Det här var ju ett speciellt sportlov. Inte en flinga snö så långt ögat kan nå. Nå vem är nu gladare än jag? Nu får vintern vara slut. När blir det +15 grader?

I brist på skidor att valla så kan man ju valla med hunden!

Bilden är tagen i söndags i Taklax. Då var vi 4 damer, 5 hundar och 5 får på en åker i 5 timmar, sen en timme prat med kaffe och fastlagsbullar. Ja fåren var inte de samma i 5 timmar, utan vi växlade om med fräscha får emellanåt.

Vi pratar finsk/svenska, dvs alla pratar lite huller om buller. Funkar jättebra. Värre är det för hundarna som snart är tre-språkiga. Instruktören pratar svenska, hunden engelska och matte kanske finska, ja då blir det ibland till vad som helst. Viktigast är dock tonfalllet, så då ligger hunden då instruktören bestämt säger LIGG fast den hemma kanske lärt sig ligga med DOWN.

Själv har jag mer och mer övergått till svenska med Yezz. Bara för att det är enklare så. Jag blir så yr i skallen av att blanda flera språk, samtidigt som man ska hålla reda på var man själv står, vad fåren gör och vad tusan hunden håller på med.

Söndagens vallning gick så bra, så vi tog en övning igen redan på onsdag. Fast då begränsade jag mig till endast 3 timmar. Jag måste ju jobba ibland också.

Idag for 2 avelstjurar och en kviga till sina nya hem. En lugn chaufför bidrog till att lastningen gick bra, fast kvigan tyckte det var jätteläskigt att gå på bilen ensam. Vi tog med en stödkviga som följde med fram till bildörren så gick det bra.

I tisdags var jag med till skogs. 6 timmar med röjsåg känns skönt i kroppen. Imorgon ska jag med ut igen. Jag hoppas få mitt område klart då, om bara sågen håller ihop.

Ja det är ju bara ett område, det finns flera. Eftersom ån ska rensas i byn nästa höst, så har vi en hel del att ta vara på. Bara att börja på.

Sonen firar sportlov framför datorn. Nog har de tråkiga liv dagens ungdomar. Jovisst, jag sitter ju här själv, men bara för att jag egentligen borde diska ungsplåtar och kastruller. Därför beslöt jag att det nog var alldeles viktigt att skriva ett blogginlägg istället.

Ja, hur gick det med simmental/fleckvieh diskussionen kanske ni undrar. Jag frågade på svenska simmentalföreningens facebooksida, men fick rådet att ta kontakt med ordföranden. Det har jag ännu inte gjort, men kanske snart. Däremot ledde det till att jag fick kontakt med en annan avelsgård i Finland. Vi har chattat flera dagar nu redan. Det finns andra galenpannor än mig, som kan prata ko från morgon till kväll   

Jag har börjat fundera över en sak. Nämligen vad är det riktigt för biffdjursras vi har?

Vi har alltid sagt att vi föder upp simmental, men är det riktigt sant?

Nu fick vi nämligen biffdjurskatalogen från semex, som jag beställt semindoser av nu. Jättefin katalog annars.

MEN, under deras rubrik simmental ser djuren ut så här:

Alltså helt svarta eller helt röda.

Och tjuren vi beställde doser av kallas Fleckvieh

Så här ser ju våra djur också, så vad betyder det här?

Jag googlar runt lite och får förklarat för mig att Simmental ursprungligen kommer från Schweiz, precis som jag alltid trott, men Fleckvieh kommer från Tyskland/Österrike och är en kombinationsras som är avlad både på kött och mjölkproduktion. Fleckvieh kommer ursprungligen från importerade simmentaldjur från Schweiz som korsats med inhemska raser. De djur som ser ut som simmental idag (INTE RÖDA OCH SVARTA) är egentligen till 98% Fleckvieh.

Slutsats: Vi borde egentligen ändra namnet på våra djur till Fleckvieh!

Men så finns det ju en linje som riktar in sig mer på Fleckvieh mjölkegenskaper och så vi då som använder den som en ren köttras.

