Sitter i köket och väntar på att arbetsfolket ska börja komma hem. Klockan är lite efter 01 och det lär dröja åtminstone en timme till. Krister balar och Linn plastar. 

Ovanligt sen första skörd för oss i år. Våren har varit kall och torr med mycket liten tillväxt på gräset. Men nu är det nog moget att skördas. Och så kommer regnskurar titt som tätt.

Meningen var att börja balningen tidigt i morse, men förstås regnade det ordentligt en timme där gräset låg. Så det gick inte att börja före eftermiddagen.

Regn utlovas igen tills imorgon, så nu är det bara att köra så länge det går.

Om de får det färdigt inatt så är första skörden klar i Övermark, men inget är ännu slaget här hemma. Regn utlovas de närmaste dagarna så nu blir det nog en ofrivillig paus i skördandet.

Jag hade bokat avbytare till första veckan i juli, för å brukar första skörden vara klar och vi skulle kunna ha unnat oss några ledigare dagar, men som det ser ut nu så skördar vi nog då ännu. Flyttade några semesterdagar till början av augusti istället. Får se då om det blir någon ledighet.

Äsch skitdatorn står och snurrar på stället. Orkar inte kämpa med den nu.

Ska försöka hitta sömnen istället. Går nog bättre då jag hör traktorljudet komma hem.

En kille som hade tur i oturen var denna rådjursbock.

Vi gick på stängselöversyn och hittade hnom i en besvärlig situation..

Det såg våldsamt ut. han var ju mest rädd för mig tror jag.

Tack och lov gick hornet av, bocken rullade ner i ån och skuttade bort i full fart.

Jag fick ta till saxen för att få loss hornet ur nätet.

En annan snygging som satt dåligt till idag var denna kille.

Han var på besök på vårt foderbord, men hade fastnat med huvudet i påsen som fågelfettet hänger i . Skatorna kom och hackade på honom men som tur var råkade jag få ögonen på stackaren och kunde plocka loss honom.

Allt möjligt......

Så var sagan slut.

Tack för allt Orvar! Och förlåt......

Idag har eftermiddagsklubben från Yttermark skola varit här på gårdsbesök. 17 barn  i 8-9 års åldern och tre ledare.

Vi gick runt och tittade på alla djuren och jag försökte berätta om vår gård och lite fakta om alla djur.

Vet inte hur mycket som gick in, men jag hoppas nu de fick en positiv bild av finländsk djuruppfödning går till.

De flesta av oss är väl naiva nog att tro att djuren sköts på samma sätt överallt, men tyvärr är så inte fallet.

Liam försökte dela ut stenar åt alla, men jag tror inte han hade så stor framgång. Ni ska veta att här finns stenar på backen.

Jag har fått en köpare på Orvars kött annars. Men det blir tydligen att byta slakteri. Inga papper undertecknade än, men nu måste nog Orvar få vandra vidare snart. Hans böld på bringan har förökat sig. Tror inte längre att det är en vanlig böld. Misstänker tumörer. Slaktrapporten får berätta.

20 grader varmt idag. Kortvarig glädje dock. Imorgon lovas svalare igen.

Härliga försommarkvällar har vi nu.

Äntligen har jag hittat ett sätt att få bilder uppladdade hit.

Och äntligen är alla kalvningar och lamningar över för denna gång.

Ikväll lammade sista ungtackan. Hon var lite orolig och förstod sig inte på varför lammet envisades med att sätt huvudet under magen på henne. Så jag fick sätta på grimma och hålla fast henne tills lammet var mätt och nöjt. Förhoppningsvis har moderskapet börjat fungera tills imorgon.

Vårbruket har kommit igång med spridning av kokakka och plöjning.

Hela familjen har dragits med förkylningar som har löst av varandra ända sedan mitten på februari. För tillfället mår vi alla rätt bra. Jag känner ännu av hur det river i halsen. Men en seg förkylning i kombination med mycket jobb gör att åtminstone jag inte orkar göra mer än det absolut nödvändigaste. I helgen var jag så trött så jag grät. Liam hinner med så mycket och jag hinner inte med. Känns tröstlöst då man försöka städa upp i köket och han samtidigt kastar konservburkar runt omkring sig. Jag försöker sova en stund samtidigt som han sover middag. På ett sätt dumt, för då går jag ju miste om värdefull tid då jag kunde jobba mer effektivt, men kroppen går som sagt på halv maskin och kräver extra sömn. Det i sin tur gör ju att jag bara mår sämre över hur lite jag hinner med, men nu blev det tydligen en sån här skitvår.

Hoppas förkylningen drar dit pepparn växer och inte kommer tillbaka.

Idag fyller Liam 2 år. Jag har inte orkat ordna med kalas. Ingen tårta, inga presenter. Tack och lov fyller han bara 2 och vet inte vad födelsedagar är. Vi kommer nog att fira honom endera dagen. Då jag orkar.

Klockan är tolv, så nu tänker jag söka mig till sängs.

Slut med nattvaken nu några månader.

Trevlig valborgsafton på er kära läsare.

Följande inlägg borde jag kanske inte skriva, men det är för tragikomiskt för att låta bli.

Igår skrev jag om dumma tackan som jag måste hålla fast flera gånger per dag för att hennes lamm skulle få dia.

Hon lammade på långfredag, samtidigt som Brumma som fick två, men bara skötte en.

Jag uppfattade situationen som så att hon först skötte om sitt lamm, men efter några dagar började lammet se svagt ut och då tog jag in dem i ensambox igen och började hålla tackan. Och lammet drack och växte. Bra så.

Idag då jag kommer ut finns 5st!!!!! lamm i hennes box. Jag går in och tittar-funderar-tittar-ser mig omkring-funderar????? Vad sjutton?

Så småningom går det upp för mig. Femman är inte mamma till lammmet jag tvingat på henne!!!!!!

I två veckors tid har hon skött om någon annans lamm. Men vems är då lammet?

Jag gissar nu att Brumma fick tre lamm, men bara skötte ett. Det bara råkade sig att ett av dem låg tillsammans med femman då jag kom ut!

HÄRREGUUUUD! Vad har jag gjort?

Femman har, trots mitt tilltag, fött fyrlingar inatt. Ett dött, men tre stora pigga lamm. Jag lyfte undan lammet som tydligen inte var hennes, men nu bräker hon lockande efter det och det vill förstås tillbaka in till sin fostermamma. Men jisses, hon har ju tre egna nu att ta hand om. Ack och ve!

Vad ska jag göra av övergivna 45:an? Och har femman råmjölk nu åt sina egna? Kommer de att klara sig?

Ojojoj.

Och så har vi fått kalv också idag, men det ser bra ut, kräver inga åtgärder. Men jag får nog gå och värma mera mjölk i flaska jag. Korkskalle!

Ja, Blackie följde min order och födde två fina lamm. Krävde inga åtgärder av dumma fåraherdinnan.

Min dator sjunger på sista versen. Det finns inget ljud på internet och jag kan varken ladda in nya bilder eller öppna de som finns. Jag har en liten assistent som inte är rädd för att trycka och slå på alla knappar och det sätter sina spår.

Full rulle på ranchen annars. Kalvar och lamm fyller våra dagar. Alla vid liv, men inte utan arbete.

Skillnaden mellan tacka och ko

Jag har ju nu glädjen att få hjälpa till vid förlossningen för både tackor och dikor.

Tackor har två spenar. Dessvärre får de ibland mer än två lamm.

Kor har 4 spenar och får oftast en kalv!?

Det har blivit något fel i evolutionen där, tycker jag.

Då det är dags för kalvning/lamning brukar jag föra in objektet i en ensambox. Kossorna väger ca 800kg och tackorna under 80kg. Ändå är det enklare att boxa in kor. Kor är lite förståndigare och är inte så extremt flockberoende som tackor är. Då kalvningen börjat så får jag rätt enkelt kossorna inledda kors och tvärs genom drivgångar och in i boxen. de bara följer mina instruktioner och knallar på. För det mesta, bör inflikas.

Tackor däremot som jag vill avskilja tror ju minst att jag tänker tortera och döda dem.

Visst, kanske det vore enklare att vänta tills lammen fötts och stänga in dem då, men nu styrs min tid av lille Liam och jag har inte alltid möjlighet att lungt stå och vänta, utan om jag ser en pågående lamning så måste jag helt enkelt stänga in direkt. Orsaken till att jag vill ha dem i box är ju  att det annars är lätt hänt att två lammande tackor blandar ihop varandras lamm och som fallet med Brumma som fick två lamm, men bara godkände ett.

Brumma försökte jag hålla fast så att det bortstötta lammet skulle få dia, men hon blev helt hysterisk. Var femte timme, dygnet runt, gick jag och höll fast henne för att lillan skulle få mat. Hon var pigg och duktig, men den där j-vla Brumma...... Ibland blev jag så arg så jag kunnat bita henne.

Till slut beslöt jag att jag skulle försöka adoptera bort lammet åt en annan tacka som kanske skulle föda bara ett lamm.

Dagarna gick, ingen ville få lamm....

Jag forsatte hålla  Bråkiga Brumma i en veckas tid.

Då äntligen en lamning! Men en ungtacka, suck. Vill inte utsätta en ungtacka för extra stress.

Men så såg jag att en annan tre-årig tacka ställde till för lamning. Jag slängde ut Brumma, och stängde in den lammande tackan med det oönskade lammet.

Då tackan fött sitt lamm, bara ett, YES!, smörjde jag in det en veckor gamla utstötta lammet med fostervätskor från adoptivmamman och sa: titta! du fick två!

Tackan luktade förvånat på de två lammen och sa jaha, okej. Jag fick två.

Åhhh, underbara tacka! Du sparade mig mycket jobb.

Nu lever de tre tillsammans som en lycklig familj.

Jag ger fortfarande Brumma lite ilskna blickar.

Kossor blir sällan så elaka mot kalvar som tackor blir mot lamm. Så även om det kan vara tyngre, rent fysiskt att hjälpa till vid en kalvning, så är det som om det, för det mesta, fungerar bättre på något vis. Det är mera pyssel med lamningar. Ja om kossor vore som tackor så skulle det ju vara livsfarligt att hjälp till.

Även om det här är en tung tid, då lamm och kalvar kommer i tid och otid, så är det ändå den bästa tiden på året. Tänk vad glad man blir efter en lyckad födsel och pigga små lamm och kalvar skuttar omkring.

Jo, nu hade jag gärna infogat en bild, men min dator vill som sagt inte samarbeta.