Alla inlägg under november 2014

Av Cindi Groop - 25 november 2014 17:01

Kokar makaroner och malet kött. Blir enkelt men gott idag.


Imorgon ska jag iväg till Vanda på svenska lantbruksproducenters fullmäktigemöte. Blir uppstigning 3.45 om jag ska hinna med tåget.  Aktuellast just nu är landsbygdsverkets hot om att skjuta upp stödbetlaningarna för nästa år. Kommer troligen att höras många upprörda röster. Som vanligt är vi så gott som maktlösa inför myndigheternas beslut. Känns surt att vara längst ner på näringskedjan.


På gården är det lite mellandagar just nu. Endast en kalvning återstår och alla som ska till slakt i år har åkt, köttet levererat. Nu återstår avelsplaneringen inför semineringarna som börjar i december.

Sista avelsvärdeskörningen från Faba sker denna vecka. Återkommer om årets resultat vid ett annat tillfälle.


Nej, nu måste jag återgå till middagen.


Ha det bra.

Av Cindi Groop - 19 november 2014 20:36

Ja jisses. Sitter på världens tråkigaste möte. Jag hade så sett fram emot en föreläsning om lönsamheten inom jordbruket men föreläsaren lever nog i en egen värld. Oj tänk om jag stannat hemma istället.


Hur ska vi få honom att sluta?



Av Cindi Groop - 17 november 2014 21:12

Idag har jag varit på möte hela dagen, nämligen på förbundsfullmäktige för Österbottens svenska producentförbund.


Många intressanta diskussioner, många frågor, inte så många svar.


Vi fick dock uppmaning att komma med och demonstrera nästa veckas tisdag utanför landsbygdsverket Mavi i Seinäjoki nästa veckas tisdag med anledning av att de hotar med att skjuta upp största delen av jordbruksstöden för 2015 till år 2016 pga av att de inte hinner göra allt färdigt i tid. Vilken annan arbetsgrupp skulle gå med på att lönen skjuts upp på obestämd framtid? Låter som något från någon gammal öststat.

Så alla som vill ha stöden utbetalde som sig bör under 2015 bör infinna sig till demonstration och visa myndigheterna att detta går vi inte med på. Vi kan inte överlåta allt till intresseorganisationerna utan ibland måste bönderna själva våga och orka visa sitt missnöje med hur vi blir behandlade. Ösp ordnar med busstransport och bjuder på ärtsoppa. Anmäl ditt deltagande till Ösp´s kansli. Alla med.


Nu ska jag förbereda mig för morgondagens möte med simmentalföreningen, även det i Seinäjoki. Men jag hittar förbaske mig inte inbjudan. Jag minns att det var på ABC-stationen i Senäjoki kl 12.30, men finns det månne fler än en ABC-station där?


Skit, skit skit. Jag hade just skrivit en massa text som plötslig försvann då jag sökte lämplig bild. Tack och lov hade jag sparat halva inlägget så allt försvann inte, men nu orkar jag inte repetera allt igen. Gonatt.

Av Cindi Groop - 16 november 2014 12:31

Sitter här med en tékopp och en pepparkaka. Just hemkommen från butiken där jag förföll i frestelse och köpte både pepparkakor och jullimpa. Nåja, det är ju bara två veckor kvar till lillajul så kanske man kan unna sig lite gott redan.


Jag har haft problem med två rymlingar.

Här den ena fångad på bild. Det har inte stört mig så fasligt, för gräsmattan mår bara bra av att bli klippt en sista gång. Men nu har de tu tydligen insett att gräset på grannens gräsmatta är grönare. Varje gång jag sett dem ge sig iväg så har jag skickat hunden  för att hämta hem dem igen. Man tycker ju kanske att de kunde räkna ut att om de bara hålls på egen gräsmatta så får de vara ifred. Nu har de gått så långt så att de springer direkt till grannen så fort de tar sig ut. Så igår satte jag eftermiddagen på att gå igenom stängslet och  stänga för alla eventuella kryphål. Till sist testade jag styrkan i elstängslet och det small nu till ordentligt i mätstickan så nu borde de nog hållas inne, tyckte jag.

Vad tror ni jag ser då jag tittar ut genom köksfönstret idag på morgonen?

Jo två får som går och smaskar i sig hos grannen. Suck och stön.

Att de äter deras gräs är väl inte hela världen, men då de lämnar så mycket otrevliga visitkort efter sig. Den ena har dessutom smitit in i sädförrådet och ätit för mycket säd, så hennes visitkort är blött och kletigt och inte fina små preplor.


Yezz, som redan är ute och underhåller sig själv med en leksak, reagerar direkt då jag skickar höger. Som en kanonkula springer hon iväg och söker upp rymlingarna. Jag får stå kvar i tossorna vid trappan och dirigera henne.

Men det är jätteskönt att hon helt ignorerar djuren som går lösa medan hon är ensam. Utan mig rör hon dem inte. Fantastisk hund.


Men var går fåren ut?. Jag ställde ut mer fårgrindar utanför grinden som går in till hagen. Kan de verkligen krypa under grinden? Nu har de hållits inne sedan jag stängde in dem i morse. Hoppas det fungerar denna gång. 

Av Cindi Groop - 15 november 2014 12:06

I mitt nästa liv vill jag bli en kastrerad hankatt.

 

Av Cindi Groop - 14 november 2014 13:45

Om vi alls ska ha någon möjlighet att komma fram till dagens datum så kör vi nu lite snabbspolning de två första veckorna i november.

Onsdag efter min sjukskrivning var vi på lunch för att avtacka vår mångårige veterinär.

 

Han har alltså jobbat som veterinär i Närpes i 47 år. Ganska svårslaget.

Han har varit en personlighet  och vi har fått många goda skratt tillsammans med honom. Lite vemodigt var det att säga adjö till honom nu. Vi har delat både glädje och sorg tillsammans.  Många goda historier fick vi även ta del av under lunchen.


På onsdag och torsdag kalvar Xelmina och Zaria utan problem varsin kokalv.

Torsdagen tänkte jag njuta av sovmorgon med anledning av min sjukskrivning. Nähäpp, av det blir det inget. Krister rusar in och säger att en kviga håller på och kalvar, det hänger ut en till synes livlös kalv halvvägs och så ligger det två nyfödda kalvar ute i rasthagen som han inte vet vem de tillhör. Ok, på med arbetskläderna och ut.

Kvigans kalv visar sig vara i gott skick,då jag hjälper henne att dra ut den sista biten och de två kalvarna där ute tillhör Polka. Vi hämtar en skottkärra och kör in kalvarna i en kalvningsbox och det visar sig att de är pigga och själva hittar spenarna. Polkas tvillingar är båda flickor och kan således sparas till avel. Polka fick ju även ifjol tvillingar, men då dog den ena i hjärtfel. I år ser det mycket bättre ut.


Nu återstår endast 3 kalvningar i höst. 23 kalvningar med resultatet 23 kalvar hittills. Två döda och två par tvillingar.

 


Ja nu vet jag inte om det hänt något annat speciellt. Igår hämtade slaktbilen 4 tjurar, 7 kvigor och 7 kor. Med det lyckades jag få ner antalet vårkalvande till 20 st. Det var svårt, men jag tvingade mig själv att vara hård.

Men Hirscht är kvar. Jag kunde bara inte sätta henne till slakt. Dumt kanske, men måste man alltid vara så himla förnuftig då? 

Efter slaktbilen flyttade vi djuren runt åt alla olika håll. Avskiljde de sista vårfödda kalvarna och glesade ur i kvig- och tjurboxar. Så nu har alla mer utrymme . Känns skönt att ha det klart.


Ja och mysteriet 281 Xana har löst sig. Hon hade ju beräknad kalvning i maj, men kalven kom 15 oktober. Tror jag kanske missat något där. 

 

I början av månaden njöt jag av att kalendern var så otroligt tom, men nu har den fyllts upp av allt möjligt konstigt. Nästa vecka ska jag på möten mån, tis, onsdag, köttretur på torsdag och följande vecka ser ut nästan på samma sätt. Det är bara att hänga med.

Av Cindi Groop - 13 november 2014 13:08

Natten till måndagen efter vår vallningshelg känner jag plötsligt att jag får kramp i mitt vänstra ben. Jag försöker ligga stilla och slappna av och jag slumrar till fram och åter. Då väckarklockan ringer kan jag knappt ta mig ur sängen. Hur jag ska ta mig över korridoren och väcka sonen har jag ingen aning om.

Jag stöder mig mot väggen medan jag hoppar på ett ben in till köket. Jag inmundigar några Burana och försöker försiktigt börja röra foten fram och tillbaka. Så småningom släpper den värsta smärtan och jag kan halta iväg ut till djuren. Det är ju måndag = dyngdag och vi har mycket jobb som väntar. På något sätt lyckas jag ta mig igenom dagen och innan kvällen känns benent ungefär som tidigare. Jag kan stöda på det helt ok och värken finns bara på det hårda området. Kanske det bara var en slump tänker jag då jag igen går till sängs.


Det var det inte. Tisdag morgon likadant. En strålande smärta i hela benent och jag kan inte alls stöda på foten. Jag ringer igen till akuten och frågar om det är meningen att det ska kännas så här. Kom upp igen och visa upp dig, säger de på akuten.

Jag får tid till 11.40 Klockan hinner bli närmare 14.00 innan jag släpps in till läkare. Samma läkare som förra veckan. Han kan konstatera att jag nu är mycket sämre än förra veckan och han skickar mig vidare till akuten i Vasa. Där får jag igen sitta i 1,5 timmar innan jag träffar en läkare. Hon vill ha blodprov och ultraljudsundersökning på mig och jag förs vidare i rullstol för undersökningarna. Efter det träffar jag läkaren igen som kan konstatera att jag inte har någon allvarlig propp, men att det troligen krävs blodförtunnande medicin i 40 dagar för att det ska ge med sig. Jag blir sjukskriven i 1,5 veckor och så blir jag instruerad i hur jag själv ska injicera en spruta i magen varje dag i 40 dagar. He, kul. Men det måste gå.


Jag åker hem igen och sova. Herrejestas så trött jag är. 

Nu har jag tagit medicinen i 15 dagar och benet blir långsamt bättre. Den värsta tröttheten har också givit med sig även om jag ännu är ganska slö. Månne det inte ska bli bra det här också.

Av Cindi Groop - 12 november 2014 06:00

Fredag eftermiddag fyllde vi bilen med hundar, hundmat, registerpapper, sängkläder och mat för vallningsträning och grundbaneprov i Somero.

Vädret var snöslask och storm, men sådana småsaker kan ju inte hindra en då man ska vallningsträna.


Framme var vi vid 21-tiden och vi gick på en kort hundpromenad innan vi gick in till Elisa som vänligen hade bjudit in hela gänget till sin gård för träning och övernattning. Vi drack något glas vin innan vi kröp under täcket. Hela lördagen ska vi träna.


Lördag morgon är gråmulen, men allt regn som utlovats faller tack och lov i Österbotten och inte så mycket på oss.

Vi packar upp våra ihopfällbara stolar och hittar en plats i lä bredvid gödselstacken. Värmehalare, mössa och tjocka vantar och regkläder tillgängliga ifall vädret försämras. Hundarna är ivriga då Elisa kommer ut med en grupp av de vårfödda lammen som vi ska få träna på.

Jag drar på munnen då jag överblickar vårt glada gäng. Jaa, vi kunde ju åkt på spaweekend istället för att stå på en blöt åker så länge det finns dagsljus och träna mer och mindre framgångsrikt med våra hundar. Men ingen nappar på det förslaget, nej vi står hellre här och luktar skit. Ja roligt har vi i alla fall. 

 


Gården vi får träna på har 500 tackor. På våren föds ca 1000 lamm, så totalt blir det 1500 får på sommaren. Till det har de 10 border collies som de förstås använder på gården, men även tävlar med både nationellt och internationellt.

Det är jätteroligt att få se en sådan fin gård.

 

Gården omgärdas av hektar efter hektar med betesmark. Jag kan inte uppskatta hur stor areal som fanns bakom stängsel. Jättefint var det i alla fall.

 

De avlar främst på köttrasfår, texel, men de har också en del gotlandsfår, för de fina skinnens skull.

 

Vi finslipar formen på våra hundar, för på söndag ska vi vidare till en annan gård där grundbanan ordnats enkom för Team Pampas. Till grundbanan behövs två domare och Annika och Susanna som också bedömde junior-FM har lovat ställa upp.



På lördag kväll hinner vi ändå fira Yezz FM-guld och jag har specialbeställt en tårta för ändamålet.

Efter en lång dag på åkern är både mattar och hundar trötta och nöjda.


Söndag morgon äter vi morgonmål hos Elisa innan vi packar bilarna igen med alla våra tillhörigheter och kör de 30 minuterna till nästa gård.


Grundbanan får ta hur länge som helst, men man måste få poäng vid varje delmoment. Vi är 8 startande ekipage och 6 av 8 blev godkända. Ett mycket bra resultat tycker jag. Även de båda som inte blev godkända har gjort stora framsteg på sistone och med detta prov blev de bara en erfarenhet rikare. Nästa gång lyckas det säkert även för dem.


Skönt var det i alla fall för oss som fick åka hem med varsitt diplom.

Grundbanan är alltså ett krav om du ska kunna registrera dina valpar i finska vallhundsföreningen. Nu återstår endast höftledsresultatet för Yezz.


Hon röntgades 3.11 och vi väntar ivrigt på att få bedömningen från kennelklubben under nästa vecka.

 

Här sussar min lilla bebis i väntan på röntgen.


Nu håller vi tummarna för att det ska bli A-A på höfterna och utan anmärkning på armbågarna. Det är oliiiiidligt spännande......      


Och tusen tack till Elisa som arrangerade vår grundbanehelg och tack till Minna som lät oss gå grundbanan med hennes får och som dessutom bjöd oss på broilersoppa och äppelpaj efteråt. Och tack till domarna som satsade en söndag på enbart vårt lilla gäng. Och förstås tack till hela Team Pampas för en härlig gemenskap. Och nästa sommar, ja se då ska vi skörda medaljer   

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards