Det var riktig höststorm här igår.

Kul.

Fick nyheter som jag inte ville ha. En dröm som jag, tillsammans med Linn, har haft en längre tid gick om intet. Gården hon ville ha är såld.

Alla drömmar om hur livet skulle bli försvann på ett tag. Jag blev mycket besviken, ledsen och arg.

Hon är själv bortrest denna vecka så hon vet inte om det än.

Visst är det dumt att bygga drömmar på något man inte har makten över själv, men det är väl ganska mänskligt att drömma om hur bra det kunde bli.

Nu blir det inte så. Lite överraskad är jag själv över hur starkt jag reagerade. Jag brukar inte gråta så lätt, men nu gick luften helt ur mig.

Fick plötsligt lust att sälja allt vi har här och försvinna någon annanstans. Överreaktion? Kanske, men så känns det nu i alla fall.

Kanske den vanliga höstångesten som sätter in.

Skall tycka synd om mig själv en stund........

Skulle bjuda på lammstek idag. Tog fram den i god tid och kryddade med vitlök, salt,peppar och diverse örter. Planerade att sätta in den i ugnen medan vå far på 89-års kalas till Övermark. Satte ugnen på ca 125grader och slängde in steken före vi for.

Krister skulle på möte kl 18.00 Vi kommer hem lite före 5. Jag rusar ut och tar upp lite potatis ur landet. Slänger på dem och tar ut steken så den får stå och gotta sig en stund innan jag skär upp den. Då har den varit i ugnen ca 2 h.

Då jag så sätter kniven i den så rinner klar röd vätska ur den. Den är inte alls färdig! In i ugnen igen och fram med sill och gräddfil. Vilken besvikelse, från stek till sill.

Nåja, man kan ju inte alltid lyckas. Steken är tillbaka i ugnen och duger förhoppningsvis till middag imorgon istället.

Regnet det bara öser ner......

Och säden står kvar på åkern......

och halmen......

och en del gräs.......

Jag steker plättar nu samtidigt som jag bloggar. Vet inte om det är en så bra idé.

Igår kväll tog vi en ledig skärikväll. For via pizzerian för att hämta middag, gick i bastun, simmade, nu 18 grader i vattnet, och så i säng vid 10-tiden. ( äsch nu blev en plätt för mörk)

Sov ganska oroligt, lyssnande till regnet.

Steg upp och åt en skål med flingor, då ringer telefonen. Det är grannen som berättar att det står en flock med får på gräsmattan! ( ännu en lite mörk plätt, vrider ner plattan litet)

Alltså varför händer allt då vi åker bort? Kunde de inte passa på igår på dagen då vi ändå jobbade?

Snabbt in i bilen och hem igen. Väl hemma står de hemma på egen gräsmatta, tack och lov, och jag kan enkelt föra dem med hundarna till nytt bete. Jag hade ändå tänkt flytta dem idag, men de kunde förstås inte vänta tills jag kom.

Den sista sjuka kvigan fick vi fast i förrgår.

Så nu är de alla tryggt innomhus där jag kan behandla dem i lungn och ro. Hoppas vi får dem i någorlunda skick igen.

Idag hade jag planerat att sätta i ordning min tävlingsbana för vallningsträningarna. Men hur kul är det nu att stå i regnet och bygga fållor? Tar en innelördag idag istället. Det saknas ju inte saker att göra inne heller, köket ska städas, kläder tvättas och så har jag en frys som skulle behöva avfrostas. Men jag hade mycket hellre byggt banor.

valpen får nöja sig med att valla plastlammet :)

Jag har tänkt mig att min blogg inte ska gnälla på andra, utan bara handla om min egen vardag. Men det är ju min blogg och därmed får jag sätta reglerna som jag vill ;)

Skillnader mellan kvinnor och män är något jag funderar ganska mycket av och min familj får ofta lyssna på min klagosång t.ex då det kommer reklam för kattmat i tv och reklamen går ut på att någon halvnaken kvinna åmar sig framför kameran.

Nu stör ett lokalt evenemang mig. Jag tänkte inte låta det störa mig, men jag kan banne mig inte vara tyst längre. Nämligen Potato Festival eller vad det heter. Alltså en festival som ska framhålla det fina med potatisen. Gott och bra så, men har de banne mig inte någon halvklädd pinuppa som står och klämmer på potatisknölarna!

Alltså vad är tanken med det? Jag är helt enkelt för dum för att förstå.

Samma idé har vår inhemska traktortillverklingsfirma som brukar ha en bunt med Miss Finland fröknar att posera runt traktorerna. Ingen mer Valtra i detta huset i allafall före Scandinavian Hunks spretar med sina halvnakna bringor i traktorhytten.

Jag misstänker ju att man försöker få bort uppmärksamheten från en halvdålig produkt genom att sätta ut något som distraherar köparen från försäljningsobjektet.

På samma gång kan jag ju förfäras över Närpes högstadium som ännu idag har 5 perioder textilslöjd åt flickorna och 1 period trässlöjd och tvärtom för pojkarna. Det här är alltså inte en blogg från tiden före kriget i Finland utan 2014!

Nä nu tror jag jag måste spy. Ursäkta mig.

Jaha nu är läsarkretsen nere i det normala igen. Hej på er mina trogna läsare :)

Idag ska jag vara lite arg. Arg på folk som orkar bära fulla ölburkar med sig ut på andras åkrar, men inte orkar bära tillbaka de tomma burkarna.

Om en sådan här burk kommer med då vi balar gräs, hamnar den så småningom i balrivaren, där den rivs sönder och riskerar att hamna i magen på korna. Vad tror ni händer om vassa plåtbitar river upp magen på en ko?

Det är fruktansvärt smärtsamt och inget annan lösning än avlivning.

Så plocka för f-n upp tomma burkar efter er, marodörer!

Alltså inte du som läser, utan slarvöronen som slänger burkar, förstås.

Ingen har väl undgått att märka att det blivit en liten förändring i väderlek? Detta påverkar ju min arbetsdag i allra högsta grad. Under hot om regn så körde vi för allt vad tygeln höll med tröskning samt sprättning, balning och hemkörning av halm. Då det börjar bli fullt i silon så måste vi krypa in och breda ut säden för hand för att allt ska rymmas in allt medan ny säd väller in.

Inte så lite klaustrofibiskt. Taket kommer närmare och närmare och vi står med säd upp till midjan. Jag brukar föreställa mig att vi spelar in en Indiana Jones film. Fattas bara lite råttor, spindlar och ormar.

Medan regnet står som spön i backen roar jag mig med att ordna med lite pappersjobb. Jag tänkte flytta över vårt odlingsprogram till ett nätbaserat program, men jag hittade bara instruktionerna från sida 9 och frammåt. Vem har behövt de första 8 sidorna?

Nåja, jag tar bara nästa projekt.

Jag anmälde höstens slaktdjur till slakteriet för avhämtning till vecka 46. Jo, för en gångs skull är jag ute i god tid. 

6 kor, 4 kvigor och 4 tjurar måste gå denna gång. I ock med det så har jag kvar 22 vårkalvande kor. Lite för mycket, men kanske jag kan sälja någon till livs ännu. I höst har jag 26 kalvande kor vilket ju är 6 fler än vad vi egentligen har plats för, men jag måste ta mig i kragen och gallra hårdare i vår.

Biffkött kommer alltså i retur 20.11 ifall någon ännu vill beställa. 1/4 kvigbakdel väger ca 80kg, 1/2 ca 150kg. Pris 8€/kg för en halva och 8.50 för 1/4 bak. Med reservation för prisförändringar om slakteriet höjer våra slakt eller fraktkostnader ytterligare.

Jag har också gjort en lista på höstens planerade kalvningar. Den sätter jag upp på kylskåpsdörren redan nu så att jag har allt under kontroll tills det är dags för kalvning. Med hjälp av den tar jag sedan in rätt ko i kalvningsboxen i väntan på kalvning.

Mysteriet 281 Xana som finns högst upp på listan hade planerad kalvning redan i maj, men ännu har ingen kalv kommit. Men dräktig är hon, det är jag säker på. Men när hon kommer att kalva har jag ingen aning om. De övriga har jag förhoppningsvis bättre koll på. Jag skulle ju nog väldigt gärna sälja de sista 6 kvigorna på listan till livs ännu ifall någon behöver. Otroligt snygga är de. Måste fota någon dag.

Så här ser vårens lista ut, där jag alltså har fyllt i vartefter kalvningarna framskrider, med kön, vikt och annat viktigt.

Det är ju nog inte alltid som förväntad kalvningsdag stämmer överens med verkligt kalvningsdatum, men det hjälper mig ändå att övervaka rätt ko.

Som ni kanske ser så väntar vi kalvar efter väldigt många olika tjurar i höst. Dels är det egna ungtjurar som jag velat testa och dels förstås vår trogna Orvar plus semintjurar. Tjurar med R. i början är alltså egna.

R. för Räfbackens.

Mest spännande i höst är den nya semintjuren Strabinos. Ska bli spännande att se hur hans avkommor blir.

Oj vilken höjning i läsarstatistiken jag fick på en gång! Intressant fenomen det här bloggandet.

Första dagen utan Wilma. Vi hade åska inatt och jag tänkte direkt att vad skönt att Wilma inte behöver vara rädd för åskan inatt. Hade hon varit i livet ännu skulle hon ha sprungit fram och tillbaka i vårt sovrum med klorna klapprande i laminat golvet och nervöst snabbt flämtande. Rädslan för skott och åska har hon börjat med på äldre dar. Jag kopplar ihop det med medicineringen hon fick mot ryggsmärtorna, men jag vet ju inte om det har något samband.

Se nu till att få någon ordning på valpen, sa husse, så vi har någon arbetshund som fungerar.

Och jovisst, vår lilla skräphund visar goda tecken på att bli en riktigt bra vallhund. Vallhundsprovet ska vi försöka klara i oktober. Jag ska just ställa till en övningsbana på en åker, där jag kan öva på vårens lamm efter att vi avskilt dem från tackorna.

Jag försökte ta en selfie med lilla Yezz, men hon envisas med att pussas istället.

Yezz är mycket mer samarbetsvillig än vad Wilma var. Wilma var alltid av den åsikten att hon visste bättre än mig hur djuren skulle flyttas. Och visst hade hon ofta rätt, men det är ju inte det som är pointen. Hunden ska göra som jag säger oberoende om det går åt helsike. Men då är det ju mitt fel. I ärlighetens namn måste jag säga att jag och Wilma inte riktigt kunde samarbeta bra, vi var båda för envisa och temperamentsfulla. Jisses vad jag härjat med den hunden.

Med Yezz är det mycket mer gullegull och det är mycket roligare att träna med henne. Hon har lite samma livsåskådning som mig, allt är inte så himla allvarsamt, man ska ha kul i vardagen.

För Wilma var inget kul, allt var på förbannat allvar.

Nåja, vi öppnar ett nytt kapitel.