Det är så svårt att beskriva mina dagar, för jag gör så många olika saker. En av de mer udda saker jag gjort på sistone är att vara på gåsjakt. Ja inte en traditionell gåsjakt med bössa, utan med hund, och syftet var inte att få mig en gåsstek, utan jag ville fånga dem levande. Och nej jag har själv inga tamgäss.

Det var så här:

För några veckor sedan flyttade ett par till vår by. De hade med sig 5-6 hundar, 8 gäss och några myskankor.

En av de första kvällarna här så hade de ut 4 gäss på gården. Oturligt nog slet sig en av deras hundar och skrämde iväg gässen ut på vägen. Samtidigt körde en långtradare förbi. Gässen sprang skrämda in i skogen på andra sidan vägen, och sen var de spårlöst försvunna. De gick runt flera dagar i skogen och sökte, men inte så mycket som en fjäder syntes. Ett samtal med en siare gav beskedet att gässen var döda.

Då jag fick reda på gässens öde, så tog jag med sonen och hundarna och så tog vi en promenad runt i skogen. Vår kära katt Yatzy beslöt också att komma med, så ett tag var jag rädd för att istället för att hitta gässen, så skulle vi istället få en borttappad katt. Men katten följde med oss flera kilometer och kom glatt med hem igen. Några gäss såg vi inte. Flera kvällar for jag på kvällspromenad med hundarna till samma ställe i hopp om att se något livstecken av fåglarna, men icke.

Så en kväll, förra torsdagen, 1,5 veckor efter att gässen försvann så gick jag kvällsrundan med hundarna på vår betesåker för att samtidigt se över stängslet. På andra sidan ån, på en plöjd åker, får jag då syn på två vita fåglar. Jaha, där är två svanar, tänkte jag och jobbade vidare. Då vi kom närmare "svanarna", så reagerade jag på att de inte flög iväg, utan de vankade bara lungt vidare. Gässen!

Plötsligt blev jag ivrig och försökte ringa till ägaren, inget svar.

Gässen vankade iväg in mot skogen igen.

Jag visslade åt hundarna och så tog vi oss över bron och över åkern efter dem. Jag skickar textmeddelande åt ägaren att jag tror att jag hittat hans fåglar. Inget svar.

Jag är ju förstås ut i lågskor, men inget kan hindra mig nu. Jag säger åt hunden att söka fåglarna. Wilma sätter nosen i marken och sätter iväg mot skogen. Jag älgar iväg efter henne och framme i skogsbrynet sitter två gäss och fräser åt oss i diket. Jag ringer ägaren igen, fortfarande inget svar. Jag ringer dottern, nej hon är ute på ridtur, Krister är i Övermark i vårbruk, och sonen i Esbo på skolmusikfestival.

Jag ringer min pappa. Han får klä på sig och komma med säckar och en räfsa så att vi får fast dem.

Då jag fick ett passligt tillfälle, så hoppade jag ner i diket och greppade den ena gåsen runt huvudet. De spottar och fräser och gör utfall för att skydda sig. Då pappa kommer så får han fast den andra med hjälp av räfsan. Vi stoppar ner dem i varsin säck och bär dem över åkern till hans bil.

Eftersom vi inte fått tag på ägaren, så beslutar vi oss för att ta hem dem till oss och sätta dem i hundhagen. De får vatten och lite havre.

Jag hinner precis in för att se Kristas uppträdande i semifinalen.

En halvtimme senare ringer ägaren och han blir mycket förvånad över att vi fångat gässen. De kommer genast för att hämta hem dem och deras glädje är uppenbar. Det var två damer jag fångat, men fortfarande finns två hanar där ute någonstans.

Jag fortsätter söka......

Förstås hade jag ingen kamera med, när ska jag lära mig? Inte alla dagar man fångar gäss på Sjöslätan.