Alla inlägg under januari 2018

Av Cindi Groop - 21 januari 2018 14:51


 

Nu har 3 tackor lammat och vi har 4 nya lamm. Allt har hittills gått riktigt bra. Åtminstone 3 tackor till har stora juver och kommer att lamma nu snart. Så det blev ju lite extra nattskiften i januari, men det får vi stå ut med då vi ställt till det så här.

Jag är dock väldigt tacksam för de pigga lammen som dorpern har. Igår kväll hade vi -16 grader och de nyfödda lammen skuttar på.   


Det som skramlar i bakgrunden är baggen Rocky som buffar på min herdestav och knaprar och drar i min halare.


 Det blir nog att köra en annan strategi nästa sommar. Men orsaken till att lammen var med längre i somras var ju att året innan då vi bara tog hem lammen från ön, så simmade tackorna hem efteråt. Så för att förhindra drunkningar fick lammen gå med till hösten. Men då får vi lamm i januari istället. Så, det blir att fundera på nya lösningar.

Som om jag inte funderar tillräckligt på fåren redan.... 

ANNONS
Av Cindi Groop - 16 januari 2018 21:43

Nu finns risk för att det kommer att bli ett onödigt långt inlägg igen. Men det jag egentligen tänkte skriva kommer att komma i skymundan lite pga dagens och gårdagens överraskande händelser.


Ja i vilken ände ska jag riktigt börja nu för att få någon ordning på detta?


Igår skulle Liam få följa med hem till storasyster i Övermark för att jag skulle få kasta ut julen ifred. Senare på kvällen skulle Krister och jag iväg till Kristinesstad för att äta mat och prata lite med andra bönder på en träff ordnad av Österbottensk svenska producentförbund under rubriken "Oss bönder emellan".


Så var planen och allt det gick som vi tänkte. Jag slängde ut julen.

 

Det här var allt som granen lämnade efter sig. Så vi får vara nöjda. Linn hade en jättefin julgran i Övermark, men hon fick ett 10 liters ämbar med barr!


Nåjo, bondemötet var klart 10-tiden och vi for till Övermark för att hämta hem Liam på vägen hem. Han tyckte det var jättespännande att få vara ensam med storasyster i Övermark så han hade inte givit sig till ro med eftermiddagsvilan. Då han dessutom ännu var vaken då vi dök upp så var han lite på övervarv. Storasyster var trött i alla fall.

In i bilen och hemåt i snöstorm. Liam tystnade ganska direkt han kom in i bilen och sen var det bara att byta om till pyjamas och lägga honom i sängen. 


Och nu borde ju den dagen ha varit slut. Men, jag skulle ännu ut och titta till alla djuren och promenera hundarna.

Det behövdes dessutom eldas i pannan igen eftersom det var -8 grader och storm. Så jag gjorde upp eld och gick min runda. Drog gräs åt bässarna, förde in gräs på foderbordet åt tackorna och gick ett varv och såg till hästar och kor. Djuren hade lugnat ner sig nu från morgonen då de hade varit ovanligt stressade och springiga. Allt var lungt.


Jag gick in igen, stoppade i en ny omgång ved i pannan och beslöt att göra lite kontorsarbete medan jag väntade att pannan skulle bli varm. Klockan var väl kanske närmare 1 på natten, men alla pojkar sussar sött och jag är ganska klarvaken ännu efter den minst sagt friska promenaden. Jag läser och skriver lite e-post och tänker till sist se på facebook  "om naon katt ha stjiti i naon bytt" som min far brukar säga.


Ganska snart ser jag en uppdatering i gruppen vargobservationer i Österbotten att 5 vargar har setts korsa strandvägen norr om korsningen i Norrnäs på väg österut klockan halv 5 samma eftermiddag.

*gulp* -vem bor nordost om korsningen i Norrnäs?


Om jag inte förr var klarvaken så blev jag nu. 5 vargar alltså, inte 1, utan 5.  Jahaa! Det var därför kossorna var stressade! Är det också därför som katterna inte vågat vistas på gården den senaste veckan?


Jag hör hundarna som skäller i sitt rum. Varför skäller de? Är vargarna här nu?

Hundarna har ju också skällt om nätterna senaste veckan. Jaja, allt har sin förklaring.


Då pannan brunnit klart, s¨söker jag mig så småningom till sängs. Men det blir ingen djup sömn denna natt. Jag vaknar med jämna mellanrum och lystrar. Hörs något ovanligt? Nej, allt som hörs är den kalla vinden som pinar på där ute. Kommer allt att vara som det ska i morgon?


Nästa morgon går Krister upp tidigt, sin vana trogen och Liam och jag ligger kvar och drar oss. Jag har lämnat en lapp på köksbordet så också Krister ska veta om att det kan finnas varg på backen. Han ringer inte och söker hjälp, så jag sjunker in i en lite tryggare sömn.


Så idag är Liam hemma, så jag gör inte så mycket nytta. Vi bygger pussel och tar det lungt.

Krister ska äntligen fixa en vattenkopp åt tackorna med flottör så att jag slipper springa med vattenslang och varmvattenämbar.

Han stänger in tackorna bak i liggbädden så han får jobba ostört med att ta bort den gamla och sätta in en ny. Inte så enkelt, men innan kvällen har jag en ny fin eluppvärmd vattenkopp i bruk. Jippii.

 

Tackorna har förstås varit lite rädda medan han har kapat järn med vinkelslip coh svetsat och hållit på. Men då han släpper ut dem får han se en något oväntat.

 

Hoppsan!

Jahaa! Tackorna ska visserligen lamma lite tidigare i år enligt planen, men dock först i månadsskiftet mars-april. Så vad är då detta?

Nå just så. Våra vårfödda dorperbaggar blev visst tidigt könsmogna, helt tydligt.

Krister ser att lammet diar, så läget är under kontroll. Han sköter kossorna som vanligt och kommer in på mat halv 7 tiden. Så då får jag gå ut och ta hand om den lilla.

(Liam har inte sovit middag idag heller. Håller han på att avsluta eftermiddagsvilan eller vad är det fråga om?)


Jag hämtar värmelampa och stänger in mor och dotter i en enskild box. Ger tackan gräs och vatten.

 

Lammet är stort och fint. Det kommer nog att klara sig fint. Jag börjar inte försöka flytta dem till värmen i häststallet nu ikväll. De får klara sig i den kalla lösdriften. Det är visserligen fortfarande ca -6 grader, men det drar inte i lösdriften och de har torr halm och en lampa att värma sig med.


Jahaa, en tacka har redan lammat. Nå hur ser de andra tackorna ut?

Jag sveper med pannlampan över 40 tackor. Jo just så, jag ser några till som har ett ganska så stort juver.

Och titta där!

 

En 75% dorper ungtacka, 9 månader gammal. Hon tänker visst lamma i natt hon!

Jag stänger in henne i samma box som hon som har lammat, men gör den extra stor ,4*2m. 

Klockan är just 9. Jag går in och tittar på Mandelmans på tv. De har visst lamning där ikväll också. 

Ser på programmet. Får Liam i säng och går ut igen.


Ungtackan står och krafsar i bädden. Jodå, hon ska nog också få lamm nu. Men jag hinner nog gå in i värmen en stund medan förarbetet pågår. Och skriva ett litet blogginlägg, eller ett långt.

Men nu har vi kommit till slutet av detta inlägg och jag får dra på mig varma kläder igen och bege mig ut i natten.

Det var inte meningen det skulle bli så här.......


ANNONS
Av Cindi Groop - 13 januari 2018 15:52

I mitt förra inlägg hann jag bara skriva om fårfunderingar även om jag har mycket annat på gång.


Jag håller också på och planerar inför nordisk simmentalträff i Finland i början av juli. Simmentalföreningen har årsmöte i Seinäjoki 3 februari och då hoppas jag att vi kan komma överens om ett program så att vi kan skicka ut åt de som ska bjudas in. Det var meningen från början att det bara skulle vara en par deltagare från varje land, men nu börjar vi fundera på om vi ska bjuda in flera medlemmar från varje land, Fylla en buss liksom. På samma gång!


Men jag märker att det är mycket som ska planeras. Tidtabeller, buss, chaufför, föreläsningar, mötesrum, gårdsbesök, skyddskläder, mat, festtalare, hotell, mat........ Pris? Hur mycket kan föreningen betala?


Men nu måste jag börja duka fram middagen. Ikväll blir det nötstek. Mums.


Jag har för första gången beställt varor av Gårds-Smak. Ett bondföretag som kör ut varor hem till trappan. Det passar mig utmärkt. www.gards-smak.fi 

De kör till Närpes måndagar och torsdagar. Mjölken har fått klart godkänt av vår petiga panel här hemma. 


Men nu som sagt måste jag koka lite middag.

På återseende.


 


Av Cindi Groop - 13 januari 2018 09:28

Jag håller som bäst på med flera olika typer av planeringar. För det första är det de här arma fåren. Varför jag dras med em är ju nog den största frågan av dem alla. Mitt liv skulle bli mycket enklare om jag bara lät bli.


Men nu har jag dem och därför måste jag fundera och planera. 

Ett av problemen med att ha får är att bli av med lammen. Tidigare så hade jag så få att vi konsumerade i princip det vi producerade, men nu har jag så många att jag måste sälja till slakteri. Och det är ingen stor efterfrågan på lamm. Eller vi är säkert ännu för små producenter för att något slakteri skulle vara intresserade av våra lamm. Jag har 19 lamm från förra våren som jag skulle vilja ha bort före slutet av februari då vi får en vecka semester. Vi brukar ha hemslakt av några lamm och sälja dem åt vänner, men just i år verkar alla ha frysarna fulla så jag funderar på att avboka slaktaren.

Vissa av lammen fyller inte ännu heller slaktviktskraven. Det är bland annat ett bagglamm som var pyttelitet då det föddes och sedan dess fortsatt vara pytteliten plus några flasklamm som aldrig riktigt kommit ikapp de andra. De smakar ju lika som de andra, men om man säljer till slakteri så får man ingenting för att omkostnaderna blir större än inkomsten av att sälja köttet. Vi får se hur det går. Ett annat problem är ju att man inte kan sätta bagglamm och tacklamm i samma grupp och det innebär att jag måste utfodra och sköta dem på olika ställen. Alltså mina små värdelösa lamm tar en massa tid och foder. Vi får se om jag slipper dem på sätt eller annat.

Så funderar jag över mina avelsbaggar. Jag har ju 2 stycker dorperbaggar nu som har varsin flock med tackor. Eller betäckningssäsongen är över nu så samtliga går i en grupp. Men jag tycker inte om den ena baggen. Han är ganska liten, han fäller inte sin ull och han är jätterädd för människor. Ingenting att avla på helt enkelt. Nåjo, jag borde skicka honom till slakt nu på samma gång då jag skickar lammen.

Problemet med det är ju att den andra baggen blir ensam i sommar. Baggarna får inte vara tillsammans med tackorna och smålammmen i sommar för risken finns att de blir betäckta och vi får en extra lamning på hösten. De vårfödda bagglammen är ännu för små att avskilja från sina mödrar då vi sätter ut dem på skärgårdsbete så med dem kan han inte heller gå. Det går ju att köpa en ny bagge, men ungbaggar köper man ju först till hösten och en äldre bagge är svår att släppa ihop med vår gamla bagge då det finns risk att det blir en kamp på liv och död. 

Baggarna vi har nu så kommer otroligt bra överens och har rangordningen klar. Det är faktiskt riktigt ovanligt lungt mellan dem.

Så jag måste väl nog låta honom gå kvar till hösten och skicka honom med de första slaktlammen nästa höst även om jag inte kommer att använda honom mer. Han får vara sällskapsdam bara.


Men det här var egentligen inte mitt stora problem med fåren utan det jag funderar över just nu är sommarens skärgårdsbete. Jag har lagt in ansökan till NTM-centralen om att få en del av kostnaderna med att ha fåren på skärgårdsbete ersatta som ett statligt bidrag. I samtal med dem har de varit väldigt positiva till att vi återupptagit fårbetet på ön, men sen kommer det kluriga: att få ett giltigt avtal.

Endast en del av ön ägs av Norrnäs samfällighet som står under ordnad förvaltning, dvs har en styrelse och en årsstämma som bestämmer hur samfällighetens områden ska skötas. Resten av ön består av två andra samfälligheter utan styrelse. Dvs områden som ägs av ett antal markägare tillsammans utan någon egentlig användning av området. Området bara finns och omfattas dessutom av ett fredningsavtal, Natura 2000.

Fredningsavtalet hindrar alla annan brukning av jorden undantaget fårbete.


MEN, för att jag ska kunna göra ett avtal med NTM-centralen så behöver jag godkännande av samtliga markägare. Norrnäs samfällighet har ju möjlighet att godkänna avtalet på årsstämman i mars, men de övriga måste alla skriva under ett godkännande. Och de är ca 60 st. 

Jag måste alltså skicka ett brev till alla markägare och skicka med frankerat returkuvert och hoppas att alla skickar tillbaka. Får jag 59st av 60 tillbaka så faller allt. ALLA markägare måste ge sitt godkännande då det inte finns någon ordnad förvaltning.


Så nu håller jag på att skriva ett brev som ska skickas med för att förklara åt alla vad det handlar om. Jag har brevväxling med NTM-centralen för att utforma en text som kan omfattas av deras reglemente. Det är inte så enkelt att skriva en text som även oinsatta markägare förstår som samtidigt uppfyller byråkratins invecklade paragrafer.


Ibland är jag nog nära att ge upp. Om jag visste att jag skulle få alla underskrifter så skulle det kanske vara mer motiverande. Men jag misstänker starkt att det finns sådana som inte kommer att skriva på, av en orsak eller annan.


Så mitt liv vore betydligt enklare utan får.......


 


Av Cindi Groop - 11 januari 2018 01:00

Igår var jag så otroligt effektiv, riktigt i misstag.


Liam och jag snåssade på som vanligt under förmiddagen då han plötsligt tycker: Liam vill far ti mommo! 

-Okej, vi kan fråga om de passar. Och visst, mommo och moffa stod till förfogande och Liam for ner för att tillbringa eftermiddagen med dem.


Jaha, vad ska jag göra med mina överraskande timmar av frihet? Kontorsjobben ligger på hög. Ok, jag börjar på.


Jag tar tag i första bästa pappershög och börjar på och BOM! Kreativiteten flödade, ideérna strömmade till och jag gick igenom projekt efter projekt. Allt möjligt och omöjligt fick jag undan.Jag till och med ringde flera samtal. Det gör jag inte så ofta. Jag är inte den telefontalande typen helt enkelt. Nej, sms och messenger tycker jag är himla smidigt, men ibland så är man ju bara så illa tvungen att ringa och säga hallå.

Och så upplyftande det var att äntligen känna sig effektiv, jag blev riktigt ivrig. Ideérna kom så snabbt att fingrarna inte nästan hann med att skriva. Ansökningar blev inskickade och brev formulerade. Det var som om jag var på något slags kontorsjobbs speed.


Allt blev ju inte slutfört, men jag fick en massa nya synvinklar på olika problem som jag gått och grunnat på. Tänk om man vore lika kreativ alla dagar.....


Det straffade ju sig förstås under följande natt då kreativitetsknappen inte tydligen hade någon avstängningsknapp. Så klockan 4 inatt steg jag upp och kollade tågtidtabeller mellan Arlanda och Tomelilla. Ja, fråga inte. Jag spårade ur på småtimmarna   


Idag har jag dock återgått till samma gamla värdelösa jag. Kanske hjärnstormen återkommer någon vacker dag.






Av Cindi Groop - 10 januari 2018 13:21

Jo, det hände förstås en hel del under mitt blogguppehåll som vanligt.

Bl.a så var det dags för fårklippning, igen..... 

Jag klipper så långsamt så jag kan inte ha fåret att stå trångt och vänta på sin tur, utan jag går och tar fast dem i boxen bara. För det mesta går det bra, men speciellt unga tackor som ännu inte förstås vad jag har för avsikter kan trilskas ibland.

 

Min herdestav blir aldrig mer vad den varit.

De är ganska starka då de sätter i fyrhjulsdriften och kastar sig iväg. Det krävs en del envishet innan alla är infångade.

Jag måste bara dela en video som mycket väl beskriver mina känslor under fårklippningen. 


Av Cindi Groop - 9 januari 2018 08:29

Vi bor i ett tegelhus som är 50 år gammalt. När man bor i ett gammalt hus så är det ju alltid någonting som behöver fixas. Vi har dock inte gjort så stora ingrepp under våra snart 30 år i huset. Eller jag har ju bott i samma hus hela mitt liv, men som "projekt Groop family".


Källaren fick ju en ordentlig genomgång då vi hade vattenskada för några år sedan. Då jag var barn så pälsades rävar i vår källare. Ena delen bestod av bilgarage för två bilar samt en mörk och fuktig potatiskällare. Resten bestod av bastu, tvättstuga och allmänt lagringsutrymme. Numera har pannrummet flyttats närmare ingången så att man inte behöver dra ved genom hela källaren. Gamla garaget har delats på mitten och halva är tvättstuga och resten är lagring för arbetskläder och vedlager. Andra delen består av bastu, duschrum, musikrum och kontor/gästrum. Ingen kan gissa att där torkades rävskinn i början av 70-talet. Hur luktade det i vårt hus då tro? 


För ca 10 år sedan byttes de gamla spruckna takplattorna ut till plåt och för snart 20 år sedan renoverade vi köket. Tänk vad tiden går. Vi har ju nytt kök!


Nu senaste vår gjorde vi ju nytt ventilationssystem upp e stugan med insug och utsug av luft. Stugan var helt enkelt för tät och vi hade problem med inomhusluften. Det bildades mögel på väggarna i skrubbar och i duschrummets fönster. Då man hade sängkammardörrens dörr stängd över natten så kunde man nästan skära luften med kniv på morgonen. Allt detta är borta nu och luften känns frisk ännu då vi stiger upp.


Nu upptas mina fantasier ganska ofta om att snygga till stugan lite. Den tyngsta delen av detta projekt är delen att övertyga maken om detta projekts förträfflighet. Han började med ord som omöjligt, men har nu allt mer börjat använda ordet onödigt. Nåjo, visst. Men ibland så får man faktiskt göra saker som är onödiga också. 

Min tanke är den att vi ska lämna denna plats bättre än då vi kom. Göra huset snyggare, mer attraktivt. Visst onödigt, väggarna håller ju ute köld och väta, men en 50 år gammal tegellåda är faktiskt inte snygg.


Så nu sparar jag bilder på datorn då jag hittar snygga fasader. Och drömmer om mitt fina hus.


Vad är väl ett rött trähus med vita knutar på landet? Det kan ju vara tråkigt och onödigt och.....alldeles underbart!

 


Av Cindi Groop - 6 januari 2018 08:15

Jag har helt glömt bort att nämna att vi köpt lite tillskottsmark. Eller inte glömt, men inlägget om det försvann då internet bröts och sen har jag inte kommit igång igen.


Jo, vi köpte ett gammalt fuktskadat hus med lite ängsmark, 2,5 ha åker i 4 skiften och 1 ha skogsmarksbotten bara några hundra meter härifrån.

Ängsmarken har vi stängslat in, men åkermarken belastas av ett arrendekontrakt så det slipper vi inte åt före 2019.

Sen ska det också täckdikas och stängslat in. Ja, vi betalar för att få arbeta som vanligt.


Meningen är också att vi ska kunna ha en ridväg genom ängsmarken, för att Linn med ridelever ska ha en tryggare väg då de ska rida ut i terrängen. Nu måste de gå på allmän asfalterad väg med dålig sikt och där bilarna kör allt för snabbt. Begränsningen är 50km/ h, men det är det inte många som håller. Då vägen dessutom är smal och krokig så har det varit lite med livet som insat att ta sig ut med häst. 


Nå nu visar det sig att en del av området är extremt blött med stora vattensamlingar och alltså inte användbart som väg.

Denna vecka hade vi avtalat med en grävare som skulle komma och gräva in avloppsledningar till vårt hus. Ja, det är ju ett helt eget kapitel som jag kunde skriva om, kommunens stora stolleprov. Nåja, det har klagats vitt och brett om bybornas ovillighet att genomföra projektet och det har sagts åtskilliga gånger att befolkningen kanske inte förstår så bra att alla är tvungna enligt lag att koppla in sig. Jag tror nog att det är vattenbolaget som inte förstår att det är folkets sätt att protestera mot ett projekt som är oerhört dyrt och nyttan med det är ifrågasatt. Jag skulle inte tycka att det vore konstigt om man vid ett nybygge eller större renovering skulle behöva koppla in sig, men varje liten koja i hela kommun? I vissa fall kommer avloppet att kosta mer än stugan är värd. Vettigt? Jag undrar. Tycker synd om de som har det ekonomsikt svårt redan och sedan påtvingas detta.


Men nu står grävandet stilla minst en vecka medan vi väntar på att de får fram nya brunnar. Som om inte projektet vore dyrt nog från början!


Denna första röda text skrev jag i början av november och sparade som utkast, men sen blev det lite uppehåll, så nu har saker och ting redan ändrats. Så jag fortsätter med dagsläget.


Grävaren har varit här och dikat det våta området.

   

Och vi har fått början till en ridväg. Tyvärr var området så väldigt blött, så grävaren lämnade en ränna tvärs genom vägen för att det skulle kunna torka upp bättre. Det innebär ju då att vi inte heller denna vinter kan använda vägen. Men nästa sommar kommer han igen och lägger ner en vägtrumma och gör vägen klar. Då blir det bra ska vi hoppas. Den som väntar på något gott.


Vi är numera också inkopplade till et kommunala avloppsnätet. Smakar det så kostar det, brukar det ju heta. Kanske lite opassande att använda i avloppssammanhang, men billigt blev det ju inte att spränga ner avlopp i berget. Vi klarade oss dock oväntat bra och det gick inte åt så vådligt många kg dynamit.

 

Återstår en del jobb innan vi har gräsmattan och hästhagen i skick igen.

Jag brukar säga att vi är stenrika här på backen. Ni förstår kanske varför? Sten på sten på sten.


Måste återkomma med planerna för den nyinköpta gården.


Nu en kaffekopp med mina söner. God morgon!





Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se