Vi håller nu på och tar fram en logo till gården. Logon ska dels synas på en skylt på gården, men också användas ifall vi vill annonsera eller på annat sätt synas.

Då vi var på dikodagarna i Ikalis, så satt vi bredvid en kvinna från Jyväskylä som målar jättefina tavlor av kor. Vi hade sett hennes tavlor redan på höstens resa till Elmia-mässan och nu råkade vi hamna bredvid varandra vid middagsbordet. Jag hörde mig för lite om hon kunde tänka sig att göra en gårdsskylt åt oss och det ville hon gärna. Hon fick min e-postadress och sedan dess har vi planerat skyltens storlek och utseende. Vi börjar nu ha planerna ganska klara och jag hoppas få skylten innan sommaren. Så här ser vår nya logo ut i alla fall. Tjuren är vår bästa tjur, Räfbackens Sickan, som så tragiskt gick bort förra våren.

Förra fredagen tänkte jag överraska Husse och resten av familjen med en familjekväll i Vasa. Jag planerade att vi skulle äta gott på mexikanska restaurangen Amarillo och sedan gå på bio. Husse och jag var senast på bio 1999!

Eftersom både husse och sonen tycker om krigsfilmer, så planerade jag att ta med dem på den nya filmen om slaget vid Näsilinna som ett flertal skådespelare från vår kommun är med i.

Kruxet var bara att jag glömt bort vad filmen hette och blandat ihop den med en annan finsk film som som har premiär bara någon vecka före Näsilinna filmen.

Alltså HÄRMÄ. Den filmen är helt finsk och handlat om ett gäng österbottninska bönder som slåss med kniv och super och svär. Inte så lyckat alltså.

Eftersom jag måste berätta mina planer på förhand (korna måste ju skötas tidigare om vi ska hinna till stan i tid), så gick Husse in och tittade på trailern till filmen som jag så ivrigt ville bjuda dem på. Besvikelsen blev stor då jag insåg mitt misstag! Näsilinnafilmen har premiär först i slutet på denna månad.

Nåja, vi hämtade oss fort och under rådslag bestämde vi oss för att se Mission Impossible istället.

Maten var god och filmen passligt spännande och huvudsaken var ju att vi fick en fin kväll tillsammans.

Orvar har nu fått flytta in från korna igen. Tyvärr har han fått jobba ända till slutet. Det innebär att jag har höstens sista beräknade kalvning 27.12 Det är en månad senare än jag hoppades på. Dessutom är jag ju inte säker på att de senast betäckta har blivit dräktiga heller. Victora blev betäckt för femte gången 2.3 och kvigan Ullan för fjärde gången 3.3 Dessutom blev gamla trotjänaren Jenny överaskande brunstig igen 10.3 Jenny var den första renrasiga simmental-kon jag köpte. Hon är 12 år och har gått som klockan alla år och dessutom gett tvillingar, som hon skött om bra, tre gånger. Om de inte blev dräktiga nu får de flytta till sommargruppen.

Orvar var nog ganska nöjd att få flytta in igen. Han sov ett halvt dygn första dagen. Han har gjort ett bra jobb. Jag är stolt över honom, med tanke på hur sjuk han varit hela hösten. I månadsskiftet mars-april väntar vi hans första avkomma. Det är så spännande.

Hönsen har börjat gå ut om dagarna nu igen då termometern visar plusgrader. En tupp har vi sålt, men det finns ännu en extra tupp som fortfarande är till salu eller som bytes till en brahmahöna eller någon annan vacker ras.

Jag har fått ett ägg till, som jag varsamt bar in och satte ifrån mig bredvid datorn. Då kom min söta lilla katt och puffade mitt dyrbara ägg i golvet    

Jag misstänker att hönorna nog värper varje dag, men att någon av dem, eller allihop, hackar sönder dem genast. Jag har ett boägg i deras värprede, men de värper inte där, utan äggen kan ligga var som helst på golvet. Tips mottages med tacksamhet. Hönskalk har de fri tillgång till. 

Det som oroar mig en aning är att jag vid ett flertal tillfällen sett havsörnen sakta cirkla över gården. Han håller till över fårhagen. Kan han månne instinktivt veta om att det snart är lammningstider? Det är majestetiska djur de där havsörnarna då man får se dem på nära håll. Men om han tar mina lamm, så blir det nog stekt havsörn till påskbordet.   

Jag tror inte han har sett mina hönor ännu. Annars är de nog ett lätt byte för honom, där de långsamt spatserar på den ännu vita gårdsplanen.

Denna vecka är annars konsulenternas vecka. Igår var Österbottens svenska lantbrukssällskaps ekonomirådgivare på besök. Vi är med i ett bokföringsprojekt, där vi antecknar våra arbetstimmar, inkomster, utgifter och inventerar vad som finns i lager. Vi jämförs sedan med andra gårdar runt om i Finland. Det är ett intressant projekt och man får sen resultat varje år med jämförelser hur man ligger till med tanke på lönsamhet, skuldsättning, arbetsbörda och euro/arbetstimme. Det är inte alltid så upplyftande att se sin timpeng, men så har jag ju världens bästa jobb i stället. Man kan ju inte få allt här i världen.

Idag kommer slakteriets nötrådgivare och en forskare från MTT (Lantbrukets forskningscentral) för att diskutera utfodring med oss. Det är alltid intressant att få höra vad de tycker om vår utfodringsstrategi och om de kommer med några användbara tips. Forskaren har jag hört några gånger på föreläsningar och hon verkar mycket kunnig på sitt område. Hoppas alltså på en givande dag.

Jag har funderat på en del saker på sistone. Därför har jag inte kunnat skriva så mycket. Man måste ju ibland fundera över man man egentligen tycker om saker och ting innan man uttalar något som man kanske senare ångrar.

Jag har varit på en del energikrävande möten. Det första var ett möte mellan EPV vindkraft och en grupp markägare. Vi försökte få dem att gå med på att behandla alla markägare, som berörs av den planerade vindkraftsparken, på ett rättvist sätt. De kom till Norrnäs och höll mötet på svenska, som vi hade krävt. Men om de tog våra krav på allvar vet jag inte. Man känner sig nog liten i samtal med stora industripampar. Lite som Davids kamp mot Goliat. Men David vann ju, så litet hopp har vi.

Det andra mötet var mellan styrelserna för Norrnäs samfällighet och vattendelägarlag. Vi tog på senaste års stämmor beslut om att de båda föreningarna skall slås ihop till en, och nu var det dags att diskutera ett förslag till gemensamma stadgar. Det mötet gick väl sådär, kan jag säga. Vi fick alla göra kompromisser, men jag är säker på att diskussionen inte är färdig än. Hur vi ska få någon att ställa upp som styrelsemedlemmar i det nya delägarlaget vet jag inte. Själv är jag så trött på skiten så jag skulle gärna stiga åt sidan och glömma alltihop. Det är egentligen inga farliga saker, men debattklimatet har under många år varit onödigt aggressivt. Vem vill ta sådan skit om man inte behöver?

Det tredje mötet under samma vecka var styrelsemöte för  Österbottens svenska producenters lokalavdelning i västra Närpes. Även där har det varit lite turbulent den senaste tiden, men jag tror det kommer att bli bra där efter årets vårmöte. Hoppas jag i alla fall. 

I söndags hade så Vasa läns vallhundsförening sitt årsmöte. Årsmötet gick faktiskt riktigt bra, men föreningen har fått en del kritik från en del hundägare. Saken diskuterades och vi gick vidare.

Men hjärnan har släpat efter hela veckan. Det blev lite för mycket olika intryck och problemlösningar på en gång. Ett tag ville jag lägga av med allt mitt engagemang, men efter en tids vila nu tror jag nog jag orkar kämpa vidare igen.

Men om någon känner sig manad att ta min plats i någon av dessa föreningar, så skulle jag bli väldigt glad. Det går inte att vara inblandad överallt heller, då hinner man inte göra något ordentligt. Det är ju inte bara det att man måste springa på en massa möten, tyvärr tar man ju funderingarna hem med sig och funderar över alla möjliga problemlösningar hemma också, då man kanske hellre borde fokusera på jobbet och familjen.

Som sagt, lite sliten, men ännu vid medvetande.   

Jag måste bara få tipsa om en god arbetstagare. Möt Åke, min nya dräng. Alltid redo att göra skitjobbet jag inte gillar. Klagar inte på obekväma arbetstider eller bristen på semester. En typisk svartjobbare   

Åke sätter jag igång då jag själv går ut till djuren, så kommer jag in till ett nystädat hus. Fantastiskt!

Åke är lätt att använda; bara att trycka på CLEAN knappen så åker han iväg över hela huset. Det finns ingen påse i, utan man får tömma skräpet direkt i skräpkorgen. Jag rengör honom varje gång före jag knäpper igång honom.

Då han är färdig söker han sig själv tillbaka till laddningsstationen.

Rekommenderas å det varmaste. Finns i många olika modeller, men denna lär ska vara speciellt för hus med pälsdjur. Roomba Pet heter Åke egentligen.

Jag märker att det gått många dagar nu sedan mitt senaste inlägg. Jag har huvudet fullt av inlägg, men inte kunnit skriva av mig. Det här med att blogga blir lätt beroendeframkallande. Jag blir också inspirerad då jag hör från oväntat håll om personer som följer med min blogg. Igår fick jag veta att en del av mina finskspråkiga simmentalvänner följer med mina inlägg om kossorna. Jättetrevligt att de kämpar sig igenom min svenska text. Roligt att ha er här. Kommentarer på finska tas också emot med glädje.  Siis suomenkielisiä saa myös kommentoida   

Datorn har varit upptagen den senaste veckan av husse som jobbat med vår bokföring. Det är inte läge att då puffa bort honom för att få blogga. Även om jag trampat runt honom som katten runt het gröt för att få en liten stund.

Idag är han och hugger vindfall efter stormen Dagmar, så datorn är en stund tillgänglig. Jag tänkte utnyttja denna kalla dag till att skriva flera inlägg, men publicera dem under flera dagar. Så titta in en stund varje dag om du vill läsa om min vardag. Det kommer att handla om kossor, hästar, hundar och mat bl.a

Måste bara bifoga bilder på knaskatterna som hittade husses tröja i soffan. Det blir så roligt som man gör sig   

Idag måste jag försöka få ordning på lite papper som ligger och skräpar på kontoret. Till mitt arbete hör också en hel massa registrering och uppföljning av allt möjligt och omöjligt. Allt som berör djuren skall antecknas på många olika sätt. Då man dessutom har massa olika djurslag, så blir det en hel del papper att hålla reda på. Det är sådana dagar man önskar att hjärnan fungerade som en dator, bara bläddra i filerna och ta fram filen med förflyttningar av djur på bete, copy, paste och så är allt klart. Nehej, det var inte så min hjärna fungerade.

Jag är en lappmänniska, d.v.s jag antecknar allt möjligt på viktiga små lappar som jag hoppas att jag hittar någon gång i framtiden då jag behöver dem. Tyvärr är de flesta lapparna borta då jag har tid att överföra denna viktiga information till datorn. Då jag äntligen då tar mig tid att arkivera, så går halva dagen åt att söka lappar. Jo, jag har fina plastlådor där jag samlar allt viktigt, men varför är inte mina lappar där nu då?

Dessutom spenderar jag en hel del tid med att stirra ut i tomma intet och fundera över vad f-n det egentligen var meningen att jag skulle göra på datorn idag. Det är helt blankt. Jag borde skriva en lapp för att komma ihåg allt jag behöver göra på datorn, och sätta lappen i min plastlåda så kan jag börja dagen med att söka lappen som säger åt mig vad jag egentligen ska göra.......

En sak som stod på min agenda idag var att uppdatera uppgifterna på min hemsida om avelstjurar som jag har till salu inför sommarens betäckningssäsong. Jag har haft problem med att uppdatera min hemsida, så både viktiga uppgifter om djur till salu och även info om vallhundsföreningen är föråldrade. Mitt gamla program har slutat att fungera, så nu har jag fått ett nytt, men inte heller det fungerar. Jag kan nu skriva in nya uppgifter, men då jag försöker spara uppgifterna så händer ingenting. Det är så frustrerande då man sätter ner en massa tid och så försvinner det bara ut i cyberrymden.

Jag gör också anteckningar idag till djurregistret om betäckningar. Jag fick en jättefin brunstkalender av svenska simmentalföreningen på Elmia mässan i höst, där man enkelt kan följa med vilka kor som kan stå i tur att bli brunstiga. Kalendern är indelad i tre-veckors perioder så den blir lättavläst, eftersom kor blir brunstiga med ca tre veckors intervall.

Som tur är finns det ju alltid tvätt att vika och kanske det börjar bli dags att ta ner julgardinerna?

Det är bäst att ta ett avbrott då hjärnan blinkar *ERROR*

I torsdags begav sig hela familjen iväg på mellandagsrea till Vasa. Barnen hade fått en del pengar i julklapp, som brände i fickorna och genast behövde förbrukas.

Eftersom vi inte äger någon spelkonsol av något slag, så föreslog jag för sonen att använda pengarna till att köpa playstation, x-box eller Wii. Men det gjorde han inte p.g.a att jag vägrar köpa våldsamma spel förbjudna under 18år till min 11-årige son. Enligt honom är det bara jag som har såna töntiga regler, alla andra kompisar har såna spel. Om han inte fick köpa våldsamma spel så var det onödigt att äga en spelkonsol.

Ni förstår hur stämmningen var under resten av shoppingen. Jag som för sjuttioelfte gången försökte förklara hur onödigt och hemskt det är med dylika spel och sonen som inte ville köpa något annat än Battlefield och dylikt.

Som tur är ringde sonens kompis och ville ha med honom till Tropiclandia. Så efter en tur till en musikaffär och en hamburgerrestaurang fick vi lämna av honom på badhotellet. Friden återfanns.

Är jag då den sista mohikanen som inte köper barnförbjudna spel? Vad finns det för åsikter där ute? Inte köper jag ju sprit åt honom heller. Det är också förbjudet under 18 år. Är det skillnad på åldersgränser?

Eftersom jag saknar genen för shopping som normala kvinnor har, så agerade jag mest chaufför denna dag. Dottern tillbringade dagen på egen hand med kompisar i centrum och jag och husse besökte Motonet för bildelar och ett café i Saluhallen.

Jag shoppar alltså inte. Har varken tid eller lust. Trivs bäst i mina gamla nötta kläder och bekväma kängor. Ibland måste ju kläder förnyas, men för det mesta handlar jag arbetskläder, halare och dylikt.

Lite mat blev det dock impulshandlat under vår dag på stan. På Mini-Mani hittade jag en hylla med amerikansk mat. Eftersom jag har starka kopplingar till amerika kunde jag inte hålla mig utan köpte lite nostalgimat.

Marshmallows ska dotterna ha då hon gör Rocky Road godis. Peanutbutter såg jag i en reseptbok nyligen till en kaka som lät jättegod. Den ska jag försöka baka någon dag. Jell-O är jättegott. Tyvärr hade de litet utbud av smaker, men jag köpte dessa med persika smak. Pancake mix är väldigt onödigt att köpa. Det är lika enkelt att göra av vanliga ingredienser man alltid har i skåpet, men ibland får man väl köpa bara för att det är kul också?

Så här såg vår lunch ut igår. Pancakes med lönnsirap och knaprig bacon. Mums.

Tack och lov är det ett helt år till nästa års mellandagsrea. Men man måste ju förstås inte åka alla år. Tror faktiskt att detta var den första mellandagsrean jag varit på. Kanske det går 40 år till nästa gång.