En bättre redovisning om hur det förhåller sig hittar du här:http://www.fleckvieh.nu/rasen.htm

Men i Finland finns ju finlands simmentalförening och i Sverige den svenska simmentalföreningen och så finns då tydligen Nordisk Fleckvieh förening som verkar vara en förening för mjölkdjur, så borde vi fortsättningsvis kalla köttdjuren för simmental och mjölkdjuren för Fleckvieh för att berätta vilken inriktning vi har fast vi alla har Fleckvieh?

Den här frågan har, vad jag vet, inte kommit upp till diskussion i den finska simmentalföreningen. Borde jag fråga vad det korrekta namnet egentligen borde vara? På finska? Som om det inte vore tillräckligt invecklat på svenska!

Ursprunget till de svarta och röda simmentaldjuren har jag dock ännu inte luskat ut. Vad jag förstår så finns de djuren enbart i Nord-Amerika. Jag hittar information om att i Nord-Amerika finns det hela 4 olika typer av simmental, nämligen rena Fleckvieh med ursprung Tyskland/Österrike så finns det purebred modern simmental, fullblod simmental och straightbred simmental som är raser som uppstått genom inkorsningar med Angus och Hereford.

Ja, inte vet jag om varken jag eller ni blev klokare av det här. Jag blev i alla fall osäker på vad jag riktigt ska kalla mina djur. Simmental är ju lättast, men det är ju fel.

Det blir väl nog att försöka få iväg en fråga på finska, eller ska jag börja med svenska simmental föreningen? Ja tusan det finns ju facebook! Jag börjar där. Återkommer kanske i frågan om jag blir klokare via fb.

Efter morgonens utfodringsrunda blev det idag ett litet annorlunda program. En snabb dusch och så iväg till en radiointervju för den österbottniska lokalradion. Programmet har ett inslag då de åker runt i österbotten och tittar närmare på olika byar. Idag var det då Norrnäs tur och jag var en av dem som fick försöka berätta lite om vår by.

Länken till sändningen hittar du här, ifall du vill höra inslaget: http://arenan.yle.fi/radio/2183124

Svårt är det att svara på frågor i direktsändning då man plötsligt har en mikrofon under näsan, men det är ju inte så allvarliga saker, så det får duga.

Annars så har jag en liten filmsnutt på höstens kalvar som tycker det är så kul med ny halm i bädden. Men det ivrigaste hoppandet var ju över innan jag fick fram kameran förstås. Men vad stora de blivit plötsligt! Nu är de 3-4 månader gamla.

För övrigt har jag nu bara en tjur kvar att bjuda ut till avel i sommar. De första tjurarna flyttar nästa torsdag.

 Roligt då man får sälja dem till avel istället för slaktbilen. Och hoppas de gör sina nya ägare nöjda.

Nu ska jag dra på mig värmehalaren och stickaluvan och bege mig ut i snöstormen på kvällens hundpromenad. Det finns ju kvällar då man hellre stannat kvar i soffan, men jag får ingen förståelse från hundarna.

Kan ju inleda med att berätta att mjölk och bulle gjorde susen. Jag somnade direkt jag tog mig tillbaka till sängen.

Förkylningen dras jag tyvärr med än. Envis rackare det här. Som bonde så går det ju inte att ringa och sjukanmäla sig, utan om man bara kan gå, så är det att kurera sig med tillgängliga medel och gå ut och sköta om djuren. Det har jag också gjort, men inte mycket mer än det heller.

Det har i sin tur lett till att jag detta år följt med sportsändningarna på tv mycket mera än vanligt. Visst är det ju trevlig underhållning, men jag jobbar nog hellre.

Krister har fått åka ensam till skogs, och jag vet inte heller om jag denna vecka orkar dra på mig skogskläderna. Kanske imorgon, vi får se.

Jag har däremot surfat runt på nätet en aning. I mitt fall så betyder det att jag sökt semintjurar. Faba har en lång lista på tjurar i lager och jag hade nästan bestämt mig för att beställa av VB Linde General, då jag märker att han har samma pappa som Lancelot av Bäckaby, som jag köpte 10 doser av förra året. Nähä, inte General. Jag plöjer igenom alla tjurar på listan och kan konstatera att samtliga tjurar som uppfyller mina krav på hornlöshet, lätta kalvningar och bra tillväxt, finns på ett eller annat sätt redan i de semintjurar jag använder. Tjur efter tjur blev jag tvungen att stryka. Så gick jag vidare ut i världen för att försöka hitta någon tjur som skulle gå att importera. Tyvärr så har ju nästan alla länder olika sätt att beräkna avelsvärden, så det är så himla svårt att veta hur man ska läsa all världens stamtavlor.

Så kom jag på att det ju finns ett annat företag än Faba som sysslar med semin i Finland, nämligen Semex. Jag gick in på deras hemsida www.semex.fi och tittade vilka simmentaltjurar de kunde erbjuda i år. Till min förvåning hittade jag genast två stycken som jag kunde tänka mig att använda. Den första heter Champs Bravo och har precis de egenskaperna som jag letar efter. Den andra heter Polled Warrior och är en ungtjur som ännu inte är prövad här i Finland.

Till min stora glädje så fanns det en svenskspråkig kontaktperson som jag genast ringde till.

Samtalet ledde till att jag beställde 15 doser av Champs Bravo och visade intresse för Warrior, ifall någon annan vill köpa doser av honom också. Eftersom Warrior ännu inte använts i Finland så tillkommer stamboksföringsavgiften på honom i Finland, så om vi blir flera som använder honom så kan vi dela på kostnaden.

Jag var lite tveksam till hur det hela kommer att fungera i praktiken eftersom vi anlitar Faba som seminörer och våra doser uppbevaras i Fabas kvävebyttor, men enligt Semex så fungerar det helt på samma sätt som om vi skulle köpa doserna via Faba, förutom att Faba tar en avgift på 10€/dos för hanteringen av Semexdoserna.

Så nu ska vi testa det här systemet. Får se då om priskalkylen håller och semineringarna flyter på som vanligt.

Champs Bravo har ett avelsvärde på +26 i Finland och han har gett lätta kalvningar och hög 1-årsvikt. Ska bli spännande att se hans avkommor, förhoppningsvis nästa vår.

  Champs Bravo

Comments:

• Bravo was the highest selling bull at the 2009 Red Deer Bull Sale going to Prospect Hill Simmentals.
• Bravo has done an excellent job at Prospect Hill Simmentals, producing the next generation of outstanding polled female for their program.
• He posts breed-leading EPDs for calving ease, low birth weight and milk, making him a leading candidate to use in your heifer program to ensure problem-free calvings while adding powerful female genetics back into your program.
• Use Bravo on your heifers to produce those polled, stylish and powerful females to inject back into your herd.
• Polled Fleck Fullblood

Jag tittar på dagens statistik och undrar varför ingen tittat in idag. Tills jag kommer på att klockan är snart halv 3 på natten och dagen just börjat. Ni har ju inte vaknat än sömntutor!

Ja själv har jag inte somnat än. Hade samfällighetsmöte ikväll i 4 timmar, med kaffe, och efter det såg jag en Will Smith film med sonen. Vet inte vad filmen heter, men det är en film baserad på en sann historia om Chris Gardner. Riktigt bra film faktiskt.

Sen gick jag faktiskt och sova, men det var just det jag inte kunde. Så därför är jag uppe nu och kurerar sömnbristen med ett glas mjölk och en bulle. Det brukar göra susen. Men det skulle kanske underlätta om jag gick till sängs nu också, kanske. Har annars haft öppen kran på i näsan hela kvällen, tills Gunilla kom och gnuggade mig på rätta stället på ryggen, så slutade det att rinna! Hoppas vara frisk och kry efter en lång natts sömn?! imorgon.

Kanske det fungerar att räkna får?

Gottfrid är lite frustrerad över att tackorna inte är roliga längre. Men nu har Gottfrid flyttat hem, så lugnet har återställts i fårhagen.

  Gonatt!

Det blev som befarat. Nu sitter jag och snörvlar med en kopp varm Finrexin.

Men jag ska ju få mat på lokalavdelningens styrelsemöte ikväll, så nu håller jag tummarna att jag inte får feber.

Jag har fortsatt idag med kontorsarbete, idag planering av bete och betäckning i juni 2014. Om jag var sent ute med fårregistreringen så är jag desto tidigare med avelsplaneringen. Först listar jag alla som ska ut på bete och sen delar jag in dem i grupper beroende på vilka som ska semineras, gå med Orvar, gå med ungtjur och en grupp med unga kvigor som inte ska gå med någon tjur, men som ska ut på bete i alla fall.

Resultatet blev 15 kor med Orvar, 13 kor och kvigor semineras, 5 kor och kvigor med ungtjur, 30 höstkalvande i en grupp och 16 unga kvigor i ensam grupp. De 13 som ska semineras får bli kvar inne med tillgång till rastgård tills alla blivit seminerade. Orvar går med sin grupp i hagen nedanför nötse (ladugården), ungtjur + 5 kor får gå på åbacken och Svedhagen, 30 höstkalvande till sjöslätan. Plötsligt märker jag att jag har för lite bete! Vart ska jag sätta de 16 unga kvigorna? De ska ha bra bete, tillgång till vatten och få stödutfodras. Hur gör jag nu?

Och 30 höstkalvande är för mycket. Vi har inte rum för dem i vinter. Kan inte någon köpa mina söta kossor?

Måste jag sätta ungtjuren och hans damer med de höstkalvande? Men då blir det 36 djur på 6 ha, eftersom 3 ha på sjöslätan ska förnyas i år. Blir det då regnig sommar så blir det bara skit av alltihop. Dessutom tänkte jag sätta ut de seminerade kossorna med ungtjuren efter semineringen så han ska få sköta om de som inte blivit dräktiga med semin. Dvs. Närmare 50 stora djur på 6 hektar. 5kor/ha tror jag är rekommenderat. Visst går det att stödutfodra, men det blir ju större slitage på betet.

Ja och så kunde jag konstatera att jag måste spara en av de få tjurarna jag har till salu. Pga av att vi fått mest kvigkalvar de senaste 2 åren har vi i vår endast 4 äldre tjurar  som uppfyller kraven till avelstjurar. 3 av dem är redan bokade, så jag måste spara Zolvert åt egna djur.

Han betäcker som bäst en liten grupp kvigor.

Sen har vi 4 tjurar som blir 1 år i vår, men ingen av dem kan jag använda till egna djur eftersom de alla är avkommor till antingen Orvar eller fjolårets ungtjur. Zolverts pappa är semintjuren Olvert av Esered.

Nä, men det är så typiskt att då jag har litet djur till salu så måste jag spara en själv och så verkar efterfrågan vara bättre än på många år. Klart jag kunde sälja Zolvert, men då måste jag själv köpa en ny.

Nu blev det mycket spekulerande hit och dit, men så brukar det bli med min planering.

Jaha, om man skulle börja se över var vi kunde planera mera betesmark? Hugga ner lite skog, skaffa stängsel, bygga stängsel, röja under stängsel, ordna vatten och ström, vargsäkra..........

Ja det här sättet vi har djur är ju väldigt ineffektivt. Vi har alltså många huvuden, men väldigt få som ger någon inkomst.

Jag läste härom veckan om en prisbelönt ung djurbonde i trakten som sålde 5-600 tjurar till slakt varje år.

Vi har mellan 100-120djur. Ifjol sålde vi 11 tjurar till slakt och 2 till avel + 8 kor och 3 kvigor till slakt. Totalt 24djur! Ja jag skäms ju nästan att skriva ut det här. Visserligen var det ifjol ett bottenår för oss med antalet sålda djur, men man behöver ju inte ha lång matte för att räkna ut skillnaden mellan 24 sålda djur och 600.

Jag brukar säga att man ska ha så litet så att man klarar sig, men nu börjar det nog nästan vara på gränsen.

Om man skulle börja söka jobb? Kaffe skulle jag väl nog kunna servera någonstans.

För att bygga ut för 600 tjurar, Nej.... det får man inte göra i Norrnäs.

Ja här tjänar jag inga pengar i alla fall. Ut och jobba!

Känner kanske en förkylning i antågande. Trött och kall om nosen.

Idag hittade jag en otrevlig överraskning. En av de vårkalvande korna hade visst fått missfall. En liten naken, missformad krake, som tagen ur en Harry Potter film, låg i skrapgången. Den vägde kanske 1-2kg. Det hade kommit ut i ett så tidigt skede så det syntes inte vilken av korna som var modern. Blir bara att vänta och se vilken av dem som visar brunst snart.

Till de roligare händelserna hör att jag fick en förfrågan från simmentalföreningen i Sverige. Jag hade satt in några bilder på deras facebooksida med en hälsning från djuren som vi importerade från Sverige. Senare fick jag en förfrågan om jag kunde skicka lite bilder via mail, så att de kunde visa dem på Mila-mässan nu 13-15.2 Så givetvis skickade jag iväg en bunt bilder. Så om du har vägarna via Malmö så kanske du ser mina kossor i simmentalföreningens monter. Tänk vad den här datavärlden kan leda till.

Annars har jag haft kontorsdag idag. Jag har så dålig ordning. Jag planerade att anmäla lammen som föddes ifjol! , men jag hittade inte öronmärkena. Kommer någon inspektör nu får jag sitta i skamstock på torget. Ja, och så skulle jag ju anmäla den slaktade tackan, men jag hittar ju inte lappen med hennes öronnummer. Så nu måste jag gå ut och läsa av de levande tackornas öronnummer och genom uteslutningmetoden komma fram till vilken vi ätit upp. Jojo, jag vet att jag borde gjort allt detta direkt, men mina några fårskrottar kommer inte så högt på prioriteringslistan då det kommer till skrivbordarbete. De både föds ju och dör här, så jag tycker inga byråkrater behöver bry sig i deras öronnummer, men det tycker ju inte byråkraterna förstås. Det straffar ju bara mig själv om jag blir granskad, men är man kärringen mot strömmen så är man. Men jag kan ju gnälla här förstås; JAG TYCKER INTE OM LANTBRUKSBYRÅKRATI! 

Så söta så, utan öronmärken.

Borde gå till sängs, men orkar inte......

Kalendern full av styrelse- och årsmöten. Men jo, jag var och vallningstränade valpen i söndags. Så otroligt roligt.Hon är bra, intensiv men lyhörd. Oj,oj,oj, måste ta mig tiden att slipa denna diamant.

Idag fick vi besök av en bebis. Man glömmer alltid hur små de är i början. Så kul att få träffa en ny liten.

Jag tyckte jag hade så mycket att tala om idag, men nu snurrar nog hjärncellerna för långsamt. Tror mina ben håller på och domnar också. Dags att sluta?

I lördags fick vi fira vår gudson som blir hela 2 år! Firade med tårta och ballonger. Roligt att få leka en stund. Fast jag tror att jag är dålig på att leka.

Ja nu glömde jag ju nästan att berätta att vi varit på revy också i helgen. Tusan, allt ska man hinna med också. Jag minns inte om jag berättat det här förr, men jag är ingen stor vän av revy, eller teater för den delen. Men jag följer pliktskyldigt med för att de andra i familjen så gärna åker. Jag tycker mest att det är fruktansvärt och så blir jag istället deprimerad och får ångest. Ja förlåt, men jag förstår inte vitsen med dessa banala förutsägbara lekar. Visst några gånger skrattade även jag, men för det mesta skruvade jag bara på mig. Men nu får det vara färdigt. Nästa år sparar vi 15 euro på min biljett. Jag kan stanna hemma och träna hunden istället. Det har jag mycket större utbyte av. Det här skulle jag kunna skriva länge om, men vi glömmer det hela istället och går vidare i livet. *skakar av mig obehaget*

Har jag annars berättat om att hur det är att vara förälder? Ja det var ju ett litet och lätt ämne, eller? Ja egentligen vet jag inte vad jag ska säga om det. Man borde väl ha läst manualen?

Men tårtor är jag ganska bra på i alla fall.

Detta är en vanlig tårtbotten med fyllning av mosade, sockrade jordgubbar och chokladmousse. Ovanpå har jag först vanlig vispgrädde, en krans med kiwi, innanför kiwikransen ett lager med chokladsås (smält mörk choklad, florsocker, vispgrädde och varmt vatten), jordgubbar, hallon och hackad mörk choklad. Kunde eventuellt ha fått vara mer choklad runt omkring.....?

Av denna finns inget kvar, förutom bilringarna runt midjan. Fast större problem än några bilringar runt midjan kan man ju ha, så jag frossar vidare. Finns visst kladdkaka, grädde och hallon i kylen.......