Ny vecka, nya möjligheter för dumheter!

Nåjo, jag har redan börjat. Dels har jag skrivit till NTM centralen och frågat lite om hur vi riktigt ska göra med våra avtal om skötsel av jordbruksnatur och landskap. De sågade ju bort en stor del av vår areal i fjol och jag förstår inte riktigt om vi behöver ta tillbaka områdena som inte godkänts eller är de färdigt strukna ur systemet utan att vi desto mera behöver engagera oss?

Visserligen skulle jag ju ha kunnat hoppa över att sluta  min fråga med att skriv att byrokrati dödar biologisk mångfald, men jag kunde inte låta bli. Jag svor nu i alla fall inte, *guldstjärna*.

Nåjo, som om det inte skulle räcka med stolleprov, så ringde chefen för semintjurimporterna i fredags och berättade att nu råkar det sig i alla fall att en kvävebehållare finns på plats i Storbrittanien för att hämta tjurdoser till mjölkkor. Att ifall vi vill så kan det nu lyckas att vi får hem Mr. Bull i alla fall. Hur många doser vill du ha?

Beställning senast på måndag, alltså idag.

Nå, jag har ju redan beställt 10 doser mer än jag egentligen ville, så jag fortsätter benhårt att säga nej. Jag kommer inte att ha tid att seminera så mycket i år. Linn har ju fått ett annat jobb och Lucas kommer att göra sin specialiceringspraktik i sommar, troligen långt bort, så det är bara gubben och jag och Liam. Det lyckas ju inte att ha Liam ensam hemma hela sommaren medan vi skördar gräs. Kommer Krister att få arbeta ihjäl sig denna sommar?

Jag tycker att han börja prata om pensionering så småningom. 

Så var förståndig qvinna och beställ inte mera doser!

Nå, vad tror ni jag gör?   

Jo, jag beställde lite doser Mr.Bull

Men bara 6st. Vilket ju också var min ursprungliga beställning. Det är ju bara den lilla detaljen att jag hunnit beställa lite mer doser sedan dess. Så nu har min fina plan på 24 doser plötsligt blivit 40 doser *skäms*   

Nå, bara att kavla upp ärmarna.

Visst är han fin?   

Alltså visst går det ju på något vis, ska vi tro. Det är ju bara så onödigt. 

Min största oro är att jag sen inte ska få mina fina avelsdjur sålda till livs. Det är ju så dumt ifall jag nu sätter en massa tid och pengar på aveln och så far resultatet till slakteriet. För jag kan ju faktiskt inte spara allt själv. Jag har redan nu en ganska ung besättning pga att jag ju gärna sparar mina nya stjärnor. Och så har jag inte rum för alla och så måste jag slakta bort kor som egentligen skulle kunna ha flera produktiva år framför sig.

Om jag håller antalet seminerade under en  rimlig nivå så är det ju lättare att acceptera att vissa säljs till slakt. Men visst tar det i hjärtat om mina avelsdjur måste gå.

Det är svårt att spå om framtiden, men just nu ser det rätt dystert ut för nötproduktionen. Jag har hört från flera gårdar som  byggt upp produktionen på att sälja avvanda kalvar vid ca 200dagars ålder till slutuppfödare att de ännu står kvar med fjolårets kalvar för att de som har slaktdjur står med sina djur i slaktkö. Och snart börjar årets kalvningar.

Och det är ju en ohållbar situation. Men det innebär ju för oss avelsuppfödare att gårdarna väntar med investeringar av avelsdjur. Om inte deras produkter går åt, så går inte heller vår produkt åt. Hjulen måste rulla.

Jag tänkte avsluta idag med lite naturbilder. ibland är det ju bara så fint, helt av sig självt.

Ha en bra dag! Och gör inga dumheter   

Jo hej igen.

Idag är det plusgrader och snöstorm. Yeiii!

Finns det faktiskt folk som gillar vinter? Kan inte förstå.

Men, idag har vi gjort höstanmälan. Vilket i stort sätt är en genomgång över vad vi har gjort på vilka åkrar under 2023. Ja, det är väl någon mupp som behöver de uppgifterna också tydligen. Inte förstod jag nu riktigt allt då jag läste igenom rådgivaren i slutet, men man börjar ju bli lite uppgiven över alla regler och anvisningar hit och dit. Det blir som det blir då det är som det är.

Men lite roligare: Jag hade inte laddat upp några bilder då jag skrev senast, men det har jag gjort nu. Så nu tänkte jag visa upp tjurarna jag beställt inför säsongen 2024.

Så fina   

Ja inte har jag så mycket annat att komma med idag, men jag skulle kunnna lägga upp lite bilder från det senaste halvåret.

Liam och jag for ju till Vimmerby och High Chaparral i somras. En riktigt lyckad resa.

Vi fick träffa Pippi och Emil och alla möjliga Astrid Lindgren figurer. Vi körde buss och båt och bodde på hotell. 

Mina blommor hade en bra säsong. Vi fick ju mycket nederbörd sommaren 2023 och det gillde tydligen de flesta växterna.

Jag chansade lite också i höst. Får se i vår hur smart det var.

Jag tröttnade dels på att köra mitt persikoträd in och ut och tänskte äsch, global warming läser man ju om överallt. Visst klarar sig ett periskaträd i Norrnäs?

Nå, i vinter har vi haft en riktig vinterkrigstidsvinter. Så jag har inga stora förhoppningar på att persikan kommer att överleva. Nå, jag köper ett nytt. Jag ger mig inte före jag får skörda egna persikor!

Nå, så köpte jag också ett manchuriskt valnötsträd. Jag byggde en odlingsbädd åt både persikan och valnöten, med prima jord och kodynga. Så täckte jag marken med paff och så ett tjockst lager ull ovanpå. Och så har jag dessutom täckt in dem med vindskyddsnät. Får se då om det finns något liv efter vintern.

Linn fick också sin finska häst Saaga inkörd förra sommaren. Och hon belv dessutom betäckt. Så om det vill sig väl så får vi föl på gården i maj. Det är några år sen sist.

Ja, och kantarellerna gillade också allt vatten som kom. Tror vi aldrig förr plockat så mycket kantareller som i fjol.

Jag märker att jag har många foton att dela. Vi får väl ta det i omgångar.

Ja , nytt på gården är att vi äntligen köpt en egen grävmaskin. Vi har ju anlitat grävmaskiner i alla år, men det minskar på grävmaskinsentreprenörsfronten. Visst, det är bra att ha en chaufför också, men med en egen maskin, så får man ställa grävandet efter egen tidtabell. Roligt lär det vara att gräva i alla fall. Jag har inte hunnit pröva på än, men kanske nästa sommar det blir min tur.

Korna fick sin stig ner för backen utjämnad i alla fall. Det tyckte de var intressant.

Vi återkommer en annan dag. Nu ska vi bara ta oss igenom denna.

Hallå!

Jag har kontorsdag idag. Kallt och bedrövligt ute, så jag söker orsaker till att få hållas inomhus.

Idag har jag sökt årets första djurstöd. EU-s husdjursstöd för tjurar och slaktlamm samt stöd för djurens välbefinnande.

Jag satt på kurs igår för att påminna mig själv hur det gick till. Jag blir bara så frustrerad av allt larv. 

Som ett litet exempel så är ett av kraven att man ska ha extra råmjölk tillgänglig hela tiden. Inget dumt krav i och för sig, och råmjölk har vi alltid i frysen. Men då måste vi göra något som heter Brixmätning av mjölken för att kolla dess kvalitet och så måste vi föra bok över när mjölken tagits och vilket det uppmätta värdet var. Alltså!?

Det är väldigt sällan jag behöver ta råmjölk ur frysen. De få gånger jag måste hjälpa till så tar jag vanligen och mjölkar direkt från kon i en nappflaska och ger direkt till kalven. Dethar aldrig hänt under våra 30+ år att kon har dött och vi lämnat att föda upp kalven med annat. Men nu ska vi då alltså ha ett häfte att visa upp i fall om vi blir granskade för djurens välbefinnande. Annars blir det straffpåföljd. Ja ajjabajja, har ni inget häfte där det är noterat Brixvärde på råmjölken så lider nog djuren något oerhöööört!

Nå, det är ju inte svårt på något sätt, bara fånigt.

Jag har också hunnit baka en rabarberpaj idag och snart ska jag börja på med en maletköttsoppa. Passar bra med en kryddig soppa så man får upp kroppsvärmen litet.

Ja, det är ju ett tag sedan jag skrev sist, så jag måste ju börja med att berätta ett Taika, som skadade sitt ben i somras, blev helt återställd och ska få sin andra kalv i vår. Ja fy, hur hennes ben såg ut då det var som värst. Men kor har bra läkkött. Visst syns skadan ännu på benet, men det är inget som stör henne.

I höst fick vi ju kalvar nästan uteslutande efter semintjuren Erebor. Höstkalvningarna började bra och kalvningarna gick av sig själv. Men så kalvade Estonia. Hon var en erfaren ko så jag var inte orolig då jag såg att hon påbörjade kalvningen. Jag gick in och höll ett öga på övervakningskameran medan jag sysslade med något annat. Men det gick inte framåt som jag hade trott så jag gick ut för att känna efter. Nåjo, bakfötterna först! De hade då fastnat uppe i utdrivningskanalen och hon fick inte ut den själv. Så fort jag fick ut fötterna lirkade så kunde hon enkelt trycka ut den. Men då var det för sent, den var redan död. Dumma mig. Vänta aldrig!

Nå efter någon dag så var det dags för nästa kalvning. Också en erfaren ko, men denna gång var jag på alerten. Och tror ni inte att även denna kom med bakfötterna först! Nå, nu var jag med och kunde styra fötterna rätt direkt och hon fick ut en levande kalv. Så stod nästa på kö. Och en tredje ko samma vecka. Samma semintjur. Först tyckte jag det såg normalt ut. Två klövar kom ut, men förlossningen gick inte framåt. Jag satte in armen för att söka ett huvud. Ingenting! Vad???? Är huvudet bakslaget på något vis? Jag gräver djupare under kalven och får tag i en svans! Bakfötterna först och upp och ner. Åh, nej!

Jag trycker in fötterna tillbaka in i kon och får på något konstigt sätt kalven snurrad. Nu är den fortfarande med bakfötterna först men med ryggen upp i alla fall. Repen på och så drar jag. Och ut kom den galant. Levande! Jag tror inte mina ögon. Visst, den hostar och rosslar, men den andas. Efter några timmar är en upp på benen och hittar spenen. Otroligt.

Nåja, nästa kalvning är en kviga. Denna gång känner jag efter direkt. Jo, tack och lov. Framfötter och huvud, precis rätt. Men det är trångt. Jag beslutar mig för att inte vänta utan börjar dra. Jag får kalla på hjälp, den sitter för trångt. Så vi är 2 som drar. Huvudet kommer fram, den blinkar. Toppen! Vi tar en liten paus. Ok vi frar lite igen och får ut axlarna. Stop, säger jag. Nu får hon sköta resten själv så det inte blir för hastigt. Kvigan krystar på och plopp, ut kommer kalven och i nästa krystning kommer hela livmoderpaketet. Förbannat!!!!!!

Jag ringer dejourerande veterinär. Vi har tur, hon råkar vara nära och är på plats inom 30 minuter. Och nu får vi jobba! En kos livmoder är inte lätt och samarbetsvillig minsann. Vi är 4 personer som hjälps åt. Och efter mycket slit glider den till sist på plats. Veterinären syr fast och hon får extra smärtstillande och mediciner. Och tack och lov blir hon helt återtälld och jag har nyligen seminerat henne på nytt.

