Oj så fort december försvann! Ja detta år får ju gärna ta slut så fort som möjligt, men det ser nu lika dåligt ut för nästa år. Hur kan det finnas så många idioter som presidenter överallt i världen???? Testosteronstinna, maktgalna, desorienterade lunatics! Peace on earth! *suckar och frustar*

Nåja, inget vi kan göra något åt, så låt oss återgå till eget navelskåderi.

Julen är förbi, ifall ni missat det. Vi har haft kärt besök av min moster från Oregon över julen. Hon for vidare idag, men det har varit jättekul att få ha henne nära oss en liten tid. Tyvärr hade vi ju ordentlig förkylning i tur och ordning alla i familjen, så vi fick ju vara så försiktiga för att inte smitta vidare.

Semineringarna har jag avklarade för denna gång. 15 doser Erebor gick åt. Tanken är att jag skall sätta ut tjuren nästa vecka. Dock gick 514 Izzu om igår, så då blev det att kalla in seminören eftersom egna doser var slut. Izzu har samma pappa som den tilltänkta avelstjuren, så hon måste semineras. Det blev då VB Testo denna gång. Seminören hade bara Testo och Nisse i sin bytta, och då är Testo bättre åt kvigor. Nisse börjar finnas i ganska många stamtavlor här nu också, så jag måste lite tänka på hur mycket han används. Han ger bra moderdjur tycker jag, men lite tyngre födelsevikter. 

På söndag är det 21 dagar sedan 439 Enni blev seminerad. Hon är halvsyster med tjuren på mödernet, så henne ska jag vänta ut innan jag släpper tjuren.

Nåjo, sen är det lugnare på kosidan fram till vårkalvningarna som beräknas börja 11.3

Inga lamningar borde vi ha i vår om inga ungbaggar kom ut i misstag någon dag. Avelsbagge har vi inte haft. Det är ingen lönsamhet i slaktlamm, utan vi har fåren i huvudsak för att sköta naturbetena. Och det är ju ingen vits i att födda upp lamm för att tvingas slakta dem efter 6 månader och få 100€/st. Nä vi har prydnadsfår istället. Sen behöver man ju föryngra flocken ibland, men kanske det går att köpa några tacklamm iså fall. Och så har vi ju nog så mycket av de stora rovdjuren i nejden nu, så det är en konstant oro för angrepp. Nej, att vara fårfarmarmare är inte kul just nu. Vi var ju en grupp fårfarmare i trakten som träffades för rovdjursvaka en kväll tidigare, ja när var det? var det förra hösten månne? Tiden går så fort. Nå, bara någon vecka efter fick gården, där vi vakade, påhälsning av varg.

Sånt här känns nog tungt. Varför ska vi hålla på med djuruppfödning om vargen har lagen på sin sida och vi hamnar i häktet ifall vi skyddar våra djur genom att skjuta varg? Gården i fråga har drabbats flera gånger av angrepp. 

Vi har varit förskonade än, men de kommer allt närmare. Otryggt är vad det är. Ur led är tiden.

Idag är det 3 plusgrader och slaskigt och vått. Oj vad jag älskar den finländska vintern, NOT.

Jag har tvättat en massa kläder som nu borde vikas och stoppas bort. Men i Liams rum borde jag först plocka igenom hans urväxta kläder. Det är väl därför jag sitter här istället   

ja, nytt i år är att vi i simmentalföreningen har gett ut en tidning.

Tanken var att en svenskspråkig version av tidningen skulle finnas att läsa på föreningens hemsida och jag har översatt en del av materialet. Men det har varit väldigt turbulent i styrelsen i höst, många som slutar, så andra viktigare saker har prioriterats istället. Det är ju lite synd, för det borde ju ha publicerats ungefär samtidigt, men inte går det ju alltid som man tänkt. Jag hade också förstått att ordförandens hälsning i början av tidningen skulle tryckas både på finska och svenska, den hade jag översatt, men då tidningen kom så var den nog helfinsk. Synd.

Jag minns inte om jag visat vår kalv Jexa här?

Jexa har en avvikande färg på huvudet. Simmentalare får ju egentligen se ut lite hur som helst i färgteckningen, inte svart men allt från riktigt ljusa till spräckliga och riktigt mörkt bruna, men ansiktet ska helst vara vitt eller högst med bruna glasögon. Men Jexa skär nog ur lite. Men hon är gentestad och hennes pappa är semintjuren VB Spartacus. Så ibland uppstår mutationer. Om jag nu skulle vara noga med rasstandarden så skulle ju Jexa mönstras ut, men se färgen bryr jag mig inte i. Jexa har bra stamtavla och är en riktigt fin och trevlig tjej, så visst får hon vara kvar.

Blir ju intressant då att se om hennes kalvar också blir likadana.

Jaha hörni, tvätten!

Igår hade Faba presentation av tjurarna inför nästa säsong för förhandsbeställning inom december. 

Tjurarna som simmentalföreningen varit med och valt fram är Erebor PP, Caesar PP, Lord Ursus PP och Benedikt Pp.

Jag har nu redan beställt 8 doser Lord Ursus och 6 doser Benedikt. Oj så försiktiga beställningar kanske ni tänker. Men jo, jag har ju också varit ut och shoppat lite annat. Och Erebor använder jag ju nu till höstkalvningarna. Caesar är pappa till Ariane av Katslösa som vi importerade sist och hon har redan två fina döttrar, så mera Caesar behöver jag inte.

Unicorn har jag ju nämt förr. Jag fick de sista 6 doserna av honom från lagret. Och så beslöt jag mig att pröva kanadensiska Sensation, dock bara 5 doser. Jag har börjat bli lite skeptisk till kanadensarna. Jag tycker aveln lite väl mycket fokuserar på färgen där. Jag får så dåligt betalt för färgen.

Kanadensiska tjurar är alltså alltid mörkt bruna. Men sen är de lite mindre i kroppsformatet än vad jag tycker om. Lite korta ben. Köttigheten brukar vara bra, men jag gillar djur med lite, ja hur ska jag förklara, lite mera kropp, eller jag vet inte, högre och längre helt enkelt. Men vi testar lite Sensation så får vi se.

Men sen hittade jag en riktigt trevlig tjur   

Jag är så ivrig! Nu är det  ett sådant där "Honom ska vi ha!!!!" moment.

Han heter Tomar PP och är från Schweitz. Jag beställde 15 doser av honom.

Mycket fina siffror. Och ni som hängt med i stamtavlor, vad skådar mitt norra öga?????

Clonagh Tiger Gallant är morfar!. Tiger Gallant som jag sökt under stock och sten. Som jag beställde på stående fot då jag fick höra att en uppfödare hade köpt embryon med honom som pappa. Tyvärr kom det bara kokalvar därifrån. Men nu, kors i taket, nu har jag honom. Visserligen lite bak i släkten, men jag fick honom. Jag är ju lite envis.

Så nu skuttar jag lite jämfota här. 

Ni som inte håller på med avel så kanske inte riktigt förstår hur ivrig man kan bli av lite tjurdoser. Också min dotter brukar sucka och uttrycka saker som att det ska ju bara bli hamburgare, varför sätter du så mycket tid på semintjurar? Men de är ju inte kött för mig!!!!!! Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för någon som inte förstår. Jag blir så glad av att se ett vackert djur. Och att hela tiden göra framsteg i djurmaterialet. Ta fram djur som är hållbara, föder sina ungar själva, producerar rätt mängd mjölk ur fina juver. Har starka ben och klövar. Har ett lynne som gör djurbondens vardag säker. Ja listan kan göras hur lång som helst. Förbättringar kan alltid göras.

Om ni läser tjurarnas prestationer, så är ju just lynnet något jag inte får fram ur tabellerna. För det är ju väldigt svårt att bedömma på en skala. Tjurar som jag skulle sätta en liten varningsklocka för på lynnet är Champs Bravo, Emil PP och Filius. Lite dåliga tendenser har jag märkt eller hört om där. Det behöver inte alltid slå igenom genom generationer, men ibland så märker man främst att de är lättskrämda. Och ett djur som är rädd är ett farligt djur.

Så om det finns information om lynnet på en semintjur så är det absolut något som jag gärna vill ha reda på. Men som sagt, det är svårt att bedömma på nedärvning och miljö där.

