Alla inlägg under december 2014

Av Cindi Groop - 28 december 2014 11:38

ja, som ni märker är min hjärna ganska enkelspårig för tillfället.

Ekologisk odling.


Vad skulle det innebära för oss?


Ja första och största problemet är ju hur vi ska ordna det med djuren.

Enligt kraven för ekologisk odling så ska alla djur antingen ha tillgång till bete över sommaren eller rasthage året om. Även tjurar


Jaha, jaha.

Att bygga rasthagar åt tjurarna innebär ju en investering. Problemet för oss är ju utrymmesbrist runt ladugården.

Reglerna säger att varje djur ska ha tillgång till 1m2 yta/100kg inomhus plus 0,75m2/100kg utomhus.

problemet där är ju att vi har så hiskelit tunga tjurar. 

Om en tjur väger 1000kg så ska han alltså ha 10m2 inne plus 7,5m2 i rastgård. Totalt nästan 20m2, som en etta i stan alltså per tjur.

Det är de stora tjurarna som blir problemet för oss. De små tjurarna ryms bra i utrymmet vi har idag, men då utrymmesbehovet blir så stort vartefter de växer.


Alternativ 2 för tjurarna är att sätta alla tjurar på bete under sommaren. Också möjligt, men då vill jag ha dem i hagen närmast hem, så att jag kan ha uppsikt över dem hela tiden. Ingen vill väl möta en flock 1000kg tjurar på språng i byn?


Största problemet med att ha tjurarna på bete är tillväxten. Inomhus kan vi styra vilken foderstat tjurarna får för att maximera deras tillväxt. På bete kan vi inte styra utfodringen på samma sätt. Och visst kan bete ge ett bra foder under början av säsongen, men gräset blir ju svagare vartefter sommaren går. Hur stor tillväxtnedgång har vi råd med?


Alternativ 3 för tjurarna är att sälja dem till slakteriets förmedling vid 6 månaders ålder och låta en annan gård föda upp dem till slakt. Alternativt sälja dem till slakteriernas egna avelstjursuppfödningsstall.

Det skulle innebära byte av slakteri för vår del.

Den stora nackdelen här är att allt mitt mångåriga avelsarbete skulle gå förlorat. Inte så roligt.

Fördelen är ju att vi slipper arbetet med de stora tjurarna och eftersom ekologisk växtodling skulle innebära att vi i stort sett upphör med spannmålsodlingen så skulle vi klara oss bättre med att odla endast gräs. Som räcker åt korna.


Helst skulle jag se en kombination av alternativ 1 och 2. Både rasthage och bete även åt tjurarna. Men det är ju både det dyraste och arbetsdrygaste alternativet. Det skulle gälla att hålla huvudet kallt nu och inte romantisera så mycket.


Idag ska vi ta en ekonomisk genomgång. Det ser dyster ut då man tittar i bakspegeln. Vår lön har minska med 30% de senaste 3 åren. Om en del av stöden inte blir utbetalade i höst, som de hotar med, så får vi förbereda oss på ett nollresultat 2015. En förändring av något slag är oundvikligt, men vilken?


Lämnar er idag med ett foto från hästhagen idag på morgonen.

Goda vänner.  

ANNONS
Av Cindi Groop - 26 december 2014 10:05

Jag fick lite intern kritik här över att jag skriver så långa romaner som ingen orkar läsa. 

Och det är väl säkert sant, men allt kan man inte skriva kort om. Jag borde ju skriva oftare och kortare, men till det finns inte tid, tyvärr. Så så här är min blogg, hoppas det går i alla fall.


Egentligen borde jag ha skrivit alla dagar nu för mina tankar om övergång till ekologisk odling har ändrat från dag till dag och nu är jag tillbaka till ruta 1.

Om vi endast hade växtodling, så skulle det vara enklare, men de här jäkla djuren. Hur ska vi ha det med dem? Det finns så många alternativ och mitt huvud sprängs snart av att fundera över för- och nackdelar över de olika alternativen.


Och så är jag så himla trött! Och jag har blivit gammal. Håret börjar bli grått, synen har försämrats, och konditionen är usel.


Egentligen skulle jag vilja bli eremit någonstans långt bort. Hugga lite ved till husbehov och fiska min middag. Annars sitta i min gungstol framför brasan omringad av katter och hundar. Ahhhhh......


Kanske det är lösningen?

ANNONS
Av Cindi Groop - 16 december 2014 11:50

Ny dag, nya möjligheter, eller hur var det?


Idag känns tankarna inte lika dystra. Så¨vad har då ändrats? Ja egentligen inte mycket.

Egentligen borde det vara förbjudet att fundera över framtiden. Den blir ju som den blir. Det enda jag kan påverka är vad jag gör idag.


Igår hade vi besök av en ekologisk rådgivare.


Det pågår ett projekt som heter ekonu.fi som ger osäkra bönder som oss möjlighet att få en dags gratis rådgivning om vad som krävs för att lägga om från konventionell odling till ekologisk.

Jag har ju alltid haft den ekologiska odlingen nära hjärtat, men min kära make har inte varit intresserad av att odla ogräs, säger han.

Nåja, världen förändras, så också vi. Och med situationen som den är idag med olönsam spannmålsodling så måste vi se över varje alternativ.


Jag vet inte hur jag på ett enkelt sätt kan förklara vår situation så att ni förstår hur mina tankebanor går.

Lantbrukspolitik är ju ett så invecklat område så det kan jag inte gå in på i detalj, men jag ska försöka göra en komprimerad redogörelse, så får ni fråga om något blir oklart.


Okej, vi är djurbönder.

Fakta 1. Djuren behöver tillräckligt med mat för att överleva.


Dagens situation:

Vi odlar idag ca 100ha åker plus lite naturbeten. Vi har i år 48 kalvande dikor plus ungdjur = 120 nöt plus diverse smått som får, hästar + det ena och det andra.


Med konventionell odling har den här arealen räckt till för att vi ska vara självförsörjande på såväl gräs som spannmål och proteinfoder(ärter). Det innebär att vi vet exakt vad våra djur äter och risken att vi får in några smittor, t.ex salmonella, med köpt foder minimeras. Det enda vi köper är vitaminer och mineraler.

Under goda år har vi t.o.m kunnat sälja en del spannmål och även lite ensilagebalar.

Den här situationen har gett oss en trygghet i produktionen. Skörden ju inte garanterad före den är i ladorna. Det går inte att per automatik räkna ut att så mycket foder får vi per hektar, för väderleksförhållanden och annat kan påverka slutresultatet.


Problemet nu är att vi äger minre än hälften av vår areal. Resten är arrendejord. Vi har hela tiden varit medvetna om risken med att äga en sån liten del, men jordbruksmark har inte varit till salu eller så har den sålts till ett pris som vi inte velat betala. Man kan ju inte ensam påverka allting.


Nu står vi inför den situationen att på en stor del av våra arrendejordar så ska arrendeavtalen förnyas inom de närmaste åren. Vanligen skriver man arrendeavtal på 5 år åt gången.

Vi kommer att förlora vårt första avtal i höst. Det har vi vetat om sedan förra året. Den jorden kommer att odlas av markägarens egen släkt. Helt förståeligt och ingen panik för vår del. Vi är glada för den tid vi fick odla den.


Nu är det dags att skriva på nästa kontrakt. Prishöjning på gång. Under förhandling. Vi sitter med svarte petter för på arealen odlas gräs som vi är helt beroende av för nästa års grässkörd. Vi hoppas innerligt att vi kommer till ettt avtal som vi alla kan vara nöjda med. Magknip av oro är väl bara en del av livet?


Nästa år kommer nästa arrendeförnyelse. Vi vet att ägaren kommer att vilja höja, men med hur mycket? Kommer vi att kunna vara med i spelet?


Varför kan då vissa betala mer än andra?

Som jag ser det är det hela beroende av olika saker. En del är villiga att betala nästan vad som helst bara för att kunna berätta hur mycket de odlar. Dessa struntar i om odlingen är lönsam eller inte. Som ni förstår så tjänar dessa sitt levebröd på något annat ställe än från jordbruket. (ordet skottpeng bläddrar förbi min hjärna)


Den andra gruppen är stödodlare, alltså de som anpassar sin odling enligt mesta möjliga stöd kombinerat med minsta möjliga utgifter. Denna grupp utnyttjar bara lantbrukspolitiken och dem har jag kanske bättre förståelse för. Om politiken är så här tokig att den som producerar minst får mest i stöd, så förstår jag folk som bara gör som reglerna säger. Det är helt galet, men inte jordbrukarens fel. Felet ska kanske sökas i maktens korridorer. Om man får mer stöd för att odla prästkragar än för att producera mat, så då är något fel. Men det är ju bara min åsikt.


Så kunde vi också göra, kanske ni tycker, men då var det det här med djuren. Jag återgår till fakta 1. Våra djur behöver foder för att överleva. Vi måste alltså sköta våra åkrar enligt gamla principer. Plöja, harva, så,göda, skörda, lagra = höga produktionskostnader = mindre möjlighet att betala höga arrenden eller markpriser.


Avsikten med lantbruksstöden trodde ju jag var att täcka de höga produktionskostnadera, inte för att betala höga arrenden. 

Jag klandrar inga markägare, inte alls. Förstås vill de ha så mycket som bönderna bara vill betala. Jag skulle absolut göra det samma om jag vore i samma situation, men de dumma bönderna!!!!!


De brukar tala om bondförnuft, men det undrar man nog i dessa dagar vart det har tagit vägen.


Åter till ekologisk odling.

Vi utreder nu alltså möjligheterna att ställa om gården till ekologisk produktion. Det ger högre hektarstöd, men lägre skördar. Vi måste alltså ändra om all vår spannmålsodling till vallodling för att kunna producera tillräckligt med grovfoder till djuren, som ju alltså är grunden i vår produktion.

Tusen frågor återstår och inget är ännu avgjort, men vi kommer att gå en kurs om ekologisk odling i vår och till nästa höst har vi förhoppningsvis mera kött på benen för att kunna ta det slutgiltiga avgörandet. Då har vi förhoppningsvis våra arrendeavtal förnyade och 5 år på oss igen utan oro över fodertillgången.


Jag skall försöka hålla er uppdaterade här vad en omläggning i produktionen innebär för vår gård.

Hoppas ni vill vara med.






Av Cindi Groop - 11 december 2014 19:31

Äsch, nu har det gått för lång tid igen.

Dels beror det på att jag varit hit och dit och upp och ner, men även på att jag för tillfället har många tankar som snurrar runt i mitt huvud. Ganska stora avgörande frågor. Om jag skriver hur jag tänker då jag mår som sämst, så kanske ni tror att det jag skriver är sanningen, fast det kanske bara är mina tankar som är mörka just för dagen. En annan dag kanske jag ser mera positivt på framtiden och då kanske jag skriver något annat. Så nu måste jag kanske bara få tänka i lungn och ro och förhoppningsvis komma till ett bra resultat.


Det handlar i alla fall om framtiden på gården. Hur går vi framåt, då allt går bakåt?

Jag älskar mitt jobb och har alltid känt en stolthet över att producera bra kött från djur som levt ett meningsfullt liv. Men det räcker inte längre........


Just nu går allt åt fel håll. Köttpriserna sjunker, lantbruksstöden sjunker, omkostnaderna stiger, arrendepriserna stiger. Ja vem som helst kan räkna ut att det inte går i längden.

Så vad gör vi?

Ja tårarna har varit nära många dagar nu. Jobbet fortsätter fast framtiden känns oviss.


Och att kunna tänka klart då allting känns som mörkast. Det är inte så att det är någon fara att banken kommer och vräker oss. Nejdå. Men vi kan räkna, till skillnad från många andra bönder tydligen som är beredda att betala mer för åkermark än vad man kan tjäna in. Och vi har alltid haft den inställningen att vi inte tänker gå på minus bara för att få vara bönder. Så jävla roligt är det inte.


Men drömmen....mina fina djur.......sablar......

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se