Sitter och tittar i övervakningskameran och funderar om jag borde gå till sängs eller om jag borde hålla mig vaken? Tänker Ditte kalva inatt eller är hon nu bara lite allmänt höggravid och obekväm?

Vad tror ni?

Nåja, jag bloggar lite och tittar till henne om en stund.

Fåren kom hem från Märigrund igår. Havet låg spegelblankt då vi gav oss iväg. En ordentlig köldknäpp på natten gjorde flotten förrädiskt hal.

Ja, morgonen började med att Krister matade kossorna och storasyster förde Liam till Päivis, medan jag satt på webmöte med simmentalföreningen. 

Men vi var färdiga för avfärd kl 10.

Regnskyar syntes ut till havs, men inget som störde oss.

Hela flocken låg och sov vid stranden då vi kom,så ingen tid gick åt att söka får.

Vi stängde in halva flocken i en fålla som vi byggde upp av lösgrindar och så lastade vi på den andra hälften. Gick bra med hjälp av hundarna. Lite mankemang med grindarna, men det löste sig.

Det tar ungefär en timme att köra flotten fram och tillbaka, plus lastning och lossning. Vi har en uppsamlingshage på fastlandet där de får vänta tills vi hämtat alla och där de får stå medan jag kör hem dem i hästsläpet de 13 kilometrarna hem. 

Så det blev lite stressigt att hinna hämta Liam före kl 17. Men det gick.

Tog hem pizza till middag, för det fanns ju mera att göra denna dag än fårflytt, så det fanns inte tid för matlagning.

Krister slog av det sista gräset för i år på eftermiddagen medan jag körde skytteltrafik med fåren.

Nemo fick hjälpa mig att lasta i släpet och Yezz fick hjälpa mig flytta fåren ur transporten och in i beteshagen här hemma. Funkade kanonbra.

Jag utlovade ju film av tvillingarna Grynet och Greta, pappa Spartacus. Så här kommer den:

I söndags var jag hela dagen och hjälpte till att ställa till inför vallningstävling och kurs i Pensala inkommande helg.

Starten blevtyvärr lite fördröjd, då en tjur hade fastnat med huvudet mellan järnrören i inredningen.

Varför han stoppat in huvudet där kan jag inte förstå, men försök lämna gården bara så händer allt möjligt och omöjligt. 

Nå efter en stunds svett och tårar så fick vi loss honom och jag kunde tvätta upp mig och hundarna och åka iväg.

Det var ett heldagsprojekt innan vi var klara och det hann bli mörkt innan jag var hemma igen.

35 startande ekipage i den högsta klassen ska starta här nästa helg. Jag står med i gänget som ställer ut fåren till de tävlande.

Domaren Mosse flygs in från Scotland. Honom ska vi då gå på kurs för under måndag och tisdag. Jag har inte riktigt funderat ut vad jag vill lära mig på kursen och vilken hund jag ska satsa på. Yezz är ju min bästa hund och om jag ännu vill tävla så är det ju henne jag borde lägga krutet på. Men Nemo fyller snart 3 och han har blivit lite eftersatt. Jag har lite dåligt samvete över hans ringa träningstid. Visst, han funkar bra i det dagliga arbetet att flytta undan kossor, men en vallningstävling skulle han ju inte klara av. Stackars lilla Nemis.

Nå det är ju jag som ska lära mig nytt under kursen så att jag kan träna rätt där hemma, så kanske Yezz får vara min läromästare denna gång. Så kan jag använda det jag lär mig på Nemo då jag kommer hem. 

Ska vi hoppas.

Väderprognosen visar konstant regn från natten till lördag fram till natten till onsdag och vi ska stå ute på en åker under dygnets alla ljusa timmar. Kul.

Äsch, nu vräker jag i mig en massa ostbågar här framför datorn också. Inte så smart. Men varför lämnar de fram ostbågar på bordet?

Jag lämnar er ikväll med en blomma från betesängen.

Så får jag gå och se nudå om det blir sängen eller kalvningsboxen för mig inatt.

Hu, minusgrader på termometern alla redan.

Vi höres!

Jag har för tillfället så många ouppklarade affärer på gång, så jag har svårt att fokusera på bloggandet. Måste koncentrera mig för att hålla ordning på allt. Rädd att jag ska missa något viktigt-

Höstkalvningarna har i alla fall kommit igång lite smått. Igår kväll skulle jag egentligen varit på föräldramöte, men då fick jag istället ta emot två fina kokalvar efter Spartacus. Jag har foton och film, men de kommer med fördröjning som vanligt.

Idag blev det en tur till centralsjukhuset med sonen på magnetröntgen, svaret får vi tidigast om en vecka. Men nog tror jag han är i skick. 

Igår var sotaren förbi och i förrgår var hästskoaren hit. Det går åt så mycket tid till allt möjligt och omöjligt extra.

Imorgon hoppas jag få in de sista höstkalvande korna från bete. De ska köras med lastbil, så det tar ju sin lilla tid att ställa till och få allt att löpa.

De unga kvigorna får gå kvar ute på bete en tid än. Deras boxar behöver ses över lite innan de kan tas in.

Ikäll fuskar jag lite och värmer en burk ärtsoppa. Det är ju gott det också ibland.

Kan ju passa på att visa bilder från Liams 4 års kalas i maj......

Då fuskade jag också och köpte färdigafrysta  tårtor. De är faktiskt otroligt goda. 

Krister bror med fru var också med och min svägerska tog kort av hela familjen.

Det är ju allt för sällan man får alla samlade på samma bild.

Jag fick då en begonia av min svägerska och den har blommat vackert precis hela sommaren och den blommar än.

Tack för den!

iam och jag tillverkade en kråkskrämma i år. Hon heter Elsa.

Vi har inte haft något problem med trastar i sommar, men skatungar är inte rädda för lejon tydligen.

Och så lite mera blommor. 

Jag har ett vätskefat åt humlor och fjärilar.

Det har faktiskt varit välbesökt. Speciellt en torr sommar som denna. Stenarna fungerar som öar som insekterna kan klättra upp på så de inte dränker sig.

  Här är två som gillar blåbär.

Ja, vårt liv består ju mest av kossor. Kossor är ju inte kanske jämförbart med ett annat arbete utan de är ju på ett sätt en del av familjen. Vårt liv kretsar runt kossornas liv. Vi planerar egentligen det mesta vi gör utgående från vad kossorna behöver. Deras årsrytm påverkar våra arbetstimmar. Just nu är det ju fokus på att se till att det finns tillräckligt med foder och halm så att vi klarar vintern och snart står fokus på att ta emot de nya kalvarna.

Största delen av de höstkalvande korna tog jag ju in förra veckan. Det går bra att göra ensam med hundarna. Korna vet ju vad som är på gång och hittar hem.

De fick stanna några timmar i hästarnas hage och hjälpa till att äta upp hästarnas gräs. Två hästar klarar inte riktigt av att äta upp en hel bal innan den börjar mögla, speciellt den här tiden på året. Och då måste vi slänga en massa foder. Och det är ju rätt onödigt.

Men då de ätit färdigt så gick de vidare till grinden och sa att nu vill vi gå hem.

Mina medhjälpare efter dagens arbete-

Jag såg annars bild på en skylt som jag gärna skulle vilja ha.

Jag läste igår igen på tidningen om en skola i Vasa som ska handla "klimatsmart" och inte servera gris- och nötkött några veckor i höst.

Sucka mitt hjärta.

Tänk då det ska vara så svårt att fatta att nötkött från Finland inte kan jämföras med kött från Sydamerika, där de skövlar regnskog.

I Finland föder vi upp biffkött på gräs som binder koldioxid då det växer. För att inte tala om vilken nytta betande djur gör för den biologiska mångfalden.

Allt hänger ihop. Djur, gödsel, öppna marker, blommor som trivs endast på betesmarker, insekter som utnyttjar dessa blommor, fåglar som lever av insekterna. 

Det är egentligen inte så svårt att förstå, men stadsfolk har på bara en generation kommit så långt från landsbygd och kretslopp så man nästan blir mörkrädd.

Här gillar vi biff i alla fall.

Min lösning på klimatkrisen är enkel. Se till att familjeplaneringen fungerar i områden som inte klarar av att föda sin befolkning.

Nåja, det kommer nog väggen mot en vacker dag. Om det då är naturkatastrofer eller virussjukdomar återstår att se.

Men vi kan väl försöka tänka efter före, åtminstone lite?

Vi firade inte villaavslutning vid skären i år, utan istället firade vi Linns examen med familjen här hemma.

Vi är 13 personer då jag och mina systrar med familj och våra föräldrar samlas. Nästan så att den nybyggda salongen redan är för liten   

Jag måste ju bara få visa vårt nya bord som jag lät en hantverkare i byn fixa åt mig av några gamla golvplankor som stått i vårt garage i många herrans år. Till bordsben satte vi gamla symaskinsunderreden från förr.

Runt borde ryms 12 stolar ( eller 13).

Vi åt middag och så gjorde jag för första gången i mitt liv en glutenfri karuselltårta. Det var spännande att göra.

Jag gjorde den med en lemoncurd och med vaniljgrädde och hallon på. Men man kan ju fylla den med vad man haver.

Så här blev den.

Jag har i samband med vår renovering återbrukat lite gamla möbler.

Det här gamla skåpet har stått hos Kristers farbror och inte blivit använt på årtionden. Jag blev förälskad i skåpet första gången jag såg det, men inte haft någonstans att sätta det förrän nu.

I nya farstun har jag gjorte en hatthylla av en gammal sits från en hästkärra som funnits här på gården. Den är nytillverkad, alltså den har aldrig hunnit användas på någon hästkärra. Tillverkare lite oklar, men troligen är det min farfars morfar som tillverkat den.

Stråhatten hittade jag också på vinden. Den är tillverkad i början av 1900-talet i Finland, men vem som använt den är lite oklart.

Jag har också burit in min farfars Olofs gamla Amerikatrunk.

Den är lite spännande tycker jag. I lådorna finns gamla fotografier och brev som skickades mellan Amerika och hemlandet i början av 1900-talet. Där har jag ett projekt att gå igenom då snön yr runt knutarna i vinter.

Jag gillar trunken, dels påminner den mig om min familjs historia med många Amerikaemigranter och dels är den en påminnelse om att man ska våga drömma.

Tänk vilket äventyr att för 100 år sedan ge sig iväg på hästkärra genom Finland och Sverige för att gå ombord på båten till Amerika.

Jag tycker ju att det är jobbigt nu att resa fast det bekväma flyget tar mig direkt från Helsingfors till San Fransisco på 11 timmar.

Ja, jag kan inte föreställa mig de mödor de gått igenom. Det måste ha varit oerhört spännande.

Jag ligger lite efter i sommarredovisningen.

Lite sommarblommor:

Lite gott:

Alltså det här är världens godaste efterrätt-

vaniljglass med röda vinbär och varm kolasås.

Kolasåsen är väldigt enkel, bara lika delar farinsocker och grädde som kokas upp så den blir lite tjock och så häller man den varma såsen på glassen och bären.

Det är kallt och varmt och sött och surt och alldeles underbart!

Bilden ovanför är österbottnisk zuccinipaj. Men den hinner jag inte skriva receptet på nu. Kanske senare idag.

Och så lite spänning från Humlegården

Lite att pigga upp er med denna höstmorgon   

Men hörni, jag har visst köpt en hund!

Det var inte planerat, men sånt händer mig ibland tydligen.

Nej det var så här:

En av valparna som jag sålde från senaste valpkullen så trivs inte riktigt i sin famlij. Det finns för många andra hundar av spetstyp som springer runt och bjäbbar. Detta gör att Idi är stressad mest hela tiden. Ägaren ville ha hjälp att placera om hunden och det försökte jag med först. Men så tänkte jag att nej skit, jag köper tillbaka den. Lättast så.

Ägaren är veterinär så jag bad henne kastrera honom innan han flyttar, så det inte blir något bråk med mina hundar.

Så nu bara väntar jag på besked när vi får hämta hem vår nya hund. 

Vi får se då om jag bara tränar honom lite och säljer honom vidare, ellerom han får stanna. Det visar sig så småningom.

Så här såg han ut som valp hos oss.

Ja vet ni varför han heter Idi?

För att då han beter sig illa så kan man ropa idiot......

Blir nog bra det här ska ni se.

Idag har vi igen haft styrelsemöte med simmentalföreningen via webben. Alla var på plats och tekniken fungerade. Jättekul!

Vi planerar som sagt möte för medlemmarna samtidigt som maskinutställningen Koneagria i Jyväskylä 11.10

Tyvärr har ordföranden inte möjlighet att delta utan viceordföranden får hålla mötet då. I djupaste Finland, på finska! Om vilket geni tror ni gick med på att vara viceordförande på årsmötet i våras? Jo just det, Cindi Katarina pruppaböx!

Vidare i dagens möte så kom vi till punkten då avelsrådet skulle ha sammanträde i Tikkurila 26.9 och välja ut nya semintjurarnför nästa år. Nå tyvärr hade ordföranden inte möjlighet att delta då heller. Och vem tror ni är ersättare? Jepp, samma jäkla pruppaböx. 

Jag tror inte min finskalärare hade trott att just jag skulle bli finne på gamla dar. Nå, det går som det går.

Så nu har jag letat semintjurar runt världen. Skickat 9 fina förslag till styrelsen och väntar på feedback.

Har du som läser tips på någon simmental semintjur som jag inte får missa, så ta gärna kontakt.

Nå, nytt på gården:

Förra tisdagen då det var lungt väder hämtade vi hem fåren från Ledören.

Vattnet var som en spegel.

Vi brukar ta hem dem innan villaavslutning från Ledören för där finns så många sommarstugor och raketskjutningen brukar bli ganska intensiv. Och då vi vet att våra får kan simma, så tar vi inga onödiga risker utan de får komma hem. Fåren på Märigrund drabbas inte på samma sätt av raketerna, så de får gå kvar ännu några veckor. Just nu utlovas bara blåsigt väder också, så det är rätt så omöjligt att hämta dem.

Ett varv med flotten räckte, men sen fick jag köra två varv med hästsläpet de 13km hem från stranden.

Vi såg 5 älgar under resorna fram och tillbaka.

Vi var annars och hälsade på fåren på Märigrund också förra veckan och de verkade må bra.

Brumma ville gosa lite som vanligt.

Nej, nu har det nog blivit mycket framför datorn på en dag. Måste nog arbeta lite med kroppen en stund innan jag hämtar Liam från Päivis.

Ja men på samma gång nu då vi pratar får så vill jag lägga in en bild på en dorpertacka som håller på att fälla sin gamla fäll. Nytt har redan vuxit upp under. Är det inte häftigt?