Inlägg publicerade under kategorin Semester

Av Cindi Groop - Onsdag 28 feb 17:59

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.

 

Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu är hela huset skinande rent, men tyvärr. Med 3 hundar i huset som fäller för tillfället, plusgrader och slaskigt samt aktiv 8-åring i huset, så betyder en städdag ingenting. Men, kanske det inte gör något. 

Jag har faktiskt också använt symaskin idag. Det är inte alla år, vill jag lova. Men idag så tog jag mig äntligen i kragen och sydde kanterna på min stora elefanttavla som jag köpte för????? år sedan. Jag måste väl fotografera den ifall den en vacker dag också kommer upp på väggen.


Ikväll njuter jag faktiskt av ett tomt hus. Det är så tyst och lungt. Pojkarna for på hockeymatch.


I måndags var vi till Tropiclandia i Vasa och simmade med alla andra sportlovsfirande barn i Österbotten. Plusgrader och slask bjuder ju inte direkt in till utomhussporter. Och hela veckan lovas samma väderlekstyp. 

Det varma vattnet och bubbelbaden var dock toppen för min ischas. Nu är nog smärtan i stort sätt borta, men domningarna är kvar och så kan jag inte lyfta vänster fot så högt. Att ta sig fram i snö är inte det enklaste. Men nog blir det väl bra så småningom. Dock har jag ännu kvar jobb med röjsågen på våra naturbeten. Jag vill gärna ha det klart inom mars månad. Så ischas får nog börja ge med sig nu tack.


Nå Liams nya dator fick något konstigt fel i helgen, så den hade vi med till Vasa till firman där vi köpte den. Bra service och efter femtioelva koder och lösenord så fick teknikkillen igång den igen. Glada i hågen for vi hem med datorn och startade upp den igen. Samma skit! Suck.

Jaha, vilken dag ska vi åka tillbaka in till stan? Har jag berättat hur mycket jag tycker om teknik?........


Igår var vi promenerande över isen ut till sommarstugan. Liam pulkade i backen och vi åt hotdog och sockergrisar. Brasan i spisen gjorde att det var helt behaglig temperatur inomhus.


Utomhus hittade hundarna dock resterna av ett drama. De stack direkt in en bit i skogen och kom tillbaka med varsin hjortklöv. Spåren av 3 vargar gick rakt förbi vår brygga. Och efter en stunds sökande hittade vi resterna av hjorten.

 

Mitt i fårens sommarbete..... kul, hehe.

Liam ville nog inte pulka ensam ute.

Sånt lever vi med nuförtiden.


ja, så har jag figurerat i en tidning igen. Det var den finska kotidningen Nauta som var hit och intervjuade mig i somras, men nu kom det i tryck. Nauta handlar mest om mjölkkor, men de har alltid några sidor också om biffdjur. Vi fick då berätta lite om våra åsikter om avel och gen-testning.

   

Min första intervju helt på finska! 

Min finska flyter nog på bättre nu än då jag började med det här avelsarbetet. I  början var jag vettskrämd ifall någon finskspråkig ringde. Men nu går det ganska bra. Men inte har jag ju en flytande finska ännu, men det går på något sätt.


Nej, hör ni. Om man skulle slänga sig i soffan och titta på någon film medan huset är tomt.


Jag avslutar idag med en selfie med min strelitzia, som jag fick i 50-års present för några år sedan. Nu blommar den för andra gången. Älskar den!

 


Och så lite visdomsord:

 

En frustrerad bonde harvade upp denna text i sin åker, så att det skulle synas från flygplanen som flög över. 

  

Av Cindi Groop - 16 juli 2023 16:34

Semester i juli. Det låter väl fint? Sista dagen innan semestern skyndade vi på för att få allt klart för att kunna ta lite ledigt. Jag röjde under stängsel men hann inte få allt klart. Jisses vad mycket gräs och sly som har hunnit växa upp nu.


Dock körde vi ut sista gruppen höstfödda kvigor tillsammans med en äldre ko till Humlegården. Vi förde dit dem med lastbilen. Vid betet har vi en kort korridor de måste springa genom först, bara några meter. Men 3 kvigor trängde sig igenom stängslet och sprang upp på granngårdens gräsmatta. Se Cindi kuta! Det blev några varv runt deras hus, men lockade av djuren som var på rätt sida av stängslet så hittade de till sist en öppning i häcken och sprang in på rätt spår. Pust. Fast med grinden bakom dem.


Nå, dramatiken var inte över. Jag for ensam för att fylla på allt vatten åt betesdjuren på kvällen. Jag tog med en flaska spot-on för att hälla i nacken av dem då alla möjliga stickande insekter är så besvärliga just nu. Jag stängde inte grinden efter mig..........

Nå förstås, medan vattnet rann ner i deras vattenkar så hällde jag på spot-on, varpå en kviga blir skrämd och tar sikte rakt mot grinden. De andra var ju inte sena att hänga på. Jag skriker åt Linn och Liam som står på gården med hundarna att komma mot. men flocken med kosoor har redan tagit riktning mot hemmahagen. Dock sticker 3 stycken in på närmaste grannens gård...... Se Cindi kuta igen. Så småningom får jag dem åt rätt håll och tillbaka till flocken. 

Bara att öppna grinden och släppa in dem till gruppen som går med tjur hemma i backen.


Nåja, dagen är inte slut och jag ska ännu fylla på vatten åt gruppen på Sjöslätan. Jag har med burken med spot-on....

Har jag lärt mig något? Skulle inte tro det.

475 Gunda, som är en tam och trevlig ung ko, kommer fram och vill bli skrapad bakom öronen. Hon reagerar inte på spot-on. Däremot står hon kvar bredvid hjullastaren och då vattnet är fullt och jag ska stänga av kranen så ser Gunda att grinden ju står öppen! Och färskt grönt gräs utanför. Tack och lov råkar Krister komma just då och får henne att vända innan nästa katastrof är ett faktum. Ska du ha ut alla djur idag, frågar han?

Ja , då vet han inte ens om gruppen som just gick hem.  

 


Nå, det var den dagen. Redo att ta lite ledigt.

Nästa morgon kommer avbytaren. Han ringer rätt snabbt och berättar att grinden på Sjöslätan står på vid gavel. Det var djur i brunst som tydligen kommit mot grinden så en bräda spruckit sönder och grinden flugit upp. Tack och lov hade djuren blivit skrämda och sprungit åt andra hållet och var fortfarande inne i hagen. Men Krister fick börja semestern med att förstärka grinden. Nåjo, så småningom far vi iväg till skäristugan. Dock stannar jag inte så många timmar utan åker hem till natten för följande dag ska jag ut på roadtrip med mamma och mina systrar till mammas hemtrakter i Nykarleby.


Vi är ute och kör hela dagen och kommer hem först sent. Så jag beslutar mig för att gå ett kontrollvarv via djuren och sova hemma också nästa natt. 

Så på fredag är jag redo att ta semester igen. Jag har ju inte varit dit förr i år, så jag får ju börja med att städa. En eftermiddagsvila unnar jag mig dock. Ögonlocken är nu fast en stund i alla fall, men med hundar och unge och fotbollar så är förutsättningarna för riktigt djup vila inte den bästa.

Nåja, det blir bastu och årets första dopp i havet. Inte så illa.


På lördag stiger Krister upp tidigt för att åka och se på en rallytävling i kauhava. Liam och jag tar det lite lungt, diskar, fyller upp min nya kompoststen, som jag skrivit om förr, med lite flis och torv i bottnen. Nu kan den börja användas. Jag bär upp lite sågade slanor från stranden till vedbacken. Packar ihop för att fara hem och plocka jordgubbar och så var det något annat, varför skulle jag vara hemma till kl 1? Fasiken, jag kommer inte ihåg! Jo just ja, jag var en sväng till Nämpnäs. Kanske blir mer om det någon annan gång. 


Förstås går jag för att se till djuren innan vi åker ner till skären igen.

Till saken hör att 1058 Lahisten Taika är i sjukbox tillsammans med sin kalv född i slutet av mars. Taika hade skadat ett bakben i stängseltråden för en dryg vecka sedan och var lite halt och benet var svullet.

Ja, det var en anna av mina missar.....suck jag har inte riktigt hunnit med i år. Helt mitt fel.  

Nåjo, hon var halt någon dag, men blev sämre, så jag beslöt att ta in henne och ge henne en kur Ketovet, smärtstillande och antiinflammatoriskt. Inget öppet sår eller så, men man såg randen runt benet där tråden dragit åt.

Hon fick sista dosen på sista dagen innan vår semester och jag tyckte hon svarade bra på medicineringen, men hon fick stanna kvar i sjukboxen för att enklare kunna hålla lite koll på henne.

Nåja, på lördag då jag ser till henne så ligger hon helt på sidan och håller upp sitt ben, helt klart medtagen och med smärta. Skit! Tydligen hade det bildats en varböld under huden och nu hade den spruckit. Det luktade inte rosor kan jag säga. Jag lockade henne till fångstgrinden med lite säd och gav henne smärtstillande igen. Hon åt faktiskt både säden och gräset med god aptit ändå, så helt hopplöst såg det inte ut. Jag ringde dejourerande veterinär och frågade om jag kunde börja ge Ethacilin injection som jag hade i lager. Jo, det var helt rätt medicin och så skulle jag rengöra såret med betadinblandning och sätta på blåsprej för att skydda såret mot smuts. Jepp, bara att dra på plasthandskarna och börja gräva i en stor full varböld på ett koben. Nå, jag fick det rätt fint tyckte jag, men det är ju ännu ett stort öppet sår. Nå, behandlingen måste ju fortsätta, men jag kan ju komma hem tillbaka på söndag kväll, tänker jag.

Nå, då jag kommer in tillbaka i huset har Liam spytt över hallgolvet och ligger nu utslagen på kökssoffan med ett ämbare framför sig. Lilla plutten.  

Jaha, jag ringer till Krister och säger att han får fara ut själv ikväll, vi stannar hemma.

Idag söndag mår Liam bra igen och jag har gett Taika en omgång medicin igen. Men nu stormar och regnar det, så vi stannar nog hemma ikväll också. Krister får vara ensam ute på holmen.

Imorgon måndag måste jag ringa till vår ordinarie veterinär för att få mera medicin.  

För imorgon kl 15.25 är det sagt att Liam och jag ska stiga på bussen och åka till Jönköping. Sen är vi bort till fredag. Vem ska ta över kobehandlingen? Det är ju inte säkert att hon klara sig. Ifall såret inte börjar ta ihop, så måste hon avlivas och anmälas till kadaverhämtningen. Och hennes kalv blir ensam. Måtte hon   bli bra. 

Jag besparar er bilder.


Men lite andra bilder kan vi väl hitta.

   

Mina pioner har blommat så fint i år. Man måste ju fotografera dem för blomningstiden är så kort, så det är över direkt. Med foto så kan man njuta lite längre.


Ja Liam och Lucas och jag for med buss på Okra utställningen i Oripää. Simmentalföreningen hade möte på eftermiddagen och det råkade passa på samma dag som Edunova ordnade gratis buss till mässan. Så då måste jag ju passa på. Annars hade jag inga måsten för dagen utan jag kunde se till att underhålla Liam. Och en riktigt trevlig dag hade vi. Passligt väder, plus 17-19 grader och halvmulet. Några regndroppar, men inget ihållande regn.

   


Det fanns mycket att se och göra. En riktigt bra dag hade vi.

Ja, jag har ju länge tänkt berätta att kalvutdragaren som jag köpte i våras är jag riktigt nöjd med. Jag skrev om den i ett tidigare inlägg.

Jag har inte behövt använda den så många gånger i vår, kanske 3 gånger, men den är riktigt smidig och jag har inte behövt ringa efter förstärkning vid besvärliga förlossningar. Jag sätter bara tyngden på, så sköter det sig själv och det tar inte alls på rygg och armmuskler, så tummen upp för den.


Jag ska avsluta idag med en blomma jag inte kunde motstå i blombutiken.

 

En ananas! Gud vad söt!


Ja, på mässan tog jag hem ett exemplar av simmentalföreningens nya uppdaterade medlemstidning. Där fanns nu ett inslag, även på svenska, som jag skrivit om mina upplevelser på Elmia i höstas. Kul att se i tryck.

   

Av Cindi Groop - 11 februari 2021 14:13

Fjärde dagen av semester och jag har semester! Ja, lite för tidigt att ropa hej kanske, men åtminstone har jag inget inplanerat idag. Min kära make är ju sån att han konstaterar att vi har sol och isarna ligger, ahh ut på långtur med skidor.

Men äh, nä. Sån är inte jag. Jo, också jag lkan konstatera att det ser fint ut ute, genom fönstret. Så utan att alls ha dåligt samvete, sätter jag mig ner i favoritfotöljen, med en gammal tidning som jag inte riktigt hunnit igenom och njuter av att ha huset tyst och tomt. Och någon måste ju hålla igång brasan hemma också så inte huset blir kallt!

 

Eller tomt och tomt, 4 hundar och två katter är ju med, men de är i samma mentala läge som mig och ligger nöjt och njuter av golvvärmen.


Idag kom också min nya transportbur. Faktiskt nöjd med servicen. Nu borde jag ju göra reklam för firman, men det var något finskt namn så det fastnade inte på hjärnan. Annons hade de på baksidan av kennelklubbens tidning sist i alla fall. 


Och buren fick godkänt av användarna.

   

Tillräckligt stor är den i alla fall. Borde jag kanske ha mätt upp bilens bagage innan jag beställde?


Annars får jag beställa en till som är mindre. Den här är jättebra att ha inne. Så får man förhoppningsvis ungar och andra att förstå att detta är hundarnas trygga plats. Där stör man dem inte.


Roligt har valparna mest jämt. De gör mig glad. Mera tveksam är jag till vad frassin tycker   


 

Av Cindi Groop - 5 mars 2020 22:22

Ja, nu har det varit tyst här en tid, men så blir det då det pyr i sågspånen i hjärnan. Alltså inte av ilska, utan av många olösta frågor som jag febrilt försöker hitta smarta lösningar på och inte riktigt lyckas hitta rätt.


Det är som om jag har flera 1000 bitars puzzel framför mig och bara ramarna byggda. resten av bitarna ligger osorterade i en stor hög och jag har ingen bild att titta på för att veta hur puzzlet ska se ut.


Jag har alltså inte ännu kommit så långt på väg, så jag tänker inte framställa allt i detta läge, utan berättar då snilleblixtarna hittat fram. 


Vi har faktiskt haft 4 dagar med avbytare denna vecka. Tog en dag i Tropiclandia och hamburgare i Vasa. Riktigt skönt. Det är ju inte så herrans svårt. Man borde nog unna sig lite avkoppling lite nu som då. Alla gillar vi ju värme och bad, så vi borde kunna åka oftare än en gång vart annat år, typ.

Vi har också hunnit ner till skären en dag, men vädret har ju inte varit riktigt inbjudande för friluftsliv. Dock var vi ner och grillade lite korv förra fredagseftermiddagen då vi hade fantastiskt fint väder och isen låg blank som en spegel i sundet.

       

Nu är det bara sörja i hela sundet. Men strandsäsongen 2020 är inledd.


Nå, en sak som roterar i min skalle är den här j-vla importen. Det har uppstått problem. Papper som inte är fullständiga och protester från vår övervakande myndighet. Mina djur har alla papper klara, men inte de andra. 

Så nu håller jag på och ringer och textar och messar och whatsappar mellan myndigheter och köpare och säljare på finska, svenska och skånska   


Men jag trooor vi kommer att få ordning på alla papper. Hoppas! Det är meningen att djuren ska komma hit 21.3, så det närmar sig. Förstås är en viktig person på semester. Men, men, månne inte det hinner bli klart i tid.

Det ska ju inte gå för enkelt heller. Alltid lär man sig något nytt av motgångarna. (men lite stressad är jag)


I morgon är det simmentalföreningens årsmöte. Mötet hålls i Dickursby, men man kan delta via webben. Så det kommer jag att göra för jag hinner inte åka bort nu.


idag har vi faktiskt jobbat på kontoret, fast det heter att vi har semester. Krister har jobbat med odlingsprogrammet och jag har bl. a gjort upp en semineringsplan, vilka kor med vilken tjur, och så har jag gått igenom vägningstidpunkter för 200 dagars och 365-dagars vikter. Vårens första vägning måste bli nästa vecka, för efter det ska behandlingsburen tvättas och decinficeras och stå i karantän i minst en månad, för att vi ska kunna ta prover och tvätta importdjuren. Så nästa vägningsmöjlighet blir i mitten av maj.


Ja vi har hunnit med producenternas årsmöte också denna vecka. Och jag fick hem 3 påsar med gåvor som jag ska överräcka till 3 nya unga markägare i byn, och bjuda med dem i producentrörelsen. När ska jag hinna åka ut med dem då? Nå, nog hittar jag väl en lucka någon dag. Risken finns ju att jag kör omkring med gåvorna i bilen allt för länge. Nä, nog fixar jag det någon dag, förhoppningsvis denna helg. Eller början av nästa vecka, fast inte måndag, kanske tisdag.....eller?


Ja nu måste jag börja söka mig i säng. Alla barnen kommer förhoppningsvis hem på lördag, då blir det nötytterfilé som mörats i kylrummet nu drygt 2 veckor. Hoppas på grillväder.


Av Cindi Groop - 6 december 2019 06:55

Nu är vi lyckligt hemma igen och vardagen börjar fungera som vanligt så småningom. Dygnet är ju lite omsvängt, men inte så farligt.

Jag prickade ju in en ordentlig förkylning som vanligt då jag är på resa. Kanske jag är allergisk mot flygningen   


Frustrerande att vara så nära mormor och ändå måste sitta på avstånd för att inte riskera att smitta ner henne. Vi brukar besöka henne 2 gånger om dagen då vi är där, men jag orkade inte ens med det de dagar jag mådde som sämst. Så det var ju tråkigt, minst sagt.


Dessutom kunde inte resten av mina släktingar ta sig fram till Kalifornien pga snöstorm i Sierra Nevada. Ja kan ni tänka er? Snöstorm.

Vi hade annars otroligt tur med vädret under hela resan. Då vi kom fram till Santa Barbara var det soligt och fint.

 

Det här är första glimten av solen och Stilla havet då vi startat från Los Angeles längs highwAY 1 mot Santa Barbara.

Trafiken gick långsamt från LA och det tog oss ca 3 timmar att köra, så det hann bli mörkt innan vi var framme vid hotellet.

Sen hade vi en hel dag, och 2 nätter, för vila i Santa Barbara.

En härlig stad.

Liam hittade en vän på stranden.


 


Det slutade med ett ofrivilligt dopp i havet, så då fick vi gå tillbaka till hotellet och byta kläder. men Liam hann ännu med ett dopp både i poolen och i badkaret.

 


Vi hann också med ett besök på zoo på eftermiddagen.

 

På lördagen hämtade vi storebror från hans skola och så körde vi längs HW1 upp norrut längs kusten till Monterey. Vi tog först en väg som vi inte kört förr, väg 154 mot Los Olivos. Det var en riktigt fin väg upp i bergen. 

 

Några dagar efter att vi kört där så brann det i Santa Barbara och vägen stängdes av. Tur att vi hann åka därifrån. Det var skrämmande bilder som Lucas skolkompisar skickade från branden. Folk evakuerades bara några kvarter från där han hade bott.


HW1 slingrar sig runt bergen och bjuder på vackra men hisnande utsikter. Glad att det inte var jag som körde.

 

Amerikansk frukost i Morro Bay.

 

och några små surfvågor vid stranden.

 

Det var mäktiga vågor fast det inte riktigt kommer fram på bild.

Vi stannade också och tittade på elefantsälarna i San Simeon.

   


I Monterey besökte vi akvariet. Väl värt ett besök. Vi fick tvinga Liam därifrån med våld. Han hade så roligt.
  

Monterey är också en fin stad. Jag har varit dit flera gånger. Mysigt.

 

Efter Monterey körde vi över bergen igen mot Fresno och Clovis där mormor bor. På vägen möttes vi av en sandstorm som ibland gjorde det svårt att se vägen. En annorlunda upplevelse. Fick inte så bra bild, men det syns ju lite av sandstormen.

 

Vi hyrde ett helt hus via airbnb.

 

Och det var riktigt lyckat. 3 sovrum och kök och vardagsrum och en trädgård där Liam kunde springa av sig lite.

Planen var att vi skulle fira Thanksgiving här med min moster och kusin med familjer, men det blev ju tyvärr inhiberat pga snöstorm. Det hade jag sett så mycket fram emot. Men man rår inte på moder natur. Vi får bara se framåt och se till att vi får träffas snart på annat sätt.   


Mommo Martha fick vi träffa i alla fall och det känns bra i hjärtat.

Mommos boende:

 

 


4 generationer. Martha 102, Eivor 81, jag 50, Lucas 19 och Liam ynka 4 år. Så glad att vi kunde göra denna resa tillsammans. Och glad att Krister kunde komma med och ansvara för körandet. Jag vet inte om jag skulle klara av det själv. Trafiken i Los Angeles är ju nog något nästan utomjordiskt. 6 filer i vardera riktningen och fullt med bilar i alla filer. Suck!

Under veckan som vi var i Clovis så stängde även väg 5 av mellan Fresno och Los Angeles pga mycket snö. Så det var nog lite spännande att se hur och om vi skulle ta oss över bergen tillbaka till flygplatsen. Men vägen hann röjas passligt tills vi skulle över, så vi hade tur ännu en gång. men lite overkligt att köra i snö i Kalifornien var det nog.

 

Paus i grapevine innan vi börjar köra uppåt.

Vi möttes av snöslask i bergen, men vi tog oss tryggt över.

 

En sista natt på hotell i Los Angeles och så den långa resan hem på söndag. Söndagen var den största resedagen i USA då alla skulle hem efter att ha firat Thanksgiving, så trafiken in till flygplatsen kröp fram. Men vi var ute i god tid och allt gick bra. Skönt att sätta ner fötterna i Norrnäs efter en lång resa.

Och tacksam att vi kom undan med blotta förskräckelsen från både markbränder och snöstormar. 

Glad att vi for och glad att vara tillbaka hem. Precis som det skall vara.

 

Sjuklingen och busen.

Av Cindi Groop - 28 juli 2019 07:39

Vi valde att ta ett lite lättare program under söndagen då Liam inte riktigt var på topp. I Falsterbo var han ändå hungrig, så han fick en hamburgare och jag hittade gratis wifi och kunde ladda ner kartan till vårt nästa boende i Laholm. Vi hade tänkt åka på lite utflykter men valde att köra nonstop. Mycket att se ändå längs med vägen och vi lämnade Skåne bakom oss och körde över den imponerande Hallandsåsen till Halland. 

Först måste vi bara stanna och fotografera lite majs och Liams nya säl   

 

Vårt boende för natten var ett litet Bed&Breakfast med 5 rum, Månstorps Gård. Mysigt ställe med sköna sängar och bra frukost i fin miljö. Passlig sysselsättning för kvällen var lite minigolf.

  Nästa dag tog vi så sikte på Göteborg och Liseberg.

Framme vid 11-tiden i ett molningt Göteborg. Trots det verkade det som om hela Sverige bestämt sig för att komma till Liseberg denna dag. Det var svårt att hitta parkeringsplats.

Väl inne hade vi en rolig dag.

       

Vi hade beställt 3-rätters middag på stjärnornas krog och sittplatser till Lotta.

Orken var slut för Liam då vi väl fick bänka oss.

 

Men lika bra var det eftersom det var 1 timmes väntan innan showen började. Tyvärr fick vi lite regn. Och jag hade släpat med regnrockar hemifrån, ända till parkeringshuset utanför Liseberg.......


Övernattade i stuga i Lisebergsbyn. Tog inget foto där. Vi kom sent, sov åt frukost och fortsatte. Dagens sträcka Göteborg-Stockholm. Några små stopp längs vägen, men annars mest bilkörning.

Vi åt lite snabbmat utanför Gripsholms slott. Verkade vara en fin stad. Kanske måste utforskas närmare någon annan gång.

Och så snabbt genom Stockholm till båten.

 

Bild från båten in mot Gröna Lund och Skansen.

Hejdå Sverige!    


Av Cindi Groop - 28 juli 2019 05:45

Nästa morgon var det gemensam brunch för alla som övernattat på Bollerup och så skulle vi få se Bollerups simmental.

Liam var lite trött, men det var helt förståeligt.

Vi packade ihop våra saker och lämnade in nycklarna och gick på brunch. Liam ville inte ha något och jag tyckte hans såg misstänkt blek ut. Jag frågade om han mår dåligt, men han sa nej. Jag tog i alla fall ut  honom en stund i friska luften och han började verka mer normal. Så vi gick in och forsatte brunchen. Liam tog några korvar och lite vattenmelon och jag hann ta åt mig en kaffekopp.

Ja, då kan ni väl räkna ut vad som hände. Som tur var satt vi ensamma vid frukostbordet. Jag hämtade papper och soppåse och började röja upp. Sen gick jag ut igen med en olycklig kille och Krister fick städa upp efter oss.

Vi bytte kläder och Liam fick normal färg i ansiktet. Det var resultatet av gårdagens grävande i allt möjligt och omöjligt. Vi försökte berätta för honom att man stoppar inget annat än mat i munnen, annars blir man sjuk. Kanske sambandet gick fram, kanske inte än. Allt måste man lära sig här i livet. Och Liam är ju inte en sån som tror på vad mamma och pappa säger. Det skall utforskas.


Samtidigt på brunchen fick Roger ett samtal att skolans kvigor var på rymmen, så han måste åka iväg. Vi fick gå och titta på djuren själva om vi ville. Och det skulle vi ju ha velat göra, men med en magsjuk kille, så beslöt vi oss för att sätta oss i bilen och köra vidare.

Bollerup var fint att uppleva även utan djurrundtur-

         

Bollerup har även en egen kyrka. Och en borg med vallgrav, nästan som i sagorna. Det var bröllopsfest i borgen på lördagskvällen. Säkert en passande plats för ett bröllop.

Mer om Bollerup kan du läsa här: https://bollerup.se 


Så vi hann med mycket, men mera hade vi velat hinna med. Så vi ses en annan gång alla simmentalvänner i Sverige!


Liam somnade nästan direkt vi for iväg och tur var väl det, för det var lite knepigt att hitta fram bland alla småsamhällen i Skåne. Tur att vi körde buss dagen innan så vi mindes var vi skulle vika av för att hitta till strandvägen. Turister, turister,turister och vackra vyer. Vi körde till Falsterbo strand som Linn hade tipsat hade nen långgrund strand som skulle passa för Liam.

   

Svenskarna måste vara ett kyrkligt folk. Jag vet inte hur många kyrktorn vi sett på vår resa. Verkar som varenda avkrok har en egen. Var femte kilometer fanns det en kyrka kändes det som.

Nu kom Linn hem, måste sluta för denna gång.



Av Cindi Groop - 27 juli 2019 08:02

På lördagen var vi då på svenska simmentalföreningens sommarhappening. Vi samlades efter frukost och tog buss till dagens besöksgård som var Katslösa Blonde och Simmentalgård.

Att köra buss genom Skåne var väldigt trevligt. Man satt lite högre än i en personbil så sikten över slätterna var utmärkt. Stora fina böljande fält med alla slags grödor. Bussen körde dessutom ena vägen längs strandvägen på Sveriges sydligaste kust. Jättefint område.


På Katslösa bjöds vi först på grillade hamburgare, som var gott. Men vi hade ju ätit en stor frukost på hotell, så riktigt hungriga var vi inte. Det bjöds dessutom på lokal snaps från Österlen, någon typ av besk. Fruktansvärt. Nej, snaps är inte min grej, men man måste ju smaka då det bjuds.

Värdfamiljen berättade om gårdens historia där både far och son var involverade. Man märkte verkligen hur de brann för branchen och avelsarbetet. Det var så inspirerande att lyssna på dem.

 

Många uppfödare hade kommit på sommarfest.


Efter maten var det rundvandring på gården. Själva gårdsgruppen var en typisk Skånegård med uthusen tätt intill bostadshuset så att det bildades en rektangulär innergård mellan husen. Gårdsfolket hade nog putsat och fejat inför träffen. Gruset var harvat och allt var i perfekt ordning. Jättesnyggt!


Men viktigast av allt var förstås djuren.

     

Jättefina djur fick vi se. I en grupp gick kor med tjurkalvar och i den andra gick kor med kokalvar. Alla kor seminerades och så fick de gå med tjur för att fånga upp de som inte blivit dräktiga med semin. Vi fick också gissa den sammanlagda vikten på 4 vårfödda tjurar och de tre närmaste fick pris. Den totala vikten blev 1441kg. Jag gissade 1457kg och blev utan pris      Dessutom kunde man under dagen köpa lotter med chans att vinna en avelskviga. 6 lotter för 500skr. Förstås köpte vi lotter och hoppades på tur.


Vi fick ännu kaffe och kaka innan vi satte oss i bussen igen och fortsatte besöket till deras kusiners entreprenadfirma Katslösa Agro.

Deras specialitet är att göra hösilage åt hästar. Nu missade jag hur stor areal de skördade från, men jag tror att det var runt 1000ha med vall. En mycket imponerande firma.

 

Jag tror inte jag sett en motsvaranade maskinpark förr. Inte ens på en lantbruksaffär. Där fanns allt. Och stora maskiner. Fick bara en bråkdel på bild.

 

Årligen producerades ca 15 000 stora fyrkantsbalar och 18 000 småbalar.

 

Allt såldes till hästgårdar.

Allt var analyserat och registrerat, så en kund kunde få samma kvalitet under hela året. De hade egen lastbil och levererade över hela året enligt avtal med hästgårdarna.

 

Detta bara en bråkdel av deras vallareal. 

Tyvärr så var vår yngste vid det här laget på sitt mest besvärliga humör. Han var så uppspelt och lyssnade inte alls på arga mammor. Med på träffen fanns många andra barn och Liam var så upptagen av att imponera på alla dem så det gick inte alls att få kontakt med honom. Jag fick gå med honom på ridbanan bakom husen för att han inte skulle störa föredraget. Han som berättade hade inte alltför hög röst heller så man måste stå rätt nära för att höra vad som sades. Så vi gick därifrån. Krister fick lyssna på vad som sades denna gång.

 

Bonnapöjkar i lektagen.

Liam var överallt denna dag. I en fiskdamm, under alla maskiner, i all slags grus. Och allt skulle upplevas med hela kroppen. Suck.


På vägen tillbaka hann vi ännu titta på unga kvigor som gick på naturbete. Där fanns nog några som jag skulle kunna ta med hem. Men inte denna gång.


Vi hann ta en dusch och byta kläder innan festmiddagen i Bollerups maskinhall. Där fanns trubadurer som underhöll och så stående bord.

Liam hade fortsatt i högsta växeln, så vi hann inte diskutera med andra uppfödare så mycket som vi önskat. Men lite kunskap om att det finns helt svenskspråkiga finländare fick vi ändå sprida.

Med på festen var också 3 från Norge som vi satt med under auktionen.

 

Auktionen var smart planerad. Det fanns en katalog med information om försäljningsobjekten och så visades bilder på djuren på skärm i hallen.

Auktionen var sista programpunkten efter middag med vin, öl och snaps. Så folket vågade bjuda   

Vi höll ner händerna.

Vid det här laget höll Liam fullständigt på att flippa ur, så Krister och Liam gick och sova medan jag stannade under hela auktionen.

Det var intressant att lyssna på budgivningen och hur vissa kvigor var verkligt eftertraktade. Jag tror högsta priset bjöds på en kviga från Bollerup. Jag tror den gick för 29 000 skr. 

Något motsvarande finns ju inte alls i Finland. Det här är alltså toppkvigor som säljs från avelsgårdarna och man köper in för att komplettera och förbättra sitt avelsmaterial.

I Sverige har de ju ett annat system och talar om kolinjer. Så alla kor har olika linjer som de stammar från. Alla vet då vad en viss kolinje representerar. Du kan ha t.ex 30 kor, men av 3 olika linjer, t.ex Agnes, Cellerina eller Kroni.

Vi har ju köpt av kolinjerna Polka och Hirscht. En svensk uppfödare vet då direkt vad det är. 

Ett gansk smart system. Alla kor heter då samma efter sin mor, bara öronnummern skiljer.

Hos oss tittar vi mer på faderlinjen och noter främst far och morfar i härstamningen. Men kon är ju lika viktig. 

Jag måste fundera lite mer på detta system. Det blir mycket jobb att ändra ett system, men det skulle vara intressant att pröva. 

För min del skulle det då i framtiden bli att utgå från vissa grundkor och döpa alla döttrar och döttrarnas döttrar efter dessa grundkor. Något att fundera på.


Nåja, efter auktionen gick också jag till sängs. Nästa dag skulle vi ju fortsätta vår resa och jag behövde spara alla krafter. Även om det också hade varit roligt att stanna och prata kor med svenskarna inpå småtimmarna. Men det får jag göra någon gång då jag reser på egen hand.


Är ändå glad att vi kom oss iväg till denna träff. Det var inspirerande och jag tror nog att avelsarbetet kommer att fortsätta här på gården. Det är nog så intressant.


Och nej, vi vann ingen kviga. Tack och lov     




Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards