Ni minns kanske min film från ifjol över 8 st älgar som dansade på vår åker.

En kort tid efter det hittade vi detta makabra fynd 500m nedströms.

Det är alltså en död älg i Norrnäs å.

Nu vet jag ju inte om denna ko hörde till gruppen som vi såg tidigare, och jag har ingen aning om varför den dött, men den låg ju inte långt därifrån.

Vi hajade nog till först innan vi förstod vad det var som låg i vattnet. Det såg ut som en flodhäst på avstånd.

En tid efter det hittade vi denna rådjursbock som hängt sig i vargstängslet.

Han har tyvärr gått en plågsam död tillmötes. Han har strukit in huvudet i rutorna i elstängslet, men hans horn fastnade då han försökte dra ut det igen. Usch och fy och blä.

Stängslet är ju till för att hålla rovdjur ute, men tyvärr kan det gå så här också.

Det har hänt en gång förut också, men den gången var det ett litet flasklamm som gick lös på gården, som fick sluta sina dar i stängslet.

Orsaken till att jag visar dessa bilder först nu är att de är tagna med telefonen och jag inte orkat engagera mig i hur Blueotooth fungerar. Men nu äntligen har jag överfört mina bilder.

Vet inte om ni är glada eller ledsna över det :)

Kalla dagar som dennna så föredrar jag att tillbringa så stor del av arbetsdagen som möjligt med kontorsjobb. Visst djuren måste skötas varje dag, men man behöver ju inte sätta in arbetstopparna i värsta kölden.

Så här ser jag ut efter några timmars jobb utomhus i kallt väder. Så ni har kanske förståelse för att jag inte är så värst förtjust i vintern.

Istället funderar jag idag över vilka semintjurar jag vill beställa.

Då man använder semin så får man ju välja tjurar från i princip hela världen, men det blir dyrt att importera på egen hand. Därför försöker vi simmentaluppfödare komma överens tillsammans vilka tjurar det lönar sig att importera.

Vi fick nyligen en lista på möjliga tjurar :

http://www.bar5.com/pdf/Circle3_Genetic_2013.pdf

Härifrån föll jag speciellt för tjurarna Bar5P SA Evolution-Poena 418S och JNR Gravity 813U.

Det jag söker efter är pollade tjurar, alltså medfött hornlösa. De ska ha lågt värde för födelsevikt, men höga värden för 200 dagars vikt och ettårsvikt. De här tjurarna har en helt ny släkt som inte finns i Finland från förr och borde därmed vara användbara för de flesta.

Jag skickade in mitt önskemål till den som är ansvarig för seminimporten på Faba, så nu är det bara att vänta och se om någon annan vill ha samma tjurar som mig.

Här är en bild på en av mina lovande unga kvigor. Hon heter Räfbackens Xylvia och hon är efter semintjuren Tiset Vagn.

Bilden är tagen i april ifjol då hon var 6 månader gammal. Nu är hon nyligen seminerad med Gormo.

Förstår ni hur spännande detta är att få vänta på nya kalvar med ny stamtavla?

Xylvia är en lyckad satsning och jag hoppas förstås att hennes avkomma är ännu bättre.

Det är en lång väntan från det att man beställer semindoser till att man lyckas med semineringen, får en levande kalv som växer bra, som i sin tur växer upp och får en avkomma, och först då den unga kons kalv får sin korrigerade 200-dagarsvikt så får kon sitt avelsvärde.

Detta är ingen sport för de som vill ha snabba reultat.

Alltså Xylvias mamma Victoria seminerades i januari 2011, Xylvia föddes i oktober 2011. Xylvia seminerades i december 2012 och får förhoppningsvis sin första kalv i september 2013. Då kalven vägs i mars 2014 får Xylvia sitt avelsvärde. Tre års väntan innan man vet om Tiset Vagn var så bra som man hoppades.

Så de tjurar som jag funderar på nu, ger resultat tidigast 2015, enligt sönernas ettårsvikter och 2016 enligt döttrarnas kalvningar.

Det gäller alltså att välja rätt tjur, eftersom det ger avtryck många år framåt i vår besättning.

Jag lovade i ett tidigare inlägg att visa den nya hanteringsgrinden som vi köpt i år. Så här är den:

Här är det Räfbackens Xelmiina som väntar på seminören.

Grinden hängs alltså vid ätfronten och djuret hålls på plats mot  en fast grind med hjälp av en kätting som hängs bakom kon. Huvudet sitter alltså fast i ätfronten med låsgrindar.

Med hjälp av grinden så står djuret still medan man seminerar eller om man måste behandla djuret på något sätt. Grinden har två öppningsbara luckor, så att man t.ex kan mjölka kon utan risk att bli skadad.

Vi har hittills endast använt den i samband med seminering, men det känns tryggt att ha den ifall det blir något trubbel i samband med kalvningarna senare.

Det här är ju ett billigare alternativ än att köpa en hel behandlingsbox. Dessutom kan man bära in den här för hand, utan traktorhjälp.

Nu blir dagarna längre, och livet lättare.

Vi hade besök för ett par nätter sedan, troligen av en lokatt.

Spåren kom västerifrån upp för backen, bakom nötse, upp på betonkanten som går runt gödselstacken, ut i skogen norrut och sen in igen i fårhagen, fram till ingången till iglon där fåren sover, men tackochlov ut igen och vidare till grannens gård, men tillbaka in på ridplan och sen försvinner spåren på sjöslättvägen.Spåren var tydliga i den nya snön. Vi har bilder i telefon, men då det är så himla svårt att få dem överförda till datorn. Igen önskar jag att jag hade ett datasnille i lådan att plocka fram vid behov. Ja, kanske inget snille direkt behövs i detta fall, men ändå.

Hoppas det bara var ett tillfälligt besök. Jag vet inte om lokatten klarar av att ta kalvar, men fåren är garanterat ett lätt byte i sin vinterhage.

Och katterna! Mina söta så gullbollar, tänk om lon fick tag på dem, huadå. Mina knaskatter skulle troligen inte heller ha vett att vara rädda, utan snällt sitta och titta på den spännande kissen.

Jag är annars en stor vän av skogens rovdjur. Jag tycker att det är extremt spännande att vi har björn, varg och lo i skogarna nära oss. Min högsta önskan är att få se helst någon av dem ute i det fria. De är så mystiska och stiliga djur. Dessutom gillar jag tanken på att naturen själv sköter balansen mellan rovdjur och bytesdjur.

Men mina djur ska de banne mig låta vara ifred!Visst har jag förståelse för att de inte ser skillnad på mina djur och skogens vilda djur. Jag kan ju inte sättta upp en skylt åt dem där de får läsa att tamdjur inte är lovligt byte. Men en stilla önskan har jag försås att jag skulle ha garanterad rätt att skydda mina husdjur om det behövs. Det starkaste vapen vi har på gården är ett luftgevär, så rovdjuren går nog ganska trygga genom här. Om de inte råkar möta mig förstås. Ser mig själv ryta som Baloo och attackera med med händer och tänder.Stackars lilla lo   

En liten sammanfattning av året:

Vi har plats för 40 dikor + kalvar och ungdjur, men p.g.a att jag sålde 5 dräktiga kossor i år så har vi bara haft 35 kalvande 2012. Av dessa föddes 11 tjurkalvar och 24 kokalvar. En tjurkalv dog vid födseln, i övrigt är alla vid liv.

Vi har en nollvision här på gården, d.v.s att inga kalvar får dö vid födseln. Jag sätter mycket tid på att övervaka brunster, så att jag kan beräkna förväntad kalvningsdatum och så sätter jag mycket tid på att övervaka kalvningar. I de alllra flesta fall så behövs ingen assistans vid kalvningen, men jag försöker i alla fall se till att det inte sker onödiga missöden som jag kunde ha åtgärdat.

Med facit i hand så inser jag ju att jag väntade för länge på att kvigan Hirscht skulle börja kalva. Hon var seminerad och jag visste förväntat kalvningsdatum, ändå gjorde jag inget fast hon gick mer än en vecka över tiden. Det var dumt, och ska inte upprepas. Tyvärr blev Hirscht inte heller dräktig senaste sommar, men hon är nu seminerad med Gormo. Jag håller tummarna för att det ska lyckas bättre nästa gång.

I övrigt så var 15 kalvar efter seminfäder, 18 efter Orvar av Frönshult och 2 efter egen ungtjur.

Alla Orvars kalvar föddes utan problem, och det har varit pigga, fina kalvar som vuxit väldigt bra. Dessutom är samtliga hornlösa. Det betyder alltså att Orvar är homozygot hornlös och endast nedärver hornlösa kalvar.

Jag är SÅ nöjd med min "lilla" Orvar   

Han har nog varit värd besväret, med både importen och sjukdomar. Nu är han frisk och på gång igen.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag kommer att släppa ut honom efter nyår för att betäcka de kossor som inte blivit dräktiga genom semin, men jag släppte ut honom redan några dagar innan jul , eftersom jag var upptagen med mycket annat än att parera seminören.

De kor som i alla fall blivit seminerade har inte visat ny brunst, vilket innebär att semineringarna lyckats bra.

Vi lyckade till sist få två tjurkalvar efter Orvar.

Det här är Räfbackens Zero. Han föddes på luciadagen, årets sista kalvning. Nästa kalvning beräknas till början av april.

Nu får jag gäster, måste fortsätta en annan gång.

Jag bor i en mycket liten by med bara några hundra invånare. Trots det finns här lågstadieskola, bybutik och bankfilial. Vi får vara nöjda så länge den servicen finns.

De som bor utanför centrumområden vet förstås att om man vill att något ska hända ute i bygden, så måste man göra det själv. Stadens insatser går i huvudsak åt till att hålla service i centrumområdet.

I vår by finns, och har funnits i långa tider, en vi-känsla som jag är stolt över att vara en del av. Byborna ställer upp för sin by och vill att byn ska utvecklas och inte bara somna in. Det är här jag hittar mitt favoritord : ELDSJÄL.

Enligt ordboken betyder eldsjäl en person med brinnande entusiasm för något. I vår by finns flera eldsjälar. Personer som sätter tid och omtanke på att alla Norrnäsbor ska känna sig glada över att vara just Norrnäsbor. Jag hoppas att de som aldrig själv har möjlighet att delta i byns gemensamma strävanden i alla fall erkänner att det finns underbara människor som ställer upp för oss andra.

Samtidigt hoppas jag att dessa eldsjälar förstår att de är uppskattade, fast vi andra allt som oftast glömmer att säga det och tacka för att ni orkar engagera er.

Jag kom att tänka på detta i samband med att vi planerar den årliga nyårsfesten i byns ungdomslokal. Varje år ordnar ungdomsföreningen nyårsfest med tre rätters middag, sketcher av byns ungdomar samt dans till levande musik. Vid midnatt dansar hela salen fågeldansen  

Varje år besöks denna fest av över 100 personer. En uppskattad fest alltså i en liten by. På denna fest umgås gammal och ung över generationer. De yngsta är i lågstadieåldern och de äldsta har varit pensionärer i många år redan.

Denna fest och allt annat som ordnas i byn, skulle inte vara möjlig utan just eldsjälar.

Så TACK alla ni som drar igång diverse projekt och ordnar fester för oss alla. Hoppas ni orkar många år ännu och hoppas att det finns gryende eldsjälar i dagens ungdomar.

Allt som är på gång i byn kan ni läsa om på byns hemsida www.norrnas.fi och så finns föreningen förstås på facebook.

För att hoppen mellan inläggen inte ska bli så långa, så fortsätter jag redan idag! Fortfarande ingen kalv, borde kanske sätta igång henne, men då hon ser så färdig ut. Inbillar mig idag igen att hon nog kommer att kalva inom ett dygn.

Ett glädjebudskap kan jag dock komma med: Orvars första renrasiga tjurkalv är född! Äntligen. Han föddes den 3.12, en kall dag. Kalvningen förlöpte utan komplikationer och efter 10 minuter stod han på benen och inom en halv timme stod han och diade sin mamma. Han fick heta Zlatan.

Idag har jag varit på möte till skogsvårdsföreningen och komponerat ett svar på en insändare om vårt vindkraftsprojekt. Ja, jag borde ju skriva flera inlägg om hur vindkraftsprojektet framskrider, men det blir så mycket text så det får bli någon annan gång.

Nu ska jag ta in två kossor som ska semineras idag, den ena med Vingegaard Filius och den andra med Nisse av Gyllebo. Jag har fått textmeddelande om att seminören kommer mellan kl 14.00-16.00 Vi har köpt en grind som man hänger fast vid foderbordet där kon står, för att hon ska stå stilla under semineringen och för att seminören ska klara sig oskadd utan ko-tramp eller -spark. Jag kan kanske fotografera den vid tillfälle så får ni se hur den fungerar.

Ikväll blir det lutfisk, med bacon, ärter, potatis, morotslåda och vitsås. Kanske vi hinner tända det andra adventsljuset ikäll också. Bättre sent än aldrig.

Här några bilder av katternas sysselsättning under kalla dagar: