Inlägg publicerade under kategorin Hundar

Av Cindi Groop - 9 oktober 2018 16:27

Nu ska jag försöka dela en länk med film och bilder då tv var och filmade Mico och Sune som kom på sjätte plats! i europeiska mästerskapen i höst. Texten är på finska, men bilder och film kan ju alla ta del av.

Hoppas detta funkar här nu

https://yle.fi/uutiset/3-10445118?utm_source=facebook-share


ANNONS
Av Cindi Groop - 30 september 2018 05:30

Kom att tänka på att det i år är 30 år sedan jag hade min första valpkull. Vi for med vår labrador Becky ända till Kuopio för att para med någon snygg utställningshund. Ja, jag var galen redan på den tiden tydligen.

En rolig erfarenhet och en historia man får le åt idag.


Genom åren har jag då också träffat alla möjliga och omöjliga valpköpare. Jag minns en gång då jag hade en kull border collies. Jag minns inte vilket år, men det var någon gång på 1990-talet. Jag hade en osåld hanhund kvar och satte in annons i tidningen. Då ringde en fårbonde från Malax och var intresserad av att köpa. Jag blev ju ivrig, för det fanns inte så många fårbönder på den tiden som förstod sig på vallning av får med hund.

Vi kom överens om dag och tid då han skulle komma.

Nå klockan gick och ingen kom. Jag väntade i flera timmar och tänkte till slut att han nog ångrat sig.

Då ser jag plötsligt någon komma på cykel längs vår gårdsväg.

Vem är det här funderar jag en stund. Det är valpspekulanten! På cykel från Malax! Ja vad kan det vara 60-70km?


Jag pratar en stund med honom om valparna och undrar lite försiktigt hur han tänkte transportera hem valpen?

Ja han tänkte sätta den i en låda bak på cykeln och trampa hem med den.

Sväng cykeln och kom inte hit igen!


Jag blev lite uppskakad faktiskt. Tänkte han faktiskt cykla flera timmar med en valp i en låda?


Valpen fick sedan ett riktigt bra hem, men cykelgubben blev starkast kvar i minnet.


Här är en bild från Finska mästerskapen i vallning för 20 år sedan.

 

Jag och Chess i mitten med några av hennes valpar som hjälpte till att ställa ut fåren på tävlingen. Det var första gången jag tävlade i ett FM då. Chess fick en andra plats i unghundsklassen.


Här en bild på vinnarna i högsta klassen.

 

Åtminstone några av dem är fortfarande aktiva tävlande än. Bl.a Annika som sitter här på bilden. Hon var en av domarna då Yezz tog FM-guld i juniorklassen för 4 år sedan.


Saknar att ha en bunt med valpar runt fötterna, men det är inte aktuellt för tillfället. Men någon gång blir det säkert valpar igen.

ANNONS
Av Cindi Groop - 18 augusti 2018 14:53

Jag har som vanligt tagit massor med bilder i sommar, men jag hinner inte alltid skriva inlägg om dem. Men jag vill ju så gärna visa bilderna i alla fall. Så jag tänkte lite kompromissa och sätta in en film och bildtråd, med lite nytt i några dagar framåt. Hinner jag bifoga text så inflikar jag det vartefter.


Solnedgångar hos tjurarna borde ha fått en egen kategori denna sommar. Nästan varje kväll har bjudit på ett enastående skådespel. Energiladdning när det är som bäst. Best things in life are free.

   

     

Av Cindi Groop - 29 juli 2018 00:08

Vilken tur jag har bloggen att gå till då sömnen inte hittar hit. Kan ju förstås inverka att vi har 30 grader varmt i huset, men jag har både simmat i sundet ikväll och duschat straxt innan läggdags, så inte är jag övervarm på något sätt. Men ibland blir det bara så här om nätterna. Ligger och vänder mig och funderar på saker som jag borde gjort. Helt mörkt ute nu faktiskt då klockan är lite över ett. Fullmåne är det tydligen också, men det lär ju inte störa nattsömnen enligt experterna, så det är väl något annat som håller mig vaken då.

Jag vet nog vad som hjälper då man har svårt att sova. Ett glas mjölk och en bulle! Sen somnar man direkt. Men såna fasoner kan man inte börja med då man redan ligger 15 kg över önskvärd vikt.

Har annars börja känna av ålderstillägg som värk i knäna. Det känns som om det är för lite smörjmedel i lederna. Man borde ha en sån där vaselinnippa i knävecket som finns på maskiner. Bara att pumpa in lite vaselin då och då. Knävärk är en sådan där ärftlig sak som alla kvinnor i min familj drabbas av. Bara att tacka och ta emot. 


Det jag skulle berätta om nu inatt är en sak som jag inte gjort. Ganska onödigt att berätta om saker som inte hänt, men en lite uppdatering om vart jag är på väg för tillfället.


Nämligen samtidigt som vi hade vår nordiska simmentalträff så pågick årets Gunnelkurs i österbotten. Trevlig, nyttig vallhundträning som jag förstås inte kunde vara med på. Jag kunde kanske klona mig för att kunna vara på två ställen samtidigt, men denna sommar missade jag sommarens vallningshöjdpunkt. Det harmar förstås, men jag har ju vetat om att datumen krockar ganska länge, så det var bara att sätta det åt sidan. 

Nemo skulle verkligen ha haft nytta av att gå på kurs nu då han är 1,5år, men kanske han hinner lära sig något ännu nästa sommar.

Yezz är jag lite konfunderad över nu. Hon gör så konstiga saker ibland. Alltså som ikväll då vi försökte flytta en ensam ko som inte vågar gå över bron till betet fast maten är slut där hon är. Först gick det riktigt bra med båda hundarna, men sen bröt sig kon igenom vårt led och hundarna skulle springa och stoppa henne. Nemo fungerade riktigt bra, men plötsligt börjar Yezz driva kossan åt fel håll!???? Vad gör du? NEJNEJNEJ!

Jag fick henne bort och vi kunde börja om, men sådana där konstigheter har hon gjort nu ibland som jag inte alls förstår mig på. Hon borde veta bättre. Tillockmed lilla fis Nemo förstod vart kossan skulle, men inte Yezz!?


Nåväl, livet för Yezz är inte det ideala just nu. Jag har faktiskt tänkt tanken att hon skulle ha det bättre någon annan stans än hos oss nu. Hon älskar Liam. Att detta är ett problem kanske ni tycker är konstigt, men som jag skrivit förr så är Liam en buse. Liam vet att han inte får kasta stenar, sand eller pinnar åt hundarna. Liam vet att jag blir hysteriskt arg om han kastar stenar, sand eller pinnar. Yezz blir som besatt om Liam börjar kasta. Liam älskar uppmärksamheten från Yezz. Så allt som oftast så får jag sätta Yezz i källaren och bära in en skrikande pojke. Med en mamma som får räkna till 10, eller 20.......

Nemo undviker hellre Liam och det är mycket bättre. Då har Liam inget intresse av honom heller.

     


Nåväl, det var vallning jag skulle skriva om.

En träning har vi faktiskt tagit oss ut på med Nemo i sommar. Och det var riktigt roligt att se lite var vi ligger i träningsväg just nu. Men jag var ju tvungen att ha med Liam och fast jag hade med barnvaktshjälp, så går det inte att träna som man vill med en treåring med.

Det här är ju lite mitt dilemma. Ska jag fortsätta att träna hund, som jag älskar, trots att det innebär frustrationer över min älskade son? Jag vet ju att han är liten bara en kort stund. Snart är han tonåring och sitter inlåst i sitt rum med sin dator. Men samtidigt har jag ju bra hundar nu, som kommer att vara för gamla då Liam är tonåring. För att inte ens nämna min egen ålder!

Argggghhhhh!!!

       

Och jag har ett sånt härligt, duktigt träningsteam som jag får träna med nu. De kommer att träna vidare till oanade framgångar inom de närmaste åren.

Och jag försöker bara hindra att min hund inte får 3kg sand i magen, blandat med sten och pinnar.


Denna vecka pågår Pohjanmaan Open, som är en 4 dagar lång vallhundstävling som är uppdelad på 2 gårdar. Den ena gården är i Pensala där vi brukar träna.

Jag borde varit där. Jag borde för det första ha tävlat, men eftersom jag inte hunnit träna mina hundar, så var tävling inte aktuellt. Men jag borde varit där och hjälpt till på tävlingarna och hejat fram mina tävlande vänner.

Men det går inte. Jag hade varit tvungen att ta med Liam. 

30 grader varmt, trotsig treåring, tävling, fårflockar som ska ställas fram.


Om livet skulle ha följt mina planer, så skulle jag ha varit med. Men nu känner jag mer och mer att vallningen är det som jag måste stryka. Det är väl ingen stor sak, kanske ni tycker. 

Och nej, det är ju bara en sport, en hobby, en krydda i vardagen.


Men vallningen har jag hållit på med i 30 år, och kommer förstås att fortsätta använda mig av hund. Men det är med Team Pampas som jag utvecklats mest och vi peppar varandra att bli bättre. Nu trillar jag liksom av. Det är ju inte något definitivt avslut, men det blir ju så. Jag bara plågar mig själv, då jag planerar att ta mig ut på träningar som inte blir av.


Men jag kommer att följa de andras framgångar. Jag vet att de är på rätt väg. Jag är glad att jag fick vara med och se dessa stjärnor födas.


Jag får ta vara på de sena kvällar då jag får gå en sväng ensam med mina hundar och träna på någon ensvis gammal kossa. Det är nog roligt det också.

 

Nemo fick vara med om en ny upplevelse ikväll ockå. De kan sparkas de där kojävlarna.

Aj!

Han såg ut som ett frågetecken ett tag. Men jag uppmuntrade honom att gå på igen. -Duktig Nemo, duktig.

Och så fortsatte han flytta kossan.   

Det finns hopp, även för lilla fis Nemo   

Av Cindi Groop - 8 juni 2018 06:46

Nu är jag lite trög. Liam skulle upp vid 6-tiden, så det var bara att följa med.

Igår kväll var jag å nöjd då jag fick honom i säng vid 19-tiden så jag fick jobba lite ifred, men därmed har jag nu en pigg och utvilad 3-åring.......

Dom e så söta då de är bebisar. 3-årstiden är mindre kul.

Igår hade jag några ärenden i centrum, med 3-åringen med. Förlåt, till alla som måste träffa oss......


Grässkörden är på gång.

Här provkörs nya balmaskinen i beteshagen som ännu är tom. Blev ju att byta maskin i vintras. Vi har ju haft två olika ekipage tidigare, en balare och en plastningsmaskin. Men det kräver ju därmed två traktorer och två chaufförer. Nu kan Krister helt på egen hand sköta balandet och plastandet utan att behöva oroa sig över om barnvakter och fruar har tid. Sen ska ju balarna köras hem också, men till det kanske det hittas chaufförer. Det kan ju även göras nattetid. Huvudsaken att balarna blir snabbt inplastade så att de inte blir förstörda.


ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka fårskinnen som jag sände ifjol. Det var dock väl värt väntan. De är jättefina!

 

Vilken nalle!


Vattenledningsarbetet till mitt fårhus är på gång.

 

Inga hinder första dagen i alla fall. Risken är ju att vi kommer på berget och blir tvungna att börja spränga. Mera stenar upp i ytan får vi i alla fall. Precis vad vi behöver.......


Förra söndagen var vi ner till skären för att titta om det skulle gå att få ut flotten, och samtidigt hade vi ner lite lösgrindar. Kunde konstatera att de också fungerar som provisorisk hundhage då 3-åringen inte kan låta hundarna vara ifred.

 

De är alltså mer för att hålla ungen ute än hundarna inne.


Är det annars säkert att ni inte behöver en tjur?

Jag har en så snäll och gullige en, barnbarn till Orvar, som ännu inte har någon egen koflock.

 

Lilla Räfbackens Durrin. Passar åt både kor och kvigor.


Idag behöver jag lite metall





 


Av Cindi Groop - 18 februari 2018 08:17

Liam har sovmorgon. Vi var på 6-års kalas igår kväll och det tog tydligen på krafterna. Nu är klockan snart halv tio och han har inte synts till än.

Skönt! Jag får sitta ensam i tystnad med en kaffekopp i handen och blogga litet.


Tänkte lägga in några bilder som blivit över.

Fast först en bild av en gäst vi haft på besök över helgen då husse och matte varit borta på klassträff.

 

En brun labradorvalp! Gullelulledigdå!

En sån skulle man ju kunna ha.

Jag har ju haft labradorer i många år, men det var länge sedan sist nu.

Jätteroligt att få ha en till låns en stund i alla fall.


 

Vi har frossat i fastlagsbullar den senaste månaden, men nu får det vara färdigt med det.

Men oj, så de är goda!


 

Liam och jag och hundarna var och hälsade på Krister i skogen och hade picknik med. Det var jätteroligt. Det var svårt att få med dem hem tillbaka.


 

Vi var på lantbruksmässa till Seinäjoki i början av månaden. De här kossorna fick vi hälsa på flera gånger.

Att vara på mässa med barn innebär ju att man får turas om att springa efter bebis. Att ställa sig och diskutera med någon är ingen idé. Då är man utan barn. Men då vi är två så får vi ju turas om att titta på barn och att titta på utställarna. Fast jag började ju dagen med att vara på simmentalföreningens årsmöte, så då jag kom till utställningen var det min tur att sköta barn   


Nu vaknar han. Måste springa!

Av Cindi Groop - 23 oktober 2017 07:55

Sitter denna morgon och myser med Liam i famnen. Ute är det -4 grader. Krispigt i gräsmattan.


Denna helg har det varit Finska mästerskapen för junior och unghundar.

Det har blivit tidiga morgnar med 2 timmars körning i mörker med minusgrader, våt vägbana och sommardäck. Jag har kört långsamt och på helspänn. Men bra har det gått.


Det var två dagars tävlingar och så räknades båda dagarnas resultat ihop och så utsågs de nya finska mästarna.


På första dagens tävling försökte jag hålla Yezz lugn och hålla bra avstånd. Med resultatet att tiden tog slut innan vi hann fålla in fåren. En fjärde placering räckte det i alla fall till första dagen.


Efter egen tävling hjälpte jag till att föra ut får åt 6 st hundar som skulle gå anlagsprov eller grundbana som det heter.

 

Det blev ganska mycket väntande mellan grupperna så Yezz fick ha täcke på för att inte bli för kall av att ligga på den våta kalla marken.

 

Kommer det någon hund? verkar fåren undra.


Det är inte så ofta jag har tävlingsnummerlapp.

 


Andra dagen tänkte jag att åtminstone ska tiden inte ta slut i alla fall.

Så jag lät hunden gå lite hårdare. Med resultatet att det blev mera fart på fåren och svårare att hinna styra dem rätt.


Vi klarade hela banan i alla fall. Ganska bra hämt, prickade båda grindarna, delade flocken och fick in dem i fållan. Inom utsatt tid. Jag var nöjd över att ha klarat banan, men poängavdragen blev för många då flocken sprang zick zack. Så fast vi gick hela banan så fick vi lägre poäng än dagen innan då tiden tog slut.

Hur man än vänder sig så är röven bak, eller hur var det?


Vi stannade på en femte plats totalt. Vi får vara nöjda med det i vår första klass 2 tävling, men jag måste medge att vi hade velat stå på pallen. Yezz är så duktig. Synd för henne att hon har så dålig förare.


MEN, nu till de bästa nyheterna.

Vårt lilla träningsgäng, Team Pampas, består av 6 damer med olika erfarenhet och hundar på olika nivåer.

Av oss 6 så har 4 st tagit medalj i Finska mästerskapen 2017! 3st guld!

Föst vann ju Mico och Sune guld i FM, högsta klassen.

Denna helg vann Leena och Treq först guld i klass ett. Där tog dessutom Sofie och Hannah brons.

Och i klass 2 vann Päivikki guld med Suxe.


Alltså fattar ni hur otroligt det är????


4 FM-medaljer till Team Pampas! Yeiiiii!!!!!

   


Stort GRATTIS till medaljörerna!


Dessutom fungerade allt det praktiska utmärkt.

Första gången vi ordnade tävling på Solkulla gård.


Kanske blir det fler gånger......


Av Cindi Groop - 16 oktober 2017 05:30

Vi har haft en varierande vecka med allt möjligt skoj.

Förra söndagen var jag på generalrepetition till mästerskapsgården. Det krävs ju en del talkofolk för att en tävling ska fungera. Vi har läget ganska bra under kontroll tycker jag. Nu ska vi bara hoppas att rätt meterolog kommer i arbete denna vecka och ändrar den regntunga väderleksprognosen!


 

Talkogänget.


På onsdagen var en försäkringsinspektör hit och granskade våra bastuskador. Tyvärr hade de fullt upp och kunde inte erbjuda någon hjälp med att fixa upp eländet, utan lämnade några dunkar tvättmedel och en luftrenare och sa tack och hej. Så Krister har roat sig med att skura källaren denna vecka. Nu luktar det bättre än före branden.


På fredag förmiddag hade vi älgskadeinspektör för att granska en granplantering som blivit fullständigt uppäten av hjort och älg. Det har gått att få ersättning för skadorna för att köpa nya plantor, men den tiden är förbi. Ingen ersättning. Det växte ju björksly på området. Nå om älgarna äter upp björkarna då? - Ja då får vi söka om skadeersättning igen.

Ja vad ska det bli av Finlands gröna guld om inte folk börjar plantera skog efter avverkning?

Ännu något byråkratiskt som är svårt att förstå.


På eftermiddagen var det dags för vår årliga ekogranskning. Papper, papper, papper. Bara man har pappren i skick går det nog. Fast det kan vara lite svårt att hitta alla nödvändiga dokument. Granskaren sitter med en lunta papper där det står vilka papper vi måste ha och då han sett dem så blir det kryss i rutan.

En snabbtitt på några åkrar och djuren, så var det klart. Så kunde han sätta kryss i rutan att han sett allt.


Varför har man då ekogranskningar?

Jo, för att konsumenten ska kunna lita på ekoproduktionen och för att säkerställa att odlarna behandlas jämlikt.


I lördags, en regntung dag, for vi på maskinmässa till Tammerfors. Jag var fundersam fram till sista stund om jag och Liam skulle åka med eller inte. Han är ju bara 2 år och hans humör kan svänga från toppen till uselt. Och om det är uselt, så blir det ingen rolig dag.

Jag hade inte behövt oroa mig. Det fanns massor för honom att se. Och även om inte jag kunde titta på något annat än honom, massor av folk-springande galen bebis, så hade vi rätt så roligt. Jag tappade bara bort honom en gång!    


Han hade roligt i alla fall.

 


Stora pojkarna som var med hittade också roliga leksaker. Men de höll hårt i plånboken tack och lov.


Jag har tränat hunden så gott som varje dag de senaste veckorna och har ännu 5 dagar kvar att finslipa formen fram till finska mästerskapen för unghundar. Det går sakta åt rätt håll. Men mina tackor är väldigt lugna och långsamma och fåren vi kommer att tävla med är betydligt snabbare i benen. Får se då om kärringen håller nerverna i styr. LIGG-LIGG-LIGG!!!!!

 

Liam hjälper till att träna ligg.

  

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se