Om jag räknat rätt nu så har jag beställt 40 doser till sommaren. Så nu drar jag streck för i år. Slå mig på fingrarna ifall jag börjar prata något annat. Sen har jag reserverat 3 ungtjurar åt mig själv som får följa upp på betet efter att doserna är slut. Jag kommer sen att försöka få dem sålda på hösten, för det kommer ju alltid nya spännande tjurar. Det kommer väl nog bilder och stamtavlor på dem så småningom.

Min semineringsstrategi i år är att jag ville ha många olika tjurar, eftersom jag nu har många olika släktlinjer på mödernet också i samband med att vi köpte 8 nya kvigor, plus att jag då har 2 importerade kor med helt avvikande släktträd och de i sin tur har fått 2 kokalvar vardera. Så här finns variationer så det räcker minsann. Mycket att hålla reda på för min tankspridda hjärna. Men av någon orsak så sitter stamtavlor rätt bra i minnet. Nu ska jag då pussla ihop rätt moderdjur med rätt tjur, så det kommer att bli några listor. Det finns ett dataprogram att köpa, som testar hur närbesläktade tjurarna är med korna. Men programmet kostar över 50€/år plus 0,30 € /ko och är begränsat till testkörning av 3 tjurar, så det tycker jag är pengar i sjön. Jag får förlita mig på papper och penna. Kan hända att skrivbordet blir lätt kaotiskt. Min delägare av skrivbordet brukar sucka. Han har sån otrolig ordning på sina papper. Jag förstår inte    

Tänkte spela lite kubansk musik där de sjunger på Närpes dialekt. Kvann ta na mera? (var ta mera?) Tyckte det var så passande i sammanhanget.    På tal om det, så har jag faktiskt sett att de har fina simmental i Mexico. Hur får man månne doser från Mexico? Tanken är väckt......

Kära tomten,  

jag har försökt vara snäll i år.

Jag vänder mig nu till dig, eftersom mina tidigare påtryckningar till vår stad inte gett något resultat.

Jag önskar att du ser över trafiksäkerheten vid Västra Närpes skola. 

Eftersom fyra byar numera delar på en skola har det inneburit en massiv trafikökning längs vår lilla byväg. I skolan går nu drygt 100 elever. Till detta ska ytterligare räknas en rätt så stor personalstyrka med lärare, skolgångsbiträden, eftis och morrispersonal, lokalvårdare, vaktmästare och kökspersonal.

Skolans parkering används dessutom som påstigningsplats för elever som ska vidare till andra skolor.

Eleverna i skolan är ofta ute och går längs vår smala byväg. Under gymnastiktimmarna och för olika utflykter. Dessutom promenerar en del elever dagligen till och från skolan.

Tyvärr, så blir de flesta skjutsade med bil till skolan även om de har rätt så kort skolväg. Detta är förstås en direkt följd av den farliga skolvägen. Men det innnebär ju samtidigt en ökad mängd fordon i trafiken. Det kan ju inte vara bra varken för miljön, säkerheten eller plånboken.

Vägen är inte anpassad för att rymma både motorfordon och fotgängare. Om två bilar möts så tvingas fotgängarna hoppa i diket. 

Det faktum att vägen dessutom är krokig och kuperad gör att fordonen inte alltid hinner stanna i tid. Fartbegränsningen är 50km/h, men var och en kan ju tänka sig hur väl det följs. 

Många gånger har det varit nära ögat situationer. Många gånger har jag dragit efter andran, tex då långtradare och bussar kommer dundrande över backen och får möte samtidigt som små barn cyklar eller går längs vägen. Barnen är ju bara 5-6 år då de börjar förskolan och ska ut i trafiken. Måste det till dödsfall innan någon reagerar? Hur mycket är ett barns liv värt?

Det ironiska är ju att de övriga skolorna inom stadens område har en helt annan trafikplanering. T.ex vid Stenbackens skola finns gång och cykelväg, upphöjda övergångar och tydliga skyltar.

Vid Västra Närpes finns en liten varningsskylt. Är det skillnad på värdet av barns liv beroende på var man är bosatt?

Förlåt mitt långa brev tomten, jag är bara så frustrerad. Jag vet inte längre vem jag ska vända mig till, så mitt sista hopp går till dig. 

God Jul tomten!

PS. Jag vet att jag är lite sent ute detta år, men ifall du hinner till nästa jul så går det lika bra. 

Mvh. Orolig Mamma