Alla inlägg under januari 2012

Av Cindi Groop - 31 januari 2012 07:00

Hönorna har nu fått flytta in i en hästbox p.g.a kölden. Hönorna klarar annars köld rätt bra, men det är besvärligt att hålla dem med vatten eftersom det fryser så fort till is. Även rapphöns och fasaner klarar ju vintern utomhus. Ingen lägger förstås ägg i denna kyla, men annars mår de nog bra där ute.

 


Jag tycker att det är så kul då de kommer och hälsar på mig då jag sitter vid datorn.


 

Bättre utsikt från kontorsfönstret kan man väl inte ha?

 

Hej på dig Arthur, jo jag kommer nog snart ut igen.


Måste också visa en bild på en av björkarna på gården. De kan nog vara fina även vintertid, även om min favorittid är då mössöronen kommer.


 


Det här är en bild på min farmors hus, som står på samma tomt som vårt hus, i smällkalla vintern.


 

Av Cindi Groop - 30 januari 2012 13:41

Måste bara infoga en bild på Kajsa, en riktig busko.


 

Den gula tingesten hon har i näsan är till för att förhindra att Kajsa ska stjäla mjölk från andra kor. Ja, kan ni förstå, att Kajsa som är 11 år måste bära sig åt på detta sätt. Hon passar på då andra kors kalvar diar, så smyger hon sig med och stjäl mjölk. Det är meningen att nosringen skall sticka den andra kon i juvret så att hon sparkar undan en sådan här mjölktjuv. Men Kajsa är listig och klarar på något sätt att svänga pixarna uppåt mot egen nos så att det inte märks av den andra kon. Värst är det då jag tar bort kornas egna kalvar för att de skall sina av innan det kommer en ny kalv. Då passar Kajsa på eftersom de då gärna vill få bort mjölken från sitt spända juver.

Nu har jag tagit in Kajsa i en ensambox så att alla kor skall hinna bli sinlagda före vårkalvningen.

Fy skäms Kajsa!

Av Cindi Groop - 29 januari 2012 22:44

Ja, jag måste ju få berätta att min saga slutar lyckligt. Orvar har nu varit tillsammans med korna på heltid sedan 16 januari och före det fick han betäcka 6st kor inne i box. Det verkar som om han klarat av sin uppgift med den äran. Victoria har blivit brunstig en gång till och blivit betäckt igen, men de övriga fem verkar ha blivit dräktiga med Orvar. Jag är nu oerhört lättad. Jag fick klippa bort hans stödsko med en kvistsax,efter ett samtal med klövvårdaren, för han började vrida klöven på ett konstigt sätt. Men efter det har han rört sig så gott som normalt. Han kommer nu att få gå kvar hos korna några veckor till för att jag skall se om de alla blivit dräktiga eller om det ännu finns tomma kor kvar. De som blir brunstiga ännu i februari hamnar på slaktlistan. Ja, inte Victoria då, hon är för bra, men nästan alla de andra. Jag har ett överskott på 5-6 kor som måste mönstras ut p.g.a utrymmesbrist så då är tomma kor förstås de som får gå först.


Jag måste annars bifoga en bild jag hittade på svenska simmentalföreningens hemsida av de bästa simmentaldjuren på höstens Elmia-mässa.

 

Kvigan till höger som blev vald till bästa hondjur och fick Champion titel, heter Polka av Frönshult och är helsyster med Polka av Frönshult som vi importerade förra våren.

Den nedre bilden är alltså min Polka då hon just kommit till Norrnäs.

 

Ganska lik sin syster, tycker jag. Nästan så min Polka är snäppet snyggare    

Jag har haft en sån otrolig tur då jag köpt avelsdjur, så det är helt otroligt. Det roliga är att jag ofta köper djur mera med hjärta än med hjärna. Mitt hjärta låser sig på något konstigt sätt på de djur jag vill ha och då går det inte att resonera sakligt med mig. Det här gäller även då jag köper hästar och hundar också. Ibland har jag ju förstås dragit nitlotter, både på häst- och hundfronten, men kossorna har jag lyckats bra med hittills i alla fall.

Mina nitlotter ska jag återkomma till i ett senare inlägg.


Medan jag skrivit detta inlägg har söndagen övergått till måndag och det börjar bli dags för mig att krypa upp i lopplådan. Imorgon kör vi dynga bönder! Ja, vi gör det i alla fall varje måndag. Vi räknar veckans dagar som Dyngdag, tisdag, onsdag o.s.v

Ha det gott och klä på er ordentligt, det lär bli kallt denna vecka.


Av Cindi Groop - 24 januari 2012 12:50

Idag måste jag försöka få ordning på lite papper som ligger och skräpar på kontoret. Till mitt arbete hör också en hel massa registrering och uppföljning av allt möjligt och omöjligt. Allt som berör djuren skall antecknas på många olika sätt. Då man dessutom har massa olika djurslag, så blir det en hel del papper att hålla reda på. Det är sådana dagar man önskar att hjärnan fungerade som en dator, bara bläddra i filerna och ta fram filen med förflyttningar av djur på bete, copy, paste och så är allt klart. Nehej, det var inte så min hjärna fungerade.

   

Jag är en lappmänniska, d.v.s jag antecknar allt möjligt på viktiga små lappar som jag hoppas att jag hittar någon gång i framtiden då jag behöver dem. Tyvärr är de flesta lapparna borta då jag har tid att överföra denna viktiga information till datorn. Då jag äntligen då tar mig tid att arkivera, så går halva dagen åt att söka lappar. Jo, jag har fina plastlådor där jag samlar allt viktigt, men varför är inte mina lappar där nu då?

Dessutom spenderar jag en hel del tid med att stirra ut i tomma intet och fundera över vad f-n det egentligen var meningen att jag skulle göra på datorn idag. Det är helt blankt. Jag borde skriva en lapp för att komma ihåg allt jag behöver göra på datorn, och sätta lappen i min plastlåda så kan jag börja dagen med att söka lappen som säger åt mig vad jag egentligen ska göra.......


En sak som stod på min agenda idag var att uppdatera uppgifterna på min hemsida om avelstjurar som jag har till salu inför sommarens betäckningssäsong. Jag har haft problem med att uppdatera min hemsida, så både viktiga uppgifter om djur till salu och även info om vallhundsföreningen är föråldrade. Mitt gamla program har slutat att fungera, så nu har jag fått ett nytt, men inte heller det fungerar. Jag kan nu skriva in nya uppgifter, men då jag försöker spara uppgifterna så händer ingenting. Det är så frustrerande då man sätter ner en massa tid och så försvinner det bara ut i cyberrymden.


Jag gör också anteckningar idag till djurregistret om betäckningar. Jag fick en jättefin brunstkalender av svenska simmentalföreningen på Elmia mässan i höst, där man enkelt kan följa med vilka kor som kan stå i tur att bli brunstiga. Kalendern är indelad i tre-veckors perioder så den blir lättavläst, eftersom kor blir brunstiga med ca tre veckors intervall.

 

Som tur är finns det ju alltid tvätt att vika och kanske det börjar bli dags att ta ner julgardinerna?

Det är bäst att ta ett avbrott då hjärnan blinkar *ERROR*


Av Cindi Groop - 18 januari 2012 11:45

Jag sa ju i presentationen att jag skulle skriva lite om matlagning också.

Det jag brinner mest för är kött i alla former samt smaskiga desserter.

Idag tänkte jag skriva en kort snutt om stekt fläsk.

Vi har ju den stora glädjen att ha kött från frigående grisar och det hävdar jag bestämt att det är STOR skillnad på smaken från industrigris till bullagris.

Jag är annars inte den som känner stor skillnad på kött från olika sorters koraser, eller lammkött uppfödda på olika sorters foder. Säkert finns det även där en viss skillnad, men den är i min mun i allafall inte lika stor som den hos grisen.

En annan sak som är avgörande för smaken av griskött är att det måste finnas tillräckligt med fett på grisen för att den ska få sin goda smak. Man måste ju inte äta fettet om man är rädd för animaliskt fett, men det ger köttet en så god smak under tillredningen.

Så här ska alltså riktigt fläsk se ut om det ska bli knaprigt och gott i pannan.

   

Detta är festmat hos oss. Kan ätas både med vanlig kokt potatis eller potatismos med ett hål i mitten där man kan hälla det läckra fettet. Mumsfilibabba.


Som dessert till detta skulle jag rekommendera en fräsch fruktsallad. Har ingen lämplig bild på lager, men det är ju bara att skiva ner goda frukter som t.ex apelsin, banan, äpple, päron, kiwi och kanske persika. Lite socker på om det känns för syrligt.Gott och nyttigt.

Om du inte är så noga med det där nyttiga så rekommenderar jag en klick grädde på fruktsallden också. Då blir det syndigt gott.   



Mat
Av Cindi Groop - 18 januari 2012 10:43

Den senaste veckan har inte varit utan dramatik.

Eftersom Orvar stått på standby, har seminörerna sprungit här mest var och varannan dag. Vi har hittills seminerat 25 gånger. Jag tycker att vi lyckats få de flesta på rätt tidpunkt, men det lyckas inte varje gång i alla fall.

Förstås överaskade två av mina bästa kor mig med att visa ny brunst, dessutom tre dagar tidigare än väntat. Jag hade sovit lite längre den dagen eftersom jag inte förväntade mig några brunstiga kor. Då jag öppnade dörren till nötse slog ångan emot mig av två svettiga kor i högbrunst. Typiskt! Och tiden för beställning av seminören hade precis gått ut. Skit, skit, skit. Nåja, vad gör jag. Jo, jag tar en kort diskussion med Orvar som lovar att försöka göra sitt bästa.

Sagt och gjort, jag stänger ut onödiga deltagare och öppnar grinden till Orvar.



Jag hade tyvärr inte tid att stå och titta på hela dagen, så jag är inte hundra procent säker på om han fullföljde sitt uppdrag, men alla tre inblandade var trötta och nöjda på kvällen i alla fall. Om tre veckor får jag se om han fungerat som han ska.

Efter det har han fått betäcka 3 st till. Hoppat har han i alla fall, men resultatet vet jag alltså inte ännu. Det är i alla fall ett stort steg i rätt riktning, från att vara en sängliggande tjur till detta.

Denna vecka väntar jag inga brunstiga kor, så nu får Orvar gå utomhus med flocken alla dagar för att träna musklerna. Hans bakfötter är ännu inte helt bra, men jag hoppas de stärks dag för dag.


Igår vid matningen märkte jag till min förskräckelse att en av de dräktiga kvigorna betedde sig underligt. Hon gick för sig själv och höll svansen lite böjd utåt. Jag tyckte mig också märka att hennes juver blivit större. Vad är nu detta, tänkte jag. Det är ju två månader kvar till förväntad kalvning. Jag måste gå igenom alla tänkbara scenarion och fråga mig själv om det är möjligt att hon blivit betäckt i misstag och isåfall av vem? Men jag kom nog fram till att det inte var möjligt, kvigorna står ju ensamma i ett eget hus.

Ändå visade Ulla helt tydligt att en kalvning var på gång. Jag skyndade mig att ge mat åt de övriga djuren och sprang tillbaka för att stänga in Ulla i en egen box, men då jag kom tillbaka var det redan färdigt. Ulla hade fått missfall   

Kalven såg ut som en liten naken gris, annars helt normal. Inga synliga missbildningar eller något sådant. Att kor får missfall i ett så sent skede är mycket ovanligt. Vanligen märker man inte att en ko fått missfall på annat sätt än att hon börjar visa ny brunst efter en tid.

Ulla var såld till en ny gård och var snart på väg att flytta, men det blir nu ändrade planer och Ulla får gå på slaktbilen istället. Det är en hård värld kossorna lever i; producera eller dö.

Har du tankar om detta? Kommentera eller fråga gärna.


 


Detta är Ulla på bete sensommaren 2011
 

Av Cindi Groop - 12 januari 2012 10:15

Idag var det dags för rengöring av nötse. Vanligen så rengör vi varje måndag, men jag har drabbats av en besvärlig förkylning så jag bad om ett par dagars uppskov. Dessutom lovades plusgrader till onsdagen och det är mycket enklare att rengöra då allt är upptinat. Vatten runt vattenkoppar och urin fryser ju förstås till is i minusgrader och då är det svårare att få bort allt.

Vi skrapar alla skrapgångar rena med hjullastare och kör in ny torv i liggbädden. Annars strör vi med hackad halm varje dag, men vid rengöringen kör vi in extra torv. Torv är inte lika snyggt som halm, men det har en mycket bättre uppsugningsförmåga så bädden hålls torr och djuren rena.

P.g.a den varma vintern så har vår torvleverantör problem med att få torven transporterad från lagret på mossen. Det bär helt enkelt inte för tunga maskiner. Vi får hoppas att det fryser på ordentligt nu så att vi inte får brist på torv. Det skulle isåfall betyda att det blir svårare att hålla bädden torr och att halmåtgången blir större. Vi borde ha halm så det räcker, men ju blötare väderlek det är desto större åtgång blir det. 

Mitt under rengöringen ringde Sonja från avelsrådgivningen och informerade om att vi vunnit pris i år igen. De avelsgårdar som är med i kontrollen (vägning, exteriörbedömning etc.) rangordnas varje år efter sina resultat. Det finns tre (4) olika klasser; besättningar med högsta medeltal på kornas avelsvärde, årets bästa ko samt årets bästa tjur. Korna får vara med i tävlingen från 2-4års ålder, tjurarna är med endast det år de fyller 1 år alltså efter sin sista vägning. De fem bästa i varje klass premieras.

Vi fick 3 andrapris! Vi kom på andra plats i klassen med högsta medeltal (stora besättningar). Dessutom fick vår ko RM Victoria ett andra pris som Finlands näst bästa ko. Det här var sista året hon fick vara med i tävlingen. De två tidigare åren har hon varit på första plats. Och till sist fick vår uppfödning Räfbackens Winston pris för näst bästa tjur i landet. Han är sonson till Victoria.

Jag tog mig en glädjedans  dyngstacken   

Priserna delas ut under högtidliga former på dikodagarna i Ikalis 7.2


Efter dansen var det tillbaka till vardagen. Skit i tre traktorlass skulle köras ut.

Två kor skulle också semineras denna dag. Jag hade fått meddelande från seminologen att hon skulle komma mellan kl 15-17. Det gav mig god tid att slutföra skitjobbet och ta in de båda damerna och sätta fast dem i de låsbara fångstgrindarna så att det skulle gå smidigt att seminera. Trodde jag......

Venla var allt annat än samarbetsvillig. Venla är en av de få som fortfarande har horn. För att få in huvudet i låsgrinden måste man då ha lite teknik. Denna kunskap hade tydligen inte Venla. Den andra brunstiga kvigan visste jag att det inte borde vara något problem med, men eftersom hon var lägre i rang än Venla så satte inte heller hon in huvudet i låsgrinden. Det är förstås inte så roligt att sitta fast med huvudet så länge det springer lös en annan ko med vassa horn. Jag förberedde mig med rep, för att ta fast dem för hand om det inte skulle lyckas. De flesta seminologer ringer och säger att vi är på plats om 15min eftersom de vet att vi har lösdrift och måste sätta fast dem enbart för semineringen. Men idag var det förstås en ny seminolog som bara plötsligt körde in på gårdsplan, dessutom var det en stressad stackare som var försenad för hämtning på dagis.

Jag fick då gå in med repet, kasta lasso, och ställa Venla mot en grind. Tack och lov stod hon som ett ljus då hon blev seminerad. Sen fick jag göra samma procedur med Ullan. Det gick relativt snabbt att få fast även henne, men då gav hon en dansuppvisning mitt på golvet så jag var rädd att mista henne igen. Seminologen, som hade bråttom, väntade inte på att jag skulle få in henne halad igen utan förde in dosen där kvigan stod på knä mitt på golvet. Och det lyckades! Hon stod blickstilla under semineringen fast jag stod med repändan flera meter bort. Pust!

Sen blev det snabb matning av djuren för jag måste göra potatismos och ungskorv till familjen före jag skulle iväg och skjutsa ett gäng barn till orkesterövningen som började kl 18.00

Under resan till centrum måste jag i alla fall vika in efter något att fira dagens upplyftande samtal med.  

Av Cindi Groop - 11 januari 2012 20:16

Tänkte börja med en liten serie om vad som händer på dagarna i ladugården.

I Nötse är alltså närpesdialekt och betyder i ladugården. Nötse tycker jag för övrigt är ett mycket ledigare ord än ladugård. Kanske kan det bli ett nytt ord i svenska ordlistan? Nötse uttalas förövrigt med med kort ö och dubbelt t (nöttse). Kanske man borde skriva det så direkt då, men jag tycker det ser bättre ut med ett t. Det finns ju inga skrivregler för Närpes dialekten, så man får skriva lite som man vill.


För att ni ska ha lättare att följa med i denna följetong, så ska jag börja med att ge lite grundläggande fakta om våra djur. Ställ gärna frågor om det är något som blir oklart.

Vi har alltså kall lösdrift med ca. 40 biffkor av rasen simmental. Hälften kalvar  på våren och andra hälften kalvar på hösten. Kall lösdrift betyder att huset de bor i inte är isolerat, utan det är kallt året om. Lösdrift betyder att djuren inte är uppbundna utan får gå lösa in och ut som de vill.

Kossorna kalvar 1 gång per år och kalvarna tas bort från sin mamma då de är ungefär 6 månader gamla. Vi föder upp kalvarna antingen som avelsdjur för eget bruk, eller till andra gårdar. De som inte duger till avel går till slakt innan de fyller två år.

Kalvarna vägs 3 gånger; vid födseln, vid avvänjningen(200dagar) och vid ett års ålder. Födelsevikten vill man ha så låg som möjligt och de båda andra så höga som möjligt. 200dagars vikten visar hur bra kalven vuxit på kons mjölk, det visar alltså främst om modern är en bra diko, och ettårsvikten visar hur bra kalven vuxit på egen hand så att säga. Slaktvikterna registreras också, så vi får en översyn över vilka djur som ger de bästa slaktdjuren.

Mat blir de tilldelade morgon och kväll, men i praktiken har de alltid fri tillgång till foder.

Sommartid går kor med kalv samt kvigorna på bete, medan tjurarna får stå kvar i sina boxar för säkerhets skull.

Det var lite grundinfo, jag fortsätter med detaljer så småningom.


   


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards