

507an är en riktigt fin Chicagodotter. Homozygot hornlös, välbyggd, riktigt trevligt lynne. Jag hade henne i gruppen av kvigor som skulle semineras i våras, men jag såg aldrig någon brunst på henne så hon blev aldrig seminerad utan fick gå ut med tjur i två månader istället. Där såg jag henne bli betäckt. Efter det har jag heller inte noterat några brunsttendenser, och tjock och fin har hon blivit i vinter. Men se Instanbull visste nog bättre.

Jag anmälde henne till slakt innan jag hann ångra mig och nu har jag dessutom sålt en del av  köttet på direktförsäljning, så nu finns det ingen återvändo. Det grämer mig, hon är fin och trevlig. Men kalvar måste vi nog få.

Men jag har en hel drös med fina kvigor, så nog kommer vi över detta också.

Frassin har haft en lite sämre dag idag. Hmmmm, jag borde inte vänta för länge. Ni förstår jag är ju dessutom dumma mamma som avlivar finaste Frassin. Men det börjar nog se lite mörkt ut. Tyckte ett tag att han blev lite piggare,men han tål nog inga stora bakslag. 

Jaha, dags att försöka få ungen i säng. Själv har jag varit hutlöst morgonpigg på sistone. Ålderdom?

Vi hörs en annan dag! Tjingeling!

Delar en fantastisk monolog. Lyssna på den!

Jaha, nu är julruljansen igång. Adventsöndag betyder lutfisk, vitsås och morotslåda i detta huset. Så fyra gånger ska vi hinna med lutfisk innan bocken kommer.

Frassin lever än. Jo, han har tappat muskler och är tunn men inget fel på tänderna och inte akut sjuk på något sätt. Att han äter dåligt kan eventuellt bero på något fel på njurarna eller så kan det vara sköldkörteln som krånglar.  Båda kan testas med blodprov.  Är det njurarna så finns det inget att göra och är det sköldkörteln så betyder det daglig medicinering resten av livet. Något jag inte tycker är vettigt. Så för Frassins del så har båda samma utgång. Men jag vägde honom nu och så ska jag följa upp hans vikt. Blir han lättare så är det inte bra. 

Våra katter har fått nöja sig med torrfoder plus vad de lyckas fånga, men nu har jag då frångått mina principer och har först matat i honom vår fina ekologiska färs, och nu gick jag och köpte en förpackning med sån där lyxig engångsförpacknin med kött i gele'.   Frassin   

I höst har vi haft en sur höna igen. Hon fick 3 fina dunbollar. 2 har trillat av pinn, så nu är det bara 1 kvar.

Hoppas det är en höna denna gång.  

Besöket med yrkesakademielever gick annars riktigt bra. Roligt att prata med såna som på riktigt är intresserade av branschen.  Det finns ju mycket att berätta om efter över 30 år som bonde, men jag hann ju nog bara presentera gårdens verksamhet lite ytligt. Men hoppas de tyckte det var värt besöket.

Liam har smitit iväg till grannarna. När tror ni han behagar komma hem då? Även om jag njuter av tystnaden   

Nå nu smäller det i dörren. När man talar om trollen.  

Vad ska vi spela för julmusik idag då? Jo, jag vet!

Idag hade jag Farmer Time träff igen med två klasser från Lagmans skola i Jakobstad. Det funkar jättebra via länk i telefon. Jag stod i fårhuset denna gång och jag fick jättbra frågor om produktionen. Jag visade också upp resterna av en plåtburk och berättade lite blodiga historier om vad som händer ifall delar av burken kommer in i djurs magar. SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN! Var meddelandet. Två bagglamm passade på att ha en liten stångningsuppvisning också.

Straxt efter träffen kom kvävebilen med kväve och doser. Ni kanske tänkte vid senaste inlägg att antingen är hon en väldig optimist eller otroligt självsäker då hon bara beställt 15 doser åt 13 kor och dessutom sålt avelstjurarna. Men visst har jag ju en backup.

Räfbackens Icon får ta hand om mina misslyckanden. Han har inte provat på förr, men då doserna är slut ska han få gå ut en sväng. Pappa Chicago, morfar Steinadler. Och han är jättesnygg! Den finaste vi har just nu tror jag.

Sen är han till salu till sommarens behov. Han var så hungrig nu idag så han hade inte lust att ställa upp på någon posering, så dåligt kort, men ett kort i alla fall.

I förrgår blev vi bjudna på producentlunch av vårt slakteribolag. Julbord stod på menyn. Riktigt gott var det.

Lax, skinka och kalkon och allt möjligt som hör julbordet till. Tack för maten!

Oj, nu blir jag hungrig!

På eftermiddagen idag kommer som sagt veterinären för vår återkommande hälsoinventering av djuren och så en titt på Frassin.

Imorgon är yrkesakademin på väg hit med en grupp studerande med djurinriktning, ska bli kul. Det är ju lite annorlunda än då man berättar om djuren för lågstadiet.

Sen lär det vara lillajul på söndag! ja jisses vad tiden går.

Ja så är det nöt köttretur, troligen 14.12 Ta kontakt ifall det skulle passa med en påfyllning i frysen.

Jag ringde också och frågade om lammslakten, och det visade ju sig att de glömt bort min anmälan, men vi fick in dem före jul i alla fall. Den 13.12 far dom. Jag hade också tänkt erbjuda grovstyckat lamm som återtag, men då blir återtaget 20.12 Hur många har tid att packa lamm i julveckan? Förstås ifall man vill ha lamm på julbordet så vore det ju perfekt, men jag velar lite nu om jag ska bjuda ut eller inte. Bara transporten blir ganska dyr, så jag borde sälja rätt många innan det lönar sig. Vi har själva slut på lammkött, så jag är nog lite frestad att ta återtag, menmen. Enklast är det ju nog att sälja allt till slakteriet. Ska fundera litet ännu på det.

Nu, måste jag få lunch. Vi återkommer någon annan dag.

Minus 7 grader, vindstilla. Ännu ingen snö.

Vinterhalaren är på. Den skulle behöva lite underhåll, om bara hushållet bestod av någon sykunnig. Nå kanske någon riktigt kall dag jag klarar av att dra fram symaskinen.

Jag har följt Liam till skolan, tre hundar i följe, på samma gång...

Jag har fyllt på mineraler i rasthagen och puttat ensilaget på foderbordet. Krister gav kraftfoder innan han for ut på något åkerbro grävningsprojekt. Vi har 4 olika grävmaskiner på gång i höst igen. Blir vi aldrig färdiga med grävningsprojekten?

Jag har tömt kvävebehållaren på tömda plastbehållare, nu ekar byttan tom. Påfyllning på torsdag. Denna gång har jag bara beställt doser av en tjur. det blev lite bråttom plötsligt. Jag har haft två fina tjurar att betäcka med efter semineringsperioden i sommar, men så fick jag dem, tack och lov, båda sålda vidare till avel. Vår höstgrupp är liten i år, bara 13 stycken som förhoppningsvis ska bli dräktiga, så jag tänkte inte köpa semindoser alls. Men så sålde jag då tjurarna och fick hastigt och lustigt beställa något att seminera med. Det blev inga ingående efterforskningar utan jag skickade snabbt in en beställning på 15 doser Erebor PP

Sen blev jag lite stressad över att han inte har så mycket resultat ännu över kalvningsförlopp. Och vi har 5 kvigor som ska semineras. Ställer jag till med något elände nu? Alltid samma problem, var hitta en semintjur som är säker åt kvigor? Nå sen har jag nog fått lite mer uppgifter som tyder på att han nog kommer att fungera även åt kvigor. Så vi får hoppas att det går vägen. Brunstövervakning pågår, för nästa vecka börjar vi höstens semineringssäsong.

Annars, värt att fira, är att vi detta år haft ett helt fantastiskt kalvnings år. Alla kalvar har fötts levande, utan assistans. Inga tvillingfödslar, inga fellägen och allt har gått som en dans. Vårt mål är ju 0% dödfödda och i år lyckades det.   

Många olika fäder har vi ju haft, men alla har lyckats lika bra; Hiking, Harley, Dora Lee´s Jack, Mustik, Chaplin, Moonlight, Spartacus,Hugin och Testo. Dessutom har vi haft två egna ungtjurar i arbetet, en efter Hector(Hallas) och en efter Räfbackens Charmör(Champs Bravo).

Nej hör ni, jag ska ut på lite ärenden idag, så nu måste jag hoppa i duschen så jag hinner torka upp lite innan jag ska ut i vintereländet. Jag har packat dna-testerna så dem måste jag komma ihåg att få med mig då jag far.

Hälsningar från Frassin. Är han lite piggare nu eller? På torsdag kommer veterinären. Då kommer domen. 

Ja, jo, jag fick igång printern! Fråga mig inte vad jag gjorde. Bara att låtsas att jag vet vad gör.   

Uschhhhh. Jag skulle ju försöka klara av den finska vintern, sa jag. Nu är det -1 grad och jag fryser!   

Varför har jag ett jobb som mestadels är utomhus då????? Jag är så korkad.

Nu fick jag däremot ett inomhus uppdrag. Printer fungerar inte, så vi kan inte printa ut våra räkningar. Skicka in dataexperten för att fixa detta. Jag alltså   

På så låg nivå ligger alltså dataexpertisen i vår familj. Det händer inget då jag trycker print! No shit Sherlock!

Vore roligare att gå ut och frysa......

Nä men, nu måste jag nog värma rumpan lite. Det räcker inte med stickade sockor idag tydligen. Var är vinterhalaren?

Ja, vår kära Linn som har jobbat hemma på timlön nu några år, gick och fick sig en kontorstjänst. Nu är hon inspektör. Roligt för henne att hon får se annat än hemgården om dagarna. 

Men nu är det mycket onödigt rännande i bil tycker hon. Hon bor i Övermark, ca 20km härifrån österut ( den närmaste vägen på 16km är inte körbar) och så jobbar hon i Näsby, ca 20km härifrån söderut. Hästarna bor här.

Så nu kör hon varje morgon hit och sköter om sina hästar och lämnar hunden på dagis hos mig, kör till jobbet. Och på kvällen först hit till hästarna och hämta hunden och så till Övermark för att sova. Låter inte så värst vettigt.

Så nu funderar hon på boende i Norrnäs.

Var finns det perfekta boendet för henne och hennes hund(ar)?

Bör vara i gott skick, inga stora renoveringsbehov. Fuktskadade mögelhus går bort direkt!

Gärna lite avskilt läge, ingen genomfartstrafik.

Uthus och stor tomt är ett plus.

Och så en prislapp då som en lön klarar av.

Några tips? Någon som planerar att flytta ut inom de närmaste åren? Ta gärna kontakt. Hon är ju inte utan bostad, så det är ingen panik, men det vore tryggt att veta att det finns något lämpligt boende.

I grannbyn dyker det upp lämpliga hus med jämna mellanrum, men här är det svårare. 

Nåjo, nog löser det väl sig förr eller senare, ska vi hoppas.

Jaha, har ni några tips på hur jag ska få igång printerhelvetet? Jo, jag har provat att starta om.

Igår var vi iväg på ett miniseminarium till Vasa. Det var två föreläsare från Sverige och en från Finland. De svenska deltog på länk via teams. Nog har det ju lett till en del förbättringar den här pandemin också. Tänk om de skulle ha behövt köra dessa två från södra delen av Sverige upp till Vasa för att hålla en timmes föredrag vardera. Det hade ju gått åt massor av tid i resande för dem. Och det måste ju bli så mycket billigare!

Den ena föreläsaren var Göran som är ordförande för NAB i Sverige. Nab är en organisation som företräder den renrasiga avels för köttraser. Göran träffade vi också på Elmia, så det var ju ett trevligt möte igen.

Den andra var Sara som pratade om effektivt bete. Mycket bra föreläsning, intressant och pedagogiskt framfört.

Till sist var det Risto som pratade om nyttan av att använda ensileringingsmedel då man gör foder.

Vi är med i ett vallodlingsprojekt och detta seminarium, med mat, var väl någon slags avslutning. Då projektet startade var planen att man skulle få åka till antingen Danmark eller Norge för några studiebesök, men de planerna skrinlades under pandemin.

Men, jag har ju faktiskt varit ett varv till Köpenhamn i höst, men då med NAV, Nordisk avelsvärdering. Det var en intensiv dag. Planet for 5.50 från Vasa, byte i Helsingfors. Tunnelbana till hotellet där mötet hölls. Möte hela dagen, och så samma rutt tillbaka hem. Planet landade kl 1 på natten. Då återstod en timmes bilresa hem. Jag var nog rätt nöjd då jag studade i säng den dagen. Och som grädde på moset så fick jag 50€ i parkeringsböter på flygplatsen. Någon j-vla parkeringsapp som jag inte förstod mig på. Jag skulle ju få mina resekostnader ersatta, så givetvis hade jag betalat parkeringsavgiften om jag fattat hur den funkat. Parkeringböterna fick jag betala ur egen ficka. Surt.

Jag borde gå lite djupare in på vad vi diskuterade i Köpenhamn, men nu måste jag ut och se till djuren ett sista varv innan natten.

God kväll!

Vi hade en liten incident här i våras.

Det var nämligen så att jag hade sålt en tjur, Istanbull, till östra Finland. 

Innan jag skickar iväg avelstjurar så vill jag ha pengarna på kontot. Så Istanbull var betald och redo för avfärd.

Vår gård ligger förhållandevis nära slakteriet, så då vi säljer avelsdjur ut i landet så brukar det passa bra att skicka dem med returlasset, då slaktbilen har varit med slaktdjur till slakteriet. Efter så tvättar de ur bilen och kan hämta avelsdjur.

Nå bilen från östra Finland hade en sen transport och hämtningen av Istanbull beräknades ske ca kl 2 på natten. Chauffören skulle ringa då han startade, så har vi 45 minuter på oss att gå ut och ställa till.

Japp, japp. Passar bra.

Nå Istanbull gick i stor box med andra tjurar. Och det lovades regn och blåst till natten, så då kom jag på den briljanta ide´n att vi kan sätta tjuren färdigt i en kalvningsbox redan kvällen innan, så behöver vi inte sortera tjurar mitt i natten.

Vilken bra ide´, så gör vi.

Min plan fungerade utmärkt och Istanbull gick lydigt in i boxen. Färdig för avfärd.

Klockan 1 ringer chauffören att nu har han startat. Prima, vi går ut och förbereder.

Synen som mötte oss då vi kom ut var inte rolig.

Istanbull hade tryckt ut huvudet ovanför vattenkoppen för att försöka komma ut till kogruppen. Tydligen var det en ko i brunst där och Istanbull var redo för tjänstgöring. 

Nu vet vi inte riktigt vad som hänt, men tydligen hade han ju fastnat och så hade någon ko gett honom stryk där han satt fast med huvudet. Så blodet flödade över golvet och tungan hängde ut och munnen såg helt sned ut.   

Jag ringde direkt till chauffören att sväng om, vi kan inte lasta någon tjur inatt innan vi vet hur allvarligt detta är. Han skulle ju ha 6 timmars resa till östra Finland framför sig, så det gick ju inte.

Krister fick skruva loss vattenkoppen och tjuren kom lös. Nu såg det genast bättre ut. Ingen blod rann längre och munnen var inte längre sned. Kanske han bara rivit tungan eller något.

Men nej, veterinär kom och kunde konstatera att käken spruckit i mitten och han kan varken äta eller dricka.

Jag ringde vårt slakteri och frågade ifall han ännu rymdes med till slakt denna vecka, det var onsdag. Men nej, alla bilar var fullt planerade, tidigast på söndag skulle det gå att få med den. Det går ju inte, han kan ju inte vara utan mat till måndag.

Så vi måste göra det bästa av situationen och försöka sätta ett bandage som stöd i munnen.

Så sagt och gjort. Med hjälp av bandage och smärtstillande så kunde han dricka och äta lite gröt. Han var hungrig och försökte äta ensilage, men allt det kom bara ut tillbaka. 

Veterinären for hem och funderade och så ringde han tillbaka och sa att det kan lyckas att operera. På riktigt?

Så vi testade med operation.

Istanbull fick bedövning och lugnande och så borrades ett hål rakt igenom käken. En järntråd träddes igenom och bands ihop under tungan. Bandage på och så några buntband för att hålla bandaget på plats. 

Sen fick jag då försöka hålla liv i honom. Jag gav smärtstillande och penicillin en gång per dag och så blandade jag gröt med finklippt färskt grönt gräs. Jag gick alltså med hushållssaxen och klippte gräs. Dessutom skulle han tvättas i munnen dagligen och inget äckligt fastnade i såret.

Inget ensilage fick jag ge för tuggrörelsen som det krävde var för kraftig. 

Några veckor sa veterinären.

Efter en vecka kom han på besök och inspekterade skadan och sa att jag själv fick bestämma om han skulle skickas till slakt eller inte.

Nu?! 

Nej om vi har kämpat på med operation och medicinering så nog tusan ska vi försöka få det att läka.

Köparen i östra Finland var mycket tålmodig och beredd att vänta på att han skulle bli bättre. Men tiden gick och till slut sa jag att han får välja på att få pengarna tillbaka eller välja en annan tjur.

Och då kom vi fram till att han köper Impostor av oss istället ( det finns en lång historia om honom också, men det måste vi återkomma till).

Så Impostor for iväg och jag fortsatte behandla Istanbull. Efter 7 veckor togs bandaget bort. Då hade han börjat äta gräs igen. Vid det här laget hade ju gräset vuxit upp ordentligt och jag behövde inte springa med saxen.

Och otroligt nog blev han helt återställd. 

Så jag satte ut honom till försäljning till avel igen, men på hösten är det ju inte riktigt säsong för avelstjurar, så intresset har varit svalt. Synd på en fin och mycket hanterad tjur.

Ingen som behöver en avelstjur?

Annars väntar sista resan i december