Jahapp, ny vecka, nya möjligheter!

Förra veckan gick lite på halvfart då Liam var lite förkyld och alltså hemma från förskola och eftis. Vi måste hålla dem hemma med låg tröskel nu, så lite hosta bara så betyder hemmadag.

Nå, jag får väl kalla mig lyckligt lottad då jag har möjlighet att ställa arbetsdagen själv. Jag behöver inte ringa in någonstans och meddela att jag inte kommer i jobb. Jag har full förståelse för den stress det innebär för både arbetstagare och arbetsgivare.

Själv försöker jag bara komma ner i den sinnesstämmningen att nu blev arbetsveckan inte som planerat. Att försöka arbeta samtidigt som man har ett överenergiskt och impulsivt barn i byxbenen har jag lärt mig är en dålig idé.

Tack och lov är vi fler som jobbar på gården, så arbetet fortsätter även om jag mer och mer känner mig som hemmafru istället för bonde. Men eftersom jag nu har varit småbarnsmamma i snart 30 år, så vet jag att den här tiden nog också är snabbt övergående, även om det känns som en evighet då man är mitt i det.

 Idag fick jag då äntligen iväg ansökan om stöd för djurens välbefinnande. Jag hade ju gjort det förberedande arbetet redan tidigare, så själva ansökan gick snabbt.

Sen är det några nya byråkratiska regler i år med djurstöden, så vi måste lämna in ännu en ansökan snart, problemet är bara att myndigheterna har inte riktigt hunnit med i krångelmaskineriet, så det går inte att söka än. Ännu något att oroa sig över. Ännu en risk att misslyckas.

Idag ska simmentalföreningens styrelse ha teamsmöte. Verksamheten är utmanande att hålla igång under pandemin, men vi måste komma på ett sätt att hålla igång föreningen och kontakten till medlemmarna.

Jag har blivit ombedd att skriva om finska simmentalföreningen i Sveriges simmentalförenings tidning, så det har jag gjort. Blir spännande att se då tidningen kommer ut.

Jag är annars väldigt nöjd över hur semineringarna har lyckats nu i december och januari. Peppar, peppar, men de flesta verkar ha blivit dräktiga på första försöket. Nästa helg är det 3 veckor efter seminering för de 4 sista. Jag antar att åtminstone någon av dem går om, men jag har endast en semindos kvar i byttan, Chaplin, så jag hoppas inte alla går om. Sen var det en kviga som fick en dödfödd kalv i december, svansen kom först, så henne tänkte jag försöka seminera så fort hon kommer i brunst, men hon har inte visat något än. Det är liksom sista veckan nu för att seminera till höstkalvningarna, de som inte tar nu, blir flyttade till vårgruppen. Så, jag har en dos kvar och 5 möjliga brunster. Låter som lite dålig matematik. Men det kan lyckas. Låt oss vara optimister!

Om jag ska ge en kommentar till det här semineringsexperimentet, så måste jag väl ändå säga att jag börjar känna mig lite säkrare för varje gång. Jag börjar känna hur det ska kännas nu, för att bli rätt. Varenda ko är lite olika, men i stora drag så börjar jag få kläm på det. Jag är inte alls lika snabb och smidig som min favoritseminör Tina, men jag tror jag får jobbet gjort i alla fall. 

Fördelarna är de som jag tänkte mig i alla fall. Jag kan seminera på rätt tid i brunsten och jag kan anpassa min arbetsdag på ett smidigare sätt, då jag inte behöver ställa mig efter seminörens väntade ankomstid. Dessutom minskar det ju risken för smittor, då färre människor rör sig på gården.

Och även denna period, så har jag kunnat seminera på dagar då jag haft annat program, då jag annars inte hade vågat beställa seminören pga risk för kolliderande tider. Så, so far so good.

I höst har jag inte alls någon tjur i tjänst, då vi måste skicka bort Chicago. Så höstens kalvningar är helt beroende av hur jag lyckas med semineringarna. Jag använder 2 tjurar, VB Mustik och VB Chaplin.

Veckan nyhet är att mitt älskade persikaträd har börjat blomma!

Periskan och jag är tydligen helt överens om att det börjar vara dags för vår nu.

Persikan har alltså fått övervintra i verkstaden i sällskap av andra känsliga växter, med ett stackars lysrör som sol.

Bilden är från i höstas då jag räddade dem från den fruktansvärda frostdöden. Trumpetblomman hade inte riktigt hunnit förstå att det var höst. Där finns också en skranglig citron och en magnolia. Får se om de klara vintern allihopa.

Tyvärr var det en blomma som jag helt enkelt glömde att ta in. Minns inte vad den heter, det var någon känslig klätterväxt. Nåja, man kan inte lyckas med allt. jag fick ögonen på den då frosten redan hade tagit stypgrepp på den.

Men persikastackarn kom ju nog igång lite onödigt tidigt. Det finns ju inga bin och humlor nu.

Men jag tänkte som så; om jag klarar av att seminera en ko, så måste jag väl klara av att pollinera en persika!

Så fram med målarborsten och flytta runt lite pollen bara. Får se då hur det lyckas. Men det är ju nog minst 4 månader innan hon kan flytta ut i trädgården. Borde jag ta in henne i huset i värmen? Eller mår hon bäst ännu i verkstaden? Jag vet inte   

Jag är lite rädd att magnolian skyndar efter och börjar blomma för tidigt också. Då får jag flytta ut en stol i verkstaden och sitta där och njuta av blomprakten.

Nåja, nu kom den äldre sonen hem och vill ha kaffesällskap. Måste gå.

Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...och sjukt ben. Många minusgrader ute. Dagen kunde ha börjat bättre   Jag är dessutom utan bil. Jag lånade ut volvon åt ungarna, i fredags kväll, som skulle på bowling. Får ett ljudmeddelande med konstiga ljud från motorn. Vi åker upp och tit...

Jag läser i tidigare inlägg om Jascha som föddes i november 2022, f. VB Chaplin, mor Dietrisch efter svenska Hirscht och pappa Orvar. Jascha finns här än och väntar sin första kalv 4.4.25.   Det började lite som mor sin. Hon seminerades första ...

Oj, nu är det svårt att komma igång igen då det gått nästan ett år sedan förra uppdateringen.  Idag är det snöstorm och ganska passande datordag.    Förra året var ganska jobbigt ur hälsosynpunkt. Jag är ju annars en grundfrisk människa, inget ...

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.   Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu ä...

Ja februari är på gång minsann, men inte jag..... Suck, det kommer såna här ålderstillägg som man inte räknar med. Jag har varit på koll till kärlkirurgiska pga den djupa ventrombosen jag fick i vänster vad förra våren. Så nu väntar jag på kallel...