Klockan är lite över tre på onsdag morgon och jag förväller bönor!

?

Ja tiden vill inte riktigt räcka till. 

Liam vaknade för en dryg timme sedan och grät. Vet inte riktigt vad som var fel. Kanske hade han en mardröm, kanske var det nya tänder som skaver. I alla fall vaknade jag och började förstås fundera på allt som jag inte hunnit göra. Efter att ha snurrat otaliga gånger i sängen beslöt jag mig för att stiga upp och helst pricka av en sak på attgöralistan.

Tvätten som inte är upphängd? Har tackorna vatten?

Hur mår djuren på betet? Jag vet att en ko är halt och borde tas in, men nu är det så bråttom med grässkörd, halmbaling, hemkörning av balar, tröskning, matning av alla djur, djur som börjar ha dåligt med bete, sjuka får, tvätt, matlagning, föräldramöte, sädesskruven som gick sönder då jag malade ärtor sist, Lucas nya dator som krånglar. Gräsmattan förväxer, skräpigt överallt.

Liam träffar jag en timme på morgonen då han vaknar och en timme innan han somnar. Mitt hjärta gråter. Gullknytet.

5 veckor kvar av Kristers sjukskrivning. Det kommer att bli tufft. Men det kommer att gå, på sätt eller annat.

Ja tvätten kan jag inte hänga nu. Alla klädlinor är fulla med våt tvätt här inne och ute är det ännu beckmörkt. Men bönorna börjar i alla fall bli klara nu. Ska bara hälla av, kyla , packa och frysa in. 

Sen ska jag försöka hitta sömnen en stund inatt ännu. Så jag inte gör så många misstag pga trötthet imorgon.

Och meterologen lovar regn i övermorgon.

Har inte tid med regn.

Jag hade tänkt anmäla hunden till finska mästerskapet i vallning i slutet av september, unghundsklassen, men det har jag nog fått stryka. Ett annat år......

Majsen och kronärtskockorna har vuxit bra i sommar. Kockorna har vi redan skördat en omgång av, men majsen behöver lite sol och värme ännu. Men om vi inte drabbas av frost nu så har jag goda förhoppningar om att få skörda majs i år.

Båda mina avokadokärnor som jag planterade har grott och växer friskt. Ska bli spännande att se om vi får blommor och kanske frukt?!

Äntligen har jag köpt en klätterros.  Hoppas den överlever vintern.

I övrigt kan det bli glest med inläggen en tid framöver.

Krister har brutit handleden och är sjukskriven i 6 veckor. Så nu är det min tur att jobba.

Så antagligen kommer jag inte att hinna sitta här.

Men vi ses när vi råkas.     

Fredag morgon börjar som befarat: Vi får samtal från sundet om att resten av fåren är på väg.

Upp med alla ungarna, på med kläderna, in i bilen och iväg.

Liam byts ut hos mormor mot morfar.

Nere vid vattnet börjar Linn, Yezz och morfar söka får på fastlandet. Vi ser lamm och tackor på andra sidan sundet, men kan inte avgöra hur många de är.

Krister och Lucas monterar motorfäste och båtmotor på flotten. Jag bär grindar och bygger en fålla.

Inga får hittas på fastlandet, men någon tacka syns på fel sida om stängslet på ön. troligen har de börjat simma, men ångrat sig och vänt om, men kommit upp tillbaka på fel sida om stängslet.

Så småningom är vi redo att åka över och hämta alla får.

Fåren gick raka vägen på, sundet låg blankt och allt gick på räls. Bara att det var två veckor tidigare än planerat.

Det blir ju nog ett problem det här med simmande får då man har bete på en ö.

Kanske nästa år blir det bara ungtackor som förhoppningsvis inte lärt sig att får kan simma.

Det blev två varv hem med hästsläpet. Väl hemma tog vi lite brunch innan det var dags att avskilja lammen från tackorna. Jaja, de får skylla sig själva då de nödvändigt skulle hem.

Det tar en stund att skilja lammen från mödrarna, men efter lite blod, svett och tårar så hade vi äntligen mödrarna i en egen fålla och kunde föra dem tillsammans med korna på bete nedanför gården.

Så nu står de och gapar åt varandra några dagar. Lammen verkar ta det med ro, men tackorna saknar sina små.

Eller små och små. dessa dorperkorsningar har nog vuxit något otroligt.

Så här vita blir nytvättade tackor:

Och här är ena avelsbaggen Rocky, favoriten:

Slutsaldot blev att vi saknar en 2 månader gammal bagge. Alla andra är vid liv. Vi vet inte om han dränkt sig eller om han gått något annat öde till mötes, men troligen dränkte han sig eftersom både hans mamma och hans bror fanns i gruppen som simmade över första gången. Sorgligt, och så jädra onödigt. Vad tusan skulle de därifrån för. Mat finns ännu, men smakar kanske inte så gott längre. Eller var det något som skrämde dem? Vem vet?

Kanske hittar vi honom så småningom, eller så har naturen tagit hand om honom.

Har inte riktigt ro att gå och lägga mig.

Idag bestämde sig en grupp får att sommaren är slut och att det var dags att komma hem.

Så 7 tackor och 5 lamm hoppade i havet och simmade över. I höststorm och spöregn.

Till all lycka så upptäcktes de av villagrannar som ringde och berättade vad som var på gång.

Jag var förstås i Vasa och handlade med tonårssonen inför hans gymnasiestart nästa måndag.

Kul, att allt alltid händer då man är långt borta.

Nå, Linn for med morfar och hästsläpet och hittade de simmande havsfåren betande på fastlandet och fick dem lastade i släpet.

Återstod frågan: Ligger de återstående 28 fåren på havets botten?

Krister for ner för att hjälpa till i sökandet och vi avslutade vårt shoppandei Vasa och körde allt vad hastighetsbegränsningen tillät, hehe.

Förstås sprutregnade det hela eftermiddagen.

Efter mycket sökande hittade de tre olika flockar med får på ön och kunde med hundens hjälp få in dem i uppsamlingsfållan. Våta och trötta försökte de räkna, men de är inte 100% säkra att de hittat alla 28, men åtminstone 27, kanske.

Att själv vara borta och bara vänta på besked om hur många som dränkt sig är inget kul minsann.

Jag hann ner för att göra upp eld i stugan och slänga på en kaffebryggare så att arbetsfolket skulle få värma sig en smula.

De insamlade fåren släpptes tillbaka ut på ön, för stormen tillät inte att vi började flytta några får med flotten. Vi försöker imorgon igen.

De simmande fåren fick komma hem och släpptes i en hage här hemma. Men de har ju inte alla lamm med sig, så jag hoppas de hålls i hagen.

Så nu sitter jag här i mörkret vid midnatt och oroar mig för de återstående fåren.

Hålls de tills vi hinner hämta dem, eller har de hoppat i havet ikväll?

Var de 27 eller var de 28?

Ligger något drunknat lamm och slås upp mot strandkanten?

Är det höst nu?

Var ska fåren bo i vinter?

Var ska jag lägga dem på bete nu?

Borde jag gå och lägga mig?

Inget blir ju bättre av att jag sitter här och oroar mig.

Fy,fy fy.

Imorgon skiner solen och alla kommer hem hela och friska. Så får det bli.

Här har ni en som gillar bär. Nam-nam.  

Ska försöka var lite mer positiv idag. Förtränga all ondska.

Finns ingen bättre medicin än att titta på betesdjuren.

Annars så roas jag också av misslyckade bilder.  

Jag fotograferar ibland mina blommor då de är som finast. Så skulle jag föreviga en av mina nya klematissorter som heter Lady Kate. En skir liten elegant sak. Men fokus blev visst lite fel och istället zoomar jag in mina 4€ loppisfynd som jag har på fötterna   

Ha en skön dag!

Igen har jag legat sömnlös med en klump i magen efter att jag följt med världens händelser.

Igen har vi tvingats se bilder på vidriga djurtransporter med lidande djur som transporteras omänskligt långa sträckor, trångt, varmt och eländigt. Smärtsamma sista dygn i livet som avslutas med avlivning genom att skära upp halsarna. Ingen bedövning.

Detta sker inom vårt duktiga EU.

Jag blir så arg, jag blir så frustrerad, jag tappar all min tro på vår mänsklighet.

Ibland hoppas jag på en större naturkatastrof som skulle förstöra vår eländiga art. Människan är inte värdig att sköta världen.

Tyvärr begränsar sig inte människans grymmhet till hur vi behandlar djuren. Nej flickor över hela världen utsätts för så hemska saker så jag kan nästan inte tänka tanken till slut.

Omskärelse, våldtäkt, förnedring, misshandel, slavhandel, sexhandel, bortgifte. Ja listan kan göras lång. 

Och förstås inte bara flickor, även vuxna kvinnor och pojkar.

Och helt meningslösa terrordåd. Tror terroristerna på fullaste allvar att de hamnar i paradiset? Precis som om de är brist på just terrorister där?

Ja, jag kan inget annat säga än att utbudet av idioter är större än efterfrågan.

Ja jag kan inte räkna upp alla bedrövelser jag legat och ondgjort mig över inatt.

Och riktigt rätt åt mig att må dåligt. Jag gör ju inte något för att förbättra situationen heller.

Om jag helst kunde göra något för ett stackars plågat djur....

Men vad?

Åtminstone kommer jag att vara vegetarian på semesterresor till södern. Usch, hur det låter, mitt bortskämda as.

Vad gör man då bebisar växer ur vagnen?