Alla inlägg under juli 2019

Av Cindi Groop - 30 juli 2019 07:42

Så vad har hänt på gården i sommar?

Jag behöver titta igenom mitt fotoalbum för att minnas allt. 

Vårbruket kunde genomföras i perfekt väder. Det var uppehåll och varmt och det fanns lämplig mängd fukt i jorden så grödorna kom igång riktigt bra. Det kändes så skönt att se allt det gröna med fjolårets torka i färskt minne. Efter sådden kom det regn och både spannmål och gräs satte fart.

Grässkörden kunde inledas tidigt och vi fick en stor skörd med bra kvalitet och första skörden var klar innan midsommar.


Vissa åkerbeten skördades också för djuren hann inte beta av i samma takt som det växte. Bättre att skörda och utfodra balar än att låta djuren trampa ner gammalt gräs.

Vis av tidigare års misstag så satte vi i år två lugna trygga äldre kossor på betet med de höstfödda kvigorna och de dräktiga kvigorna. På filmen syns tydligt hur Darling och Polka sköter sig precis som de ska. De står lungt och fungerar som bromspedal bland de uppspelta kvigorna.

Även om äldre kossor också tycker att det är kul på bete.

 

På försommaren så är det ju inte bara att öppna dörren och släppa ut djuren  på bete.

Så här såg det ut på Ledören då jag kontrollerade stängslet inför betessläpp.

 

Stormen Alfrida på nyårsdagen hade ställt till det och det blev lite extra arbete innan stängslet var i skick igen.

Även om vi är tacksamma för rovdjursstängslen som vi fått, så innebär de ju nog ganska mycket extra arbete för oss att hålla dem strömförande. Nedersta tråden måste vara så låg satt att vargen inte kan krypa under eltråden. Men det innebär ju i sin tur att vi måste hålla efter gräset så inte strömmen i hela stängslet leds bort. De hade gärna kunnat erbjuda en stängselskötare också. Vår arbetskapacitet vill inte riktigt räcka till. I år hade vi ju Sanne som har gått ann ock röjt under stängsel, själva hade vi inte hunnit med. Dessutom så växer ju gräset bäst just under trådarna, där ingen betar   


Nå alla kom ut på bete i allafall så småningom. 

Under juni månad njöt vi så av att titta på växtligheten. Tänk om vi kunde få ett riktigt bra skördeår för en gångs skull. Det började ju så bra. Spannmålen såg så bra ut, så vi började planera för att spara all spannmål och ärtblandningar för tröskning. Om vallen fortsätter producera lika bra som till första skörden så kommer grovfodret att räcka till.

Men, varför kommer det alltid ett men?

Efter första skörden har det varit dåligt med regn. Riktigt dåligt faktiskt. Och nu börjar vallgräset, spannmålen och inte minst betena att torka bort. Värmeböljan i förra veckan förvärrade läget. Och 10-dygnsprognosen visar 0mm.

Suck.

Så nu blir det att slå av spannmålen till grovfoder. På vissa åkrar börjar det bli akut. I ett visst läge så stannar inte bara växterna av utan utvecklingen börjar gå bakåt. Växterna torkar bort helt enkelt och deras värde som foder blir mycket sämre. Vissa delar av åkrarna börjar se bruna ut nu, så nu måste det slå av och plastas in medan det överhuvudtaget duger som dikomat. Ett regn nu skulle inte längre göra någon nytta för spannmålen. Det är för sent. Gräset däremot hinner ännu växa till sig ifall vi skulle få en ordentlig rotblöta. Om.


 


Av Cindi Groop - 28 juli 2019 07:39

Vi valde att ta ett lite lättare program under söndagen då Liam inte riktigt var på topp. I Falsterbo var han ändå hungrig, så han fick en hamburgare och jag hittade gratis wifi och kunde ladda ner kartan till vårt nästa boende i Laholm. Vi hade tänkt åka på lite utflykter men valde att köra nonstop. Mycket att se ändå längs med vägen och vi lämnade Skåne bakom oss och körde över den imponerande Hallandsåsen till Halland. 

Först måste vi bara stanna och fotografera lite majs och Liams nya säl   

 

Vårt boende för natten var ett litet Bed&Breakfast med 5 rum, Månstorps Gård. Mysigt ställe med sköna sängar och bra frukost i fin miljö. Passlig sysselsättning för kvällen var lite minigolf.

  Nästa dag tog vi så sikte på Göteborg och Liseberg.

Framme vid 11-tiden i ett molningt Göteborg. Trots det verkade det som om hela Sverige bestämt sig för att komma till Liseberg denna dag. Det var svårt att hitta parkeringsplats.

Väl inne hade vi en rolig dag.

       

Vi hade beställt 3-rätters middag på stjärnornas krog och sittplatser till Lotta.

Orken var slut för Liam då vi väl fick bänka oss.

 

Men lika bra var det eftersom det var 1 timmes väntan innan showen började. Tyvärr fick vi lite regn. Och jag hade släpat med regnrockar hemifrån, ända till parkeringshuset utanför Liseberg.......


Övernattade i stuga i Lisebergsbyn. Tog inget foto där. Vi kom sent, sov åt frukost och fortsatte. Dagens sträcka Göteborg-Stockholm. Några små stopp längs vägen, men annars mest bilkörning.

Vi åt lite snabbmat utanför Gripsholms slott. Verkade vara en fin stad. Kanske måste utforskas närmare någon annan gång.

Och så snabbt genom Stockholm till båten.

 

Bild från båten in mot Gröna Lund och Skansen.

Hejdå Sverige!    


Av Cindi Groop - 28 juli 2019 05:45

Nästa morgon var det gemensam brunch för alla som övernattat på Bollerup och så skulle vi få se Bollerups simmental.

Liam var lite trött, men det var helt förståeligt.

Vi packade ihop våra saker och lämnade in nycklarna och gick på brunch. Liam ville inte ha något och jag tyckte hans såg misstänkt blek ut. Jag frågade om han mår dåligt, men han sa nej. Jag tog i alla fall ut  honom en stund i friska luften och han började verka mer normal. Så vi gick in och forsatte brunchen. Liam tog några korvar och lite vattenmelon och jag hann ta åt mig en kaffekopp.

Ja, då kan ni väl räkna ut vad som hände. Som tur var satt vi ensamma vid frukostbordet. Jag hämtade papper och soppåse och började röja upp. Sen gick jag ut igen med en olycklig kille och Krister fick städa upp efter oss.

Vi bytte kläder och Liam fick normal färg i ansiktet. Det var resultatet av gårdagens grävande i allt möjligt och omöjligt. Vi försökte berätta för honom att man stoppar inget annat än mat i munnen, annars blir man sjuk. Kanske sambandet gick fram, kanske inte än. Allt måste man lära sig här i livet. Och Liam är ju inte en sån som tror på vad mamma och pappa säger. Det skall utforskas.


Samtidigt på brunchen fick Roger ett samtal att skolans kvigor var på rymmen, så han måste åka iväg. Vi fick gå och titta på djuren själva om vi ville. Och det skulle vi ju ha velat göra, men med en magsjuk kille, så beslöt vi oss för att sätta oss i bilen och köra vidare.

Bollerup var fint att uppleva även utan djurrundtur-

         

Bollerup har även en egen kyrka. Och en borg med vallgrav, nästan som i sagorna. Det var bröllopsfest i borgen på lördagskvällen. Säkert en passande plats för ett bröllop.

Mer om Bollerup kan du läsa här: https://bollerup.se 


Så vi hann med mycket, men mera hade vi velat hinna med. Så vi ses en annan gång alla simmentalvänner i Sverige!


Liam somnade nästan direkt vi for iväg och tur var väl det, för det var lite knepigt att hitta fram bland alla småsamhällen i Skåne. Tur att vi körde buss dagen innan så vi mindes var vi skulle vika av för att hitta till strandvägen. Turister, turister,turister och vackra vyer. Vi körde till Falsterbo strand som Linn hade tipsat hade nen långgrund strand som skulle passa för Liam.

   

Svenskarna måste vara ett kyrkligt folk. Jag vet inte hur många kyrktorn vi sett på vår resa. Verkar som varenda avkrok har en egen. Var femte kilometer fanns det en kyrka kändes det som.

Nu kom Linn hem, måste sluta för denna gång.



Av Cindi Groop - 27 juli 2019 08:02

På lördagen var vi då på svenska simmentalföreningens sommarhappening. Vi samlades efter frukost och tog buss till dagens besöksgård som var Katslösa Blonde och Simmentalgård.

Att köra buss genom Skåne var väldigt trevligt. Man satt lite högre än i en personbil så sikten över slätterna var utmärkt. Stora fina böljande fält med alla slags grödor. Bussen körde dessutom ena vägen längs strandvägen på Sveriges sydligaste kust. Jättefint område.


På Katslösa bjöds vi först på grillade hamburgare, som var gott. Men vi hade ju ätit en stor frukost på hotell, så riktigt hungriga var vi inte. Det bjöds dessutom på lokal snaps från Österlen, någon typ av besk. Fruktansvärt. Nej, snaps är inte min grej, men man måste ju smaka då det bjuds.

Värdfamiljen berättade om gårdens historia där både far och son var involverade. Man märkte verkligen hur de brann för branchen och avelsarbetet. Det var så inspirerande att lyssna på dem.

 

Många uppfödare hade kommit på sommarfest.


Efter maten var det rundvandring på gården. Själva gårdsgruppen var en typisk Skånegård med uthusen tätt intill bostadshuset så att det bildades en rektangulär innergård mellan husen. Gårdsfolket hade nog putsat och fejat inför träffen. Gruset var harvat och allt var i perfekt ordning. Jättesnyggt!


Men viktigast av allt var förstås djuren.

     

Jättefina djur fick vi se. I en grupp gick kor med tjurkalvar och i den andra gick kor med kokalvar. Alla kor seminerades och så fick de gå med tjur för att fånga upp de som inte blivit dräktiga med semin. Vi fick också gissa den sammanlagda vikten på 4 vårfödda tjurar och de tre närmaste fick pris. Den totala vikten blev 1441kg. Jag gissade 1457kg och blev utan pris      Dessutom kunde man under dagen köpa lotter med chans att vinna en avelskviga. 6 lotter för 500skr. Förstås köpte vi lotter och hoppades på tur.


Vi fick ännu kaffe och kaka innan vi satte oss i bussen igen och fortsatte besöket till deras kusiners entreprenadfirma Katslösa Agro.

Deras specialitet är att göra hösilage åt hästar. Nu missade jag hur stor areal de skördade från, men jag tror att det var runt 1000ha med vall. En mycket imponerande firma.

 

Jag tror inte jag sett en motsvaranade maskinpark förr. Inte ens på en lantbruksaffär. Där fanns allt. Och stora maskiner. Fick bara en bråkdel på bild.

 

Årligen producerades ca 15 000 stora fyrkantsbalar och 18 000 småbalar.

 

Allt såldes till hästgårdar.

Allt var analyserat och registrerat, så en kund kunde få samma kvalitet under hela året. De hade egen lastbil och levererade över hela året enligt avtal med hästgårdarna.

 

Detta bara en bråkdel av deras vallareal. 

Tyvärr så var vår yngste vid det här laget på sitt mest besvärliga humör. Han var så uppspelt och lyssnade inte alls på arga mammor. Med på träffen fanns många andra barn och Liam var så upptagen av att imponera på alla dem så det gick inte alls att få kontakt med honom. Jag fick gå med honom på ridbanan bakom husen för att han inte skulle störa föredraget. Han som berättade hade inte alltför hög röst heller så man måste stå rätt nära för att höra vad som sades. Så vi gick därifrån. Krister fick lyssna på vad som sades denna gång.

 

Bonnapöjkar i lektagen.

Liam var överallt denna dag. I en fiskdamm, under alla maskiner, i all slags grus. Och allt skulle upplevas med hela kroppen. Suck.


På vägen tillbaka hann vi ännu titta på unga kvigor som gick på naturbete. Där fanns nog några som jag skulle kunna ta med hem. Men inte denna gång.


Vi hann ta en dusch och byta kläder innan festmiddagen i Bollerups maskinhall. Där fanns trubadurer som underhöll och så stående bord.

Liam hade fortsatt i högsta växeln, så vi hann inte diskutera med andra uppfödare så mycket som vi önskat. Men lite kunskap om att det finns helt svenskspråkiga finländare fick vi ändå sprida.

Med på festen var också 3 från Norge som vi satt med under auktionen.

 

Auktionen var smart planerad. Det fanns en katalog med information om försäljningsobjekten och så visades bilder på djuren på skärm i hallen.

Auktionen var sista programpunkten efter middag med vin, öl och snaps. Så folket vågade bjuda   

Vi höll ner händerna.

Vid det här laget höll Liam fullständigt på att flippa ur, så Krister och Liam gick och sova medan jag stannade under hela auktionen.

Det var intressant att lyssna på budgivningen och hur vissa kvigor var verkligt eftertraktade. Jag tror högsta priset bjöds på en kviga från Bollerup. Jag tror den gick för 29 000 skr. 

Något motsvarande finns ju inte alls i Finland. Det här är alltså toppkvigor som säljs från avelsgårdarna och man köper in för att komplettera och förbättra sitt avelsmaterial.

I Sverige har de ju ett annat system och talar om kolinjer. Så alla kor har olika linjer som de stammar från. Alla vet då vad en viss kolinje representerar. Du kan ha t.ex 30 kor, men av 3 olika linjer, t.ex Agnes, Cellerina eller Kroni.

Vi har ju köpt av kolinjerna Polka och Hirscht. En svensk uppfödare vet då direkt vad det är. 

Ett gansk smart system. Alla kor heter då samma efter sin mor, bara öronnummern skiljer.

Hos oss tittar vi mer på faderlinjen och noter främst far och morfar i härstamningen. Men kon är ju lika viktig. 

Jag måste fundera lite mer på detta system. Det blir mycket jobb att ändra ett system, men det skulle vara intressant att pröva. 

För min del skulle det då i framtiden bli att utgå från vissa grundkor och döpa alla döttrar och döttrarnas döttrar efter dessa grundkor. Något att fundera på.


Nåja, efter auktionen gick också jag till sängs. Nästa dag skulle vi ju fortsätta vår resa och jag behövde spara alla krafter. Även om det också hade varit roligt att stanna och prata kor med svenskarna inpå småtimmarna. Men det får jag göra någon gång då jag reser på egen hand.


Är ändå glad att vi kom oss iväg till denna träff. Det var inspirerande och jag tror nog att avelsarbetet kommer att fortsätta här på gården. Det är nog så intressant.


Och nej, vi vann ingen kviga. Tack och lov     




Av Cindi Groop - 26 juli 2019 22:41

Efter Gränna fortsatte vi resan neråt landet längs E4. I Husqvarna svängde vi in på jakt efter vägkarta. Hittade ett ICA som inte hade kartor men visade oss vidare till biblioteket. Biblioteket var semesterstängt, tillbaka till ICA. Jag frågade om de inte kunde ta fram en vägkarta över södra Sverige på datorn så att jag fick ta ett foto med mobilen. De printade istället ut några kartor åt mig, som inte var så tydliga, men åtminstone syntes huvudorterna.

Vi fortsatte vår väg lite tryggare. Jag som kartläsare och Krister som chaufför.

Plötslig skrek Liam -pisspaus. och vi svängde av E4 på första bästa avtag. Hittade en älgpark och ett café med fiskbutik.

Passade på att ta en kaffe och dela på en räkmacka. Och se där, mitt i ingenstans fanns vägkartor!

Jag kalkylerade en ny rutt och resan fortsatte. Vi beslöt köra längs östkusten den sista sträckan via Kivik, Rörum och Simrishamn. Mycket mysigt område. Liam sov längs den sträckan men vaknade då vi stannade till i Simrishamn. Vi tog en promenad längs gågatan ner till vattnet och gick tillbaka och åt en jättegod middag på en charmig restaurang som utlovade att de enbart använder kött från svenska gårdar. Liam tog en hamburgare grillad på kolgrill och vi tog varsin grillad ryggbiff. Allt skulle varit perfekt om de inte haft så fasligt mycket flugor som surrade på över maten och i fönstren. Liam kunde ju knappt koncentrera sig på maten, han satt bara och försökte smätta alla flugor. Så då vi var färdiga och servitrisen frågade om allt var till belåtenhet så sa vi jo. jättegott, men gör något åt flugorna. Hoppas de tog till sig av kritiken.


Så vidare 30 km till Bollerup, där vi träffade en ur styrelsen som sov i husvagn som gav oss nycklarna till vårt boende på internatet. Nu minns jag inte riktigt vilken tid vi var framme, men det var i princip bara att bädda sängarna och gå till sängs. En lång spännande dag var till ända.


Nästa dag for alla vi som kommit på fredag kväll på gemensam frukost till ett hotell 7 km från internatet. Det låg alltså mitt ute i ingenstans. Det hade vi aldrig hittat själva.

 

Detta var utsikten från hotellets parkering. Mycket god frukost och ett så fridfullt och härligt ställe. Där hade vi nog kunnat stanna någon dag. Ja, inte med Liam då, men om man söker avkoppling så var nog detta rätt ställe.

 

Jag tog kort på skylten för att minnas var vi var, Örums Nygård Gårdshotell, Spa och konferens. 

Ifall ni har vägarna förbi så kan ni övernatta där, veckans tips.

Jag måste också ta kort på deras barstolar.

 

Tips till den händige.


Äsch hörni, nu är klockan över tolv. Jag måste väl ge mig för ikväll.


Ikväll har jag annars tagit vinterklåddin. +24 grader i vattnet Ledursundet. Nu börjar det likna sommar äntligen.

Fast termometern visar 27,5 grader här inne nu då jag ska sova, och det är väl kanske inte så tjosan. Men bättre varm än frusen.

Godnatt på er!

Av Cindi Groop - 26 juli 2019 08:25

Det som höll mig vaken senaste natt visade sig inte vara så farligt som det verkade. Tack och lov.


Då vi var bortresta fick mina föräldrar ett samtal om att en båt hade setts kl 2 på natten köra långsamt runt ön där vi har fåren och lysa in mot stranden med en strålkastare. Sedan hade någon varit i land i 15 minuter och efter det avlägsnat sig söderut i en snabbgående båt. Tydligt att båtföraren hade lokalkännedom om farleden.


Första tanken var ju då att någon stulit något får. Så mor och far åkte till ön för att kolla upp saken. De hittade fårflocken och försökte räkna dem många gånger och kom alla gånger till olika resultat, men alla 30 kunde de inte hitta.

Däremot hittade de någon slags snara som var fastbunden i en havtornsbuske där fåren hade sin liggplats på öns norra udde. Den mest avlägsna platsen på ön där folk sällan rör sig.


De informerade inte sina fynd till oss som var bortresta för att inte förstöra våra lediga dagar utan vi fick ta tag i saken igår då vi kom hem.

Jag ringde runt lite och hörde mig för om någon hade sett eller hört något och djungeltrafiken började gå.

Igår efter lunch for så pappa och jag ut för att söka flocken. 26 grader varmt och lätt bris.


Ett samtal fick klargjort att det var en fiskare från grannbyn som hade åkt med sin båt och lyst in mot ön. Detta för att han hade sett en båt avlägsna sig från ön halv 2 tiden och köra på sådana ställen där ingen ortsbo skulle köra. Vi har stenig skärgård och man bör hålla koll på grynnorna om man rör sig med båt.

Så båten med strålkastaren hade bara goda avsikter.


Jag började vandra längs stranden från platsen med fynden av snaran och gick längs västra sidan efter fårens tydliga stigar. Ibland kom jag till platser som tydligt visade att fåren gärna vistas. Men inte ett får. Då jag kom på västra sidan fann jag flera semesterfirare som solade på klipporna och simmade i det öppna havet. Ingen hade sett några får. Jag bad dem hålla ögonen öppna och gärna räkna fåren de gånger de såg dem. 

Jag fortsatte längs stranden och till sist hittade jag dem söder om fyren. De låg utspridda, men jag ställde mig upp på en klippa för att få bra överblick och kunna räkna. 1,2,3,------28, 1,2,3........30!, 1,2,3......29, 1.2.3......30

Tre gånger fick jag 30 får. De är alla här! Suck av lättnad. Ganska säker på att de är alla.


Jaha, var allt fantasier? Var snaran egentligen bara en lina som någon knutit fast i annat syfte? Märkligt ställe, men det är möjligt. 

Var nattsuddarna vid grynnorna bara vanliga turister som körde båt på måfå? Inte omöjligt.


I mitt huvud hade nog alla möjliga scenarion uppspelats. Men idag är jag i alla fall nöjd över att alla är i behåll.

Låt oss hoppas att lugnet fortsätter.

 


Av Cindi Groop - 25 juli 2019 02:07

Äntligen lite värme som väcker upp en frusen själ!


Förlåt min frånvaro. Livet springer bara så snabbt ibland och jag har prioriterat sömn om nätterna. Men inatt, första natten hemma efter 6 nätter på resa, så finns ingen sömn i mitt system. Även om jag längtat hem till världens bästa säng.

Orsaken till min sömnlöshet kommer jag att återkomma till i ett senare inlägg, då jag har mera fakta och kanske bilder.


Men lite bilder från vår senaste resa måste jag ju bara få dela.

 

Vi har varit på en roadtrip i södra Sverige. Drygt 2200km på 7 dagar. Det gick över förväntan faktiskt med denna lille kille med. Han har varit glad och nöjd i bilen. Sedan har han haft sin vanliga höga energinivå lite extra uppskruvad mellan bilåkandet, men alla är helskinnade hem tillbaka i alla fall-


Vi fick nämligen en inbjudan att komma med på svenska simmentalföreningens sommarfest och elitauktion av kvigor på Bollerups lantbruksgymnasium i Skåne.

Inbjudan kom rätt sent och vi hade inte någon avbytare bokad, så första tanken var att vi inte kunde åka. Men vi har länge pratat om att åka till Sverige några dagar under sommaren, så suget efter en resa fanns i oss båda.

Då Linn och vår sommarjobbare Sanne sen lovade att de sköter om djuren, så beslöt vi att boka en resa. 


Planerna utökades snabbt och vi fick några tips av Linn över resmål som är värda ett besök eftersom hon praktiserade förra sommaren på Bollerup lantbruksgymnasium där sommarfesten skulle hållas.

Dessutom plockade jag in nöjesparken Liseberg i Göteborg för att få Liams resa rolig och , på samma gång, allsång på Liseberg med Lotta Engberg som är Kristers favorit.


Så förra torsdagen for vi iväg efter lunch för att hinna med kvällsbåten till Stockholm. Vi var ute i god tid och hann ta en avstickare till den fina sommarstaden Nådendal på en glass innan vi for till båten. Nådendal är faktiskt en fin gammal stad, värd ett besök under sommaren.


 

På båten. Spännande för en liten kille.


Vi tog stående bord på båten på utresan, men det var lite stressande för Liam som helst ville leka i bollhavet och inte sitta still och äta.  Så maten var god, men det var nog en liten pers att komma igen middagen. Vi fick turas om att hämta maten, medan den andra försökte hålla ungen på stolen och med list få ner några tuggor i den ivriga, leksugna unga herremannen.

Måste medge att jag hellre hade suttit i lugn och ro, men så här är livet nu.


Båten skulle komma iland kl 6.30 lokal tid och jag sov nog inte mycket under natten. Dels var jag rädd att vi skulle försova oss och inte sitta i bilen i bildäck då det var dags att kör av, men jag var också lite spänd inför den långa bilresan från Stockholm ända ner till sydligaste Skåne följande dag. Så jag skulle ha behövt sova, men det gick förstås inte.

Nå, jag hade ju förstås inte behövt oroa mig för att vi skulle försova oss, då det var tydlig väckning en timme före ankomst till hamnen, men sån är jag nu bara.

Väl i Sverige så märker jag att mitt internet inte fungerar i telefonen. Alltså fungerar inte google maps, som jag hade tänkt följa för att hitta ner till Skåne. Frukost planerade vi ta i Nyköping, en timme utanför Stockholm, så dit hittade vi, men sen blev det knepigt. Och det visade sig vara väldigt svårt att hitta en gammal hederlig pappers vägkarta. Man utgår tydligen ifrån att folk har kartan i mobilen. Så vi började vår resa neråt landet längs E4 och hoppades få tag i en karta så småningom. Man kör ju snabbt 100 km åt fel håll ifall man missar en viktig avfart och kör på måfå.

Andra stopp blev i alla fall Gränna där vi åt våfflor med polkagrisgrädde och lekte litet i en studsmatta och tittade på kaniner.

 

Nej, hör ni. Klockan börjar närma sig 4 på morgonen. Borde jag försöka hitta sömnen?

Jag ska försöka ta mig in och blogga snart igen, medan resan är i färskt minne. 

Vi ses.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Juli 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards