Fortsätter genast med en gammal bild från i somras då jag byggde stängsel åt kossorna. Plötsligt får jag syn på denna bebis bara en meter från mina fötter:

Väl kamouflerad bland koskitarna ligger en liten harunge. Han rörde sig inte alls fast jag hade tre hundar lösa som sprag bara en bit från mig. Jag fotsatte frammåt som om jag inte sett den och hundarna fick tack och lov inte vittring på den.

Detta mina vänner är en sparvuggla. Ja, den kanske inte syns så bra, men det är sant. Det är endast andra gången i mitt liv som jag får se en dylik. Det gläder mig storligen. Jag gillar sparvugglor, de är så små och söta.

Kopierat ur wikipedia:

Sparvugglan känns främst igen på sin ringa storlek. Den är stor som en stare, mäter 15-19 centimeter, har ett vingspann på 32-39 centimeter^[2] och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.

Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med ca 1 sekunds mellanrum.^[3]

Kopierade också en bild från nätet, för att ni skulle få se den i närbild.

Men i Norrnäs finns den alltså på riktigt också, och den som har tur kan uppleva lyckan att få se den.

Den lilla krabaten gjorde min dag.

Sitter och försöker varva ner efter en stressig dag. Efter kossornas frukost traskade jag iväg till ett möte i skogen med en representant från skogsvårdsföreningen tillsammans med två andra ur samfällighetens styrelse. Jag hade kommit överens med dem att vi träffas vid vägen som viker ner till skiftet. Eftersom jag ansåg mig ha tid att istället promenera dit de ca 2km så tog jag valpen och gick iväg. Jag tänkte skicka ett sms och meddela att vi möts i skogen istället. Döm om min förvåning då jag märker att jag inte har en endaste telefonnummer kvar! Jag bytte ju simkortet från gamla telefonen på söndagskvällen och numrorna fanns ju i gamla telefonen, men tydligen inte på simkortet. Det gjorde att jag inte kunde meddela de andra att jag kommer en annan väg. Det blev att öka på stegtakten en aning. Jag såg på avstånd då de andra kom med sina bilar men de såg inte mig som viftade frenetiskt. Jag fick gå en omväg fram till vägen innan de märkte mig. Tänk vad handikappad man kan vara då man inte har några telefonnummer. Nåja, vi fann varandra och kunde granska skogen som planerat.

Efter skogsturen tog jag en snabb lunch och så var det dags för rengöring hos korna som vanligt på måndagar. Efter två lite varmare dagar så gick det ganska smidigt att få ut skiten. Då det är -10 grader eller kallare så fryser allt fast i golvet, men idag ännu gick det bra.

Klockan 17.05 kom jag in i köket där ungarna tack och lov hade middagen färdig. Jag slängde in en tallrik med tagliatelle med bacon och svampsås, mums, och hoppade i duschen och sen ut genom dörren med dyngvått hår. 18.02 smyger jag mig lite försenad in på ösp´s kurs för förtroendevalda. Varför kunde klockan inte vara 17.58 istället? Jag är obotlig.

 Riksdagsledamot Mats Nylund höll ett inledande tal. Vi delades in i grupper och fick diskutera olika ämnen som vi skulle ta ställning till. Vår grupp fick ÖSP´s image. Vi fick kaffe och smörgås och diskussionerna var livliga. Alla fem grupperna presenterade till sist sina ideér. Jag tror det var en nyttig kurs. Alltid bra att ibland fundera över det man sysslar med.

Och jo, jag drack kaffe. Får se nu när jag hittar sömnen. Jag anmälde också oss till medlemmarnas Midvinterfest. Hoppas många andra trevliga bönder också passar på att komma ut och träffa yrkesbröder och -systrar under lättsammare former. Ja vi var annars 2 damer bland 40 män ikväll. Bättre än ingenting.

Längtar efter sommaren. Börjar det inte vara dags för flyttfåglarna att komma tillbaka nu?

Tänkte bara tipsa om att det ännu idag går att bonga fåglar på gården och anmäla det man sett till birlife Finland. På deras hemsida http://www.birdlife.fi/lintuharrastus/pihabongaus-sve.shtml kan man anmäla alla fåglar man sett under 1 timmes tid igår eller idag.

Jag såg

Talgoxe 3st

Gråsparv 20st

Skata 5 st

Blåmes 3st

Gulsparv 15st

Större hackspett 2st

Kaja 60st

Kråka 1st

jag försökte engagera sonen i fågelskådandet, så efter en timme gick jag och frågade vilka fåglar han hade sett. Jo en såndär brun sparv, blev svaret.   

Nåja, jag försökte.....

Men du kära läsare, kanske hinner än idag. Tittut! Ha där fick jag till det, titt ut. Fast talgoxen säger väl tittitut?

Nu har jag inte riktigt hunnit uppdatera veckans händelser, så vi får ta ett litet sammandrag medan jag ännu minns lite vad jag gjort.

På tisdag var vi som sagt på föräldramöte för att få information om vilka tillval som finns till förfogande till åttonde klassen. Kursutbudet var omfattande och intressant och valet tilsammans med sonen gick riktigt smärtfritt till min stora förvåning. Han valde musik, informationsteknik och elektronik som A-tillval och en muntlig finskakurs och traktorkörkort som B-tillval.

Inget att klaga på där, men det som stör mig i högstadiet i Närpes är indelningen i flickkurser och pojkkurser och hur det poängteras varje gång att; ja här har vi textilkurser för flickorna och metallkurser för pojkarna. Jag fick bita mig i läppen flera gånger för att kunna vara tyst. Ett av de första orden som fanns på planen de visade upp var jämställdhet, men det är nog bara ett ord på ett papper. Kan ni förstå att i sjunde klassen då det alltså inte finns frivilliga kurser utan allt går enligt läsordning så har pojkarna metall och träslöjd och flickorna har textilslöjd. Hur kan det vara möjligt med denna indelning ännu 2014? Jag har talat med lärare och jag har även ringt till skoldirektören, men det förklaras bara med resursbrister. My ass, om det hänger på pengar. Det handlar om gammelmodiga föreställningar om hur flickor och pojkar är. Vi måste börja ställa högre krav på pojkarna och samtidigt ge samma möjligheter till flickor som pojkar får. Jag tror till och med att snedvridningen är värre nu än då jag i tiderna gick i högstadiet.

Jaha, nu blev det en lång föreläsning här, men då blodtrycket alltid går upp då jag kommer till detta ämne.

Vi går vidare i veckan.

Onsdag och torsdag var vi med röjsågarna i en ungskog vid skären. Oj jisses vad tätt det var där. Det var ställvis så tät skog så att träden vi sågade av stod lika rakt efter att vi sågat av dem som innan. Man fick riva och slita för att få ner slyet tryckt till marken. En visdom jag lärde mig också är att man inte ska titta uppåt efter att man sågat av ett träd, för då får man en snödusch i ansiktet.

Jag tycker att det är roligt att gå lös med röjsåg, för det syns verkligen att man gjort nytta. Plötslig blir det en skog och inte bara en massa träd. Bra gymträning är det också och jag trivs mycket bättre i skogen än att svettas på något gym, det är ju bara onödigt, man får ju inget gjort där.

I fredags tog vi en lite ledigare dag. Vi förde upp fyrhjulingen på service till Korsnäs, hämtade min nya telefon från service i Vasa. Jo, jag hade haft min smarttelefon i ca 3 veckor då det blev ett streck tvärs över skärmen och under strecket så var det riktigt suddigt. Jag lämnade in den för en vecka sedan på service och nu fick jag hämta ut en ny. det var inget att reparera tydligen. Jag försökte också göra ändringar i fakturan. Jag tog telefonen på avbetalning, men då fakturan kom så fanns det ingen moms på den. Momsen kan jag dra av i beskattningen, så jag bad dem istället ändra fakturan till en betalning med moms. Jo det går bra sa dom och idag kom då fakturan. Jo hela summan fanns nu med, men fortfarande ingen moms. Suck och stön. Hur svårt kan det vara? Momsen är 24%, så en ganska stor andel av summan. Förökte igen skicka ett brev till asiakspalvelu, får se då om de har överhuvudtaget någon svensk betjäning där. De har säkert ssjälv något system så att de får dra av momsen själva då de köper in telefonerna men så säljer de dem vidare utan moms och får på det sättet 24% till i vinst på dem. Så jag tror ju inte att det går att ordna upp men ibland kan det löna sig att vara lite besvärlig.

Vi åt lunch på pizzerian Marco Polo i Vasa, men det var ingen höjdare tyckte vi. Pizzan smakade mest bara deg och inte ens ett kex fick man till kaffet. Salladen var god, men det var det enda. Nå, vi har nu provat det stället. Nästa gång blir det något annat. Efter lunchen for vi till Stenco i Malax som säljer all slags lantbruksförnödenheter. De hade någon växtskyddsdag och vi tog offerter på några preparat. Där fick vi kaffe och sockermunk, lite kompensation efter det klena kaffet i stan. Besöket på Stenco tog längre än väntat, det blev att diskutera både det ena och det andra.

Efter det for vi och hämtade ut sonens dator som ytterligare en gång varit på service. Inga fel hittades denna gång, men då sonen försökte köra sina spel hemma så skar det ihop som vanligt. Vi kopplade denna gång bort virusprogrammet och se nu fungerar spelet. Men å andra sidan så saknar han nu virusskydd, så hur länge tar det innan datorn skär ihop igen? Det går säkert att ställa in någonstans på virusprogrammet att det ska godkänna just detta spel, men var tusan hittar man alla inställningar och finesser då?

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att räkna ut vilka kor som ska till slakt, vilka som ska bjudas ut till försäljning och vilka som vi ska spara. 69 st ska ner till 40. Jag landade på 44st sparade, 6st till slakt och 19st till salu. Tillräckligt nära tycker jag. Nu återstårbara den lilla detaljen att få 19st sålda till livs. Jag har faktiskt två förfrågningar på gång, men hur många som går åt kan man inte säga före pengarna finns på kontot.

I år är faktiskt också första året vi blir utan pris på Fabas årliga prisutdelning. Att vi detta år inte skulle få något för varken tjurar eller kor, det visste jag, men att det inte ens räckte till ett pris bland de 5 bästa besättningarna, det var en besvikelse. De ändrade sitt beräkningssätt i år och det har tydligen ändrat om betydligt i djurens avelsvärden. Det ska bli roligt att se om alla premierade i år är nya eller om någon av de som fått pris förr är med ännu i år. Vecka 6 far vi på dikodagarna och mina föräldrar ska få hoppa in som avbytare. Vi i simmentalföreningens styrelse är faktiskt bjudna på coctailparty med pihvikarjaliitto alltså biffdjursförbundet. Jag har aldrig varit på cactailparty förr. Jag kanske inte diskuterar så flitigt, arbetsspåket är ju finska, men coctails kan jag ju alltid dricka   

Oj, vilken lång föreläsning det blev idag, men så blir det då det blir långt mellan inläggen. tack till dig som orkade läsa ända till slutet.

Imorgon ska jag först ut i samfälligheternas ärenden och på kvällen blir det andra delen av slc- kursen jag glömde förra veckan. Får se om jag minns bättre denna gång.

Ja jag glömde ju berätta att jag änligen sluppit in för att skriva lite svensk info på simmentalföreningens hemsida. Det här var ju förstås ett helt ennat program än vad jag tidigare jobbat med, men lite kunde jag göra i alla fall, och ni som läst min blogg kanske känner igen några bilder. www.simmentalyhdistys.fi

Trevlig söndag!

Jag är ju en sån som inte är så noga med när julen ska in och när den ska ut. Tycker i allmänhet synd om granen som äntligen börjat skjuta skott och då ska den ut! Men nu ligger den i alla fall där ute och fryser. Hoppas hästarna tycker det är kul att bita och leka med den.

Ser ni de små fina, gröna skotten? Och så min glittriga julfågel som jag släpade hem från Kalifornien. Ja egentligen vill jag ju ha en riktig påfågel, men den här är ju kanske mera lättskött.

Symboliskt så tog jag kort då tomten for iväg med sina renar. Jag kunde inte välja vilket kort som var finare. Tomten i gryning eller tomten mitt på dagen, så jag bifogar båda. Välj själv vilket du tycker om.

Vacker rimfrost på glaset har den senaste tidens köldknäpp åstadkommit i alla fall.

Nu ska jag ut och samla ihop ett salmonellaprov av avelstjurarna. Samla, röra ihop, tratta in i en liten burk och skicka till laboratorium.

Salmonellaprovet får inte vara äldre än 2 månader då man säljer avelsdjur och eftersom 3 djur ska flytta i februari så måste jag se till att provtagningen är i skick.

Jag kom på att ni förstås inte vill se koskit, men min årligen återkommande favorittårta påminde lite om en koflabba i år.

Gott var det i alla fall. Receptet på den hittar ni under rubriken mat om ni söker i högra balken. Förra gången jag gjorde den var den fyrkantig och brun och vit.

Till födelsedagsmiddag i år gjorde jag något så exotiskt som ungsstekt myskanka från Latin. Det var första gången jag kokat eller ens smakat myskanka, men det var riktigt gott. Köttet var mörkt och påminde litet om nötkött med med fågelkonsistens. En ko-broiler kan man säga.

Myskankan hade jag fått som gåva av paret som jag jagade fast ett par förrymda gäss åt förra våren. Tror nog kanske det blir att beställa mer myskanka av dem. Jag tänkte ju ta bild och skriva recept här, men ankan var uppäten innan jag kom ihåg mina planer. En myskanka räckte till 6 personer.

Ikväll är det ukulele övning igen och sen föräldramöte med information om vilka tillval man kan göra till 8:an. Oj så mycket roliga kurser som finns att välja från. Om jag inte visste bättre så skulle jag nästan kunna säga att jag önskar att jag gick i högstadiet igen.

Då har jag varit på kurs. Vi var rätt många på kurs faktiskt, kanske 25-30st. Och så många bekanta! Där var hon som red in Mette-Marit, och bekanta från charkkursen, och hundbekanta, hästbekanta och fårbekanta. Och lärare var min gamla ekonomilärare från tiden då jag studerade till trädgårdsmästare på Korsholms skolor. Det märks att man har varit med några år, då man börjar känna så mycket folk överallt.

Kursen då var alltså en djurtransportutbildning. Efter kursen får vi ett intyg över att vi gått kursen, men sen ska det avläggas ett kompetensprov vid Regionförvaltningsverket och då man klarat det får man ansöka om kompetensbevis. Om man senare börjar köra djur i kommersiellt syfte, t.ex om man själv för sina djur till slakteriet så måste man ansöka om djurtransporttillstånd, och då ska fordonet granskas och godkännas.

Kompetensbeviset gäller tills man fyller 70, men djurtransporttillståndet gäller bara 5 år åt gången. Tillståndet kostar idag 600€. Så man ska nog köra ett och annat får till slakteriet bara för att betala tillståndet. Bara att plussa på kilopriset på köttet?

Fick en kladd med 50 sidor lagstiftning att läsa inför tenten:

Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97

Det där var alltså bara rubriken. Bara 50 sidor av dylik text. Yeiii.....

Hur stor lutning får det vara på lastbryggan då du lastar gris, kalv och häst och hur stor får den vara då du lastar får och nöt, ej kalvar? Jo det kan jag berätta: för gris , kalv och häst får lutningen vara 20 grader och för får och nöt får den vara 26 grader. (hittade inte beteckningen för grader på tangentbordet)

Bara att plugga vidare nu då. Månne inte jag blir bra djurtransportör efter att ha memorerat dessa paragrafer.

Här en bild från rengöringen med högtryckstvätt av vår djurtransport. It´s a dirty job, but someone has to do it.

Jaha, ikväll visar äntligen en av mina kvigor tydlig brunst. Förstås ikväll, eftersom jag är anmäld till en kurs i Vasa imorgon. Så då blir det ingen seminering av denna gång heller.

Kursen är en djurtransportutbildning som krävs då man flyttar djur i kommersiellt syfte eller längre än 65km från gården. EU-trams som vanligt, men ska det va så ska det va. Och vi lydiga finländare tackar, bockar och betalar som vanligt.

Jag kunde ju eventuellt slänga in en av avelstjurarna som står och dreglar på andra sidan foderbordet, men då jag tror att han är för stor för att kunna sätta ut huvudet genom fångstgrindarna jag har i boxen för kvigorna. Så då får han stå utan mat tills jag kommer hem. Ingen idé att slänga in foder i boxen om de arbetar där, det blir snabbt nerharvat i liggbädden.

Eller ännu värre om han får ut huvudet i grinden, men inte tar sig bort! Nej jag vågar inte ställa till med något sådant. Men om tre veckor då det blir brunst igen så har vi redan februari och då ska de redan vara dräktiga om min plan ska hålla. Så hur gör jag nu?

Jag kan inte heller flytta över kvigan till boxen där tjuren finns, för där står redan 4 andra kvigor som är 6 månader äldre än den nu aktuella kvigan, så om jag sätter en liten brunstig kviga i den gruppen så blir hon nog så hårdhänt behandlad så det inte är mycket kvar av henne imorgon kväll. Skit.

Jag glömde förresten en annan kurs som jag borde ha varit på i måndags. Det var en kurs för förtroendevalda inom producentrörelsen, och eftersom jag är nyinvald i SLC´s fullmäktige (Svenska lantbruksproducenternas centralförbund www.slc.fi) så ville jag väldigt gärna gå på kursen och lära mig mera. Kursen började kl. 18.00 och kl. 18.45 då jag stod och rörde i dagens mat så tittar Krister plötsligt i kalendern och frågar: Ska du inte bort ikväll? Ojdå!

Ingen bra början på mitt nya förtroendeuppdrag. *skäms*

Kanske jag sitter och funderar på allt möjligt annat som tar bort mitt focus från det jag borde göra? Fårimporter och sånt?

Kanske jag borde koncentrera mig bättre på det jag har och inte planera och fantisera om allt som jag kunde göra. Ja listan kan göras lång på projekt och ideér som jag haft under åren. Vissa har jag genomfört, men många, många har bara tagit onödig tid utan något resultat. Men alltid har jag ju lärt mig något under tiden.

Alla mina planer om hemslakt och korvtillverkning, och kurser jag gått och resor jag önskat jag kunnat åka på. Till matmässor i Tyskland och Sverige (som jag alltså inte for på).

Lufttorkad skinka har jag faktiskt kvar i frysen från mitt charktillverkningstilltag, så helt onödigt var det ju inte. Jag fick ju färdigheter som jag inte haft förr och nya bekanta som jag haft stor glädje av. Men allvarligt, hur stor var nyttan jämfört med tiden det tog? Nåja allt kan man ju inte räkna i pengar. Kursen gav mig ett fint minne och bidrog till att göra livet lite roligare.

Dessutom har jag för det mesta en ritning på gång; större stall åt dikorna, fårhus, skyddstak, häststall, hundhagar, trädgårdsplanering. Att göra ritningar har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag fascineras över att hitta på nya tekniska lösningar som gör djurhanteringen enkel och som uppfyller djurens krav på ett arttypiskt beteende. Det kostar ju inget att planera. Ibland blir han jag bor med irriterad över alla mina ritningar, men jag tror han börjar vänja sig nu. Och ibland så nappar han på! Ja för det är ju så att jag kanske kan rita byggnader, men bygga, det kan jag inte. Eller jag har ju inte tid, jag har ju så många projekt på gång :)

Tjurpuss