Senaste vinter var tufft för många i min rabatt.

Alla rosorna dog. Kölden slog till med besked i höstas innan snön hade fallit och många arter hade inte hunnit förbereda sig för vintern. Jag tror också att min klematis har utvintrat, ser i alla fall inget tecken på liv ännu.

Glädjande nog så lever hösthortensiorna och min magnolia.

Men mitt persikaträd?

Alltså det ser inte dött ut, eller det har ju inga blad så det verkar ju inte så lovande. Men kvistarna ser inte döda ut. Så jag hoppas ännu, fast hoppet blir svagare för varje dag utan mössöron.

Jäkla skitklimat. Jag vill ju ha ett persikaträd.

Spelar en av mina favortitexter för er idag. Mina barns vaggvisa.

Så har årets kalvningssäsong inletts. Den första kom på långfredagen. Två till kom idag. 

Inga större bekymmer hittills, men den ena kalven som kom idag fick jag hjälpa lite på traven ikväll innan han hittade rätt under spenarna. Passade på att mjölka ur en extra flaska med råmjölk på samma gång då jag ändå höll på. Kan vara bra att ha första hjälpen i frysen ifall det blir något krångel längre fram.

Jag försökte ta en bild av lilla Doris kalven  i samband med vägningen och öronmärkningen idag, men det blev en misslyckad bild. Jag får försöka ta en bättre så såningom. Det lär ju nog komma fler små gulliga kalvar än.

Bifogar istället en bild från lördagens påskjippo i Näsby centrum där Linn var med sina hästar och erbjöd en liten ridtur för påskhäxorna.

Liam verkar gilla hästarna ännu i alla fall. Måste erkännas att Linn och jag börjat titta på ponnyannonser. Ja, ifall vi skulle hitta någon lämplig åt Liam.  

Ja det är ju inget akut behov på något vis, men man vet ju aldrig när den rätta råkar finnas på marknaden. Då gäller det att slå till.

I lördags hann vi fira en 50-åring i byns ungdomsföreningslokal. Liam gillar då det händer saker och han höll igång till sena kvällen. Tog en god stund efter att vi kom hem innan han äntligen hittade nattsömnen.

Nu sover dock resten av huset. Jag har just sprungit genom duschen efter kalvhjälpen och väntar nu på att håret ska torka litet innan jag lägger mig.

Och ja, dit det bär så bär det. Ni minns jag berättade om att jag sått kronärtskockor? Nåja, nu har jag blivit riktigt vurm och sått apelsin och citronkärnor samt två avokadon och en ananas!

Jag tror ju inte att allt gror, men jag bara fick något sånt där knas infall. OM allt gror måste jag ju köpa ett litet växthus!?

Hoppas inget gror.

Lämnar er med en skön gonattvisa. Gonatt!

Kronärtskockorna har grott.

Snart är det sommar igen!

Och jag ska plantera sparris och majs och bönor och ärtor och morötter och kanske björnbär och något annat spännande.

Ivrig!

Denna vinter är den andra för mitt späda persikoträd. Förra vintern var mild och bra för ett liten klent träd, men denna vinter har varit desto värre.

Jag har gjort mitt bästa för att skydda det med granris och ett liggunderlag, men först i vår får vi se om det klarat Finlands karga klimat.

Liam är med ut och ser om vår lilla skyddsling.

Nästa år vill jag att det ser ut så här:

Idag har jag även inhandlat lite frön till sommarens grönsaksland. Lite bönor, majs och kronärtskockor. Snart ska de första fröna börja drivas upp. Längtar till våren och flyttfåglarna. 

Vi var förresten på 8 månaders läkarkontroll idag. 9730g och 70,7cm lång, fin och glad gosse.

Detta, go vänner, är mitt kära persikaträd North, som inte bara har överlevt den finska vintern utan även belönat mig med massor av rosa blommor.

Jag är så lycklig!

Och jo, jag går ännu hemma på backen och vankar.

Vi inleder tröskningen idag. Det första kornet är klart att skördas. Samtidigt ligger priset på en bottennivå redan nu. Det blir ett knapert år för många bönder. Ännu återstår att se hur importstoppet till Ryssland påverkar priserna.

Igår köpte jag 20 liter blåbär. Färdigt rensade, stora och fina. Det skulle gå att vänja sig med att få blåbären färdigt plockade. Där jag vanligtvis brukar plaocka finns ingenting i år.

Själv har jag bara plockat jordgubbar i år och något enstaka hjortron.

En ny upplevelse i år var också då våra skärigäster bjöd oss på vår finska nationalrätt kalakukko.

Det var bättre än väntat faktiskt. Salt kokt fisk i mörkt bröd. Nu har vi prövat på i alla fall.

Lilla hunden hade löptid mitt i sommarvärmen.

Lite skamsen över spetsbyxorna var hon.

Och mina rosor har blommat, och blommar än, så vackert så.

Ja, och jag hade fel om mina fyra clematisplantor. Jag tror banne mig att alla sorterna lever. Dock är det bara en eller två som kommer att blomma i år, men små, små plantor pickar ändå upp av de andra sorterna. Det var väl bara så torrt och kallt i juni så de inte orkade upp. Nästa år ska jag vara bättre på att vattna.

Nu ska jag gå och mata lite kossor.

Ha det gott.

Vissa år har jag ju stora projekt på gång i trädgården, men i år är det ett riktigt mellanår då jag beslutat mig att bara sköta de växter jag har och inte börja med något nytt.

Jag har lyckats över förväntan att hålla mig i skinnet, men lite har jag ju gjort.

För det första så kunde jag inte hålla mig då den lokala plantskolan annonserade om persikaträd. Jo, jag har försökt med det förut och misslyckats, men skam den som ger sig. Denna gång fick jag tag på den sort som jag ville ha från början, nämligen en som heter North. Jag har läst att den klara sig ända upp till Stockholmstrakten och inte bor vi väl sådär faslig mycket längre norrut, eller?

En varm sommar följt av en mild vinter hoppas jag på nu. Inga köldrekord i vinter, snälla.

Min magnolia som jag planterade för två år sen klarar sig riktigt bra, även om den ännu inte har visat några blommor. Men kanske nästa sommar. Jag lovar att hålla er uppdaterade om mina exotiska vänner.

Och så fick jag en liten idé. Jag har en järngryta i vilken jag ville plantera någon klängväxt. Så jag sådde lite slingerkrasse. Jag sökte något slags ställning för den att klättra på, men hittade inte det jag sökte i handeln. Istället började jag söka bland gammalt skrot på gården. Jag klippte till några lagom långa armeringsjärn, band om med en stump koppartråd högst upp och ringlade runt lite taggtråd.

Får se hur det blir då det börjar blomma.

I rabatten där jag planterade 4 olika clematis tillsammans så har endast en sort kommit upp i år. Visserligen bättre än inget alls, men lite besviken är jag nog. Kanske jag gör ett nytt försök nästa sommar.

Trädgårdslandet har maken skött om i år, tack och lov. Men där finns inget spännande, bara lite nypotatis och lök. Bättre än ingenting. 

Vi fortsätter väl bara som om jag skulle skriva aktivt varje dag?

För tillfället steker jag abborfileér som jag fått av mor och far. Dessutom fick jag en zuccini som jag marinerat och även den ska stekas i smör. Som grädde på moset så hjälpte de mig att plocka blåbär, så nu finns blåbär i frysen så vi borde klara oss över vintern. Hallonen står näst på tur, bara solen kommer igen.

Hallonbuskarna har varit fulla med kart, men den senaste veckans torka har minskat en aning på skördeprognosen.

Nå vad har hänt med djuren i sommar då?

Alla får och de flesta av nöten är på bete just nu. En hel del av tjurarna och kvigorna har sålts till slakt eller avel, så i nötse står inte många djur för tillfället.

Ko nr 256 fick missfall i förra veckan. Hon hör till de höstkalvande korna och var nästan 7 månader på väg, så kalven vägde väl ca 15kg. Far till kalven var semintjuren Nisse av Gyllebo. Annars framskrider graviditeterna normalt och vi hoppas på 22 kalvande i höst.

Orvar mår denna sommar bra och har inte haft några problem med hälta. Jag kommer snart att redogöra för våra nya avelsvärden som kom i juni, men först måste jag hinna studera dem själv.

Under rubriken, Hänt i rabatten, har jag mycket att berätta om, eller låta bilderna tala, men jag nöjer mig idag att dela med mig av min nya pion, för familjen börjar samla sig runt matbordet.

På återseende!