De återstående kalvningarna gick sen helt utan assistans, det var bara en riktigt jobbig vecka. Allt på en gång.

Så nu är vi mitt i semineringsperioden av de höstkalvande korna. Jag köpte ju för många doser i våras, så det är samma tjurar som används nu. Alltså Hospice Tomar, Sensation, Lord Ursus, Benedikt, VB Chaplin och VB Unicorn. Jag har bara 3 doser kvar i byttan nu, så jag börjar se slutet. Sen får en ungtjur gå ut och värdera min insats.

Och så har vi beställt nya tjurdoser till sommaren. Vis av förra året så beslöt jag att jag skulle vara återhållsam med beställningen av semindoser i år. Vi hade valt ut 4 tjurar som kunde förhandsbeställas via Faba. Verismo, Manolo, Dragon Z Vody och MR.Bull. 

Jag beställde 6 doser av vardera och var riktigt stolt över mig själv. 24 doser, så får jag kvävepåfyllningen på köpet. Yes!

Nå, det gick ju inte riktigt enligt plan. Inte i år heller.

De ringde och sa att tyvärr har det kommit in för lite beställningar på Mr.Bull så den importen blir inte av, men om jag hittar någon annantjur jag vill ha från samma ställe som de andra kom från, så kunde de kolla ifall det gick att genomföra. Men beställningen måste göras samma dag. Nja, nä. Jag hinner inte söka tjurar med så kort varsel, utan jag tar mera av de tjurar jag redan beställt istället, så det blir 24 doser, ifall ni inte får av Erotic Leznicky, som jag frågat om förr, men ni inte fick tag på. Ok, hon skulle kolla och återkomma.

Nå, hon ringer nästa dag igen och berättar att jo, det går att få Errotic, men då måste beställningen bli på minst 10 doser. Ok, toppen, sa jag. Jag tar 10 doser, så behöver du inte öka på min tidigare beställning.

-ja men den skickade hon in redan igår......

Jaha, så nu har jag beställt 34 doser.

Varför blir det alltid så här? Nå, jag behöver inte söka någon ny tills nästa höst i alla fall, men det blir istället en extra påfyllning av kväve, Så dit for den besparingen.

Men fina tjurar har jag beställt! Blir nog bra då det blir färdigt.

I år har jag många fina unga tjurar ute till försäljning till avel. Tyvärr krånglar min hemsida på vissa webläsare. Jag får den bara att öppna mina länkar på firefox. Jag frågade min webmaster vad jag skulle göra och han tyckte jag kunde låta honom göra en ny, modern hemsida. Jaha, låter intressant. Nå, då jag fick offerten så var det inte lika intressant mera. Jag ska nog sälja både tjurar och kanske jultidningar om jag ska få den affären att löna sig. Men den borde ju fungera. Suck.

Nä, hör ni, nu måste jag ut och mata hästar innan Liam ska hämtas från Eftis.

Vårkalvningarna börjar i slutet av mars, och april kommer att vara som mest intensiv. Hoppas på idel framklövar och lätta kalvningar.

Det här var ju kul. Kanske jag hittar hit en ny dag.

Ha det bra! Vi hörs!

Semester i juli. Det låter väl fint? Sista dagen innan semestern skyndade vi på för att få allt klart för att kunna ta lite ledigt. Jag röjde under stängsel men hann inte få allt klart. Jisses vad mycket gräs och sly som har hunnit växa upp nu.

Dock körde vi ut sista gruppen höstfödda kvigor tillsammans med en äldre ko till Humlegården. Vi förde dit dem med lastbilen. Vid betet har vi en kort korridor de måste springa genom först, bara några meter. Men 3 kvigor trängde sig igenom stängslet och sprang upp på granngårdens gräsmatta. Se Cindi kuta! Det blev några varv runt deras hus, men lockade av djuren som var på rätt sida av stängslet så hittade de till sist en öppning i häcken och sprang in på rätt spår. Pust. Fast med grinden bakom dem.

Nå, dramatiken var inte över. Jag for ensam för att fylla på allt vatten åt betesdjuren på kvällen. Jag tog med en flaska spot-on för att hälla i nacken av dem då alla möjliga stickande insekter är så besvärliga just nu. Jag stängde inte grinden efter mig..........

Nå förstås, medan vattnet rann ner i deras vattenkar så hällde jag på spot-on, varpå en kviga blir skrämd och tar sikte rakt mot grinden. De andra var ju inte sena att hänga på. Jag skriker åt Linn och Liam som står på gården med hundarna att komma mot. men flocken med kosoor har redan tagit riktning mot hemmahagen. Dock sticker 3 stycken in på närmaste grannens gård...... Se Cindi kuta igen. Så småningom får jag dem åt rätt håll och tillbaka till flocken. 

Bara att öppna grinden och släppa in dem till gruppen som går med tjur hemma i backen.

Nåja, dagen är inte slut och jag ska ännu fylla på vatten åt gruppen på Sjöslätan. Jag har med burken med spot-on....

Har jag lärt mig något? Skulle inte tro det.

475 Gunda, som är en tam och trevlig ung ko, kommer fram och vill bli skrapad bakom öronen. Hon reagerar inte på spot-on. Däremot står hon kvar bredvid hjullastaren och då vattnet är fullt och jag ska stänga av kranen så ser Gunda att grinden ju står öppen! Och färskt grönt gräs utanför. Tack och lov råkar Krister komma just då och får henne att vända innan nästa katastrof är ett faktum. Ska du ha ut alla djur idag, frågar han?

Ja , då vet han inte ens om gruppen som just gick hem.  

Nå, det var den dagen. Redo att ta lite ledigt.

Nästa morgon kommer avbytaren. Han ringer rätt snabbt och berättar att grinden på Sjöslätan står på vid gavel. Det var djur i brunst som tydligen kommit mot grinden så en bräda spruckit sönder och grinden flugit upp. Tack och lov hade djuren blivit skrämda och sprungit åt andra hållet och var fortfarande inne i hagen. Men Krister fick börja semestern med att förstärka grinden. Nåjo, så småningom far vi iväg till skäristugan. Dock stannar jag inte så många timmar utan åker hem till natten för följande dag ska jag ut på roadtrip med mamma och mina systrar till mammas hemtrakter i Nykarleby.

Vi är ute och kör hela dagen och kommer hem först sent. Så jag beslutar mig för att gå ett kontrollvarv via djuren och sova hemma också nästa natt. 

Så på fredag är jag redo att ta semester igen. Jag har ju inte varit dit förr i år, så jag får ju börja med att städa. En eftermiddagsvila unnar jag mig dock. Ögonlocken är nu fast en stund i alla fall, men med hundar och unge och fotbollar så är förutsättningarna för riktigt djup vila inte den bästa.

Nåja, det blir bastu och årets första dopp i havet. Inte så illa.

På lördag stiger Krister upp tidigt för att åka och se på en rallytävling i kauhava. Liam och jag tar det lite lungt, diskar, fyller upp min nya kompoststen, som jag skrivit om förr, med lite flis och torv i bottnen. Nu kan den börja användas. Jag bär upp lite sågade slanor från stranden till vedbacken. Packar ihop för att fara hem och plocka jordgubbar och så var det något annat, varför skulle jag vara hemma till kl 1? Fasiken, jag kommer inte ihåg! Jo just ja, jag var en sväng till Nämpnäs. Kanske blir mer om det någon annan gång. 

Förstås går jag för att se till djuren innan vi åker ner till skären igen.

Till saken hör att 1058 Lahisten Taika är i sjukbox tillsammans med sin kalv född i slutet av mars. Taika hade skadat ett bakben i stängseltråden för en dryg vecka sedan och var lite halt och benet var svullet.

Ja, det var en anna av mina missar.....suck jag har inte riktigt hunnit med i år. Helt mitt fel.  

Nåjo, hon var halt någon dag, men blev sämre, så jag beslöt att ta in henne och ge henne en kur Ketovet, smärtstillande och antiinflammatoriskt. Inget öppet sår eller så, men man såg randen runt benet där tråden dragit åt.

Hon fick sista dosen på sista dagen innan vår semester och jag tyckte hon svarade bra på medicineringen, men hon fick stanna kvar i sjukboxen för att enklare kunna hålla lite koll på henne.

Nåja, på lördag då jag ser till henne så ligger hon helt på sidan och håller upp sitt ben, helt klart medtagen och med smärta. Skit! Tydligen hade det bildats en varböld under huden och nu hade den spruckit. Det luktade inte rosor kan jag säga. Jag lockade henne till fångstgrinden med lite säd och gav henne smärtstillande igen. Hon åt faktiskt både säden och gräset med god aptit ändå, så helt hopplöst såg det inte ut. Jag ringde dejourerande veterinär och frågade om jag kunde börja ge Ethacilin injection som jag hade i lager. Jo, det var helt rätt medicin och så skulle jag rengöra såret med betadinblandning och sätta på blåsprej för att skydda såret mot smuts. Jepp, bara att dra på plasthandskarna och börja gräva i en stor full varböld på ett koben. Nå, jag fick det rätt fint tyckte jag, men det är ju ännu ett stort öppet sår. Nå, behandlingen måste ju fortsätta, men jag kan ju komma hem tillbaka på söndag kväll, tänker jag.

Nå, då jag kommer in tillbaka i huset har Liam spytt över hallgolvet och ligger nu utslagen på kökssoffan med ett ämbare framför sig. Lilla plutten.  

Jaha, jag ringer till Krister och säger att han får fara ut själv ikväll, vi stannar hemma.

Idag söndag mår Liam bra igen och jag har gett Taika en omgång medicin igen. Men nu stormar och regnar det, så vi stannar nog hemma ikväll också. Krister får vara ensam ute på holmen.

Imorgon måndag måste jag ringa till vår ordinarie veterinär för att få mera medicin.  

För imorgon kl 15.25 är det sagt att Liam och jag ska stiga på bussen och åka till Jönköping. Sen är vi bort till fredag. Vem ska ta över kobehandlingen? Det är ju inte säkert att hon klara sig. Ifall såret inte börjar ta ihop, så måste hon avlivas och anmälas till kadaverhämtningen. Och hennes kalv blir ensam. Måtte hon   bli bra. 

Jag besparar er bilder.

Men lite andra bilder kan vi väl hitta.

Mina pioner har blommat så fint i år. Man måste ju fotografera dem för blomningstiden är så kort, så det är över direkt. Med foto så kan man njuta lite längre.

Ja Liam och Lucas och jag for med buss på Okra utställningen i Oripää. Simmentalföreningen hade möte på eftermiddagen och det råkade passa på samma dag som Edunova ordnade gratis buss till mässan. Så då måste jag ju passa på. Annars hade jag inga måsten för dagen utan jag kunde se till att underhålla Liam. Och en riktigt trevlig dag hade vi. Passligt väder, plus 17-19 grader och halvmulet. Några regndroppar, men inget ihållande regn.

Det fanns mycket att se och göra. En riktigt bra dag hade vi.

Ja, jag har ju länge tänkt berätta att kalvutdragaren som jag köpte i våras är jag riktigt nöjd med. Jag skrev om den i ett tidigare inlägg.

Jag har inte behövt använda den så många gånger i vår, kanske 3 gånger, men den är riktigt smidig och jag har inte behövt ringa efter förstärkning vid besvärliga förlossningar. Jag sätter bara tyngden på, så sköter det sig själv och det tar inte alls på rygg och armmuskler, så tummen upp för den.

Jag ska avsluta idag med en blomma jag inte kunde motstå i blombutiken.

En ananas! Gud vad söt!

Ja, på mässan tog jag hem ett exemplar av simmentalföreningens nya uppdaterade medlemstidning. Där fanns nu ett inslag, även på svenska, som jag skrivit om mina upplevelser på Elmia i höstas. Kul att se i tryck.

Ja, efter värmebölja och torka hör vi nu hur regnet smattrar mot plåttaket. Perfekt timing efter första skörden. 

Första skörden blev sen i år pga en väldigt kylig vår, men då det svängde så svängde det ordentligt och vi fick riktigt hett. Men tack och lov blev skörden rätt bra faktiskt, med goda värden på gräset. Första vallskörden ger vi åt de växande djuren, så att vi får en bra skörd då är väldigt viktigt för att alls ha en chans till goda tillväxter på djuren. Och att vi nu får regn på de skördade åkrarna betyder att gräset sätter igång igen och vi har chans att få tillräckligt med gräs åt kossorna också. En regnig dag räcker förstås inte, men det är en bra början. 

Det kan bli bekymmer med att få halm i höst, för spannmålstillväxten har nog varit lidande den senaste månaden. Säden går i ax nu, men med väldigt kort strå. Så nu växer den inte mycket på längden mera. Men regnet är nog bra för spannmålen också, så de orkar mata något i kärnorna.

Semineringen räknar jag med att den börjar vara på slutrakan. Jag har hittat de flesta brunsterna och tycker i nuläget att det lyckats rätt bra. Dock har ju inte 3 veckor gått ännu så jag sett om de alla går om, men det har i stort sätt kännts bra. Några har jag missat pga att jag haft annat jobb som gått före, men då jag seminerar själv så har jag ju kunnat anpassa tiderna efter min tidtabell, så de flesta har jag prickat rätt, tror jag. 

Det är ju lite så med oss bönder att på våren, då allt förbereds, då är vi optimistiska. I år kommer vi att få en bra skörd och i år kommer mina avelsplaner att gå i lås. Sen kommer ju verkligheten emot som en våt trasa i ansiktet och vi får inse, ännu en gång, att det inte kanske blev riktigt som vi hade hoppats, men ännu är vi optimistiska.

Förra årets semineringar lyckades väl sådär. Det var flera som jag trodde jag hade lyckats seminera, men som visade sig ha blivit dräktiga efteråt med tjuren. Visserligen är det huvudsaken att det kom en kalv, men jag hade ju kunnat vara bättre. Nå, får hoppas att jag är bättre i år.

35 kalvningar har gett 35 kalvar i vår. Gott så. Men det beror på ett tvillingpar och en dödfödd.

Det var Zumba som fick en kalv som kom med bakbenen först och med facit i hand så väntade jag för länge innan jag hjälpte till. Jag såg att hon hade kalvning på gång, men det är en erfaren ko så jag trodde hon skulle fixa det själv. Men då bakfötterna kom först så blev vinkeln fel och tryckte uppåt istället för utåt och hon fick inte ut den. Då jag äntligen gick för att hjälpa så gick det enkelt att svänga fötterna och då kom den rätt lätt ut, men det var för sent. En Worldwidekalv. Dumma mig.

I övrigt så tycker jag att vi år har haft lägre födelsevikter på kalvarna än andra år. Tjuren Ingmar PP från Bayern Genetic har gett små kalvar, runt 40kg på både tjur- och kokalvar. Amadeus PP har gett lite tyngre kalvar, men de har fötts utan problem. Primus PP fick vi bara en tjur efter, så den ska jag inte bedöma desto mera, fin kalv. 

De egna ungtjurarna efter Imperator, Emil och Chicago har också lyckats bra. Det ska bli spännande att se i höst hur de lyckas med tillväxten.

I år har jag då använt en massa semintjurar: Erebor, Testo, Hospice Tomar, Grinaltas Sensation, Lord Ursus, Benedict, Unicorn och Chaplin. Och nu ska ungtjurarna ta vid. En ny efter Chicago är redan i tjänst och så har jag en efter Hiking och en efter Moonlight som ska få komma ut denna vecka.

Dock har det trasslat till sig lite med tjurförsäljningen, så två ombud har lyckats sälja samma tjur vidare från oss. Idag ska de väl diskutera vem av dem som bokade tjuren först, men istället har jag bjudit ut Chicagosonen som kompensation till den som förlorar, men den är lite dyrare, så får se då om de vill ha den. Nåja, lite dramatik är ju kul. 

Icon på bete i sommar med sina flickor.

Men ifall Icon också flyttar, så måste jag planera om mina grupper igen. Så då kan jag inte köra ut kossorna till det bete jag har planerat åt dem. Hoppas de beslutar sig snabbt, så jag vet hur jag ska göra. 

I fredags tog vi nya M. Bovisprov på kalvarna. Det gick riktigt bra och idag måste jag få dem postade till laboratoriet. de har fått stå i kylrummet över helgen. Jag har också skickat in alla vårfödda kalvars gen-test, så det blir spännande att så småningom få de resultaten.

Ja, förra veckan blev jag intervjuad, på finska, av den finska ko-tidningen Nauta. Det blir väl publicerat i höst någon gång. Jag var nervös hur det skulle flyta på med finska, men tjejen som kom var jättetrevlig, och vi förstod nog varandra rätt bra, tror jag. Jag ska få läsa igenom texten innan den publiceras ifall det är något vi missförstått oss emellan. Det handlade då om avel, med focus på gen-testning.

Nästa veckas onsdag börjar vår 8 dagar långa sommarsemester, så tills dess vill jag ha alla djurgrupper ute på rätt ställen. Liam och jag ska iväg på en Sverigeresa igen. Denna gång till High Chaparral och Vimmerby. Det ska bli kul. 

