Alla inlägg under augusti 2015

Av Cindi Groop - 30 augusti 2015 07:00

En av våra kogrupper fick i år tillgång till ett bete som de inte tidigare varit på. 

Det var nära intill deras gamla vanliga bete och de behövde bara gå genom en korridor över en grannes mark för att komma till nytt fint grönt gräs.

Nåjo, de gick längs korridoren, fram till det nya betet, och där var det stopp. Så svängde de och gick hem igen. Krister gick före med sädämbare och försökte locka dem, men nehepp, tvärstopp. Dit gick de inte!

Det här var alltså i juni då jag var mer eller mindre fast i hemmet med lilleman. Nåja tiden gick och gräset växte och så kom jag på att jag skulle pröva på ett Pettson och Findus trick. Kor är väldigt nyfikna djur och i en bok med Pettson och Findus så har grannes kor rymt och då drar Findus en påse över sig och då blir korna så nyfikna att de följer efter honom in i hagen igen.


Jag drog ingen påse över huvudet, men jag tog tackorna med lamm och flyttade dem genom hela kohagen, via korridoren och in på nya betet. 

Och då kunde korna inte hålla sig längre utan då måste de också prova.


Varför drev jag inte över dem med hunden, kanske ni undrar?


Jo, för då kor blir riktigt uppspelta och nervösa så springer de hellre genom stängslet än in på ett område som de är lite rädda för. Om jag hade haft korna i korridoren och hunden bakom och den hemska betesmarken framför, så är risken stor att de hade försökt forcera stängslet eller svänga och springa över hunden. Och jag ville ju inte riskera något av de alternativen. Så Findustricket är jag mycket nöjd med.

       
  Nu borde jag ju infoga en bild på hur området ser ut idag, men jag har inte orkat vandra ända dit. Kanske en annan dag.

Av Cindi Groop - 28 augusti 2015 21:42

Varning för starka bilder.



Atte kom till oss på foderavtal då Linn gick sista året i gymnasiet.


Vi hade länge sökt, både i Finland och Sverige, efter en läromästare åt henne som skulle ta henne vidare med både hoppning och dressyr. Till sist satte hon in en annons på en finsk hästsida på nätet där hon beskrev vad hon sökte efter.

Döm om vår förvåning då Ataman fanns i ett stall endast 30km från oss. Hon provred och blev förälskad och ganska snabbt flyttade Atte hem till oss. Efter att det första året på foderavtal var till ända så ville ägaren sälja honom till Linn och så gick det till då Linn köpte sin första egna häst.


Atte var lugn som en filbunke och ganska långt hunnen i sin dressyrskolning. Han var precis den häst Linn behövde just då och tillsammans har de haft några fantastiska år. 


Det senaste året har han haft problem med lätt hälta, och efter ett antal veterinärundersökningar blev det klart att Atte har artros och bara kan användas till lättare ridning i fortsättningen. Att Atte skulle få bo kvar här sina sista dagar var självklart. Att hans sista dagar var så här få, var däremot inte väntat.


Förra veckans onsdag for Linn på middag med sina kompisar. Hennes trogna stallsflickor som är 12-13år gamla skulle ta en liten ridtur själva på Atte och Piruett på kvällen. Linn hade satt in hästarna i stallet och flickorna kunde själva sadla på och rida ut. Linn bad mig hålla ett öga på dem så att allt går bra.

Då flickorna rider iväg står jag i köksfönstret och tittar ut. Plötsligt stegrar sig Atte lite. Oj, han måste ha blivit skrämd av något, tänker jag. De försvinner utom mitt synfält bakom härbret och då de kommer fram igen sitter inget flicka på ryggen!

Jag ropar till Lucas att se efter lillebror medan jag rusar ut efter hästen. Då jag kommer ut på gården ser jag hur Atte ramlar ihop. Väl framme så ser jag att flickorna är oskadda men mycket oroliga. Atte lägger sig ner och jag sliter av honom sadel och träns. Han krampar och ögonen stirrar rakt ut. Jag förstår ganska snabbt att nu dör han. Jag ropar åt flickorna att de ska ringa åt Linn och säga att hon ska komma hem genast och att de ska gå in med Piruett i stallet och sadla av.


Inom några minuter, som kändes som en evighet, så dör han. Då Linn kommer hem så undrar hon först att varför ligger han där än? Och jag måste ge det hemska beskedet att Atte är borta.


Det är något väldigt brutalt över att ett så stort djur som en häst dör. Och sådär knall och fall. Jag ringde till dejourerande veterinär och frågade vad som kunde vara orsaken och hon sa att antingen hjärtattack eller så har någon större blodådra brustit.


Jag hämtade stallflickorna och sa att det är över nu. Ni får komma och ta farväl.

Så ofattbart.

   

Jag fick ta av honom skorna och så hämtades han på fredagen av kadaverbilen för destruktion i Honkajoki.


Tack för allt Atte, du stora godhjärtade klippa till häst. Du fattas oss......

Av Cindi Groop - 28 augusti 2015 07:16

Så här har vi det varje förmiddag min sömntuta och jag:


    

Av Cindi Groop - 27 augusti 2015 07:30

I början av augusti hade vi 4H´s matskola på besök på gården. Avsikten var väl att de skulle se varifrån maten kommer. 

De fick se på då vi flyttade kor på nytt bete, rida på hästarna, titta på hönorna och tjurarna och till sist hade jag uppvisning av vallning med träningstackorna och Yezz.

Deras kunskap om djuren varierade kraftigt och ibland blir man storligen förvånad över hur lite barn, som faktiskt bor på landet, vet om djur. Alltså lär föräldrarna inte barnen någonting alls om vad djurens avkommor t.ex heter?

Jag tycker att det är väl bland det första man lär sig med pekböcker och sånt.

Att barn springer runt och flaxar och skriker har jag ju lärt mig, så det är det första jag ber dem att ta det lungt och inte skrämma djuren. Men deras beteende t.ex runt hästarna är rent av farligt om man inte har ögonen med sig.


Jag hoppas att de lärde sig någonting nytt i alla fall, men det är alltid så svårt att veta på vilken nivå man ska lägga berättandet. Jag försöker i alla fall vara så tydlig som möjligt. Och så får ju alla förstås ställa frågor.

Flickorna t.ex fick jag nästan tvinga till att komma och titta på traktorerna och maskinerna vi använder på gården. Jag försökte förklara att även flickor kan , och bör, köra traktorerna, men jag vet inte om jag hade någon framgång i min predikan. Mediernas upprop om hur flickor ska vara är nog effektivare än mina tafatta försök. I mitt huvud så snurrar ju tankarna om att få säga att det är väldigt lite arbetsuppgifter som kräver skräppor, men jag förstår för det mesta att hålla tyst.


I övrigt så blev sommarens semineringar "än bledär" på ren svenska. Ingen seminering överhuvudtaget alltså. Jag visste ju att det skulle bli svårt eftersom jag inte kunde övervaka brunster som vanligt, så jag tog bara in 4 kvigor som jag trodde att någon skulle kunna se brunster på så att jag bara skulle behöva ringa och beställa seminören. Tydligen visade de inga brunster alls, så i mitten av juli tröttnade jag att vänta och även dessa fyra fick gå ut med tjuren. Det är dessutom väldigt glest med anteckningar om när tjuren har betäckt korna, så vårens kalvningar blir rena gissningsleken. Nåja, man kan ju inte alltid ligga på topp. 


Bra gräs har de skördat åt oss i alla fall, så tjurarna ska förhoppningsvis växa så det knakar. Nu är det bara att hoppas på vackert skördeväder i september, så att vi får spannmålen och halmen skördad. Javisst ja, jag borde höra mig för om vi får ta kornhalm någonstans av någon annan bonde i närheten.


Och ja, vi har äntligen enats om hur vi ska förverkliga vår omläggning. Det blir så att tjurarna får en egen rasthage utanför sina lösdriftsboxar och boxarna förstoras så att hela höstgruppen går i en box och vårgruppen i den andra. Vi asfalterar rastgården nu pga dåligt med arbetskraft istället för att göra betongplatta som vi har åt korna.

Idag har vi åtta boxar där det finns mellan 3 till 6 tjurar i varje beroende av ålder. Vi knycker alltså bara bort grindarna inomhus.

Och så måste vi lägga tak över sinkornas skrapgång för att uppfylla kraven på tillräckligt med kvadratmetrar per ekologisk ko.

 

Brädan visar hur taket kommer att bli.

 

Idag är hela östra väggen helt öppen, men den kommer nu att bli stängd.


 

Här inspekterar Krister det som troligen är hans sista spannmålsodling. I alla fall ogräsfria spannmålsodling. Det är detta han har haft svårast med att släppa. Att kunna acceptera ogräs blir en stor utmaning.


Förhoppningsvis får vi ritningen färdig och godkänd snabbt nu då vi äntligen bestämt oss hur det ska bli.

Så vackert väder hela september, och gärna oktober, ber vi om nu. Blir det flera veckor regn nu så skiter sig våra planer och då är hela omläggningen i farozonen.

Så håll tummarna. 

Av Cindi Groop - 26 augusti 2015 18:11

Var med Linn till Koskenkorva igår för att titta på lägenheter. Alla ettor var slut inom rimligt pendelavstånd från skolan, så alternativet var att titta på små tvåor.

Den första vi titta på var i kommunens höghus. En rätt så sliten tvåa på 50m2, men helt funktionell. Priset var 412€ per månad plus ström och vatten. Sen fick vi vänta i 3 timmar innan nästa lägenhet kunde visas, fast den låg längs samma gata, men den ägs av en privatperson som var på jobb fram till 17.00

Det var en möblerad radhuslägenhet på 45m2. Den var mycket snyggare och med en egen liten gräsmatta som passar bra då Linn kommer att ha med sin hund. Men, den var aningen dyrare i grundpris 430€ och dessutom tillkom förutom ström och vatten även uppvärmning med el. Ägaren till lägenheten var en mycket trevlig tjej och allt skulle ha varit toppen om det inte var för priset. Hela studiebidraget med bostadstillägg och kanske lite till skulle ha gått åt till denna lägenhet. Vi bad att få fundera fram till idag och kom så småningom fram till att hon måste ta den billigare sämre lägenheten.


Så hon skickade e-post till kommunen och meddelade att hon tar den lägenheten och så skickade hon sms till den andra och sa att tyvärr, det blir för dyrt. Från kommunen fick hon inget direkt svar, men den andra skickade tillbaka och tyckte det var harmligt för hon skulle gärna ha hyrt ut till Linn. Men om hon sänker hyran till 400€, kan hon ta den då? Eller hur mycket kan hon tänka sig betala?

Vi funderar en stund och skickar sen ett bud på 380€, som hon accepterar! Så på fredag får hon skriva kontrakt och nästa måndag flyttar hon in i sin första egna lägenhet.

Tänk vilken trevlig hyresvärd och en sån trevlig lägenhet. Ibland har man bättre dagar.

Bilvägen till skolan tar ca 5 minuter. Perfekt! Och utanför fönstret böjer sädesfälten sig för vinden.


Återstår nu bara att ta tillbaka bokningen med kommunen, men det ska väl inte vara något problem eftersom vi inte skrivit kontrakt med dem än.


 

Liam och jag var med som sällskap på bostadsjakten.

Av Cindi Groop - 25 augusti 2015 09:00

Då jag laddade upp bilder märkte jag att vi haft en intensiv sommar som vanligt och lusten att blogga tog plötsligt över handen.

 

Aklejan har trängts med idegranen i sommar. Det myckna regnet har gjort att alla mina blommor växt ovanligt mycket. Tyvärr har ju vädret varit så usligt så ingen har velat gå ut och titta på blommorna. Pionerna var också fyllda med knopp, men just vid blomningen så regnade det som värst och alla de vackra blommorna slogs sönder och blev fula.

Men titta! Mitt persikoträd har fått små, små persikor.

 

Tyvärr förstörde regnet även dessa, men det finns ju hopp till nytt år.


Och bär har vi fått i överflöd i år. Även smultronen frodades på vår vanligen snustorra backe.

 

Jag förstår mig inte på dagens ungdom. Ingen av mina barn bryr sig om att plocka smultron. 

För mig är det ju en av sommarens stora höjdpunkter att få trä smultron på strå och sätta sig i gräset och avnjuta denna läckerhet. Men intresset från barnen är absolut noll. Vad har jag gjort för fel? Jag skulle nästan kunna  säga att smultron på strån hör till ett av livets måsten och höjdpunkter.


Vem sitter hellre vid datorn en vacker sommardag istället för att plocka smultron? Vilka minnen kommer dagens ungdom att ha från barndomen? Jo, jag gick vidare till nya världar fast jag dog flera gånger?

Pfhfff...... (skall föreställa någon slags fnysning)


Nej, gå ut och plocka smultron kära barn, känn gräset under era bara fötter och obehaget av att myrorna springer längs vaderna. Det är livet!

Av Cindi Groop - 24 augusti 2015 22:05

Alltså tiden räcker bara inte till för att blogga regelbundet. Men hon går ju bara hemma med barn, kanske ni tänker. Men om natten sover vi, Liam alltid, jag för det mesta. Och om dagarna är vi vakna. Ja just det, om man är vaken och 3 månader gammal så sitter man helst i famnen och då skriver mamma inte blogg. It´s as simple as that.


Och om underverket behagar sova en stund under dagen, så räcker hushållsarbetet gott och väl till att fylla mina dagar. Jag kan ju inte blogga då tvättrumsgolvet svämmar över av smutstvätt, diskmaskin ska tömmas och fyllas. Dessutom får jag ju faktiskt jobba på gården precis så mycket jag vill. Sofia är sista veckan i jobb nu. Så nästa vecka kan man väl säga att min mammaledighet är över. Jag har redan börjat vara med och stänga in tjurarna då det ska rengöras, så lika bra att börja på igen så gott det går. Liam hålls ju i vagnen än så länge. Graviditeten var ju kort, så mammaledigheten får väl anpassas därefter   


Imorgon ska jag med Linn och se på lägenheter i Ilmajoki inför hennes stundande agrologstudier där. Blir att söka fram gamla finskkunskaper nu då. Kyllä minä sinä.


Ja, och vi har sorg på gården. Linns trogna häst Atte dog knall och fall här om kvällen. Jag klarar inte riktigt av att skriva om det än. Hemskt var det.

 


Nu ska jag lägga några minuter på att ladda upp lite bilder i bloggens arkiv, så kanske jag får några foton hit nästa gång. 


Ha det bra tills dess.





Av Cindi Groop - 18 augusti 2015 15:28

Vår stora frys har gått sönder mitt i högsommaren. Jag fick packa ihop allt kött i våra båda andra frysar och köra ner en del till mamma för att inte något skulle förstöras.

Ringde vitvaruservice som kunde konstatera att den läcker gas och det blir för dyrt att reparera: Köp nytt.


Jaha,jaha. Vill inte springa i affärer med bebis och leta frysar utan söker runt på nätet. Hittar några stycken och betämmer mig för att köpa den billigaste jag hittar. Ringer till den lokala återförsäljaren som inte har denna frys i lager utan rekommenderar mig att beställa den via nätet. Nåja, sagt och gjort. Jag klickar i min frys, godkänner villkoren och går vidare till betalning. Där finns det då två alternativ, betala med bankkoder eller med bankkort. Eftersom jag inte brytt mig om att beställa egna bankkoder, Krister och jag har gemensamt konto, så klickar jag i att jag betalar med mitt Visakort.

Jag får fylla i adress och kortnummer, datum och säkerhetskod på kortet. Jag fyller glatt i allt de frågar efter. Nåväl, efter att allt är ifyllt och jag klickar godkänn, så går det ändå vidare till bankkoderna!! Alltså WTF!

Varför finns alternativet att antingen betala med bankkoder eller kreditkort då man i alla fall måste ha bankkoderna?

Nåja, jag hämtar koderna och sätter in lösen och dittan och dattan och så blir jag inte godkänd! Varför inte det då? Jo, för att jag har inga bankkoder och Kristers koder är inte kopplade till mitt kort.

Suck och stön. Bara att börja om från början nu då. Och hoppas att inte första beställningen gick igenom i alla fall på något konstigt vis, så att jag plötsligt köpt två frysboxar.


Fint väder idag i alla fall.  

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards