Alla inlägg under januari 2016

Av Cindi Groop - 31 januari 2016 21:35

I lördags gav vi oss iväg på hala vägar till Seinäjoki på lantbruksmässan Sarka. Dessutom hade jag årsmöte med simmentalföreningen kl.11.00 Inga dramatiska händelser inom föreningen. Styrelsen omvaldes i sin helhet, enda förändringen blev att jag numera är viceordförande. Det är bra då jag är tvåspråkig sa de. Tack för den. Jag skulle nog inte kalla min knaggliga finska för att vara tvåspråkig. För övrigt var dagen lyckat i och med att jag sålde två avelstjurar och fick en till valpbokning. Hoppas det kommer mycket valpar nu då. Har 10 reserveringar nu före tiken ens är parad.


Idag har vi varit till Övermark och tittat till ett skogsskifte som skogsvårdföreningen gallrat åt oss och sedan varit och tittat på en gammal hästvagn som står i ett uthus. Skulle vara roligt att ta hem det och kunna köra folk med hästvagn, men då vi inte riktigt har något extra utrymme åt någon extra vagn här på gården. Man vill ju inte heller att den ska stå ute i regn och rusk. Och så ska det vara en riktig dragsele åt hästen också. Vi köpte en för några år sedan, men den visade sig vara för liten åt våra fjordingar.


Jag har försökt ladda upp nästa film efter att jag redigerat den och fått den rätt vänd. Men då det tar så himla länge att ladda upp skiten hit, så jag lägger in den här oredigerad nu.

Liam satt och sjöng så glatt, men det bästa var förstås över då jag fick fram kameran. men kanske en blivande operasångare?



 



Av Cindi Groop - 29 januari 2016 04:00

Denna vinter är den andra för mitt späda persikoträd. Förra vintern var mild och bra för ett liten klent träd, men denna vinter har varit desto värre.

Jag har gjort mitt bästa för att skydda det med granris och ett liggunderlag, men först i vår får vi se om det klarat Finlands karga klimat.


 

Liam är med ut och ser om vår lilla skyddsling.


Nästa år vill jag att det ser ut så här:

 


Idag har jag även inhandlat lite frön till sommarens grönsaksland. Lite bönor, majs och kronärtskockor. Snart ska de första fröna börja drivas upp. Längtar till våren och flyttfåglarna. 


Vi var förresten på 8 månaders läkarkontroll idag. 9730g och 70,7cm lång, fin och glad gosse.


 



Av Cindi Groop - 27 januari 2016 22:25

Det är flera år sedan jag först läste om fårrasen Dorper, blev förtjust, och bestämde mig för att såna ska jag ha.


Det var ju bara ett litet knix, rasen finns inte i Finland. Jag tog kontakt med en stor dorperproducent som har uppfödning i Mexico, Canada och Sverige och var riktigt ivrig där ett tag. Tills förståndet hann ikapp min iver och jag satte mina planer i malpåse. Det blev helt enkelt för dyrt. Inte ens jag, som handlar och vandlar med alla slags djur, kunde förmå mig till att ta en så stor risk som en investering i en helt ny fårras skulle innebära. Det blev en såndär undangömd dröm, som visserligen fortfarande glödde hett i mitt hjärta, men som kvävts tillbaka av den krassa verkligheten. 


Vad är det då som är så speciellt med denna ras, kanske ni undrar? Ja nå, i princip allt. Det är den perfekta fårrasen.

Den växer bra på svaga marker, den föder små livskraftiga lamm som har en bra tillväxt, den har en naturligt bra motståndskraft mot parasiter. Tackan kan få 3 kullar på två år med i snitt 1,7 lamm per gång. Dorperns möra och smakrika kött är eftertraktat över hela världen och sist men inte minst den fäller ullen själv och behöver alltså inte klippas.Som en extra bonus så blir korsningslamm efter dorper jättefina med roliga teckningar på skinnen.

 

Jag längtar så oerhört efter att få se hurudana lamm vi får i vår.


Nå så hände det som nästan är lite overkligt. Jag fick ett samtal från en dam som hörde sig för om arbetande border collievalpar. Jag är först alltid lite reserverad då okända ringer och frågar om valpar, för det är så många som bara har sett en så fin hund och vill ha en sån för att de matchar deras inredning, typ.

Så jag börjar med att fråga om erfarenhet av hundar och vilken typ av arbete den skulle få göra. Så denna dam börjar berätta att de har ett tjugotal tackor och en hel del andra djur och så har de precis köpt en dorperbagge.

Gulp! Vad sa hon? Dorperbagge?!

Min undangömda dröm flyter plötsligt upp till ytan igen och jag kan nästan inte dölja min barnsliga iver och stackarn får istället tusen frågor från mig istället för de svar hon ringde om.


Nå för att göra en lång historia något kortare så slutade denna historia med att hon beställde en valp och jag fick hyra hennes dorperbagge.


Och i början av december fick Nelson flytta hit.

 

Här syns det att han håller på att tappa fällen. Är han inte snygg?


Att det gick så här hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro på. Det finns för tillfället säkert inte mer än en handfull dorperbaggar i landet. Och en av dem går på backen hos oss!

Bara att tänka på honom får mig att bli alldeles bubbligt lycklig.


Precis som det overkliga då jag började drömma om avelstjuren Orvar som bodde i Skåne, så trädde även denna gång ödet in och gjorde att min dröm förverkligades. Helt otroligt!

 

Nu slutar ju inte den här historien här, utan nu måste jag ju få tag på en ny dorper till nästa höst att betäcka Nelsons döttrar med. Men jag är förväntansfull inför hur det ska gå till. Kanske någon ny människa ringer och bjuder ut sin bagge. You never know   


 

 Mina brokiga korsningstackor, finull, texel och gotlandsfår.


Vi avslutar med en sång till Nelson:




Av Cindi Groop - 26 januari 2016 08:47

Ja åtminstone visar mätaren plusgrader och hönorna har börjat värpa.

 

Årets första ägg!


Hönorna bor faktiskt kvar i lekstugan. Jag har provisoriskt tätat dörr och fönster och satt in en värmelampa åt dem och med det har de klarat även det kallaste väder. Deras vatten har nog frusit över natten, men det är ju bara att bära in nytt ljummet vatten så klarar de sig. Och eftersom de börjat värpa så måste de nog må bra.


Kanske en hönssång idag till äggets ära?

Av Cindi Groop - 25 januari 2016 13:56

Jag skrev ju tidigare om att vi flyttat kvigorna till nytt hus där det förhoppningsvis skulle vara enklare att övervaka brunsterna. 3 kvigor fick gå direkt med tjur och tre satte vi i boxen bredvid. Av dem var 1st färdigt seminerad och jag hoppades att jag ännu kunde få seminera åtminstone en av de två andra. 

Så eftersom jag inte nu sköter morgonutfodringen har jag istället varje dag frågat: Visar någon brunst? Nej har svaret varit hittills. Tills igår, då min käre make svarar jo en kviga var brunstig idag, så jag släppte in henne till tjuren. What?????

Nej, nej, nej! Jag ska ju seminera de ensamma kvigorna. Det var väl inte 372:an? -Jo det var det nog säkert. Jaha, just så. Hon är halvsyster med tjuren.  


Ja. vad ska jag säga? Ja det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, så hamnar man på någe vis, lik förbannat i Hudiksvall.

Bara en låttext som snurrar i mitt huvud just nu.


Någonstans i komunikationen har det falerat här. Om det är jag som varit otydlig med varför vi satte tre kvigor ensamma och inte med tjuren direkt, eller om någon lyssnat dåligt låter jag vara osagt, men nu blev det så här den här gången.


Aj

Av Cindi Groop - 22 januari 2016 07:17

I början av december så var vi iväg på slakteriets föreläsningsdag till Nykarleby. Jag skulle ju hämta min dorperbagge från just Nykarleby i början av december, så jag beslöt förstås att göra det på samma gång. 

Dagen före, då jag såg att väderleksprognosen visade snöstorm, tänkte jag börja dra mig ur. Tänk att köra med hästsläp i snöstorm 300km med bebis i bilen. Men jag kunde ju inte skicka Krister ensam heller på mitt baggeuppdrag tyckte jag. Så vi for i alla fall.


Det blir mer om baggen vid ett senare tillfälle.

Hemma på gården bad vi Linn gå ett varv via korna och föra gräset närmare på foderbordet. Då de ätit några timmar så blir det tomt framför dem och man måste skuffa med räfsa det som de inte når till. Förstås tog hon med hundarna. Då de kommer in så hittar de en liten kalv som tagit sig in  på foderbordet och Yezz springer förstås direkt fram för att se till att den går in till korna istället. Av någon konstig anledning så hinner Yezz inte undan då kalven sparkar rakt bak och får en fullträff i hennes öga.

Hon skriker till och vill plötsligt inte vara med längre utan vill in till sin säng. Linn blir förstås orolig och ringer och frågar vad hon ska göra. Nå nu är det ju lite svårt att avgöra hur pass skadad hon är från en skolbänk i Nykarleby, men jag ber henne visa upp hunden för en veterinär som bor i byn för att fråga om det är allvarligt och om vi måste söka oss till någon klinik. Förstås är det ju fredag eftermiddag då något sånt här händer.


Veterinären tror inte att själva ögat är skadat utan ber oss bara hålla uppsikt så att svullnaden går ner och hon verkar må bra. Pust, skönt.


På kvällen då Krister ska sköta korna tar han med henne som vanligt för att föra bort korna så han kan skrapa rent innan han ger ny halm. Men stackars Yezz ser inget på ena ögat och går för nära en stor ko som även hon får in en spark. Denna gång i sidan så hunden flyger flera meter. Det gör förstås ont, men tack och lov får hon inga skador.


En skitdag på jobbet helt enkelt för vår fina arbetsmyra. Nu är hon tack och lov helt återställd.

Av Cindi Groop - 21 januari 2016 08:06

Igår firade jag min födelsedag med att ha dyngdag. Trots kölden så ska stallarna rengöras en gång per vecka. Så vi skrapade ut gammal skit och körde in ren torv åt kvigor, kor och tjurar. Det gick hur bra som helst.


Däremot så har inte semineringarna gått som jag önskat denna gång heller. Jag skulle bara slängt in en tjur till alla och inte stressat över brunstkollen då jag vet att jag inte kan övervaka brunsterna så bra som det krävs under mammaledigheten. Men som vanligt tror jag att jag hinner mer än vad jag gör. Jag hade minimerat semineringsantalet till några kor och 5 kvigor. Kvigorna stod i eget hus där det inte finns några tjurar. Nå, inom december - januari ska de ju semineras. Nu har vi slutet av januari och 1 st kviga har blivit seminerad. Misslyckat är bara förnamnet. 


Så igår passade vi så på att flytta kvigorna över gården till samma hus som korna. Och sen flytta en grupp med yngre kvigor tillbaka över gården i den tomma boxen. Flyttningen gick bra. Men all denna trafik med vackra kvigor fick tjurarna att bli helt bananas. Varpå 2126 Räfbackens Ben fick för sig att han hade vingar. Så han tog fart och flög över boxväggen - INTE!. Boxväggen är ca 1,50m hög och så har vi därtill två tjocka plankor över så att det är ungefär 2 m högt. Plankorna krossades och Ben hamnade hjälplös på mitten med frambenen dinglande på ena sidan boxväggen och bakbenen kvar i egen box. 1000kg tjur blev gunghäst med ett veck i mitten. HJÄLP!!!!!!!!

Jag skrek på Krister allt jag fick ur lungorna och han kom springande och så fick vi med gemensamm krafter tjuren tillbaka med en kraftig duns i egen box. Han ramlade på ryggen och verkade rätt så omskakad en stund, men helt oskadd. Tokstolle.


Jag hade också lyckats seminera mina båda svenska kor, trodde jag. Båda misslyckade. Vår egen ungtjur Benjamin tog hand om dem istället. Han är en helt bra avelstjur, men jag vill ju få in nytt blod till besättningen med hjälp av mina svenskor. Men inte denna gång.Benjamin fick igår komma in från sitt uppdrag hos korna, så nu är dom utan tjur. Orvar står och väntar på andra sidan stängslet redo att sättas i arbete ifall någon ännu visar brunst

Efter kvigflyttningen fick 2131 Butter komma in i samma box som 3 av kvigorna och han satte genast igång med att intensivt uppvakta 375 Brittney. Jasså!? Va hon brunstig?

I en egen box står ännu 3 kvigor, en som ju förhoppningsvis blev dräktig vid seminering med Champs Bravo och så har jag ännu förhoppning om att seminera minst en till. Missar jag så är det ju bara att öppna boxdörren in till Butter. Håller tummarna.

 

2123 Räfbackens Benjamin Far: Strabinos, Morfar: Gormo


Han har fått betäcka Orvars döttrar i vinter plus några till.

Av Cindi Groop - 19 januari 2016 06:00

Vi har haft lite små bekymmer med djuren också den senaste tiden. 

Det började med en 6 månaders tjur som fick trumsjuka. Det innebär alltså att gasbildningen i magen blir för stor och våmmen sväller upp som en jättestor ballong. Man behandlar i första hand genom att hälla i djuret några liter matolja för att ytspänningen på gasbubblorna ska spricka och magen börja fungera normalt igen. 

Tjuren blev sjuk första gången i början av november tror jag. Vi gav matolja, men då gasen inte försvan blev vi tvungna att ta en nål och punktera magen så att gasen slapp ut den vägen. Nåja kalven repade sig och såg ut att ha klarat det bra. Så i juletider så började det på igen. Han svällde upp och hade ont. Vi började som vanligt med punktering och matolja. Det hjälpte för stunden, men efter någon dag såg han likadan ut igen. Vi började överväga slakt. Så kom vår veterinär hit för att ta andra provomgången av våra kalvar för Mycoplasma Bovis provet och då frågade vi om råd hur vi skulle göra med den sjuka tjuren. Hon sa då att vi kunde pröva att ge den jäst.

Sagt och gjort, jag tog ett packet jäst ur kylskåpet, blandade med ljummet vatten och gav åt kalven. Detta upprepades nästa dag. Och kalven blev bara sämre. Då råkade en annan veterinär komma hit och vi frågade även denna veterinär som sa att absolut inte jäst utan köp en barnmedicin som heter Cuplaton för att minska på gasbildningen och försök gärna få magbakterier från en frisk ko.

Vi köpte tre flaskor Cuplaton och gav en om dagen. Det verkade hjälpa och tjuren svällde inte upp igen......på en vecka. Så var han stor som en ballong igen. '

Mera matolja, mera punktering. Så till sist gick jag in till korna och vräkte in armen i gapet på en idisslande ko och slet ut gräset hon låg och tuggade på. Vätskan som fanns i tuggan pressade vi ut i en flaska och fyllde på med ljummet vatten och så rände vi i det i kalven. Till sist tryckte jag ner det som var kvar av kons tugga i kalvens hals. 

Och se nu, peppar,peppar, verkar han hållas normal och återfå sin matlust. Vi ska tro att han klarar sig nu.


En annan stor tjur, ca 15 månader, har fått något som irriterar hans ögon. Det rinner vätska ur dem och han verkar irriterad, men han äter och verkar klara sig väl än så länge, så honom har vi bara under uppsikt och håller tummarna för att det bara är något skräp och inget smittsamt så att alla står med rinnande ögon snart.


Och så har tre tackor fått en ögoninflammation. De blev blinda på ena ögat den ena efter den andra. Vi trodde först att de skadat sig på något vasst, men då veterinären fick se dem så sa hon att det var en smittsam ögonsjukdom. Isolera sjuka djur genast och behandla med 10ml Petovet med spruta i muskulaturen i 10 dagar.

 

Så in i en hästbox med dem och så injicera en gång om dagen. Och döm om min förvåning då de en efter en repade sig och fick synen tillbaka.


Nu behöver en liten kille mig.


På återhörande.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards