Inlägg publicerade under kategorin Hundar

Av Cindi Groop - Lördag 13 mars 11:58

Å swosh, dit for en månad till.

Allt möjligt och omöjligt på gång. 

Just nu är vi förkylda, som i dessa corona-tider innebär en hel del begränsningar. Liam är hemma ur Päivis, och vi kan inte röra uss ute bland folk. Lucas har flyttat till egen lägenhet under helgen för att undvika oss så gott det går.


Kalvningarna är på gång och det är jättespännande nu med alla nya semintjurar som vi använt. Det har kommit kalvar efter Mustik, Hugin, Emil, Testo och Imperator hittills. På tur är den första efter Alvaro. Chicagos kalvar börjar komma först i april.

Livdjursförsäljningen tuffar på bra. Jag har bara 5 osålda tjurar kvar och flera som frågat. Kvigor har jag dock ett överskott på. Hoppas någon tar kontakt och vill köpa en 10-15st. Så blir betesplaneringen lite enklare. Och så har jag ingen tjur som passar åt kviggruppen riktigt. Jag kunde ju seminera, men då jag inte behöver mera kvigor själv, så hade det nog varit enklast att sätta dem med tjur. Men jag försöker först att få dem sålda innan betessäsongen. De kommer att bjudas ut på Fabas nötförmedling, så kanske det lossnar då.


Om allt går som det ska så flyttar sista valpen till Sverige om drygt en vecka. Det kommer att vara roligt men sorgligt på samma gång. Då man säljer en bunt med 8 veckors valpar så är det nog enklare, men Orca har ju bott med oss nu och blivit en del av familjen. Jag har försökt hålla mig lite avtrubbad, men hur svårt är nu inte det med en gullig valp?

Ozkan är dock en valp helt i min smak. Hon är lugn och säker. Orca är mer full fart framåt. Orca är däremot barnens favorit. Nå, hoppas jag får ha min Ozkboll ifred.


Ja, och ute är det fortfarande vinter. Det gillas inte. Enda fördelen är att hundarna hålls rena. Annars är det usch och fy och blää.


Jag kämpar på med instagram. Ibland mer, ibland mindre. Precis som här på bloggen.


Inspirationen till arbetet är svårt att hålla igång med förkylning i kroppen. Men det bryr sig kalvningsfärdiga kossor inte om. Och tänk då 5-åringar inte ens dämpas av förkylningar, nej full fart bara. Suck.


Så förkylning, överenergisk unge och vinter, suck. Men glad och nöjd i alla fall. Nog har vi det bra i vår del av världen!


Finns det någon musik som botar förkylning? Vi kan ju försöka.



Av Cindi Groop - Fredag 8 jan 09:14

Oj vad trött jag var idag då jag förde Liam till Päivis. Hela mitt väsen längtade tillbaka under täcket. Fast jag sovit många timmar inatt, så räcker det ändå inte till den här tiden på året.


Nå, resten av hushållet är ute i arbete, så jag måste väl nog även jag dra på arbetskläderna.

Linn ger frukost åt kossorna och Krister och Lucas har åkt till Högåsen, ca 30km bort, för att riva resterna av en fallfärdig lada.

Jag och Linn ska sortera ut 4 tackor och transportera dem till sitt nya hem. Och så ska vi sortera ut två tackor som ska behandlas. Arbetshunden är ju på mammaledigt, men vi får väl se vad Nemo duger till idag.

Måste i alla fall börja med att koppla för hästsläpet och bygga fållor.


Jag har också avmaskat katterna idag. Tog en sån där pipett som man ska droppa i nackskinnet denna gång. Enklare än att försöka få piller eller pasta ner i magen på dem.


Och hur är det möjligt att huset är i fullständigt kaos igen? Städade jag inte just?

Jo, igår städade jag faktiskt arbetsbordet. Jag har haft stora högar med papper som ska arkiveras och sorteras och äntligen blev det gjort. Visst finns det ännu mappar att organisera, men pappren är i rätt mapp i alla fall.

Jag måste också skaffa nya mappar. Börjar bli så svårt att få dem stängda. Och nu har vi ju nytt år, så lämplig tid att börja i nya mappar.


Ja, Pavarotti har börjat gala! Jag var ut med hunden en tidig morgon och först regerade jag inte. Ja, tidig morgon, det har inte börjat snurra så fort i hjärnkontoret. Så han gol en lång stund innan det kom en reaktion från mig att HEJ! Pavarotti gal!


Jag tänker ju annars spara en valp åt mig själv nu. Hon heter Ozkan och är jättesöt. Men det går inte att få ett vettigt foto av henne. Hon ser helt störd ut. Jag måste ha en assistent som fotograferar då jag håller henne i famnen. Ännu har jag bara en massa suddiga bilder då hon inte kan stå still


Nu hoppas jag då att jag ska kunna träna henne att bli en duktig vallhund, kanske tävlingshund. Men jag får ju inse att jag inte har möjlighet att åka land och rike runt på träningar. Men tack och lov så finns det nu flera nya gårdar som man kan träna med inom ca 50km avstånd. Så det ska väl nog gå bra. Och så måste jag förstås ordna så att jag har en träningsfålla här hemma också så att det är enkelt att ta en grupp får att träna på.

De andra valparna kommer att få fina hem. Denna gång kommer jag att få exportera till Sverige. Det blir en ny upplevelse. Just nu håller vi på att utreda vilka papper som behövs för exporten. Troligen kommer Orca att behöva stanna här längre än 8 veckor som de andra, men det går ju bra då jag ändå spar en valp åt mig själp. En valp till går ju på samma gång.


Nej hör ni. Här blir inga tackor lastade.

Vad ska vi peppa upp oss med för musik idag då?


Av Cindi Groop - 30 december 2020 11:00

Jo, nu har vi kommit fram till bokstaven O i valpkullar.

O är kanske inte den lättaste att hitta fina namn på. Speciellt på flickorna.

Vi har Olle, Otto, Oreo och Olga. Men sen?


Har du förslag på flicknamn, gärna korta, får vara fantasifulla, så tar jag gärna emot.

       

Av Cindi Groop - 30 december 2020 07:34

Kikar bara in för att uppdatera lite om valparna.

De har nu flyttat ur valplådan och in i sin nya enrummare.

 

De har börjat äta valpfoder, nu två gånger per dag, men det kommer snabbt att utökas tills vi är uppe i 5 gånger per dag, vartefter att Yezz börjar mata dem allt mindre.

Nu leker de också friskt, så jag måste börja hitta på lite leksaker åt dem. Ett stort älgben ska de i alla fall få att gnaga på.


Och de är helt ljuvliga   


Just nu vill man bara spara hela bunten. Men jag vet ju nog att då vi har 8 stycken 8 veckor gamla valpar så är man ganska glad då de flyttar.


 


Men just nu njuter vi av världens sötaste små gullungar.


Av Cindi Groop - 17 december 2020 08:57

Nåja, nu är det lite lättare att skriva igen.


Det har hänt en hel del sedan sist, bl.a har jag klarat min semineringsexamen! Yeiii!!

I tisdags hade jag två kor i brunst och då min bedömare hade passligt att komma så sa jag att då kör vi! Antingen så klarar jag det, eller så måste vi prova igen senare.

 

Och det behövdes faktiskt två kor. Den första lyckades jag inte med. Men till mitt försvar så var det en gammal stor ko som var svår att seminera. Så seminören fick seminera henne färdig.

Men med den andra kon så kändes det direkt helt annorlunda och jag klarade av att seminera den rätt. Godkänd!


Nå, det betyder ju då inte att jag får börja seminera själv. Först måste jag klara teoridelen. Den bokades då till 5.1 Suck. Förstås är det jul och ingenting händer. Och om jag klara teoridelen så är det examen först 18.1

Och då är ju vinterns semineringsperiod passligt över.


Så det blev inte riktigt som jag planerade, att jag skulle seminera allt själv nu i december - januari, för att få ett eget betyg över hur bra jag lyckats. Men jag får ta nya tag i slutet av maj.

Men då har jag ju mina fina importtjurar. Då är det större press på att jag faktiskt lyckas. Men den dagen den sorgen.


Idag har jag två kvigor som ska semineras, så jag har ringt till seminbeställningen som vanligt och seminören kommer mellan kl 14-16.

Jag kommer ju nog att utnyttja tillfället och seminera själv under övervakning. Det får jag alltså fortsätta med, men jag har inte befogenhet att sätta in semineringen till djurregistret. Byråkrati ni vet.......


Nåja, det pågår ju annat också. Fast minnet kanske sviker en del nu då jag inte bloggat på ett tag.


Jo, ni vet jag tackar ju gärna ja, både till det ena och det andra. Jag tänker lite att man ångrar ofta inte sånt man gjort, men kanske sånt man inte vågade göra. Så jag tackar ja och ser vad som händer helt enkelt. 

Inte alltid så kloka beslut, men, what the heck.


Så då pandemin började på i våras, så tog jag beslutet att nu reser vi ingenstans. Vi har rest kors och tvärs tidigare, nu tar vi paus i åtminstone ett år, eller så länge det krävs helt enkelt. Bra för miljön, plånboken och hälsan helt klart. Det var ett ganska lätt beslut.


Nå, då på våren hade vi ett möte med simmentalföreningen där jag fick frågan om jag kunde ställa upp som representant för finsk simmental i de nordiska avelsrådets möte, för alla biffraser, i Danmark i höst. Ordföranden skulle annars ha varit den som åkt, men då hennes engelska inte är så stark, så undrade hon om jag kunde åka till Danmark istället.

Det här var alltså tidsmässigt ungefär samtidigt som jag precis tagit beslutet att inte lämna gården, i princip, innan pandemin är över.

Vad tror ni jag svarde?

Jepp, jovisst kan jag åka till Danmark. Det blir kul!

Öhhhhh, hallå dingdong!

 


Nå, det bestämdes att jag skulle åka. Sen hörde jag ingenting på lång tid och vi funderade att jag kanske blivit utbytt. Men mötet hade bara blivit framflyttat till januari 2021. Och nu, tack och lov, kom beskedet att vi kommer att ha mötet via datorn. Ahh, så skönt.

Eller förstås hade det varit roligt att åka till Danmark, men i dessa tider så känns det betydligt bättre att få sitta hemma i soffan och delta på distans.


Så jag ska få delta i ett möte om avelsutveckling och samarbete i Norden. Häftigt!

Vi får återkomma till ämnet senare.


Ja valparna också. Det växer och blir stora. Nu börjar ögonen glisa litet. Just nu är det jättekul med valpar. Yezz sköter ju dem helt ännu. Jag bara sitter och pussar på små sötnosar. Nästa vecka börjar matning och skitstädning, så då kanske jag är av annan åsikt igen. Men just nu njuter vi av valparna.

       



Av Cindi Groop - 9 december 2020 10:41

Ja förlåt, jag lämnade er med en cliffhanger senast.


De som följer Räfbackens ranch på facebook så har ju sett att valparna har anlänt, men nu hinner jag också hit.


Valpningen var ju lite av en känslornas berg-och dalbana. Hon åt inget på fredag och sent på kvällen började hon flåsa. Ett-tiden lugnade hon ner sig lite så då gick jag och la mig. Checade läget med jämna mellanrum, men bara flåsande och en sorgsen blick. Hon sökte mitt stöd, så de blev en hel del kram och pepp. Duktig gumman!

Nå, tiden gick och då det blev lördag kväll och inget hänt så blev jag lite orolig. Läser i boken att första stadiet tar 4-12 timmar, men ibland upp till 36 timmar.

Då det gått 24 timmar så börjar det ju nog bli lite olustigt.

Men just då jag börjar fundera på att ringa dejourerande veterinär så märker jag att hennes beteende ändras. Hon krafsar och biter sönder tidningarna jag bäddat med och så börjar hon få tydliga värkar.


Och så äntligen kommer första flickan.

 

Yezz forsätter krafsa och kämpa, så jag tar hand om valpen. Torkar torr och lägger i en filt under värmelampan.

Så går kvällen. Först kommer 5 flickor och jag börjar undra om han inte alls kan göra pojkar den där Sune. Men så svänger det och till sist kommer 3 pojkar. 8 valpar!

Oj söta öde. 

Yezz är jätteduktig och valparna verkar mätta och nöjda. Nu gäller det att se till att Yezz får tillräckligt med mat så att hon har mjölk åt alla.

 

Jag lovade att aldrig mer gå igenom något dylikt. Ojoj, tänk om något gått fel och Yezz hade dött. Nä, det gick ju hur bra som helst, men spännande var det.

     



Av Cindi Groop - 4 december 2020 11:58

Idag har jag flyttat in de sista av vårens tjurar. Det gick riktigt smidigt faktiskt. Jag öppnade bara grindarna så fick de springa in genom nästa dörr, och så fast med dörren bakom. 

Det är så kul då hanteringen löper smärtfritt.

Jag har fått mera medicin åt en ko som varit flera veckor nu i sjukbox, men ännu inte riktigt repat sig. Men då jag ställde till och skulle sätta fast henne så tyckte jag att hon rörde sig så pass mycket bättre nu, så jag ändrade min plan. Kanske återhämtningen bara får ta sin tid. Hon har gått ner en del i vikt, men nu är nog aptiten som den ska, så jag tror att hon kommer att repa sig.

Igår hade vi veterinärgrasnkning för Naseva. Ett landsomfattande, frivilligt, hälsovårdsprogram.

Hon gick igenom årets behandlingar, kalvningar och slaktresultat och kunde konstatera att allt var i skick och att medicinbokföringen var i skick.

Dock tycker jag att det är lite svårt att dokumentera i programmet vilka behandlingar man gett år djuren.

Vi måste fylla i rätt kod för vilken sjukdom som behandlas, vilken medicin djuret fått, antal dagar behandlingen pågår och vilka doser samt karenstid för slakt.

Det är ju lite olika på veterinärerna vilken information man får om behandlingen. Vissa ger skriftligt exakt allting så det bara är att skriva av koder och mediciner då man registrerar medan andra bara ger en bunt med medicin och ger muntliga instruktioner. Det gäller att minnas vad man gav sen då man någon gång sitter vid datorn och ska lägga in uppgifterna.

Jag brukar själv anteckna i kalendern då jag behandlat, men det blir alltid lite huvudbry då det ska registreras. 


Nåja, men på något sätt går också det.


Det lär vara jul snart. Vi har faktiskt avbytare hela nästa vecka. Kanske jag hinner julstäda i år? Nja, vi ska ju få valpar också nästa vecka. Man måste ju prioritera. Så jag kallar nästa veckas ledighet för valpledigt. Så då får jag förhoppningsvis sitta med helt gott samvete i valplådan och bara mysa med de små och dofta på små valpmagar. Spännande!

Får de om Sune lyckades producera någon korthårig brun tik åt mig. Stackars Yezz tycker att det är rätt jobbigt nu.


Jag borde också beställa tid till frissan. Börjar snart se ut som den hippie jag är.

Jag har skippat några besök till frissan i år. Ja menar vi sitter här för oss själva och pandemin rasar utanför. Kanske hårklippning inte står så högt på prioriteringslistan. Jag har visserligen klippt lite själv då luggen hängt framför ögonen, men resten är värre. Jag har ju för det mesta en stickad mössa nerdragen över hela huvudet i alla fall.

 



Well, jag måste ändå börja söka mig till centrum snart. Jag har ärende till flera butiker. Munskyddet på förstås.

Och så måste jag väl ta hem pojken från Päivis. Vet inte om jag vill. Han har varit ett riktigt yrväder på sistone. Med ett brett leende river han huset och driver sin gamla mor till vansinne.

Det är bra om de är livliga sägs det. Jojo, men det är lite jobbigt ibland måste jag medge. En arbetsdag med djuren är mycket lättare än en dag med en 5-åring. Högre lön åt dagispersonal!

Stekt fläsk blir det till middag ikväll. Inte min favorit, men ibland måste man ju försöka vara en god hustru   

 






Av Cindi Groop - 19 oktober 2020 06:20

Nu ska jag dela en liten film, som Österbottens fårandelslag har gjort, på hur vallhundar kan anvöndas i arbetet, I filmen syns Josefin och hunden Affe i jobb på deras gård i Pjelax.

Affe är då från förra kullen och helbror med Nemo.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se