Alla inlägg under maj 2015

Av Cindi Groop - 31 maj 2015 12:37

Årets vårbruk har varit synnerligen besvärligt. Att hitta den rätta dagen med tjänlig såbädd har inte varit så enkelt, då regnet stått som spön i backen minst varannan dag.


Ännu återstår några hektar som inte hunnit harvas och sås. 


Denna vecka har Krister haft pappaledigt, men han har varit ute i jobb innan Liam och jag vaknat och då han kommit in igen så har vi redan gått och sova igen. Tack och lov har han inte behövt mata djuren annat än på morgonen utan hans avbytare Ragnar har skött om det. 

Idag skiner solen igen, men senaste natt regnade det 4mm igen, så idag måste vi bara vänta på att det ska torka upp igen, men tyvärr utlovas nästa regnområde komma över oss i natt. Nästa vecka måste alla djur ut på bete, men ännu kvarstår en hel del stängselarbete innan vi kan sätta ut några djur.


Tackorna har börjat lamma och tack och lov har de skött allting själva i år. Fina stora lamm har det blivit och alla har klarat sig fint förutom en tacka som inte riktigt vill acceptera sitt ena lamm. Hon har blivit fasthållen några gånger per dag för att lammet ska komma åt att dia. Lammet ser stort och starkt ut, men vi vågar inte riktigt släppa ut dem ur lamningsboxen än före vi är hundra procent säkra att han får dia.


Kossorna har kalvat klart för i vår och resultatet är 21 kalvar på 20 kalvningar, 12 tjurkalvar och 9 kokalvar. Klart godkänt alltså.


De tjurar som använts är förstås Orvar och så två egna ungtjurar Zolvert (e. Olvert av Esered) och Andy (e. R. Sickan) plus semintjurarna Strabinos, Champs Bravo, Olvert av Esered,  Tiset Vagn och Worldwide.

Efter Champs Bravo har vi tyvärr bara fått 3 tjurkalvar. Låga födelsvikter har han gett också. Normala år skulle jag vara väldigt nöjd med det, men om vi ska sälja alla tjurar till förmedling för slutuppfödning till slakt i höst, så är det så harmligt med dessa fina avelstjurar som bara försvinner i kötthanteringen.

Efter Worldwide och Tiset vagn fick vi tack och lov kokalvar, så de ska jag spara till egen avel.

Victoria fick ju en tjur efter Steinadler, men dess födelsvikt blev så hög(59kg) pga att hon gick 10 dagar över beräknad kalvningstid, så det kan bli svårt att få den såld till annat än kött, men tusan vad jag skulle vilja spara den och pröva den i aveln. Kanske han ryms in i något hörn i vinter?


Oj, nu är plötsligt hela familjen i köket. Måste passa på tillfället.


Vi hörs.

ANNONS
Av Cindi Groop - 27 maj 2015 19:09

Nu påbörjar jag en liten berättelse om vad jag vairt med om denna vår.Hur mycket jag hinner skriva var gång bestämmer lilla Liam, men just nu sover han så vi kör igång.


Graviditetens värsta fas var i höstas, då jag alltså inte visste om att jag var gravid. 

Jag blir i allmänhet rätt deppad varje höst då dagarna blir kortare. Så också i höstas, men denna gång var det värre än vanligt. Jag tyckte att allt var så tungt. Mina hundpromenader var en plåga och backen hem tog så väldigt på krafterna. Är det så här att bli gammal, tänkte jag. Dessutom grät jag i tid och otid. Mina funderingar över hur vi skulle utveckla gården resulterade ofta i gråt. Jag såg allt så mörkt och tungt. Och så fick jag ju en propp i benet. Jag sökte efter lämpliga jobb på nätet och gårdar till salu utomlands. Dessutom gick jag upp i vikt. Jag hade 2013 gått ner 13kg och var så nöjd över mig själv och plötsligt började kilona smyga sig på tillbaka. Jag försökte hålla tillbaka, men då låg vågen konstant, men neråt tillbaka gick jag inte.


På detta sätt gick de 20 första veckorna av min graviditet.


Ja jag har ju redan skrivit om hur det gick till då det gick upp för oss att vi skulle bli föräldrar igen, så den delen hoppar jag över nu.


Mina rädslor:

Ok. då jag insett att jag är gravid och att barnet väntas komma i slutet av maj kommer förstås många nya funderingar. Är det friskt? Hur kommer min gamla kropp att klara av en graviditet? Hur länge kan jag jobba? Får jag foglossningar? Blir jag inkontinent efter förlossningen? Kommer det ta länge att repa sig efter förlossningen? Orkar jag med förlossningen? Ska jag skämmas över vad jag ställt till med?


ja nu har jag svaret på alla mina frågor.


Graviditeten gick riktigt bra. Jag har haft bättre och sämre dagar, men i princip har jag kunnat jobba riktigt fram till slutet. Mina värden har varit i skick, förutom lite högt sockervärde ibland. Men bara jag skött mig med kosten, så har även det hållits inom gränserna. Jag har gått upp endast 5kg totalt, vilket gör att jag nu inte har någon extra vikt att arbeta bort. Kroppen klarade alltså galant av en graviditet.


Förlossningen:

I måndags kände jag mig redan från morgonen trött och magen kändes lite som en biogasanläggning. Jag hade sammandragningar med jämna mellanrum, men inga värkar.

 

På eftermiddagen började jag så småningom förstå att det nog säkert var något på gång.

Vid 16-tiden var vi vid sjukhuset och 21.30 på kvällen föddes vår lilla son.


Allt gick enligt regelboken och fast det förstås var smärtsamt och jävligt, så var det ändå en väldigt positiv upplevelse. Jag orkade med förlossningen hur bra som helst och bäst av allt är hur snabbt jag repat mig efteråt. 

Inte en enda eftervärk har jag haft och förutom lite ömhet i magen, så känner jag mig som ny.


Alla mina rädslor kom på skam.

Vår son är perfekt, och jag har genomlevt både en graviditet och förlossning som var lättare än de två tidigare för 15 och 21 år sen.

Ålder är bara en siffra och viktigare är att man håller sig i gott fysiskt skick och får vara frisk.


Så gubbar och gummor, våga pröva på bara fast ni är över 40 och tycker att det börjar bli i senare laget. Det kan bli det bästa ni gjort.


   

Liam   


det bästa misstag vi någonsin gjort!  

ANNONS
Av Cindi Groop - 24 maj 2015 16:36

Ja, för er som inte hört det från annat håll, så nu har vi fått vår lilla aftonstjärna.

 Född 18.5.2015 kl 21.28 4000g, 52,5cm.


Skriver mer sen. Vi mår båda utmärkt

Av Cindi Groop - 17 maj 2015 19:56

 

Detta, go vänner, är mitt kära persikaträd North, som inte bara har överlevt den finska vintern utan även belönat mig med massor av rosa blommor.


Jag är så lycklig!


Och jo, jag går ännu hemma på backen och vankar.

Av Cindi Groop - 12 maj 2015 08:30

Igår kväll kom den näst sista kalven. Jag fick stå som åskådare på foderbordet. Bara en kviga kvar att kalva i vår nu då. Hon har beräknat datum 22.5, men hon ser riktigt kalvningsfärdig ut. Tvillingar på gång?

Hon är seminerad med kanadensiska tjuren Worldwide. Den första vi får efter den.  Mycket spännande. Jag hoppas på kokalv.


Vi har förstorat rasthagen åt gruppen ko med kalv. Hittills har de bara haft en rastgård med betongunderlag. Betong är bra för det är lätt att rengöra och där står de och äter från foderhäckarna, men då det regnar och slaskar så blir det ju förstås blött och otrevligt att stå i foderrester, skit, piss och regn. Vi rengör ju rasthagen ca 1 gång per vecka, men regnar det mycket så blir det slaskigt.

Därför har vi nu gjort en flisbädd åt dem:

 

Underlaget är först grova stenar med en tjock bädd av flis ovanpå. Tanken är att denna yta dränerar sig själv och alltid således är torr att stå eller ligga på. Korna gillar den jättemycket, speciellt vårens nya kalvar som gärna sover här under dagen medan mammorna äter. En annan fördel med detta är att djuren nu fördelar sin liggtid här och i halmbädden, vilket gör att ströåtgången minskar och deras liggbädd hålls renare. Och mera yta per ko är ju aldrig fel. 

Förhoppningsvis ska det också vara bättre för kornas ben och klövar då de börjar visa brunst och rider på varandra och bråkar.


 

Idag är det också vägning av de höstfödda kalvarna. Och jag sitter inne i kontoret!

Jag har bara skickat med lista på vilka som ska vägas och så får Sofia och Krister klara resten. Jag känner nog nu att jag inte duger till något i djurhanteringen just nu, så lika bra jag håller mig undan. De klarar nog av det utan mig, ska vi hoppas.

På bild Räfbackens Boss. En riktigt famnkatt, efter Orvar av Frönshult. Hoppas någon koflock där ute vill ha honom som avelstjur, han förtjänar att bli mer än bara en låda malet i Prismas hyllor.


Det här är den ynkliga lilla tvillingkalven som vi jobbade över en vecka med för att lära honom dricka själv. Och han klarar sig idag bra. Båda tvillingarna går med sin mamma och hon klarar av att ge dem båda tillräckligt med mjölk. Hon är för mager nu. Dels för att hon haft två kalvar i magen medan hon själv ännu växte och dels för att hon nu producerar mjölk åt två tjurkalvar. Hon står därför ännu inne i kalvningsboxen där hon får fritt av vårt bästa ensilage plus så mycket kraftfoder hon vill ha. Hon har verkligen varit en positiv överraskning och låtit oss hjälpa henne och kalvarna utan att protestera det minsta. Plus i kanten och en defintiv kandidat på spara-listan.


Den enda kalv som misslyckats i vår är den som föddes missbildad.

 

Här ligger han inlindad i ett hästäcke i pannrummet medan vi försökte sonda mjölk i honom, men han gick inte att rädda. Ryggraden var sned och frambenen kunde inte böjas. Sorgligt, men, men, alla kan tyvärr inte räddas. 


Nu har vi också fått två spännande inbjudningar. Danska simmentalföreningen firar sitt 40-årsjubileum 2-4 juli i samband med utställningen i Herning, Danmark. Dit är alla simmentalföreningar i världen inbjudna. Det blir möte, utställningar av 90 simmental och en auktion av livdjur, förutom festmiddag och intressanta möten. Oj vad spännande!


Igår fick jag brev från simmentalföreningen i Sverige som även de firar 40-års jubileum. De firar 18.7 i Bollerup i Skåne. Besöksgård, möte och kvällsfest.


Ojoj, så mycket roligt. Och jag har ju mammaledigt!


Men, men. En sak i taget. Kanske vi väntar in bebis nu innan vi tar några beslut om resor i sommar. Men kanske, kanske, vi kan åka, helst till Sverige??????

Av Cindi Groop - 11 maj 2015 12:05

Okej, nu har jag laddat upp lite bilder här.


Vi börjar med presenterna från babyshowern:

 

En "tårta" gjord på blöjor och allt möjligt roligt. Sockor, nappflaska, klottlapp med får på (förstås) och diverse smått och gott.

och så världens sötaste body.

 

En sån måste man ju ha om man ska med på träningar och tävlingar i sommar.


Jag var annars troligen på sista rådgivningsbesöket idag. Allt är klart nu, förlossningen kan börja. Nu känns det också så i kroppen. Jag är öm och uppmjukad. Nu går det inte längre att göra vad som helst, och tiden på kökssoffan blir längre för var dag.

Bilen är tankad, väskan är packad.


Vi har ännu köttretur på onsdag, så före det behöver inget sätta igång tack, men efter det har jag tomt i kalendern.

Ja förutom två kor som ännu inte kalvat och tackorna som inte ens satt igång med lamningen än. Men förutom det så har jag inget speciellt.


Jo, förresten! Jag gick ju och köpte mig själv en biljett till 15.5 till Orphei drängar i Närpes kyrka. Men efter det finns inget i kalendern.

Nåjo, det blir som det blir, när det är som det är.


Blanketterna är klara och inlämnade, tack och lov. Utan Fazers blå hade det aldrig gått. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag gjort allt rätt och inte glömt något kryss i någon ruta, eller glömt att bifoga någon viktig bilaga. Jag har fortfarande ingen koll på hur stora stöden blir i år, men jag borde kunnna räkna ut det nu i alla fall, bara jag sätter mig ner vid kontorsbordet en dag igen. Har jag månne mera choklad på lager?


Vi har också firat Linn. 21 år och färdig med sina häststudier. Jag trodde inte jag hade så mycket saker att dekorera smörgåstårtan med, men innan jag var klar blev det nästan för mycket. Det är svårt det där att veta när man ska sluta. Då man tager lite av vad man haver.

Den söta tårtan gjorde hon själv, jag fick bara äran att dekorera. Den blev blå i år.

 Resten av bilderna tror jag att jag sparar till ett senare inlägg. Mest bara kor kvar.   


Vi höres.

Av Cindi Groop - 7 maj 2015 08:21

Nu har så mycket hänt de senaste dgarna, så jag vet inte hur jag ska strukturera upp mitt inlägg utan att det blir allt för svårläst. 


Bilder har jag, men de är på andra datorn och nu sitter jag i kontoret, så jag prioriterar text idag igen och så bifogar jag bilder en annan gång.


För ett par veckor sedan hade Team Pampas babyshower för mig. Jag har aldrig varit med om babyshower förr, så jag måste ju fråga vad det är meningen att man gör på en babyshower. Man vallar förstås, var det självklara svaret!

Så vi började med att separera ungtackorna igen från sina mödrar och så var tanken att vi skulle öva långa hämt på åkern. jag hade ju haft ungtackorna med hästarna hela vintern och haft dem som träningsfår, men satt ihop dem  med sina mammor i samband med vårens klippning.

Det gick bra att få de 5 ungtackorna ner på åkern, men vid första hämtningen så flög hela gruppen upp för backen och hem till sina mammor igen. Jaha, suck, börja om. Efter en del strul beslöt vi att istället ta gruppen in på ridbanan där vi hade bättre kontroll över gruppen. Det blev inga långa hämt denna dag, istället övade vi attityd mot fåren. Inte stressa med att gå för nära och få dem att springa iväg, utan håll lämpligt avstånd och håll bort blicken. Det blev en rätt bra övning i alla fall.


Efter övningen gick vi in på kaffe och gänget hade med både salt och sött och en blöjtårta. Måste bara visa bild senare. En jättetrevlig babyshower. Tack söta ni!  


Min plan till denna dag var att Yezz nu skulle få flytta till vår coach för några månader, medan jag blir allt otympligare och sen när bebisen är alldeles ny. Därför hade jag packat säng, koppel och registerbok färdigt och var redo att skicka iväg henne. Jag tänkte som så att det är mycket bättre för hunden att få regelbunden träning under tiden jag inte kan ge henne den stimulans en två-årig border collie behöver. Så istället för att bli en överenergisk understimulerad hund, så skulle jag ha en trevlig tävlingshund till hösten. Klass 2 i FM hägrar ju.


Du tänker väl inte skicka iväg hunden i sommar?  var Kristers fråga på morgonen då han såg vad jag höll på med.

Jo, hon far idag efter träningen.

Men om inte du tänker flytta undan korna då det ska halmas och matas, vem ska hjälpa till då om hunden är borta. Jag har inte tid att springa och jaga undan busiga kor runt foderhäckarna, säger han.

-Jaha, säger jag snopet, men du använder henne en stund per dag till arbete, men vem ska gå på morgon och kvällspromenader, och vem ska tvätta en smutsig hund efter arbetspassen i rasthagen?


Nå, inte kunde jag skicka iväg arbetshunden, då jag inte kan lova att jag klarar av att flytta undan korna varje dag.

Så, tyvärr är hon ännu kvar här. Jag hoppas att jag får föra iväg henne sen när alla djuren är på bete. För vallningsträning för min del är nog inte möjligt just nu.


Jäklar, det blir ju så fort så mycket text. Jag måste fortsätta med mina stödansökningar nu. Hinner inte skriva mer idag. 

Vi återkommer.

Av Cindi Groop - 3 maj 2015 16:15

Jag vet inte vad jag gjorde annorlunda, men plötsligt hittar wisu och vipu varandra och tycke uppstår! Uppgifter förs över och jag sitter bara och glor. Ok, vackert så. Nu gäller det bara att gå igenom varenda skifte och kolla att allt stämmer. Jaha, inga uppgifter på arrendegivare finns med utan programmet tolkar uppgifterna som om vi äger allt vi odlar. Jag får skriva in skriftligt arrende och arrendegivarens namn på ca 50 skiften. Ett i gången. Och dataprogram går snabbare för att....????


Det fattas sort på kornutsäde på 1 skifte. Röda varningstrianglar lyser. Jag korrrigerar. Till sist går jag till vipurådgivaren och den visar bara gröna skyltar. Skicka iväg stödansökan, enter. Jepp, tror det fungerar. Skicka iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jepp, även det går fram.


Men om vi ska få något stöd för kontrollerad dränering så måste blankett 486 eller vad den nu hette skrivas ut från nätet och lämnas in i pappersformat, samt kopia på hälsovårdsgranskningen som veterinären gjort. Så jag måste ändå upp till lantbrukskansliet och lämna in papper. Och så var det specialstödsansökan och dräneringskartor och fan och hans moster. Men i alla fall är jag en bit på väg nu då huvudstödsansökan är ivägskickad.


Och osäkerheten finns kvar. Har jag gjort rätt? Har jag sökt alla stöd vi har rätt till? Är allt med?  Kommer inspektörerna att bränna oss och statistiken visa att vi bönder bara fuskar?


Jag tycker att det var mycket bättre förr då man lämnade in ansökan i pappersformat. Då kunde man på ett enkelt sätt överblicka vilka stöd man hade sökt och ha kopiorna i en mapp i hyllan bara att ta fram och kontrollera om det är något man blev osäker på. Nu är allt i ett invecklat dataprogram som jag åtminstone inte har någon överblick över. 

Vad betyder det att huvudstödsansökan är inskickad? Vilka stöd har jag sökt? Är alla skiften med?


Nä nu måste jag lämna datorn och fixa middagen tills vårbrukaren kommer hem. Potatismos och köttbullar är beställda. En äppelpaj tror jag jag hinner med om jag skyndar mig.




Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se