I år har vi firat tomatkarnevlen som sig bör med besök på karnevalen under båda dagarna och med avslutning i stortältet på lördag kväll. Det var sista gången som det ordnas fest i stortältet och första gången som vi var där.

Bäst på karnevalen var förstås skolmusikkårens C-orkester där vår Lucas håller i trumpinnarna. Här får ni ett prov på många duktiga unga musiker.

Vackert väder fick vi även njuta av denna tomatkarneval, ännu ett dygn senare sitter vi och väntar på det utlovade regnet. Mina blommor och grönsaker skulle absolut behöva lite vatten, men det känns dumt att gå ut och vattna nu då meterologen visar 45mm regn det närmaste dygnet. Kanske de ljuger, de jävlarna?
  

Efter en intensiv sommar är det skönt att kunna slappna av några timmar en vacker sommarkväll i början av juni.

Detta är vårt paradis på jorden, dit vi allt för sällan hinner åka. Men desto mer uppskattade är de kvällar då vi får njuta av Ledörsundet.

Bastun och båten.

Kompisar

      +19 grader i vattnet

           Vi var faktiskt alla ute i vattnet och fick "vinterklåddin" av oss. Ni får så lov att tro mina ord, det finns inget bildbevis   . 

Då jag började skriva min blogg, så tänkte jag att 15 minuter per dag måste jag ju nog hinna lägga på bloggen.

Jo, nog vintertid, men nu har vårarbetet kommit igång på allvar, och min tid vid datorn inskränker sig till en snabb titt igenom e-posten. Jag ber om ursäkt till mina trogna läsare som tittat in med jämna mellanrum för att bara konstatera att ingenting hänt.

Jag lovar ingen bot och bättring tyvärr. Igår slog vi det första gräset, så nu är första ensilageskörden på gång och det innebär långa arbetsdagar för oss. Tack och lov lovas vackert väder hela veckan, så vi borde få en hel del gjort om allt löper som det ska. Tyvärr hackar stora traktorn oroväckande vid växling, men vi hoppas den håller ihop. Den FÅR INTE skära ihop under denna viktiga skördetid.

Vårens kalvningar är över och i det stora hela har allt gått bra. En dödfödd kalv, resten är pigga och fina. Nu har jag lite problem med några kalvar som har lite svullnader på benen. Prövar som bäst en antibiotikakur och hoppas det ska hjälpa. Orvars kalvar har alla fötts utan problem, även om de har haft ganska höga födelsevikter. Jättefina ser de ut i alla fall. Lite konstigt var det i alla fall att samtliga nio renrasiga kor, som fick kalvar efter Orvar, fick kokalvar   .

Det innebär att jag förstås har flera fina kvigor att välja på för blivande dikor, men det innebär också att jag nästa år inte har några avelstjurar att sälja efter Orvar. Det är ju lite synd för jag tror att intresset efter hans avkommor kan vara rätt stort. Nåja, vi får hoppas på tjurkalvar till hösten.

Ja, jag har mycket att berätta om saker som hänt under våren, men plikten kallar och jag måste ut igen.

Nu vet ni nu att jag lever än i alla fall, och jag tittar in igen så fort jag hinner.

Njut av sommaren så länge.

Nu är det hög tid att förbereda sig inför vårsådden.

Det gör vi bl.a genom att göra ett grobarhetstest på utsädet.

Ett grobarhetstest går till så att man sår ett känt antal frön på ett fat med såmylla. Efter några dagar så räknas det antal frön som grott ovh som gett upphov till normala groddplantor.

Gränsen för acceptabel grobarhet är 85-90%. Om utsädespartiet har lägre grobarhet, är livskraften och vitaliteten i partiet för låg för att skörden ska kunna bli bra.

    Ärter

Ärterna tar jag sedan upp i köket och använder i sallader och till grillat kött. Ett enkelt sätt att odla något gott och nyttigt på fönsterbrädet.

Korn.

Yatzy är förstås med och ser till så vi räknar rätt!

Det är ju högsäsong nu för lammningar och kalvningar, så jag kan ju ge en mellanrapport om hur det gått hittills.

8 kalvningar har vi haft och alla, utom Hirsct då, har gått rätt bra.

Lite dramatiskt blev det på långfredagskvällen då Tingeling plötsligt hade kalvat en vecka före beräknad tid. Jag trodde vi skulle få en lugn påskhelg eftersom alla hade kalvat som var fullgångna, men då jag gick ut sista gången på kvällen hörde jag ett ynkligt myä-ande utifrån hagen. Jag var klädd för hundpromenad, inte kalvning, men jag fick springa ut i hagen och där låg en ynklig, våt  och smutsig liten nyfödd kalv med en orolig mamma trampande runt omkring. Jag förstod att det var bråttom, så jag tog tag i framfötterna och släpade in kalven i en torr box. Jag hämtade handukar och tuttflaska och torkade honom så torr som jag kunde. I boxen intill stod Silla som kalvat dagen innan, så henne fick jag mjölkat en flaska som jag kunde ge den lilla. Jag hämtade sen ett fårskinn som jag rullade in honom i och så la jag mig ner bredvid honom för att värma hans kalla kropp. Efter ca en halvtimme låg han fortfarande och skakade, så då hämtade jag en skottkärra och körde in honom i pannrummet. Där fick han ligga över natten. På morgonen hade jag en pigg och hungrig kalv som staplade omkring i pannrummet, hela källaren luktade kalv. Jag hade tinat upp råmjölk som jag hade i frysen som jag kunde ge åt honom innan jag satte tillbaka honom i skottkärran och körde ut honom till sin mamma. Som tur är accepterade hon honom direkt fast jag hade haft bort honom över natten.

Tyvärr förstod han inte riktigt hur ett juver fungerade, så jag blev tvungen att mjölka kon och ge honom i tuttflaska. Han verkade också litet slö och nästa dag såg jag att han hade lös mage. Det är ett livfarligt tillstånd för en nyfödd kalv. Jag hade penicillin mot magsjukdomar i skåpet som jag blandade tillsammans med Hivepect som är en produkt som ska hjälpa kalven att återställa vätskebalansen. Efter ett dygn var han piggare igen, men jag tyckte fortfarande att han drack för lite. Då jag i tisdags kände på honom under magen märkte jag att han reagerade då jag klämde runt navelsträngen. Troligen hade det kommit in bakterier då jag släpade in honom genom rasthagen. Jag gav honom en injektion med Terramycin mot infektioner hos nyfödda och genast på onsdag morgon såg jag honom för första gången dricka mjölk på eget initiativ av sin mamma. Igår vågade vi då äntligen öronmärka honom för nu verkar han pigg och fin. Han står ännu inne i box, men jag kommer troligen att släppa ut dem ännu idag.

Förra veckan blev dramatisk också för kon Kajsa som kalvade på måndagen. Allt såg bra ut, men då jag tittade i övervakningskameran på tisdag morgon såg jag att hon drabbats av kalvningsförlamning. Den direkta orsaken till förlamning i samband med kalvningen är att kalciumhalten i blodet sjunker, när kalcium förs över till mjölken i juvret. Förlamning drabbar främst kor som mjölkar mycket. Förlamning behandlas av veterinär med kalciumlösning direkt i blodet. Veterinären fick komma två gånger på samma dag innan vi fick henne på fötter igen. Kalvningsförlamning är ganska hemskt att titta på eftersom kon är ganska panikslagen och själv inte förstår varför hon inte kan komma upp. Hennes kalv förstod i alla fall att hitta spenarna fast mamma låg ner, så vi fick inget extra jobb med det i alla fall.

Samtidigt som Kajsa fick kalvningsförlamning så hade en tacka en besvärlig förlossning på gång. Endast ett jättestort huvvud stack fram ur tackan då jag kom dit. Om lammet vänder rätt så är det framklövarna som ska komma ut först, sen huvudet. Jag blev ganska stressad över att jag borde vara på två ställen samtidigt, både med den förlamade kon men tackan behövde ju också akut assistans. Dessutom hade de andra djuren förstås inte fått sin frukost ännu heller.

Jag beslöt att hjälpa tackan först eftersom det egentligen inte var något jag kunde göra för kon innan veterinären kom. Jag har en hink med hjälpmedel till förlossningar. Där finns handdukar, glidmedel, draglinor och skyddshandskar. Jag tog på en skyddshandske och satte på rikligt med glidmedel för att känna efter hur lammet låg i tackan. Frambenen låg alltså längs med kroppen bakåt i tackan och inte framåt som det borde. Jag såg genast att lammet redan var dött så jag fick helt koncentrerar mig på att rädda tackan. Jag tog tag om huvudet och drog för kung och fosterland. Tackan krystade och hjälpte till så gott hon kunde. Det satt väldigt hårt fast, men jag lyckades få ut det så småningom. Lammet var enormt stort för en förstföderska. Tackan var tagen efteråt och hade svårt att ställa sig upp, men med lite hjälp så har hon repat sig bra. Nu är det bara en tacka kvar som ska lamma i vår. De andra tre tackorna har lyckats bra med lammningarna och fått två fina lamm var. Så nu har vi 6 små söta lammungar som skuttar omkring. Då den sista tackan lammat får de flytta ut till iglon igen.

Vi håller som bäst på och färdigställer ett nytt bete åt kossorna på Sjöslätan som ligger ca 500m från vår gård.

Meningen är att kossorna ska få gå där hela sommaren.

Problemet är att få dit dem. Vi har ju vallhund, jo, men vägen till betet går igenom flerar gårdar och jag vill inte riskera att grannarna har en flock kossor i tulpanrabatten. Tror inte det skulle vara så uppskattat.

Därför har vi i vinter försökt få tag på en begagnad djurtransportvagn att dra bakom traktorn.

Vi har hittat 1 st, på Åland, och den var dyrare än att köpa dem nya, så den ide´n fick vi skrota.

Efter det började vi söka nya vagnar, men vi tyckte de var onödigt dyra, speciellt om man vill ha en ordentligt stor så det ryms några kosoor åt gången då man lastar.

Plan C blev att Husse själv bygger en vagn. Han begärde offerter på järn, hjul och skivor och hade en ritning klar. Men hux flux var vintern slut och han hade inte hunnit bygga någon vagn.

Plan D blev att ringa till en företagare som bygger vanliga traktorvagn och fråga om han kunde tänkas vilja bygga en djurtransportvagn åt oss. Han har även själv dikor, så vi tyckte att han kanske skulle ha kunskap och intresse att svetsa ihop en vagn åt oss.

Det hade han INTE, men istället visste han om privat slakteri som hade en lastbil till salu till ett förmånligt pris.

Den tanken hade vi inte ens tänkt, men efter en viss tids diskussioner så beslöt vi oss att i alla fall åka ner till Ulvila utanför Björneborg och titta på den.

Lastbilen var gammal, men i gott skick och till vår stora förvåning blev det affär och lastbilen kom med hem samma dag.

Livet är allt bra intressant. Mitt i allt kan man äga en lastbil. Vem hade trott det?

Jag hinner inte riktigt med nu märker jag. Förra veckan hände massor av saker som jag tänkte skriva om, men nu har jag ju nästan glömt hälften. Jag får skriva det jag kommer ihåg i alla fall.

Måndagen i förra veckan var som vanligt dyngdag, men med den lilla avvikelsen att finlandssvensk tv kom på besök. De söker material för att göra en tv serie och ett inslag skulle handla om biffkött. Därför kom de via för att se om det skulle passa att spela in ett avsnitt hos oss. De skulle också åka och se till en annan gård som har Highland Cattle, ni vet de lurviga kossorna med stora horn. Jag antar att de väljer att spela in på den gården för highländare är ju så gulliga.

Men bara tanken på att tv kanske skulle göra ett program på vår gård gjorde oss helt spralliga. Det var en kul grej helt enkelt som satte en liten guldkant på vår vardag. Om de inte gör programmet här så gör det inte så mycket, det har varit kul i alla fall.

Efter besöket fortsatte vi med dyngkörning. Det är skitrally nu varje dag som termometern visar plusgrader så att skiten inte fryser fast på flaket, men medan vägarna och åkrarna  ännu håller för tunga fordon.

Efter jobbet skyndade jag mig upp till Näsby city för att hämta dottern som tar körkortslektioner, snabbt hem igen, laga mat och så på kvällen var det stödinfo för lantbrukare på yrkesskolan. Auditoriet fylldes med bönder som ville ta del av informationen om årets stödansökan. Ja, husse kunde inte komma med för han var på skolmusikkårens talko och byggde scen för helgens ungdomsgala.

En minst sagt varierande dag. Inga problem att hitta sömnen efter en fullspäckad dag.

Ja, det var bara måndagen i förra veckan, det blir jobbigt att hinna ikapp   men denna helg har jag ju kvasten som hjälp, så kanske det går lite snabbare.

Ja ju mer som händer i verkliga livet, desto mindre händer det på bloggen.

Denna vecka har varit synnerligen fullbokad av diverse olika aktiviteter. Och många kilometer i bilen har också avverkats.

Jag har nu mycket att skriva om, men klockan tickar och djuren väntar så det får bli en snabb uppdatering och så hoppas jag att jag hinner sitta en stund vid datorn ikväll istället.

Jag måste i alla fall börja i slutet d.v.s med en bild på dagens nykomlingar.

Dessa två låg under höhäcken där ute idag på morgonen. De är alltså födda utomhus inatt och de verkar klara sig bra. Mamman sköter om dem utomordentligt och de verkar pigga och nöjda. Jag bar in dem i iglon så att de inte skulle bli nersnöade idag, men de var nog ute igen då jag kom nästa gång. Troligen bygger jag en liten box åt dem till natten så att de säkert hålls under tak nu då det ska bli kallare.

Sonen håller till vid skären nu alla dagar. Det har bildats en öppen ränna i isen utanför vår stuga och han har varit varje dag med mormor och morfar ner för att vittja näten. Hittills bara mört och braxen, men vi hoppas förstås på sik och abborre. Oj, vad han har längtat till fiskesäsongen.

Själv känner jag livsglädjen återvända efter den kalla mörka vintern. Efter vårdagjämning blir livet mycket roligare och lättare. Konstigt hur mörkret kan påverka en så otroligt mycket. Nu hoppas jag på en lång och varm sommar.

En trevlig helg önskar jag åt er läsare och jag ska försöka få in mera inlägg i helgen, men jag lovar inget. Jag har tre kossor instängda som kan kalva när som helst och ytterligare två tackor ser också helt mogna ut, så det kan hända att jag tillbringar helgen i nötse.

Vi hörs.