Vi har 15 minusgrader och ändå svallar vattnet fritt i Ledörssundet.

Under det senaste året har Krister pysslat på och renoverat vår bastubyggnad på skären för att vi ska kunna övernatta där även vintertid. Sommarstugan som vi bor i på sommrarna är i behov av ett större ingrepp om den ska åtgärdas, men bastun som är blott 30 år gammal och inte så stor så var ett möjligare projekt. Om jag varit förutseende nu så skulle jag ha tagit före och efter bilder, men det har jag tyvärr inte gjort.

Den största förändringen är i alla fall att vi fått en dusch i bastun och en mulltoa innomhus. Vilken skillnad!

Det är absolut inget nöje att gå till utedasset vintertid och dra ner byxorna. Nej, istället har vi bara åkt dit en stund och åkt hem då behoven börjat tränga sig på.

Mulltoan är nu provkörd och har hittills fungerat som den ska.

Den fungerar alltså så att man fyller torv i bottnen av byttan. Där finns en omrörare som sätter igång automatiskt då man stiger upp. Sedan finns det en värmare som snabbar upp förbränningen. Ett rör för ut lukten utomhus och hittills har den varit helt luktfri.

Torven ska sedan bytas en till två gånger per år lite beroende på hur ofta den används.

Denna hoppas jag ska uppskattas av våra sommargäster som brukar bo i bastun då de kommer upp på besök.

Nya köksskåp har vi också satt in. Vi har ju endast en liten kokplatta, inga andra kokmöjligheter i bastubyggnaden, men lite första hjälp om man vill steka ett ägg eller något. Ja, och en micro.

En insats i öppna spisen har också monterats för att få bättre uppvärmning. Tidigare for det mesta av värmen rakt ut. Den har jag ännu inte fotograferat, men det kommer kanske bild så småningom. Vi har nu sovit två nätter där och kunnat konstatera att madrasserna i den nya sängen är för hårda, så en ny bäddmadrass måste ännu införskaffas. I övrigt har vi återanvänt gamla möbler. En bokhylla från Krister föräldrahem, vår soffa som vi köpte då vi flyttade till Norrnäs 1991 och ett bord som vi hade i vår första gemensamma lilla etta i slutet av 80-talet.

Den som spar han har :)

Min pappa berättade att skåpet i bakgrunden har tillhört min pappas faster Anna som var barnmorska. Hon fick skåpet i betalning en gång då hon förlöst ett barn i Yttermark och föräldrarna inte hade pengar att betala henne med, så istället fick hon ett skåp.

Jag planerar att söka upp gamla tallrikar och muggar att pryda skåpet med istället för kikare och burkar med myggspray som finns där nu. Projekten tar aldrig slut.....

Jag lovade tidigare att ta kort på en soffa som står i Övermark i en stuga och väntar på framtida uppgifter.

Här kommer den:

Den är stor och maffig men häftigast är ändå armstöden:

Jag älskar de små fina lejonen.

Det roliga med denna soffa är att det även är en säng. Det finns en häftig mekanism i sätet som gör att det går att svänga hela sitsen och vips har man en röd- och vitrandig säng.

Sängen har troligen tillhört Kristers farfars bror Victor som var rektor för svenska skolan i Tammerfors. Det skulle innebära att soffan är ca 100 år gammal.

Ja vad gör man med en dylik pjäs?

Jag tycker den är otroligt häftig, men den passar ju inte in var som helst precis. Jag skulle vilja ta hem den och försöka få den ren. Träet är i gott skick och klädsel är i övrig relativt bra förutom armstöden som är fult nötta. Man borde kanske vända sig till någon som förstår sig på dylika möbler innan man gör något som förstör den. Såna här möbler är ju tyvärr inte värdefulla pga att de är så svårplacerade, fast de är speciella .

Om någon av er därute som läser detta är kunnig på gamla möbler så får ni gärna höra av er.

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja, vad jag riktigt ska skriva om. Ska vi prata djur eller annat?

Om vi börjar med djuren så kan jag ju berätta att jag nu satt lite tid på att uppdatera vilka djur vi har till salu i år. Eftersom vi fått mest kvigor de senaste två åren så har vi inte så många avelstjurar till salu nu. En lista på alla våra saludjur hittar du här: www.rafbacken.fi under rubriken avelsdjur till salu.

Årets första avelstjur sålde vi igår och vi har redan förfrågningar på mer, så vi hoppas på ett bra år. Jag har också en lång lista på hondjur till salu, men då jag har sån beslutsångest över vilka som ska säljas och vilka som blir kvar. Egentligen skulle jag själv behöva köpa en ny avelstjur för att betäcka kvigorna, men jag tror att vi istället beställer mer semindoser. Visst, det är mer arbete att övervaka brunster och vänta på seminören, men å andra sidan så får vi ju förhoppningsvis bättre avelsmaterial framledes. Och jo, jag vet att det är lätt att sitta här inne och planera semineringar i sommar, men betydligt värre i juni, då jag borde åka iväg och plasta in gräsbalar och istället måste stå och vänta på seminören.

Kossorna var på bushumör idag då jag skulle stänga ut dem så att vi kunde skrapa rasthagen och köra in nytt foder. Jag hade med alla tre hundarna och vanligen brukar det räcka med att korna ser att vi kommer för att de ska vända på klacken och masa sig iväg in bakom grindarna, men se inte idag. Kalvarna kom i stor klunga och ville undersöka hundarna. Då jag sa åt hundarna att bita till för att få fart på dem så kom ju förstås de oroliga mödrarna och undrade vad som hände med deras små kalvar. Det blev lite spring innan de lugnade ner sig och jag kunde stänga grindarna. Ni kan ju tänka er hur hundarna såg ut efter det arbetspasset. Koskit och piss, foderrester och regnvatten i hundpälsar. Kul.

Nu måste jag börja på med kvällsmaten. Ska försöka ladda upp lite mobilbilder.

Vi ses.

  Det här är mitt första blogginlägg från mobilen.  Lite knepigt är det men månne inte det här ska gå på något sätt.  Tog ett försökskort på frassin.

Jo julen kom och gick. Inget mer om det.

Förutom, jo, att jag detta år inte varit så mörkerdeprimerad som jag brukar över julen. Vad månne kan det bero på nu då? Eventuellt kan det väl inverka att jag spenderat två veckor i Kalifornien i november, men jag tror även att det hjälpt till att jag börjat äta D-vitamin och magnesium. Magnesium äter jag för att lindra mina kramper i benen och tipset om att D-vitamin lindrar mörkerdepp fick jag av min syster. Så nu mår jag rätt bra faktiskt. Mina käkar värker kanske inte heller lika mycket som förr. Så allt är ganska bra faktiskt. Nu låter det ju som om jag har all världens krämpor, men så är det ju inte. Benkramper har jag bara ibland om nätterna och käkvärk har jag bara då jag varit ute i usligt kall och våt väderlek. Egentligen är jag oerhört frisk. Så nu glömmer vi krämporna och tittar frammåt, eller kanske bakåt?

Året 2013 har varit fantastiskt för mig, ja nästan overkligt bra. Tänk vad jag fått vara med om. Det började i februari med pris för bästa tjur. I mars firade vi Krister på Hawaii. Vårkalvningarna gick bra och i maj blev Linn student och vi fick vår underbara lilla valp Yezz. Sommaren var jättefin och vi blev bjudna på bröllop. Dessutom blev vi bjudna på bröllop igen och denna gång i Los Angeles. Pga av det fick jag uppleva en fantastisk resa tillsammans med mina systrar. Och jo, det ska komma ett inlägg som berättar om resan, men den kräver lite mer arbete så det har jag inte hunnit med ännu.

Förutom allt detta så har året bjudit på alla möjliga små fina upplevelser. Ja jag kan inte vara annat än lycklig. Året 2013 har minsann varit ett av de bästa jag upplevt, om inte till och med det allra bästa.

Så vad har då 2014 att erbjuda?

Ja det är väl det roligaste med att leva, man vet inte vad som väntar. Inga resor är i allafall inplanerade nu under de närmaste åren. Inga bröllop ser vi i den närmaste kretsen och inga andra stora händelser vet jag om.

Förövrigt kan jag nämna att jag nu tagit steget in i framtiden och skaffat mig en smartphone. Får se då om jag är tillräckligt smart för att kunna använda den. Största orsaken till att jag skaffade den var att kunna fotografera mina djur som är till salu och smidigt kunna publicera dem på webben eller kunna skicka dem direkt till eventuella kunder. Nu återstår ju bara det lilla knepet att förstå sig på apparaten. En bieffekt blir förhoppningsvis också att jag kommer att kunna ta mer bilder ur vardagen för att publicera här på bloggen eftersom telefonen ju för det mesta är med i fickan och då tillgänglig för fotografering i olika situationer. Många gånger har det harmat så att jag inte haft med kameran då jag jobbat med djuren.

Jag kan redan ringa med den! Och svara! Eller det är lite olika från gång till gång. Man ska liksom trycka och föra fingret över skärmen på samma gång, så det fungerar inte riktigt alla gånger. Så om jag trycker av någon då ni ringer så ska ni veta att jag inte avsiktligen trycker bort er utan det beror på min nya smarta? telefon.

Funderar lite på att sätta ut båten igen. Det är ju öppet vatten ännu. Skulle det inte vara ett trevligt minne att ha kört runt Ledören på nyårsafton? Fast det är ju kanske lite dåligt med sol för min solenergidrivna båt. Men åror finns det ju förstås.

Funderar på vårens kursutbud på vuxeninstitutet. Det går en kurs i möbelrestaurering som jag borde gå och så en intressant kurs om kött och hantverket styckning. Det finns så mycket roligt, vilken fantastisk tillgång vuxeninstitutet är!

Möbelrestaurering borde jag gå eftersom vi har en sån fantastisk gammal soffa med lejonhuvuden på armstödet som borde fixas upp. Den borde jag fotografera med min telefon! Det ska jag försöka komma ihåg så att ni får se den. Det är stoppningen som behöver bytas ut. Jag tycker inte att det borde vara så svårt, det enda som krävs är lite tid........

Nej, nu måste jag sluta för idag. Vi återkommer en annan dag. Då förhoppningsvis med nya smarta bilder.

Sitter med mina stelfrusna fingrar runt en tekopp.

Jag har kört fram och tillbaka till Kurikka idag. Lämnat in några lammskinn för beredning.

Nu tar det nog några veckor innan de blir färdiga. Men det är alltid så spännande att se hur de blir.

Körde med vår nya bil. Den var riktigt trevlig att köra med.

Vi köpte alltså en ny bil i måndags på vår resa till Tammerfors. Ja nästan lite i misstag, eller hur jag ska säga.

Vår gamla pick-up är just 24 år gammal. Den har alla år gått igenom besiktningarna utan problem, men visst börjar den bli lite sliten. Vi har funderat lite fram och tillbaka på när det vore bäst att byta bort den, men på senare år har vi kommit fram till att dess inbytesvärde är så lågt, så vi kör istället med den tills den tar slut. Nu gick det inte så, pga ändrade omständigheter.

Linn kommer från början av nästa år att ta med sig sin häst till sin nya skola 1 gång/månad. Då resan dit tar 4-5h med släp så behöver hon en ordentlig dragbil som tar henne dit oberoende av väder.

Någon sådan har vi inte. Vi kan inte skicka iväg henne med vår gamle trotjänare med hästen i släp. Vem vet var de hamnar då.

Så istället fick vi tänka om angående bilköp. Krister började söka på nätet och plötsligt hittade han en kandidat i Tammerfors, som visserligen var 7 år, men ändå relativt lite körd. Det visade sig att den använts på ett flygfält.

Då vi båda tyckte om den, och den var igott skick så slog vi till med det samma efter att vi provkört den. Det kan jag säga är mycket ovanligt i detta hushåll. Vanligtvis brukar vi fundera fram och tillbaka hundra gånger innan vi tar ett investeringsbeslut. Men bilens skick och pris var till vår belåtenhet, så varför söka mera då?

Vi får hoppas att vi inte får några otrevliga överraskningar vad tiden lider.

Ja, vad blev det för sort kanske ni undrar?  Det blev en ljusröd Ford Ranger, utan krusiduller. En bruksbil helt enkelt.

Kvar hemma på backen står vår gamla Izuzu. Vad ska vi göra med den då? Ja, antingen försöker vi sälja den privat, eller så sparar vi den åt junior. Han har ju bara 4 år kvar till körkortet, och vad passar väl bättre åt en ung man än en gammal pickup som just och just orkar 100km/h?

Jag kan inte garantera att han delar min uppfattning.

Ja just det. Forden blev ju skitig på min resa till Kurikka. Egentligen borde jag gå och tvätta den, innan det fryser på, istället för att sitta här. Men det är ju så kallt.....

Och tack snälla mamma för lussekatterna!