Ja, så har jag gjort bort mig igen.

Det var ju straxt innan jul jag akut anmälde Chandra till slakt för att hon hade framfall. Nå, hon rymdes inte på bilen, men vi kom överens att hon fick åka direkt de börjar köra igen efter jul.

Nå, efter lite diskussioner med flera veterinärer kom jag fram till att vi ska vänta och se, de kan lösa sig själv då kalven blir tyngre. Så jag avbokade slaktbilen.

Nå, framfallet har kommit och försvunnit hela tiden, men kon har varit på gott humör och ätit som vanligt i sin sjukbox.

Så förra veckan beslöt jag att hon får gå ut i sinkogruppen tillbaka.

Nå, det gick inte många dagar så hängde det ut igen ordentligt. Och denna gång for det inte tillbaka in.

Så in med kon tillbaka i sjukbox och så anmälde jag henne till slakt tills nästa vecka.

Ja, så ringde jag till slaktplaneraren och bad om att hon skulle få stå ensam på bilen då hon inte var riktigt i skick.

Eftersom det fortfarande hängde ut där bak så måste jag ta mig till att hjälpa henne, annars kunde hon ju inte kissa normalt. Så jag tog ett ämbare med vatten och tvättade rent hela härligheten och så tryckte jag in hela paketet så långt jag kunde.

Nå, tror ni inte det blev bra då? Två dygn gick och framfallet var borta!

Onsdag är sista anmälningsdag för nästa veckas slakt, så eftersom hon ännu var normal idag på förmiddagen så ringde jag igen till slaktplaneraren att han fick ta bort Chandra från listan. Hon är frisk nu.

Vad ska han tro om mig, vilken virrpanna?

Nå,efter samtalet gick jag ut igen och vad tror ni jag fick se?

Chandra har framfall igen   

Så trött på mig själv.

Men det är en fin ung ko efter Worldwide, dräktig med Chicago av Katslösa. Jag vill ha henne kvar.

Nå, bara att dra på skyddshanskarna och försöka trycka dit allt igen. 

Vad har jag ställt till med? Tänk om det blir pannkaka av alltihop och både kalv och kossa dör i boxen.

Åhhhh, varför gör jag så dumma beslut?