Jo, igår var jag äntligen iväg med unghunden på vallningsträning. Och gud vad jag hunnit bli rostig! Hur kan man bara glömma allt. Först var det bara kaos, men så småningom så infann sig nog ett visst hopp om att Ozkan nog också kanske kan bli till något. OM vi tränar! Men jag har ju inga träningsfår hemma. Jag borde absolut få tag på en liten grupp unga får i slutet av juli. Vi behöver träna. En riktig spark i baken är vad jag behöver. Jag behöver prioritera detta nu om det alls ska bli till något. Och jag måste bygga en träningsfålla, jag har funderat tillräckligt på det nu under många år. Bara bygg en!

Stödansökningskarusellen i år var , om möjligt, än mer frustrerande än förr. Nya regler, mera kaos. Jisses vad jag var arg och frustrerad. Men ansökan blev inlämnad i tid. Visserligen krävs ännu lite justeringar, men i det stora är ansökan klar. Och jag ansökte om nya 5-åriga avtal på våra naturbeten. Jag visste inte ifall jag skulle klara av det, men det gick till sist. Kan hända att det var dumt, snart kommer väl nog inspektörerna i flock och ska granska våra områden. Så får jag bli uppgiven igen då. Men nu är vi bundna av avtalet i 5 år framåt.

Så fåren får bli kvar, och jag behöver en fungerande vallhund. Så jag måste träna. Eller jag vill ju träna, det är bara det att allt annat skit tar så mycket tid att jag inte hinner med det jag vill. Det känns nog också som om jag inte skulle ha tid att ta ledigt i mitten av juli. Men man måste också ha tid för återhämtning, men jag skulle inte riktigt ha tid......

Jag har faktiskt lyckats låta bli att köpa hem en massa nya plantor i år. Några amplar med sommarblommor, men det är allt. I trädgårdslandet växer kronärtskockor, majs, bönor ärter, lök, squash och tomat. Svarta löss frodas på kronärtskockorna, så blir det alltid under torra år. Jag hatar de j-vlarna! Jag har sprutat vatten på dem med slang, men de kryper ju bara upp igen till nästa dag, men lite motstånd måste jag ju ge dem i alla fall.

Nåja, länge sen sist, så nu kom allt på en och samma gång. Jag ska försöka skriva kortare och oftare, men jag lovar inget   

Lite moll musik så här i regnet

Mitten av maj och vårpaniken är i full gång. Idag sår vi i Övermark. Jag är hemma och konstaterar att det behöver rengöras till tjurarna och inne hos korna. 

Det skulle behövas rengöras inne i eget hus också. På onsdag får vi förhoppningsvis köttretur och tills dess behöver källaren och kylrymmet städas. Jo, jag borde också gå igenom den största frysen, men det kommer jag inte att hinna. Idag skiner solen än, men kallare, regnigare väder är på ingång, så jag måste bara ta itu med stängslet runt Svedhagen, så att de höstkalvande korna kommer ut så fort som möjligt. Gräset börjar bli grönt, men det är ingen rasande fart på tillväxten än, men det brukar ju ändras snabbt. 

Alla semindoser har kommit, så allt är redo för att börja seminera nästa vecka. Kalvningarna kom ingång riktigt lovande i början av säsongen och alla kalvar är i liv hittills, men lite besviken är jag på det uppehåll som varit de senaste veckorna. Det innebär att flera av mina sista seminerade förra sommaren inte tog med semin, utan det var tjurarna på betet som fick sista ordet. Jo, bra att de är dräktiga, men som sagt, besviken på min prestation.

Dessutom kastade 457 Gunda igår tvillingar. De var väntade till september efter nya semintjuren Erebor. Skit.

Så det är med blandade känslor jag påbörjar årets semineringar. Hoppas jag lyckas bättre i år. Visserligen har jag 3 snygga tjurar som bara står och väntar. Men jag har ju också över 40 doser som någon pappskalle beställt hem......

På torsdag har vi 8-årskalas för Liam. Ett gäng kompisar är på väg. Så det behöver också förberedas. Jag ska baka en glutenfri tårta med lactosfri grädde. Det blir en karuselltårta. Har dock inte riktigt prickat in när det ska ske i schemat. Före eller efter köttreturen? Det går ju inte att göra så långt på förhand heller. Så ska det shoppas godis och lite ditt och datt. Han ser så fram emot sitt kalas. Oj vad det är roligt att fylla 8.

Jag har varit på uppföljande läkarbesök för min ventrombos. Och vi kunde konstatera att den är kvar, men det är helt normalt, men jag ska få nytt ultraljud i höst och då får vi se ifall jag kan avsluta medicineringen eller om den är livslång. Håller tummarna.

Dock fick jag något konstigt i handflatan igår. Ser ut som en liten blodpropp och armen är lite utdomnad från armbågen ner. Jag kan ju ha tagit i för hårt med något eller så är det proppen som är ut och kör. Måste följa med lite hur detta utvecklas, så inte armen trillar av mitt i allt   

Ja annars så börjar det ju vakna till liv i blomrabatterna nu också. Alltid så spännande att se vad som överlevt vintern. Tack och lov verkar det som om både mitt nya familjeäppelträd och körsbärsträd ännu lever fast sorkarna gick hårt åt deras rötter förra året. Jag har ju planterat en massa illaluktande lökar runt om och så har jag köpt en sorkskrämma och så grävde jag ner några sorkavskräckand piller i marken. Och det verkar ha lyckats. Sorkhålen är betydligt färre i år. Ska bli roligt att se vad jag satte för blomlökar. De pickar nog upp nu och börjar gå i knopp.

Dessutom sådde Liam och jag några påsar med ettåriga blomfrön i vår runt vårt prydnadsäppelträd. Vi bara strödde ut allt lite hipp som happ. Får se hur det blir.

Stockrosorna såg jag också hade klarat sig bra. De är ju på gränsen om de klarar sig här. Men i år ser det bra ut.

Trädgårdslandet borde jag ta itu med snart också. Jag har kronärtskockor som snart växer ur sina burkar. Och de blir så gängliga ifall de får vänta för länge och så blåser de sönder då till sist då jag äntligen planterar ut dem. 

Nå nu ska jag ta en tidig lunch och sen blir det att skrapa skit. Zumba ser också alldeles kalvningsfärdig ut, så henne måste jag hålla ett öga på. 12 kalvningar kvar ännu. Det skulle ju inte ha varit så, men är man dålig så är man.

Ha en bra dag! Vintern har rasat!

Sjukledigheten fortsätter för Liam, nu med sjuk hals. Så jag får försöka göra något vettigt av dagarna. På måndag får vi semester, så jag har ju nog en hel del jag hade tänkt ha klart innan det, men så är det med sjuka barn. Bara att gilla läget.

Idag vaknade vi till -17 grader, så jag kan ju inte säga att jag är så besviken över att behöva hållas inomhus största delen av dagen. Vackert,men hu så kallt.

Jag har ju nog saker som behöver göras inomhus också. Jag brukar ju skylla på att jag inte har tid för städning och att reparera söndriga kläder och sånt, men nej, tidsbrist var inte orsaken till att det inte blir gjort......

Inom mig pågår ständigt en inre kamp om att skaffa mer djur eller låta bli. Vi har ju bara en katt kvar, och jag har tänkt att efter henne så tar vi inte mera katter. Visst är de härliga och söta och helt underbara, men att springa och släppa ut och släppa in nätterna igenom kan jag nog vara utan. Dessutom tappar de ju minst lika mycket päls som hundarna. Får se då om jag klarar av att säga nej, då bilder på kattungar dyker upp. Plötsligt så ser man ju bara "DEN" som man bara måste ha. 

Men en katt är ju minsta problemet. Hästar är ju ett betydligt större problem. Åhhh, vad det är svårt. Helt ljuvliga ponnier och stora hästar ramlar framför mig hela tiden. Det är bara att knipa ihop ögonen och försöka att inte se dem. VI BEHÖVER INTE MERA HÄSTAR!!!!!!!

Hmmmm.....

Och så var det ju det här med hundar. Världens bästa Yezz fyller 10 år i april. Kan ni förstå?

Hon är ju min absolut bästa arbetshund och henne litar jag fullt på då djur ska flyttas. Men visst märks åldern på henne. Varje år är nog ett bonus med henne som arbetshund numera. Linns Nemo vallar nog också gärna, men han och jag synkar inte. Nix, han är Linns hund.

Och så har vi lillan då. Ozkan. Stackars lilla Åsk har inte fått den uppmärksamhet som hon skulle ha behövt. Hon är en kul typ, men allt för vek för att kunna litas på i tuffa situationer. 

En vis hundtränare sa en gång att livet är för kort för att kasta bort på dåliga vallhundar. Och så sant så. Visst kan jag sätta mer tid på Åskan, men visst vet jag att hon inte har vad som krävs.

Så vad betyder det?

Borde jag skaffa en ny hund?

Ja, förstås, så småningom.

Men så kommer då dessa underbara annonser som jag har så svårt att värja mig från.

Skit också. Vill ha!

Men nej, jag måste behärska mig. Mycket vettigare är att ta en lite skolad hund, som jag kan se om det är typen som passar mig. Jo, jag älskar valptiden och jag tycker om att skola dem själv, men jag tränar för lite nu för att det ska funka. Så nästa år,kanske, en halvskolad hund. 

Vad ska den kunna då? 

Nå jag vill att den ska ha fin utgång i hämtet. Jag vill att den ska ha ett bra stopp. Den får gärna förstå visselsignaler, för det är min svagaste punkt. Sen ska den aldrig släppa kontakten med djuren då vi jobbar. Jobbet går först, oberoende av störningsmoment. Finliret kan jag nöta på själv, bara hunden är intresserad, det är egentligen vallningsdrivet som är viktigast. Sen måste den ha en off knapp. Alltså då jag säger, tack, så ska den släppa djuren och slappna av. Min gamla hund Wilma saknade denna knapp och guuud vad jobbig hon var.

Nå, en ny hund behöver vi så småningom, men det betyder ju också att då har vi plötsligt 4 hundar. Det är kanske onödigt mycket. Visst de brukar ju trilla av pinn också så småningom, men i några år har vi i alla fall 4. Låter jobbigt.

Visst vi turas ju om, Linn har dem ibland, så det funkar ju rätt bra, men ändå. 3 hundar i koppel på promenad räcker nog bra. 

Och sen har vi fåren då. Jag berättade ju redan att i år har vi lite mellanår. Bara drygt 30 tackor som ska sköta skärgårdsbetena i sommar, men rätt många av dem börjar vara till åren, så det blir nog att mönstra ut i höst. Och då behöver vi ny bagge. Och dorper ska det vara. Det är klart. Ingen annan ras intresserar mig längre.

Jo, jag skulle gärna ha några skinn av gotlandsfår, men jisses, man kan ju köpa bara skinnen, man behöver ju inte föda upp dem själv! Eller så köper man en bunt gotlandslamm på våren och slaktar dem på hösten. Förstås ett alternativ till att köpa ny bagge   Men var får man tag på ett gäng avvanda gotlandslamm?

Eller borde jag köpa några dräktiga gotlandstackor nu? Nä, det blev fel. Inga gotlandstackor. Lamm sa jag!

Suck. Snurrar det så här i era hjärnor också?

En sak är säker. På ko sidan är det fullt! Jag kommer inte att köpa nya avelsdjur där. Punkt! Det var enkelt. För jag har ju så mycket nytt och spännande där. Min hjärna snurrar redan fram och tillbaka så mycket över hur jag ska kombinera semintjurarna med mina nya linjer. 

En sak ni kunde hjälpa mig med är hur jag ska tänka med mina ET (embryo) kvigor. Vi har ju bl.a två helt nya importerade släkten. Den ena från Nord-Amerika. Ska jag sätta Nord-Amerikanskt på henne, Sensation, eller ska jag sätta europeiskt för att få upp kroppsvolymen litet, Tomar? Viktigast att hon får en levande kalv förstås, men båda borde passa åt kvigor. Dåligt med kalvningsresultat tillgängligt efter dessa två tjurar, så borde jag börja med någon riktigt säker kvigtjur? Fast jag har inte så många sådana. Då borde jag skaffa ytterligare semindoser, kanske Spartacus eller Testo. Hmmhmmm. Fler doser behöver jag ju absolut inte. Dessutom vill jag ju egentligen fortsätta med något exotiskt åt henne, så att hennes kalv har helt ny genetik också. Sensation? Den har jag bara 5 doser av. Hmmmmm, men då känner jag så dåligt till stamtavlorna på dessa nya. Tänk om hon har någon gemensam nämnare bak i stamtavlan med Sensation. Hennes morfarsfar heter Grinaltas HP Ultra. Och Sensation är Grinaltas. Men det betyder ju inte att de behöver vara släkt. Jag känner ju inte till hur stor gård Grinaltas är. Ok, borde jag djupdyka här lite och försöka hitta mer stamtavlor innan jag kombinerar dessa?

Åhh suck. Fast det är ju det här som är så intressant med avel. Hur kombinera med vad, för att få en så bra avkomma som möjligt.

Den andra Et kvigan har tjeckiskt/ brittiskt/ danskt i generna. Faktiskt så hittade jag Tiger Gallant i henne också. Tiger är hennes morfarsfar. Så då passar inte Tomar. Står och väljer mellan Sensation eller Chaplin åt henne. Ifall jag sätter Sensation åt den andra så sätter jag Chaplin åt denna. Vill ändå hålla dem med olika linjer för att eventuellt kunna kombinera avkommorna. 

Oj, vad det snurrar av simmentalsläkten nu.

Av de höstkalvande så är det dock en kviga som nu visat ny brunst, efter att först blivit seminerad och sedan haft två chanser med tjur. Så hon får gå till slakt. Pappa Hugin, morfar Evolution. Fast denna gång är jag egentligen inte så ledsen över det. Alltså hon har bra förväntat avelsvärde, via pappa Hugin, men hon ser inte riktigt ut som jag vill ha dem. Lite för klen. Så jag har redan tidigare funderat att hon inte kommer att bli långlivad här, men jag tänkte i alla fall testa henne med en kalv. Men nu blir det inte så. Och lika bra. Alltså hon har inget fel, men hon är inte bland de bästa. Så bort med henne. Min uppgift är ju att försöka göra varje generation lite bättre. Då ska man inte avla på sånt som inte är tipptopp. Tufft kanske, men så är det.

Jaja, var det tvätten jag sa att jag skulle ta itu med denna sjuklingsdag? Och så hamnade jag här igen. Tänka sig.

Jaha, det är dags för vinterkräksjukan. Kul. 

Så det blir att stryka lite program och sätta sig och kramas. 48 h måste man hålla barnen hemma efter sista symptom, så åtminstone måndag och tisdag blir hemmadagar. Nå, jag fick nog gå ut och fylla på foder i häckarna åtminstone. Krister är i skogen om dagarna, så jag försöker göra det jag kan så att han inte ska få så väldigt många arbetstimmar per dag.

Men, jag fick just ett kul samtal. Det var en som undrade ifall jag har någon dorperbagge till salu, men nej, jag har ingen bagge och får inga lamm i år men till nästa år måste jag väl nog skaffa någon, annars blir jag ju utan får,

Så berättade han om lite planer om att importera några baggar och tackor från Sverige till hösten.

Vem tror ni var snabb att haka på?     

Jovisst kan vi väl importera några dräktiga tackor och en bagge till hösten?! 

Har jag inga begränsningar alls? Man måste ju inte alltid ta den mest invecklade vägen. Men adrenalinrusch blev det ju direkt. Va kul!!! Jepp, vi är med. Borde jag fråga nån annan i familjen? Nääähhhh.

Annars så börjar äldsta tackan Maa tappa i hull. Varför skickade jag inte henne med slakttransporten i höstas? Nä, för att jag är för blödig. Nu får hon lite extra kraftfoder, som de andra inte får, men jag vet inte om det räcker. Min blödighet kommer ju i värsta fall leda till att vi tvingas bulta henne istället. Jag är så korkad.

Annars så börjar planen för skydd åt korna på betet klarna. Det blir ingen presenningshall, puhhh, utan troligen en hall med snedtak. Våra myndigheter drar ju ut på årets ansökningsregler, så att det ska bli så bråttom som möjligt. 

Man får då inte köpa något material på förhand ifall man vill få investeringsbidrag, så nu väntar jag på svar från NTM-centralen om de alls vet när vi kan tänkas få veta något. Första ansökningsomgången går ut 15.3, så det vore ju trevligt ifall de fick bakändan ur vagnen och skickar ut villkoren. Det krävs ju affärsplaner och byggnadstillstånd  och gud vet vad, så det är ju inte bara att klicka hem.

Kossorna börjar annars fylla ut nu på bredden. Roligt att se alla runda kalvmagar. 3 veckor kvar nu till första kalven ut. Vi ska iväg på lite skidsemester i månadskiftet till Vuokatti, så hoppas de kniper ihop då ännu.

Jag beställde annars hem en varmkompost förra veckan. Den ska till vår nya sommarstuga på ön. Där kan vi då kompostera matlagningsrester och materialet från utedasset. Det kräver ju lite extra åtgärder då man är på en ö.

En plastkompost i stenimitation inlindad i massa plast. Allt för miljön   

Jo, annars vi var ju och donerade blod för någon vecka sedan. Det var nog inget att vara rädd för. Ångrar nu att jag blev 54 år innan jag tog mig iväg på blodgivning. Nå, bättre sent än aldrig. Men ifall du funderar på det, men inte riktigt vågat: GÅ, det var mycket enkelt.

Dagens musik: