Semester i juli. Det låter väl fint? Sista dagen innan semestern skyndade vi på för att få allt klart för att kunna ta lite ledigt. Jag röjde under stängsel men hann inte få allt klart. Jisses vad mycket gräs och sly som har hunnit växa upp nu.

Dock körde vi ut sista gruppen höstfödda kvigor tillsammans med en äldre ko till Humlegården. Vi förde dit dem med lastbilen. Vid betet har vi en kort korridor de måste springa genom först, bara några meter. Men 3 kvigor trängde sig igenom stängslet och sprang upp på granngårdens gräsmatta. Se Cindi kuta! Det blev några varv runt deras hus, men lockade av djuren som var på rätt sida av stängslet så hittade de till sist en öppning i häcken och sprang in på rätt spår. Pust. Fast med grinden bakom dem.

Nå, dramatiken var inte över. Jag for ensam för att fylla på allt vatten åt betesdjuren på kvällen. Jag tog med en flaska spot-on för att hälla i nacken av dem då alla möjliga stickande insekter är så besvärliga just nu. Jag stängde inte grinden efter mig..........

Nå förstås, medan vattnet rann ner i deras vattenkar så hällde jag på spot-on, varpå en kviga blir skrämd och tar sikte rakt mot grinden. De andra var ju inte sena att hänga på. Jag skriker åt Linn och Liam som står på gården med hundarna att komma mot. men flocken med kosoor har redan tagit riktning mot hemmahagen. Dock sticker 3 stycken in på närmaste grannens gård...... Se Cindi kuta igen. Så småningom får jag dem åt rätt håll och tillbaka till flocken. 

Bara att öppna grinden och släppa in dem till gruppen som går med tjur hemma i backen.

Nåja, dagen är inte slut och jag ska ännu fylla på vatten åt gruppen på Sjöslätan. Jag har med burken med spot-on....

Har jag lärt mig något? Skulle inte tro det.

475 Gunda, som är en tam och trevlig ung ko, kommer fram och vill bli skrapad bakom öronen. Hon reagerar inte på spot-on. Däremot står hon kvar bredvid hjullastaren och då vattnet är fullt och jag ska stänga av kranen så ser Gunda att grinden ju står öppen! Och färskt grönt gräs utanför. Tack och lov råkar Krister komma just då och får henne att vända innan nästa katastrof är ett faktum. Ska du ha ut alla djur idag, frågar han?

Ja , då vet han inte ens om gruppen som just gick hem.  

Nå, det var den dagen. Redo att ta lite ledigt.

Nästa morgon kommer avbytaren. Han ringer rätt snabbt och berättar att grinden på Sjöslätan står på vid gavel. Det var djur i brunst som tydligen kommit mot grinden så en bräda spruckit sönder och grinden flugit upp. Tack och lov hade djuren blivit skrämda och sprungit åt andra hållet och var fortfarande inne i hagen. Men Krister fick börja semestern med att förstärka grinden. Nåjo, så småningom far vi iväg till skäristugan. Dock stannar jag inte så många timmar utan åker hem till natten för följande dag ska jag ut på roadtrip med mamma och mina systrar till mammas hemtrakter i Nykarleby.

Vi är ute och kör hela dagen och kommer hem först sent. Så jag beslutar mig för att gå ett kontrollvarv via djuren och sova hemma också nästa natt. 

Så på fredag är jag redo att ta semester igen. Jag har ju inte varit dit förr i år, så jag får ju börja med att städa. En eftermiddagsvila unnar jag mig dock. Ögonlocken är nu fast en stund i alla fall, men med hundar och unge och fotbollar så är förutsättningarna för riktigt djup vila inte den bästa.

Nåja, det blir bastu och årets första dopp i havet. Inte så illa.

På lördag stiger Krister upp tidigt för att åka och se på en rallytävling i kauhava. Liam och jag tar det lite lungt, diskar, fyller upp min nya kompoststen, som jag skrivit om förr, med lite flis och torv i bottnen. Nu kan den börja användas. Jag bär upp lite sågade slanor från stranden till vedbacken. Packar ihop för att fara hem och plocka jordgubbar och så var det något annat, varför skulle jag vara hemma till kl 1? Fasiken, jag kommer inte ihåg! Jo just ja, jag var en sväng till Nämpnäs. Kanske blir mer om det någon annan gång. 

Förstås går jag för att se till djuren innan vi åker ner till skären igen.

Till saken hör att 1058 Lahisten Taika är i sjukbox tillsammans med sin kalv född i slutet av mars. Taika hade skadat ett bakben i stängseltråden för en dryg vecka sedan och var lite halt och benet var svullet.

Ja, det var en anna av mina missar.....suck jag har inte riktigt hunnit med i år. Helt mitt fel.  

Nåjo, hon var halt någon dag, men blev sämre, så jag beslöt att ta in henne och ge henne en kur Ketovet, smärtstillande och antiinflammatoriskt. Inget öppet sår eller så, men man såg randen runt benet där tråden dragit åt.

Hon fick sista dosen på sista dagen innan vår semester och jag tyckte hon svarade bra på medicineringen, men hon fick stanna kvar i sjukboxen för att enklare kunna hålla lite koll på henne.

Nåja, på lördag då jag ser till henne så ligger hon helt på sidan och håller upp sitt ben, helt klart medtagen och med smärta. Skit! Tydligen hade det bildats en varböld under huden och nu hade den spruckit. Det luktade inte rosor kan jag säga. Jag lockade henne till fångstgrinden med lite säd och gav henne smärtstillande igen. Hon åt faktiskt både säden och gräset med god aptit ändå, så helt hopplöst såg det inte ut. Jag ringde dejourerande veterinär och frågade om jag kunde börja ge Ethacilin injection som jag hade i lager. Jo, det var helt rätt medicin och så skulle jag rengöra såret med betadinblandning och sätta på blåsprej för att skydda såret mot smuts. Jepp, bara att dra på plasthandskarna och börja gräva i en stor full varböld på ett koben. Nå, jag fick det rätt fint tyckte jag, men det är ju ännu ett stort öppet sår. Nå, behandlingen måste ju fortsätta, men jag kan ju komma hem tillbaka på söndag kväll, tänker jag.

Nå, då jag kommer in tillbaka i huset har Liam spytt över hallgolvet och ligger nu utslagen på kökssoffan med ett ämbare framför sig. Lilla plutten.  

Jaha, jag ringer till Krister och säger att han får fara ut själv ikväll, vi stannar hemma.

Idag söndag mår Liam bra igen och jag har gett Taika en omgång medicin igen. Men nu stormar och regnar det, så vi stannar nog hemma ikväll också. Krister får vara ensam ute på holmen.

Imorgon måndag måste jag ringa till vår ordinarie veterinär för att få mera medicin.  

För imorgon kl 15.25 är det sagt att Liam och jag ska stiga på bussen och åka till Jönköping. Sen är vi bort till fredag. Vem ska ta över kobehandlingen? Det är ju inte säkert att hon klara sig. Ifall såret inte börjar ta ihop, så måste hon avlivas och anmälas till kadaverhämtningen. Och hennes kalv blir ensam. Måtte hon   bli bra. 

Jag besparar er bilder.

Men lite andra bilder kan vi väl hitta.

Mina pioner har blommat så fint i år. Man måste ju fotografera dem för blomningstiden är så kort, så det är över direkt. Med foto så kan man njuta lite längre.

Ja Liam och Lucas och jag for med buss på Okra utställningen i Oripää. Simmentalföreningen hade möte på eftermiddagen och det råkade passa på samma dag som Edunova ordnade gratis buss till mässan. Så då måste jag ju passa på. Annars hade jag inga måsten för dagen utan jag kunde se till att underhålla Liam. Och en riktigt trevlig dag hade vi. Passligt väder, plus 17-19 grader och halvmulet. Några regndroppar, men inget ihållande regn.

Det fanns mycket att se och göra. En riktigt bra dag hade vi.

Ja, jag har ju länge tänkt berätta att kalvutdragaren som jag köpte i våras är jag riktigt nöjd med. Jag skrev om den i ett tidigare inlägg.

Jag har inte behövt använda den så många gånger i vår, kanske 3 gånger, men den är riktigt smidig och jag har inte behövt ringa efter förstärkning vid besvärliga förlossningar. Jag sätter bara tyngden på, så sköter det sig själv och det tar inte alls på rygg och armmuskler, så tummen upp för den.

Jag ska avsluta idag med en blomma jag inte kunde motstå i blombutiken.

En ananas! Gud vad söt!

Ja, på mässan tog jag hem ett exemplar av simmentalföreningens nya uppdaterade medlemstidning. Där fanns nu ett inslag, även på svenska, som jag skrivit om mina upplevelser på Elmia i höstas. Kul att se i tryck.

Ja, efter värmebölja och torka hör vi nu hur regnet smattrar mot plåttaket. Perfekt timing efter första skörden. 

Första skörden blev sen i år pga en väldigt kylig vår, men då det svängde så svängde det ordentligt och vi fick riktigt hett. Men tack och lov blev skörden rätt bra faktiskt, med goda värden på gräset. Första vallskörden ger vi åt de växande djuren, så att vi får en bra skörd då är väldigt viktigt för att alls ha en chans till goda tillväxter på djuren. Och att vi nu får regn på de skördade åkrarna betyder att gräset sätter igång igen och vi har chans att få tillräckligt med gräs åt kossorna också. En regnig dag räcker förstås inte, men det är en bra början. 

Det kan bli bekymmer med att få halm i höst, för spannmålstillväxten har nog varit lidande den senaste månaden. Säden går i ax nu, men med väldigt kort strå. Så nu växer den inte mycket på längden mera. Men regnet är nog bra för spannmålen också, så de orkar mata något i kärnorna.

Semineringen räknar jag med att den börjar vara på slutrakan. Jag har hittat de flesta brunsterna och tycker i nuläget att det lyckats rätt bra. Dock har ju inte 3 veckor gått ännu så jag sett om de alla går om, men det har i stort sätt kännts bra. Några har jag missat pga att jag haft annat jobb som gått före, men då jag seminerar själv så har jag ju kunnat anpassa tiderna efter min tidtabell, så de flesta har jag prickat rätt, tror jag. 

Det är ju lite så med oss bönder att på våren, då allt förbereds, då är vi optimistiska. I år kommer vi att få en bra skörd och i år kommer mina avelsplaner att gå i lås. Sen kommer ju verkligheten emot som en våt trasa i ansiktet och vi får inse, ännu en gång, att det inte kanske blev riktigt som vi hade hoppats, men ännu är vi optimistiska.

Förra årets semineringar lyckades väl sådär. Det var flera som jag trodde jag hade lyckats seminera, men som visade sig ha blivit dräktiga efteråt med tjuren. Visserligen är det huvudsaken att det kom en kalv, men jag hade ju kunnat vara bättre. Nå, får hoppas att jag är bättre i år.

35 kalvningar har gett 35 kalvar i vår. Gott så. Men det beror på ett tvillingpar och en dödfödd.

Det var Zumba som fick en kalv som kom med bakbenen först och med facit i hand så väntade jag för länge innan jag hjälpte till. Jag såg att hon hade kalvning på gång, men det är en erfaren ko så jag trodde hon skulle fixa det själv. Men då bakfötterna kom först så blev vinkeln fel och tryckte uppåt istället för utåt och hon fick inte ut den. Då jag äntligen gick för att hjälpa så gick det enkelt att svänga fötterna och då kom den rätt lätt ut, men det var för sent. En Worldwidekalv. Dumma mig.

I övrigt så tycker jag att vi år har haft lägre födelsevikter på kalvarna än andra år. Tjuren Ingmar PP från Bayern Genetic har gett små kalvar, runt 40kg på både tjur- och kokalvar. Amadeus PP har gett lite tyngre kalvar, men de har fötts utan problem. Primus PP fick vi bara en tjur efter, så den ska jag inte bedöma desto mera, fin kalv. 

De egna ungtjurarna efter Imperator, Emil och Chicago har också lyckats bra. Det ska bli spännande att se i höst hur de lyckas med tillväxten.

I år har jag då använt en massa semintjurar: Erebor, Testo, Hospice Tomar, Grinaltas Sensation, Lord Ursus, Benedict, Unicorn och Chaplin. Och nu ska ungtjurarna ta vid. En ny efter Chicago är redan i tjänst och så har jag en efter Hiking och en efter Moonlight som ska få komma ut denna vecka.

Dock har det trasslat till sig lite med tjurförsäljningen, så två ombud har lyckats sälja samma tjur vidare från oss. Idag ska de väl diskutera vem av dem som bokade tjuren först, men istället har jag bjudit ut Chicagosonen som kompensation till den som förlorar, men den är lite dyrare, så får se då om de vill ha den. Nåja, lite dramatik är ju kul. 

Icon på bete i sommar med sina flickor.

Men ifall Icon också flyttar, så måste jag planera om mina grupper igen. Så då kan jag inte köra ut kossorna till det bete jag har planerat åt dem. Hoppas de beslutar sig snabbt, så jag vet hur jag ska göra. 

I fredags tog vi nya M. Bovisprov på kalvarna. Det gick riktigt bra och idag måste jag få dem postade till laboratoriet. de har fått stå i kylrummet över helgen. Jag har också skickat in alla vårfödda kalvars gen-test, så det blir spännande att så småningom få de resultaten.

Ja, förra veckan blev jag intervjuad, på finska, av den finska ko-tidningen Nauta. Det blir väl publicerat i höst någon gång. Jag var nervös hur det skulle flyta på med finska, men tjejen som kom var jättetrevlig, och vi förstod nog varandra rätt bra, tror jag. Jag ska få läsa igenom texten innan den publiceras ifall det är något vi missförstått oss emellan. Det handlade då om avel, med focus på gen-testning.

Nästa veckas onsdag börjar vår 8 dagar långa sommarsemester, så tills dess vill jag ha alla djurgrupper ute på rätt ställen. Liam och jag ska iväg på en Sverigeresa igen. Denna gång till High Chaparral och Vimmerby. Det ska bli kul. 

Jo, igår var jag äntligen iväg med unghunden på vallningsträning. Och gud vad jag hunnit bli rostig! Hur kan man bara glömma allt. Först var det bara kaos, men så småningom så infann sig nog ett visst hopp om att Ozkan nog också kanske kan bli till något. OM vi tränar! Men jag har ju inga träningsfår hemma. Jag borde absolut få tag på en liten grupp unga får i slutet av juli. Vi behöver träna. En riktig spark i baken är vad jag behöver. Jag behöver prioritera detta nu om det alls ska bli till något. Och jag måste bygga en träningsfålla, jag har funderat tillräckligt på det nu under många år. Bara bygg en!

Stödansökningskarusellen i år var , om möjligt, än mer frustrerande än förr. Nya regler, mera kaos. Jisses vad jag var arg och frustrerad. Men ansökan blev inlämnad i tid. Visserligen krävs ännu lite justeringar, men i det stora är ansökan klar. Och jag ansökte om nya 5-åriga avtal på våra naturbeten. Jag visste inte ifall jag skulle klara av det, men det gick till sist. Kan hända att det var dumt, snart kommer väl nog inspektörerna i flock och ska granska våra områden. Så får jag bli uppgiven igen då. Men nu är vi bundna av avtalet i 5 år framåt.

Så fåren får bli kvar, och jag behöver en fungerande vallhund. Så jag måste träna. Eller jag vill ju träna, det är bara det att allt annat skit tar så mycket tid att jag inte hinner med det jag vill. Det känns nog också som om jag inte skulle ha tid att ta ledigt i mitten av juli. Men man måste också ha tid för återhämtning, men jag skulle inte riktigt ha tid......

Jag har faktiskt lyckats låta bli att köpa hem en massa nya plantor i år. Några amplar med sommarblommor, men det är allt. I trädgårdslandet växer kronärtskockor, majs, bönor ärter, lök, squash och tomat. Svarta löss frodas på kronärtskockorna, så blir det alltid under torra år. Jag hatar de j-vlarna! Jag har sprutat vatten på dem med slang, men de kryper ju bara upp igen till nästa dag, men lite motstånd måste jag ju ge dem i alla fall.

Nåja, länge sen sist, så nu kom allt på en och samma gång. Jag ska försöka skriva kortare och oftare, men jag lovar inget   

Lite moll musik så här i regnet