Ja, efter värmebölja och torka hör vi nu hur regnet smattrar mot plåttaket. Perfekt timing efter första skörden. 

Första skörden blev sen i år pga en väldigt kylig vår, men då det svängde så svängde det ordentligt och vi fick riktigt hett. Men tack och lov blev skörden rätt bra faktiskt, med goda värden på gräset. Första vallskörden ger vi åt de växande djuren, så att vi får en bra skörd då är väldigt viktigt för att alls ha en chans till goda tillväxter på djuren. Och att vi nu får regn på de skördade åkrarna betyder att gräset sätter igång igen och vi har chans att få tillräckligt med gräs åt kossorna också. En regnig dag räcker förstås inte, men det är en bra början. 

Det kan bli bekymmer med att få halm i höst, för spannmålstillväxten har nog varit lidande den senaste månaden. Säden går i ax nu, men med väldigt kort strå. Så nu växer den inte mycket på längden mera. Men regnet är nog bra för spannmålen också, så de orkar mata något i kärnorna.

Semineringen räknar jag med att den börjar vara på slutrakan. Jag har hittat de flesta brunsterna och tycker i nuläget att det lyckats rätt bra. Dock har ju inte 3 veckor gått ännu så jag sett om de alla går om, men det har i stort sätt kännts bra. Några har jag missat pga att jag haft annat jobb som gått före, men då jag seminerar själv så har jag ju kunnat anpassa tiderna efter min tidtabell, så de flesta har jag prickat rätt, tror jag. 

Det är ju lite så med oss bönder att på våren, då allt förbereds, då är vi optimistiska. I år kommer vi att få en bra skörd och i år kommer mina avelsplaner att gå i lås. Sen kommer ju verkligheten emot som en våt trasa i ansiktet och vi får inse, ännu en gång, att det inte kanske blev riktigt som vi hade hoppats, men ännu är vi optimistiska.

Förra årets semineringar lyckades väl sådär. Det var flera som jag trodde jag hade lyckats seminera, men som visade sig ha blivit dräktiga efteråt med tjuren. Visserligen är det huvudsaken att det kom en kalv, men jag hade ju kunnat vara bättre. Nå, får hoppas att jag är bättre i år.

35 kalvningar har gett 35 kalvar i vår. Gott så. Men det beror på ett tvillingpar och en dödfödd.

Det var Zumba som fick en kalv som kom med bakbenen först och med facit i hand så väntade jag för länge innan jag hjälpte till. Jag såg att hon hade kalvning på gång, men det är en erfaren ko så jag trodde hon skulle fixa det själv. Men då bakfötterna kom först så blev vinkeln fel och tryckte uppåt istället för utåt och hon fick inte ut den. Då jag äntligen gick för att hjälpa så gick det enkelt att svänga fötterna och då kom den rätt lätt ut, men det var för sent. En Worldwidekalv. Dumma mig.

I övrigt så tycker jag att vi år har haft lägre födelsevikter på kalvarna än andra år. Tjuren Ingmar PP från Bayern Genetic har gett små kalvar, runt 40kg på både tjur- och kokalvar. Amadeus PP har gett lite tyngre kalvar, men de har fötts utan problem. Primus PP fick vi bara en tjur efter, så den ska jag inte bedöma desto mera, fin kalv. 

De egna ungtjurarna efter Imperator, Emil och Chicago har också lyckats bra. Det ska bli spännande att se i höst hur de lyckas med tillväxten.

I år har jag då använt en massa semintjurar: Erebor, Testo, Hospice Tomar, Grinaltas Sensation, Lord Ursus, Benedict, Unicorn och Chaplin. Och nu ska ungtjurarna ta vid. En ny efter Chicago är redan i tjänst och så har jag en efter Hiking och en efter Moonlight som ska få komma ut denna vecka.

Dock har det trasslat till sig lite med tjurförsäljningen, så två ombud har lyckats sälja samma tjur vidare från oss. Idag ska de väl diskutera vem av dem som bokade tjuren först, men istället har jag bjudit ut Chicagosonen som kompensation till den som förlorar, men den är lite dyrare, så får se då om de vill ha den. Nåja, lite dramatik är ju kul. 

Icon på bete i sommar med sina flickor.

Men ifall Icon också flyttar, så måste jag planera om mina grupper igen. Så då kan jag inte köra ut kossorna till det bete jag har planerat åt dem. Hoppas de beslutar sig snabbt, så jag vet hur jag ska göra. 

I fredags tog vi nya M. Bovisprov på kalvarna. Det gick riktigt bra och idag måste jag få dem postade till laboratoriet. de har fått stå i kylrummet över helgen. Jag har också skickat in alla vårfödda kalvars gen-test, så det blir spännande att så småningom få de resultaten.

Ja, förra veckan blev jag intervjuad, på finska, av den finska ko-tidningen Nauta. Det blir väl publicerat i höst någon gång. Jag var nervös hur det skulle flyta på med finska, men tjejen som kom var jättetrevlig, och vi förstod nog varandra rätt bra, tror jag. Jag ska få läsa igenom texten innan den publiceras ifall det är något vi missförstått oss emellan. Det handlade då om avel, med focus på gen-testning.

Nästa veckas onsdag börjar vår 8 dagar långa sommarsemester, så tills dess vill jag ha alla djurgrupper ute på rätt ställen. Liam och jag ska iväg på en Sverigeresa igen. Denna gång till High Chaparral och Vimmerby. Det ska bli kul. 

Jo, igår var jag äntligen iväg med unghunden på vallningsträning. Och gud vad jag hunnit bli rostig! Hur kan man bara glömma allt. Först var det bara kaos, men så småningom så infann sig nog ett visst hopp om att Ozkan nog också kanske kan bli till något. OM vi tränar! Men jag har ju inga träningsfår hemma. Jag borde absolut få tag på en liten grupp unga får i slutet av juli. Vi behöver träna. En riktig spark i baken är vad jag behöver. Jag behöver prioritera detta nu om det alls ska bli till något. Och jag måste bygga en träningsfålla, jag har funderat tillräckligt på det nu under många år. Bara bygg en!

Stödansökningskarusellen i år var , om möjligt, än mer frustrerande än förr. Nya regler, mera kaos. Jisses vad jag var arg och frustrerad. Men ansökan blev inlämnad i tid. Visserligen krävs ännu lite justeringar, men i det stora är ansökan klar. Och jag ansökte om nya 5-åriga avtal på våra naturbeten. Jag visste inte ifall jag skulle klara av det, men det gick till sist. Kan hända att det var dumt, snart kommer väl nog inspektörerna i flock och ska granska våra områden. Så får jag bli uppgiven igen då. Men nu är vi bundna av avtalet i 5 år framåt.

Så fåren får bli kvar, och jag behöver en fungerande vallhund. Så jag måste träna. Eller jag vill ju träna, det är bara det att allt annat skit tar så mycket tid att jag inte hinner med det jag vill. Det känns nog också som om jag inte skulle ha tid att ta ledigt i mitten av juli. Men man måste också ha tid för återhämtning, men jag skulle inte riktigt ha tid......

Jag har faktiskt lyckats låta bli att köpa hem en massa nya plantor i år. Några amplar med sommarblommor, men det är allt. I trädgårdslandet växer kronärtskockor, majs, bönor ärter, lök, squash och tomat. Svarta löss frodas på kronärtskockorna, så blir det alltid under torra år. Jag hatar de j-vlarna! Jag har sprutat vatten på dem med slang, men de kryper ju bara upp igen till nästa dag, men lite motstånd måste jag ju ge dem i alla fall.

Nåja, länge sen sist, så nu kom allt på en och samma gång. Jag ska försöka skriva kortare och oftare, men jag lovar inget   

Lite moll musik så här i regnet

Sjukledigheten fortsätter för Liam, nu med sjuk hals. Så jag får försöka göra något vettigt av dagarna. På måndag får vi semester, så jag har ju nog en hel del jag hade tänkt ha klart innan det, men så är det med sjuka barn. Bara att gilla läget.

Idag vaknade vi till -17 grader, så jag kan ju inte säga att jag är så besviken över att behöva hållas inomhus största delen av dagen. Vackert,men hu så kallt.

Jag har ju nog saker som behöver göras inomhus också. Jag brukar ju skylla på att jag inte har tid för städning och att reparera söndriga kläder och sånt, men nej, tidsbrist var inte orsaken till att det inte blir gjort......

Inom mig pågår ständigt en inre kamp om att skaffa mer djur eller låta bli. Vi har ju bara en katt kvar, och jag har tänkt att efter henne så tar vi inte mera katter. Visst är de härliga och söta och helt underbara, men att springa och släppa ut och släppa in nätterna igenom kan jag nog vara utan. Dessutom tappar de ju minst lika mycket päls som hundarna. Får se då om jag klarar av att säga nej, då bilder på kattungar dyker upp. Plötsligt så ser man ju bara "DEN" som man bara måste ha. 

Men en katt är ju minsta problemet. Hästar är ju ett betydligt större problem. Åhhh, vad det är svårt. Helt ljuvliga ponnier och stora hästar ramlar framför mig hela tiden. Det är bara att knipa ihop ögonen och försöka att inte se dem. VI BEHÖVER INTE MERA HÄSTAR!!!!!!!

Hmmmm.....

Och så var det ju det här med hundar. Världens bästa Yezz fyller 10 år i april. Kan ni förstå?

Hon är ju min absolut bästa arbetshund och henne litar jag fullt på då djur ska flyttas. Men visst märks åldern på henne. Varje år är nog ett bonus med henne som arbetshund numera. Linns Nemo vallar nog också gärna, men han och jag synkar inte. Nix, han är Linns hund.

Och så har vi lillan då. Ozkan. Stackars lilla Åsk har inte fått den uppmärksamhet som hon skulle ha behövt. Hon är en kul typ, men allt för vek för att kunna litas på i tuffa situationer. 

En vis hundtränare sa en gång att livet är för kort för att kasta bort på dåliga vallhundar. Och så sant så. Visst kan jag sätta mer tid på Åskan, men visst vet jag att hon inte har vad som krävs.

Så vad betyder det?

Borde jag skaffa en ny hund?

Ja, förstås, så småningom.

Men så kommer då dessa underbara annonser som jag har så svårt att värja mig från.

Skit också. Vill ha!

Men nej, jag måste behärska mig. Mycket vettigare är att ta en lite skolad hund, som jag kan se om det är typen som passar mig. Jo, jag älskar valptiden och jag tycker om att skola dem själv, men jag tränar för lite nu för att det ska funka. Så nästa år,kanske, en halvskolad hund. 

Vad ska den kunna då? 

Nå jag vill att den ska ha fin utgång i hämtet. Jag vill att den ska ha ett bra stopp. Den får gärna förstå visselsignaler, för det är min svagaste punkt. Sen ska den aldrig släppa kontakten med djuren då vi jobbar. Jobbet går först, oberoende av störningsmoment. Finliret kan jag nöta på själv, bara hunden är intresserad, det är egentligen vallningsdrivet som är viktigast. Sen måste den ha en off knapp. Alltså då jag säger, tack, så ska den släppa djuren och slappna av. Min gamla hund Wilma saknade denna knapp och guuud vad jobbig hon var.

Nå, en ny hund behöver vi så småningom, men det betyder ju också att då har vi plötsligt 4 hundar. Det är kanske onödigt mycket. Visst de brukar ju trilla av pinn också så småningom, men i några år har vi i alla fall 4. Låter jobbigt.

Visst vi turas ju om, Linn har dem ibland, så det funkar ju rätt bra, men ändå. 3 hundar i koppel på promenad räcker nog bra. 

Och sen har vi fåren då. Jag berättade ju redan att i år har vi lite mellanår. Bara drygt 30 tackor som ska sköta skärgårdsbetena i sommar, men rätt många av dem börjar vara till åren, så det blir nog att mönstra ut i höst. Och då behöver vi ny bagge. Och dorper ska det vara. Det är klart. Ingen annan ras intresserar mig längre.

Jo, jag skulle gärna ha några skinn av gotlandsfår, men jisses, man kan ju köpa bara skinnen, man behöver ju inte föda upp dem själv! Eller så köper man en bunt gotlandslamm på våren och slaktar dem på hösten. Förstås ett alternativ till att köpa ny bagge   Men var får man tag på ett gäng avvanda gotlandslamm?

Eller borde jag köpa några dräktiga gotlandstackor nu? Nä, det blev fel. Inga gotlandstackor. Lamm sa jag!

Suck. Snurrar det så här i era hjärnor också?

En sak är säker. På ko sidan är det fullt! Jag kommer inte att köpa nya avelsdjur där. Punkt! Det var enkelt. För jag har ju så mycket nytt och spännande där. Min hjärna snurrar redan fram och tillbaka så mycket över hur jag ska kombinera semintjurarna med mina nya linjer. 

En sak ni kunde hjälpa mig med är hur jag ska tänka med mina ET (embryo) kvigor. Vi har ju bl.a två helt nya importerade släkten. Den ena från Nord-Amerika. Ska jag sätta Nord-Amerikanskt på henne, Sensation, eller ska jag sätta europeiskt för att få upp kroppsvolymen litet, Tomar? Viktigast att hon får en levande kalv förstås, men båda borde passa åt kvigor. Dåligt med kalvningsresultat tillgängligt efter dessa två tjurar, så borde jag börja med någon riktigt säker kvigtjur? Fast jag har inte så många sådana. Då borde jag skaffa ytterligare semindoser, kanske Spartacus eller Testo. Hmmhmmm. Fler doser behöver jag ju absolut inte. Dessutom vill jag ju egentligen fortsätta med något exotiskt åt henne, så att hennes kalv har helt ny genetik också. Sensation? Den har jag bara 5 doser av. Hmmmmm, men då känner jag så dåligt till stamtavlorna på dessa nya. Tänk om hon har någon gemensam nämnare bak i stamtavlan med Sensation. Hennes morfarsfar heter Grinaltas HP Ultra. Och Sensation är Grinaltas. Men det betyder ju inte att de behöver vara släkt. Jag känner ju inte till hur stor gård Grinaltas är. Ok, borde jag djupdyka här lite och försöka hitta mer stamtavlor innan jag kombinerar dessa?

Åhh suck. Fast det är ju det här som är så intressant med avel. Hur kombinera med vad, för att få en så bra avkomma som möjligt.

Den andra Et kvigan har tjeckiskt/ brittiskt/ danskt i generna. Faktiskt så hittade jag Tiger Gallant i henne också. Tiger är hennes morfarsfar. Så då passar inte Tomar. Står och väljer mellan Sensation eller Chaplin åt henne. Ifall jag sätter Sensation åt den andra så sätter jag Chaplin åt denna. Vill ändå hålla dem med olika linjer för att eventuellt kunna kombinera avkommorna. 

Oj, vad det snurrar av simmentalsläkten nu.

Av de höstkalvande så är det dock en kviga som nu visat ny brunst, efter att först blivit seminerad och sedan haft två chanser med tjur. Så hon får gå till slakt. Pappa Hugin, morfar Evolution. Fast denna gång är jag egentligen inte så ledsen över det. Alltså hon har bra förväntat avelsvärde, via pappa Hugin, men hon ser inte riktigt ut som jag vill ha dem. Lite för klen. Så jag har redan tidigare funderat att hon inte kommer att bli långlivad här, men jag tänkte i alla fall testa henne med en kalv. Men nu blir det inte så. Och lika bra. Alltså hon har inget fel, men hon är inte bland de bästa. Så bort med henne. Min uppgift är ju att försöka göra varje generation lite bättre. Då ska man inte avla på sånt som inte är tipptopp. Tufft kanske, men så är det.

Jaja, var det tvätten jag sa att jag skulle ta itu med denna sjuklingsdag? Och så hamnade jag här igen. Tänka sig.

Jahapp, som boende här i vildmarken där vargflockar stryker runt knutarna, så fick vi mitt i allt ett strömavbrott igen. Förstås då jag skrivit ett långt inlägg och inte hunnit spara.

Nåja, det var ett ganska negativt inlägg om lantbruksbyråkrati, så lika bra det försvann i cyberrymden. 

Nu har jag ätit en god avocadosmörgås, solen skiner och livet känns lite lättare igen. Dessutom ska jag få träna lite vallning med en god vän på eftermiddagen och så kommer en fårköpare senare idag, så jag är rätt så förväntansfull för tillfället. 

Jag var igår och körde en stunds vallning med Ozkan.

Hmmm, hon är lite osäker. Man märker liksom att hon tycker att det är väldigt kul att få gå med fåren, men då matte säger något som hon är osäker på vad det betyder, så bryter hon kontakten till fåren. Inte bra.

Men jag tänkte ge det en chans. Bara låta henne gå med mig och fåren och enbart få uppmuntran. Kanske väcker det vallhunden inom henne till liv.

Å swosh, dit for en månad till.

Allt möjligt och omöjligt på gång. 

Just nu är vi förkylda, som i dessa corona-tider innebär en hel del begränsningar. Liam är hemma ur Päivis, och vi kan inte röra uss ute bland folk. Lucas har flyttat till egen lägenhet under helgen för att undvika oss så gott det går.

Kalvningarna är på gång och det är jättespännande nu med alla nya semintjurar som vi använt. Det har kommit kalvar efter Mustik, Hugin, Emil, Testo och Imperator hittills. På tur är den första efter Alvaro. Chicagos kalvar börjar komma först i april.

Livdjursförsäljningen tuffar på bra. Jag har bara 5 osålda tjurar kvar och flera som frågat. Kvigor har jag dock ett överskott på. Hoppas någon tar kontakt och vill köpa en 10-15st. Så blir betesplaneringen lite enklare. Och så har jag ingen tjur som passar åt kviggruppen riktigt. Jag kunde ju seminera, men då jag inte behöver mera kvigor själv, så hade det nog varit enklast att sätta dem med tjur. Men jag försöker först att få dem sålda innan betessäsongen. De kommer att bjudas ut på Fabas nötförmedling, så kanske det lossnar då.

Om allt går som det ska så flyttar sista valpen till Sverige om drygt en vecka. Det kommer att vara roligt men sorgligt på samma gång. Då man säljer en bunt med 8 veckors valpar så är det nog enklare, men Orca har ju bott med oss nu och blivit en del av familjen. Jag har försökt hålla mig lite avtrubbad, men hur svårt är nu inte det med en gullig valp?

Ozkan är dock en valp helt i min smak. Hon är lugn och säker. Orca är mer full fart framåt. Orca är däremot barnens favorit. Nå, hoppas jag får ha min Ozkboll ifred.

Ja, och ute är det fortfarande vinter. Det gillas inte. Enda fördelen är att hundarna hålls rena. Annars är det usch och fy och blää.

Jag kämpar på med instagram. Ibland mer, ibland mindre. Precis som här på bloggen.

Inspirationen till arbetet är svårt att hålla igång med förkylning i kroppen. Men det bryr sig kalvningsfärdiga kossor inte om. Och tänk då 5-åringar inte ens dämpas av förkylningar, nej full fart bara. Suck.

Så förkylning, överenergisk unge och vinter, suck. Men glad och nöjd i alla fall. Nog har vi det bra i vår del av världen!

Finns det någon musik som botar förkylning? Vi kan ju försöka.

Oj vad trött jag var idag då jag förde Liam till Päivis. Hela mitt väsen längtade tillbaka under täcket. Fast jag sovit många timmar inatt, så räcker det ändå inte till den här tiden på året.

Nå, resten av hushållet är ute i arbete, så jag måste väl nog även jag dra på arbetskläderna.

Linn ger frukost åt kossorna och Krister och Lucas har åkt till Högåsen, ca 30km bort, för att riva resterna av en fallfärdig lada.

Jag och Linn ska sortera ut 4 tackor och transportera dem till sitt nya hem. Och så ska vi sortera ut två tackor som ska behandlas. Arbetshunden är ju på mammaledigt, men vi får väl se vad Nemo duger till idag.

Måste i alla fall börja med att koppla för hästsläpet och bygga fållor.

Jag har också avmaskat katterna idag. Tog en sån där pipett som man ska droppa i nackskinnet denna gång. Enklare än att försöka få piller eller pasta ner i magen på dem.

Och hur är det möjligt att huset är i fullständigt kaos igen? Städade jag inte just?

Jo, igår städade jag faktiskt arbetsbordet. Jag har haft stora högar med papper som ska arkiveras och sorteras och äntligen blev det gjort. Visst finns det ännu mappar att organisera, men pappren är i rätt mapp i alla fall.

Jag måste också skaffa nya mappar. Börjar bli så svårt att få dem stängda. Och nu har vi ju nytt år, så lämplig tid att börja i nya mappar.

Ja, Pavarotti har börjat gala! Jag var ut med hunden en tidig morgon och först regerade jag inte. Ja, tidig morgon, det har inte börjat snurra så fort i hjärnkontoret. Så han gol en lång stund innan det kom en reaktion från mig att HEJ! Pavarotti gal!

Jag tänker ju annars spara en valp åt mig själv nu. Hon heter Ozkan och är jättesöt. Men det går inte att få ett vettigt foto av henne. Hon ser helt störd ut. Jag måste ha en assistent som fotograferar då jag håller henne i famnen. Ännu har jag bara en massa suddiga bilder då hon inte kan stå still

Nu hoppas jag då att jag ska kunna träna henne att bli en duktig vallhund, kanske tävlingshund. Men jag får ju inse att jag inte har möjlighet att åka land och rike runt på träningar. Men tack och lov så finns det nu flera nya gårdar som man kan träna med inom ca 50km avstånd. Så det ska väl nog gå bra. Och så måste jag förstås ordna så att jag har en träningsfålla här hemma också så att det är enkelt att ta en grupp får att träna på.

De andra valparna kommer att få fina hem. Denna gång kommer jag att få exportera till Sverige. Det blir en ny upplevelse. Just nu håller vi på att utreda vilka papper som behövs för exporten. Troligen kommer Orca att behöva stanna här längre än 8 veckor som de andra, men det går ju bra då jag ändå spar en valp åt mig själp. En valp till går ju på samma gång.

Nej hör ni. Här blir inga tackor lastade.

Vad ska vi peppa upp oss med för musik idag då?

Jo, nu har vi kommit fram till bokstaven O i valpkullar.

O är kanske inte den lättaste att hitta fina namn på. Speciellt på flickorna.

Vi har Olle, Otto, Oreo och Olga. Men sen?

Har du förslag på flicknamn, gärna korta, får vara fantasifulla, så tar jag gärna emot.

Kikar bara in för att uppdatera lite om valparna.

De har nu flyttat ur valplådan och in i sin nya enrummare.

De har börjat äta valpfoder, nu två gånger per dag, men det kommer snabbt att utökas tills vi är uppe i 5 gånger per dag, vartefter att Yezz börjar mata dem allt mindre.

Nu leker de också friskt, så jag måste börja hitta på lite leksaker åt dem. Ett stort älgben ska de i alla fall få att gnaga på.

Och de är helt ljuvliga   

Just nu vill man bara spara hela bunten. Men jag vet ju nog att då vi har 8 stycken 8 veckor gamla valpar så är man ganska glad då de flyttar.

Men just nu njuter vi av världens sötaste små gullungar.

Nåja, nu är det lite lättare att skriva igen.

Det har hänt en hel del sedan sist, bl.a har jag klarat min semineringsexamen! Yeiii!!

I tisdags hade jag två kor i brunst och då min bedömare hade passligt att komma så sa jag att då kör vi! Antingen så klarar jag det, eller så måste vi prova igen senare.

Och det behövdes faktiskt två kor. Den första lyckades jag inte med. Men till mitt försvar så var det en gammal stor ko som var svår att seminera. Så seminören fick seminera henne färdig.

Men med den andra kon så kändes det direkt helt annorlunda och jag klarade av att seminera den rätt. Godkänd!

Nå, det betyder ju då inte att jag får börja seminera själv. Först måste jag klara teoridelen. Den bokades då till 5.1 Suck. Förstås är det jul och ingenting händer. Och om jag klara teoridelen så är det examen först 18.1

Och då är ju vinterns semineringsperiod passligt över.

Så det blev inte riktigt som jag planerade, att jag skulle seminera allt själv nu i december - januari, för att få ett eget betyg över hur bra jag lyckats. Men jag får ta nya tag i slutet av maj.

Men då har jag ju mina fina importtjurar. Då är det större press på att jag faktiskt lyckas. Men den dagen den sorgen.

Idag har jag två kvigor som ska semineras, så jag har ringt till seminbeställningen som vanligt och seminören kommer mellan kl 14-16.

Jag kommer ju nog att utnyttja tillfället och seminera själv under övervakning. Det får jag alltså fortsätta med, men jag har inte befogenhet att sätta in semineringen till djurregistret. Byråkrati ni vet.......

Nåja, det pågår ju annat också. Fast minnet kanske sviker en del nu då jag inte bloggat på ett tag.

Jo, ni vet jag tackar ju gärna ja, både till det ena och det andra. Jag tänker lite att man ångrar ofta inte sånt man gjort, men kanske sånt man inte vågade göra. Så jag tackar ja och ser vad som händer helt enkelt. 

Inte alltid så kloka beslut, men, what the heck.

Så då pandemin började på i våras, så tog jag beslutet att nu reser vi ingenstans. Vi har rest kors och tvärs tidigare, nu tar vi paus i åtminstone ett år, eller så länge det krävs helt enkelt. Bra för miljön, plånboken och hälsan helt klart. Det var ett ganska lätt beslut.

Nå, då på våren hade vi ett möte med simmentalföreningen där jag fick frågan om jag kunde ställa upp som representant för finsk simmental i de nordiska avelsrådets möte, för alla biffraser, i Danmark i höst. Ordföranden skulle annars ha varit den som åkt, men då hennes engelska inte är så stark, så undrade hon om jag kunde åka till Danmark istället.

Det här var alltså tidsmässigt ungefär samtidigt som jag precis tagit beslutet att inte lämna gården, i princip, innan pandemin är över.

Vad tror ni jag svarde?

Jepp, jovisst kan jag åka till Danmark. Det blir kul!

Öhhhhh, hallå dingdong!

Nå, det bestämdes att jag skulle åka. Sen hörde jag ingenting på lång tid och vi funderade att jag kanske blivit utbytt. Men mötet hade bara blivit framflyttat till januari 2021. Och nu, tack och lov, kom beskedet att vi kommer att ha mötet via datorn. Ahh, så skönt.

Eller förstås hade det varit roligt att åka till Danmark, men i dessa tider så känns det betydligt bättre att få sitta hemma i soffan och delta på distans.

Så jag ska få delta i ett möte om avelsutveckling och samarbete i Norden. Häftigt!

Vi får återkomma till ämnet senare.

Ja valparna också. Det växer och blir stora. Nu börjar ögonen glisa litet. Just nu är det jättekul med valpar. Yezz sköter ju dem helt ännu. Jag bara sitter och pussar på små sötnosar. Nästa vecka börjar matning och skitstädning, så då kanske jag är av annan åsikt igen. Men just nu njuter vi av valparna.